Vi i centerpartiet blåser till strid mot Juholt

Tuut i luren, här kommer Centerpartiet!

Av ledarsidor (DN) och borgerliga företrädare kan man tro att valrörelsen redan börjat. Håkan Juholts linjetal som nytillträdd partiledare för (s) skakar tydligen om borgerligheten till den grad att man redan lägger talet i Håkan Juholts mun.

Hans Bergström i dagens ledare i DN ser Håkan Juholts tal som ett tecken på tillbakagång till 70-talet och till att (s) nu kan väntas växa i hop med Vänsterpartiet. Bergström riktar in sig på tre områden:

1) Finanspolitisk disciplin: Bergström går till försvar för de utgiftstak och överskottsmål som infördes 1994 - 1995. Dessa tak och mål har således betydelse både nu och framgent enligt Bergström. Jag undrar vem som ser tillbaka?

2) Pensionsreformen. Bergström blickar här tillbaka till 90-talets pensionsreform som gjordes upp mellan fem riksdagspartier. Återigen framstår det som ett hot att nu titta på den här reformen och eventuellt ändra det som inte blev bra. Bergström, var allt bättre förr?

3) Valfrihet inom ramen för offentlig finansiering. Bergström anklagar Håkan Juholt för att nu ha förespråkat Vänsterpartiets motstånd mot företagande inom bl a vård och skola.

Låt oss titta på vad Håkan Juholt sa i sitt linjetal om detta:
"Vi socialdemokrater har alltså ett särskilt ansvar i att leda arbetet med att förbättra kvaliteten och öka effektiviteten i den offentliga sektorn. Vi brinner för det - våra politiska motståndare drivs av att sälja ut verksamheten.

I sammanhanget måste det slås fast att vi socialdemokrater inte motsätter oss olika driftsformer i välfärden..

En distriktssköterska anställd av ett vårdbolag är lika engagerad som en lärare i den kommunala skolan. De båda har människors bästa för ögonen.

Det är inte där skon klämmer med privatiseringen av vården, skolan och omsorgen."

Om vi tittar på vad centerriksdagsmannen Kenneth Johansson skriver i sin artikel här ovan så återkommer samma tema som i Hans Bergströms ledare i DN. Så här skriver alltså Johansson (c):

"Håkan Juholts installationstal andas en återgång till industrisamhället, en kollektivistisk syn som inte ser individen, som endast ser höjda skatter som medel för att förändra samhället.

Håkan Juholt vill gå till val på höjd skatt, nej till valfrihet och mångfald och nej till ökad patientmakt. Detta visar att Socialdemokratin, precis som Håkan Juholt, inte är i kontakt med människors vardag, eller för den delen framtidens utmaningar för Sverige. Visste jag inte bättre så skulle jag tro att Håkan Juholts linjetal vänder sig till en väljarkår som domineras av Vänsterpartiet. Att förstå individers "livspussel" har fått stå tillbaka för drömmarna om hur det var förr."

De här borgerliga debattörerna tycker sig alltså kunna utläsa att Håkan Juholt vill ta steg tillbaka i historien framför att se dagens och morgondagens livsviktiga lösningar för att Sverige ska vara en ledande framgångsrik välfärdsstat även framgent. Tror de på det här själva undrar jag eller är det bara retorik för de redan frälsta (borgarna)?

Vill man läsa Håkan Juholts tal med andra glasögon kan man finna en del andra svar än de som uppvisats här. Men då måste man ha viljan att verkligen förstå vad Håkan Juholt egentligen menar.

Det som är spännande med denna artikel, och dess innehåll med kommentering av Håkan Juholt - är att äntligen kan vi börja att återfå ett friskt debattklimat. Och på det området rosar ju inte alliansens förespråkare marknaden direkt, med sin passiva syn av politiskt förvaltande...

Juholt är och förblir ett läskpapper som genom uppsugning av överblivet bläck fått en spegelbild av den verklighet som möjligen rådde så sent som på 60-talet, men som är så långt från 2000-talets verklighet och synsätt som tänkas kan.

Juholt försöker att kliva i Göran Perssons skor. För att som kopia efterlikna HSB väljer han folk som antingen inte har något vettigt att komma med; Jämtin har nått nya sådana nivåer efter Butlerutspelet i valrörelsen genom att föreslå att stressade småbarnsföräldrar skulle kunna köpa färdigmat på dagis.....; eller nytt folk som inte har en egen plattform utan behöver lita på Juholt för att få ljud i skällan....

Så kopia eller läskpapper? Dåligt omdöme lyckades Juholt snabbt uppvisa genom att låta bli att lägga korten på bordet för sitt eget partis valberedning.

Och vilken kategori tillhör Inger E Johansson? Kopia eller läskpapper? Och plattformen är?

Ja, människosyn är precis vad det handlar om. Så långt har den här präktiga gamla centerpartisten rätt. Vad han troligen missat är att den empatiska och jämlika människosyn han själv uppenbarligen har inte längre delas av hans partikamrater.
Så märkligt är det ju att C, som hisoriskt bestått av visserligen djupt konservativa och privatägandefixerade men också välmenande och samvetsgranna landsortsbor nu invaderats av unga aggressiva nyliberaler.
Kenneth Johansson. Det parti du företräder och den regering du stöder bryr sig inte ett skit om alla människors lika villkor till ett rikt liv.
Om du i din naiva brist på verklighetsuppfattning har den omtanke om medmänniskorna du påstår så är du med i fel parti. Ditt gamla centerparti finns inte längre.

