Ljunggrens myrstack skrämmer mig

Socialdemokrater skrämmer mig emellanåt, särskilt när de liksom Stig-Björn Ljunggren blandar samman alla kort som går. Inte sällan får man känslan av att de ibland till och med har svårt att skilja mellan det svenska samhället och arbetarrörelsen. Vilket i sig kanske inte är så konstigt då mycket av det moderna Sverige är socialdemokratins verk.

Men kan socialdemokraterna därmed i någon mening sägas vara konservativa när de idag försvarar sitt gamla samhällsbygge? Ljunggren nämner inledningsvis i sin artikel den konservativa liknelsen mellan samhällsbygget och katedralbygget, det tar tusen år att bygga en katedral men den kan brinna ned på en natt. Nej, socialdemokraterna har inte bränt ner katedralen men definitivt gjort mer än att bara sätta sin egen prägel på den. Ombyggnationerna har varit så omfattande att katedralen varit på god väg att bli en oigenkännlig betongmyrstack, det verkar åtminstone ha varit målet.

Ett genomgående tema under reduceringen av Sverige till denna olyckliga myrstack där människor, om man får tro Ljunggren, i grunden bara är viljelösa och kulturbefriade produktionsenheter har varit politikens omslutning kring varje del i samhället och djupa intåg i den privata sfären. Med politisk makt och med arbetarrörelsens egna institutioner som en betonggrå ersättning för vad som tidigare fanns där skulle den socialdemokratiska mönsterstaten Sverige byggas under 1900-talet. Något som förvisso lyckligtvis aldrig blev helt färdigt. Att idag försvara detta konstruerade samhällsbygge som dominerats av social ingenjörskonst och omfattande ingrepp i familjers och enskildas liv kan sägas vara mycket, men knappast konservativt i någon ideologisk mening.

I själva verket har den socialdemokratiska myrstack som Ljunggren beskriver snarare bestått av termiter som ätit upp mycket av det svenska samhället inifrån i sin strävan att genomborra absolut allt med sin politik, och vi har många gånger kunnat känna hur huset hållit på att rämna. När socialdemokratin rotade sig i Sverige var det en radikalisering som rotade sig, och det djupt i varje vrå av vårt land. Sådan är nämligen socialismen och dess underarter.

För att etablera den socialdemokratiska staten var det mycket effektivt att ersätta gamla institutioner, värderingar och normer eller åtminstone utsätta dem för hård konkurrens av arbetarrörelsens egna motsvarigheter. I sig är det förstås på många sätt fruktansvärt att Sveriges väg till fullbordad socialdemokrati pågått så länge. Såväl för samhället i stort, vår ekonomiska växtkraft och inte minst har enskilda människor fått lida. När den sociala ingenjörskonsten fick härja som mest fritt uppstod många mycket otrevliga företeelser. För att göra myrstackens inbyggare till bättre arbetare kunde det offentliga till och med gå så långt som att tvångssterilisera och på ibland väl lösa grunder omhänderta barn från sina familjer.

Att bibehålla världens högsta skattetryck bara för sakens skull eller kanske i rättvisans namn, eller att lägga en våt filt av tung byråkrati över hela eller delar av det fria näringslivet kan för övrigt heller inte ha fört något gott med sig - än mindre ses som konservativt. Medborgarna ska helst i socialdemokratens ögon inte vara alltför självständiga för då kanske de vänder rörelsen ryggen skulle cynikern kanske säga.

Nu är allt detta förstås inget direkt unikt för just svensk socialdemokrati men en viktig skillnad gentemot resten av Västeuropa är att det fått pågå relativt ostört under långa perioder. Produkten är dessvärre ett samhälle med begränsad individuell frihet och oklart ansvar för sitt eget väl och ve. Att det fört med sig alltifrån ett omfattande utanförskap, kriminalitet och andra hinder för framtiden att hantera är väl uppenbart. Lyckligtvis har de två senaste riksdagsvalen visat att Sveriges befolkning åtminstone börjat tröttna på socialdemokratin och dess uttjänta budskap. Nostalgiker kommer alltid att finnas både till vänster och höger, men någon utbredd socialdemokratisk "myrstackskonservatism" tycks egentligen inte existera i några bredare samhällslager.

Kanske kan socialdemokratins förmodade vänstersväng i och med valet av Håkan Juholt till partiordförande i själva verket innebära ett uppsving för en förändringsobenägen och något tröttkörd socialdemokrati? Den bästa garanten för att så alldeles oavsett inte sker är förstås ett på nytt starkare civilsamhälle och ett tydligt borgerligt ansvarstagande för välfärdsfrågorna. Det är nämligen inte bara civilsamhället som under lång tid urholkats av den socialdemokratiska termitpolitiken, utan även den av socialdemokratin så omhuldade välfärdsstaten.

Men vår välfärdspolitik är och ska inte vara en blåkopia av den socialdemokratiska. Jag hävdar att ett samhälle där politikens inflytande minskar till förmån för ökat personligt ansvar för livets skeenden så gott som alltid är eftersträvansvärt, särskilt när det gäller välfärden. Mycket mark på området finns att återta i dagens Sverige där politikens omfattning och förmodat välvilliga syften åtminstone fram tills nu ständigt växt. Det är kanske inga revolutionerande insikter jag slår fast men det kan inte sägas för ofta, ett friare samhälle är av många skäl alltid bättre än motsatsen. En vildvuxen offentlig sfär är däremot direkt hämmande i det avseendet och kan dessutom lätt återigen tjäna socialismens syften.