Det är väl SKLs undersökning han talar om? Försökte kolla lite på patientundersökningen, kan inte finna några data om hur den är gjord, vilka frågor som ställts, hur många som inte velat svara osv.

Hade gärna diskuterat enkäten men tyvärr går det ju inte när man inte vet hur den är gjord.

Det haglar med enkäter och rapporter som används som slagträ i debatten och refereras i nationella media. Tyvärr sker detta utan reflektion över kvaliteten på arbetena.

Tipsar om följande debattartikel skriven av ett antal läkare. Man kan väl säga att det ger en lite annan bild av Alliansens Sverige.

"Sluta straffa våra patienter" SVDs brännpunkt

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/sluta-straffa-vara-patienter_605054...

#9 Jag fann detta på SKL:s hemsida

Följande områden deltog inte i 2010 års mätning;
Uppsala, Gotland, Örebro, Jämtland samt Norrbotten.
(Nationell patientenkät - 2010, SKL)

http://www.indikator.org/publik

Det går att klicka för att se bemötande, tillgänglighet, upplevd nytta osv.

Hur undersökningen är gjord går att läsa under rubriken
" Fakta om nationell patientenkät".

Mätningar av enbart kundnöjdhetstyp kan nog vara bra i sjukvårdspolitiska sammanhang, om man nu bara värnar om dem som har resurser - och är friska nog - att vända på klacken i sjukvårdsaffären för att pröva/jämföra utbudet i nästa shop. Dvs för idealkunden i den galleriamodell (jag orkar inte längre hänvisa till hans förtydligande om att "såsom pizza, köttbullar och falafel produceras och fördelas...") som Kenneth Johansson tänker sig. En idealkund som hela tiden är uppdaterad om dessa allmänna omdömen på "kvalitetsfronten" men utan att egentligen veta om resultaten skiljer sig mellan olika subgrupper eller varierar med sjukdoms-/funktionsnedsättningsgrad osv.

Mindre bra blir det när dessa enkäter får allt mer betydelse för själva utformningen av och resursallokeringen till sjukvårdssystemet. I synnerhet i ett system som allt mer styrs av kraven på (ökande) intäkter/ersättningar resp (minskande) kostnader i rörelseresultaten hos privata vinstdrivna och marknadskonkurrerande bolag.

För hur korrelerar, egentligen, ospecificerade nöjdhetsmätningar med sådana kvalitetsindikatorer som evidensbasering och över-/under-/felanvändning av tillgängliga resurser, bedömda enligt kraven på vetenskap och beprövad erfarenhet?

När det gäller uppgifter om och därmed åtgärder mot överanvändning (t ex undersökningar eller t o m operationer "för säkerhets skull") vet man att de verkar dämpande på intäktssidan. Kontroller av underanvändning tenderar förstås att öka kostnaderna men minska vinst/avkastning. Och felanvändning ('misuse' som det kallas i t ex motsvarande heta debatt i USA om växande problem i en marknadsorienterad sjukvård), ja det kan väl inte vara bra ur någon som helst synpunkt men likväl en viktig kvalitetsfaktor.

Vad man också vet är att vad som än mäts och presenteras som "kvalitet" har ett avgörande inflytande i alla mer eller mindre renodlade konsumtionssammanhang. På såväl kund som producent.

Att det förhåller sig så visas inte minst från exemplet US Healthcare, som ju unde lång tid granskats av en växande kvalitetsindustri (JCAHO,NCQA med HEDIS, HCFA, QISMC, PROs, FACCT, IHI, The National Patient Safety Foundation, The National Roundtable on Health Care Quality, The Consumer Coalition for Quality Health Care, PBGH, BHCAG och the Leapfrog Group är bara några googlingsbara exempel) men trots detta hamnat i katastrofala resursallokerings- och kostnadsproblem, som blivit en tidsinställd bomb även på federal budgetnivå.

Att 'patient satisfaction' är ett tveksamt kvalitetsmått ur denna synvinkel är en erkänd slutsats i USA-debatten. Liksom att den mångåriga erfarenheten av vinstdrivna försäkringsbolag som lösning på finansieringsproblemen är - minst sagt - nedslående.

Något att hålla i minnet inför Skandias, Svensk Näringslivs, Timbros, Vårdföretagarnas m fl stort upplagda propagandaoffensiv här på Newsmill.

Tack Jan O Lindgren för det initierade klargörandet om mätningars betydelse. Jag har också funderat över det. Det heter ju angående statistik att "som man ropar får man svar"..

Man kan alltid tolka resultaten olika. Helt klart kan vi i den här debatten dra nytta av lärdomarna från länder som kommit längre i privatiseringsivern och se att som du pekar på är USA snarast ett varnande exempel.

Idag (31/3-2011) falsifieras också Kenneth Johanssons påstående att Håkan Juholt vill höja skatterna. I DN Debatt slår Juholt fast att skatterna behöver varken höjas eller sänkas.