Det ska poängteras att jag själv liksom merparten av dagens konservativa politiker både i Sverige och utomlands omfamnar en hel del liberalt tankegods och många frihetliga principer, och i mitt fall gör jag det helt enkelt därför att jag står på en konservativ grund. Ökat personligt ansvarstagande liksom privat ägande och ett samhälle där frihet och demokrati ses som oantastligt är viktiga komponenter för att ett starkt civilsamhälle åter ska kunna växa fram och en naturlig och stabil samhällsutveckling ske i framtiden.

Att vara konservativ på 2010-talet handlar inte så mycket om att bevara 80 år av socialistiskt samhällsbygge - utan snarare om att ta tillvara de värden som socialismen ännu inte förmått stampa ned i jorden. Låt oss istället göra upp med kvarvarande myrstacksmentalitet och fortsätta bygga på frihetens grundval.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/34567

5 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Jag vill fästa uppmärksamhet på att jag själv inte företräder myrstacksperspektivet, utan snarare, som jag skriver i artikeln, gärna lyfter fram alternativet:

""Alternativet är förstås att gå tillbaka till det synsätt som Karl Marx och andra burit fram, tanken att samhället snarare är en kamp mellan grupper och intressen, en konflikt om resursfördelningen, där olika aktörer har oförenliga strävanden. Att myrstacken är fel metafor, att samhället egentligen borde beskrivas som en köttgryta kring vilken det trängs olika intressenter"

Dessutom tror jag att socialdemokratin absorberat mer av det svenska samhället än de har unikt påverkat detta samhälle. Socialdemokratin är därför en skrattspegel åt borgerligheten, som där fått många av sina bästa och sämsta sidor representerade.

Permalänk | Anmäl #1 Stig-Björn Ljunggren, 2011-03-30, 07:16

Svammel från början till slut, som ALLTID när Politiker uttalar sig.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/sluta-straffa-vara-patienter_605054...

http://www.newsmill.se/artikel/2009/11/06/anna-odell-gjorde-ratt?page=4

Permalänk | Anmäl #3 Peter Ingestad, 2011-03-30, 09:21

År 2004 fanns i Sverige 234 myndigheter som reglerade det mesta i samhällslivet då.

2006 tillträdde Alliansregeringen med moderaten Reinfeldt som statsminister. Således artikelförfattaren Mattias Zackrissons partikamrat. Sedan dess har följande genomförts av Alliansen vad gäller att införa nya myndigheter som ska reglera vårt samhällsliv:

2007:
Finanspolitiska rådet

2008:
Arbetsförmedlingen (1 januari) Ersatte Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), Arbetsmarknadsverket (AMV) och 20 länsarbetsnämnder
Energimarknadsinspektionen (1 januari) Tidigare en självständig del av Statens energimyndighet
Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden (1 januari)
Regelrådet (15 maj)
Havsmiljöinstitutet (1 juli)
Domarnämnden (1 juli) Ersatte Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet
Specialpedagogiska skolmyndigheten (1 juli) Ersatte Socialstyrelsens institut för särskilt utbildningsstöd (Sisus), Specialpedagogiska institutet och Specialskolemyndigheten
Strålsäkerhetsmyndigheten (1 juli) Ersatte Statens kärnkraftsinspektion och Statens strålskyddsinstitut
Lantmäteriet (1 september) Ersatte Lantmäteriverket och 21 lantmäterimyndigheter
Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (1 september)
Statens skolinspektion (1 oktober) Uppgifterna tagna från Skolverket
Teknikdelegationen (1 oktober)
Prövningsnämnden för stöd till kreditinstitut (10 november)
Delegationen för jämställdhet i skolan (november)

2009:
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (1 januari)
Signalspaningsnämnden (1 januari)
Kompetensrådet för utveckling i staten (1 januari)
Transportstyrelsen (1 januari)
Diskrimineringsombudsmannen (1 januari)
Tillväxtverket (1 april)
Tillväxtanalys (1 april)
Myndigheten för yrkeshögskolan (1 juli)
Inspektionen för socialförsäkringen (1 juli)
Statens inspektion för försvarsunderrättelseverksamheten (1 december)

2010:
Dans- och cirkushögskolan (1 januari)
Linnéuniversitetet (1 januari)
Pensionsmyndigheten (1 januari)
Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård (1 januari)
Förvaltningsrätt (15 februari)
Trafikanalys (1 april)
Trafikverket (1 april) (ersatte Vägverket och Banverket)
Försvarsexportmyndigheten (1 augusti)
Myndigheten för radio och tv (1 augusti)
Patentombudsnämnden (1 september)
Rådet för kulturella och kreativa näringar (17 september)

2011:
Stockholms dramatiska högskola (1 januari)
Rekryteringsmyndigheten (1 januari)
Statens medieråd (1 januari)
Myndigheten för vårdanalys (1 januari)
Myndigheten för kulturanalys (1 april)
Digitaliseringsrådet (14 mars)
Statens musikverk (1 maj)
Havs- och vattenmyndigheten (1 juli)

Fortsättning följer fram till 2014.

Regleringsivern hos Alliansen överträffar Socialdemokraternas med råge.
Alliansen talar ofta om att avreglering är eftersträvansvärt.

Så mycket var Mattias Zackrissons tal om ett urholkat civilsamhälle värt.

Permalänk | Anmäl #4 Bror Viktor, 2011-03-30, 12:36

Bla bla bla, som vanligt en massa nonsens från Zackrisson och hans kollegors sida. När ska de inse att det är konservatismen (inte socialismen) som kört och kör Sverige ner i grunden?! Vakna upp Sverige.

Permalänk | Anmäl #7 Jon ft, 2011-03-30, 17:52

#7 på vilket sätt kan konservativa i sin rätta bemärkelse någonsin köra något botten på några år för det krävs socialister eller liberaler men omöjligt konservativa ....

Permalänk | Anmäl #8 Jhonatan Jansson, 2011-08-21, 04:24