Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv
Publicerad: 2011-03-29 13:03, Uppdaterad: 2011-11-02 15:11
Kvotering är inte lösningen på vare sig jämställdhetens utmaningar eller företagens dito. Staten ska inte använda människor som instrument för att nå politiska mål. Louise Bringselius, som är övertygad om att styrelsearbetet i Sverige kommer att professionaliseras om vi börjar kvotera till styrelseposter, landar därför helt fel.
Eva Cooper är ansvarig för välfärdsfrågor på Timbro, och lanserade nyligen boken Myten om det andra könet.
För det första kan jag inte sluta förundras över hur de kanske 1 800 styrelseposterna i Storföretags-Sverige ständigt lyckas vara i centrum för jämställdhetsdebatten. Om man drömmer om en femtioprocentig fördelning av posterna så är det alltså 900 styrelseplatser det handlar om. 900 poster som verkar vara det viktigaste målet för jämställdhetsdebatten.
För det andra nämner Bringselius Norge som ett exempel på det lyckade arbetet med fler kvinnor i styrelser. Det är ett populärt exempel. Kvoteringsreformen gjorde absolut att fler styrelser har fler kvinnor. Men mångfalden minskade genom att det är samma kvinnor som har fått fler uppdrag. Maktkoncentrationen har alltså ökat. Dessutom kommer de inkvoterade kvinnorna från en snävare socialgrupp än männen de ersatt. Effekter på det ena området leder alltså till oönskade effekter på andra områden.
Samtidigt som de inkvoterade norska kvinnorna har en högre utbildning än männen de ersatte saknar de erfarenhet från ledande positioner. För en viktig lärdom är att män inte blir styrelseledamöter för att de är män. Det krävs ofta stora uppoffringar för att nå toppen. Mycket av det som vi kallar för glastak är i själva verket mänskliga utmaningar. Att ha balans mellan karriär och familj är en utmaning för alla människor. Vill man nå toppen så krävs det offer. Hur många män i toppositioner har inte försakat familj och barn och bara ägnat sig åt sin karriär? De flesta män kommer aldrig ifråga för en styrelseposition. De människor som blir styrelseledamöter har rätt utbildning, har varit företagare, gjort chefskarriär och har långa arbetsdagar. Det lösas inte med kvotering till styrelseposterna, utan snarare genom att fler kvinnor gör samma val som männen.
Om vi fortsätter att titta på de norska erfarenheterna visar dessutom forskning att de norska företagens värde sjönk i och med kvoteringslagen, eftersom de personer som kvoterades in hade lägre erfarenhet än de som kvoterades ut.
Alla människor har en rätt att bli behandlade lika, och bedömda utifrån samma principer. Det är förutsättningarna som är det viktiga, och inte utfallet. Att bli vald eller bortsorterad av en anledning som ligger utanför det du kan påverka - som till exempel ditt kön - är djupt orättvist och helt fel väg att gå.

Vi kräver svar om manskvoteringen till bolagsstyrelserna

Varför skulle kvinnor vara farliga?

Kvoteringivrande politiker ska städa framför egen dörr

Lika, inte särskilda rättigheter, Arkelsten!

Lägg ned kvoteringsdebatten, Moderaterna

Bra att Sabuni vill stoppa kvoteringen av män

Dagens feminism är ett vänsterprojekt

Kvoteringsivraren Sabuni är socialist i en borgerlig regering

Kvotering är lika fel när det offentliga gör det

Därför bör vi införa könskvotering till offentliga bolagsstyrelser

Kvotera kvinnor - styrelsearbetet kommer att professionaliseras

Därför röstar jag nej till kvotering i dag

EU:s jämställdhetsplan tvingar Sverige att könskvotera

Debatten om könskvotering en politisk charad
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




7 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Slutsatsen är nog det mest intressanta i din artikel, att det är orättvist att väljas/väljas bort pga sitt kön...eftersom kvinnor de facto VÄLJS bort pga sitt kön i styrelserna i dagsläget. Via nätverk etc. håller gubbarna varandra ofta om ryggen.
Om man tvingas bryta sina invanda mönster kommer, efter knorrande och en viss "inskolnings"-tid, styrelserna bli mer professionella, när kvinnornas tankar och idéer tillvaratas. Mycket forskning visar också att ju större bredd man har i ett företags bestämmande positioner, ju större kreativitet och effektivitet får man ut. Ett styrelserum fullt av kostymgubbar, kommer att förlora mot ett styrelserum med en blandning av kvinnor och män, som helst också skall ha erfarenhet av olika branscher.
Det norska försöket visade dessutom, enl en undersökning från Timbro, att de inkvoterade kvinnorna arbetade ca 8 tim/dag i jmf med männens 13 tim/dag i snitt. Det innebar att kvinnorna var borta fem veckor mer under arbetsåret i jmf med männen.
Inte många kvinnor är villiga att betala det höga priset. Och på sikt blir det dessutom en ekonomisk förlust för näringslivet.
Hur många av dessa företag dit kvinnor skall kvoteras har startats av kvinnor? Genuint nyfiken, men jag gissar på noll.
Tänk att man kan känna en sådan positiv och överraskande glädje över dessa självklarheter som Eva Coop uttrycker. Men så kan det bli i ett land där all vett och sans har runnit ut samtidigt som den feministiska indoktrineringen har växt som en parasit i samhället.
Och du Martin. Vad snackar du om ärligt talat? Hur många män har chansen att komma in på dessa styrelseplatser? Det är några få promille. En överväldigande majoritet av alla oss män kommer aldrig att bli några styrelsemedlemmar i exklusiva bolag. I praktiken är det ingen skillnad mellan den gemene svenska mannen och den gemene svenska kvinnan.
För övrigt borde du läsa på lite om hur man tar sig till toppen. Då kommer förmodligen dina skygglappar att flyga all världens väg.
#2 Christina Lundqvist säger:
"Inte många kvinnor är villiga att betala det höga priset. Och på sikt blir det dessutom en ekonomisk förlust för näringslivet."
Kanske är det tvärtom, en vinst? Kanske behövs det en annan filosofi, där man kan visa att det inte är nödvändigt att jobba 24/7 för att driva ett företag effektivt?
Företag som ger sina medarbetare möjlighet att vara människor, ha en fritid och umgås med familj och vänner, har bättre företagsklimat, gladare medarbetare, effektivare flöden och högre vinst.
På sikt blir det en vinst för samhället och oss människor.
#5 L Cienfuegos
Det är möjligt att ditt utopiska samhälle skulle vara betydligt hälsosammare och skönare att leva i än det samhälle vi ser nu med ihjälstressade karriärföräldrar, men nu lever vi i den verklighet vi gör, inte minst har företag enorma vinstkrav på sig.
I det sammanhanget finns ett litet antal företrädesvis män som är villiga att betala priset och därigenom missa sina familjer, vilket inte är aktuellt för annat än ett oerhört litet antal kvinnor, som redan kämpat sig fram till styrelserummen.
Att kvotera in kvinnor för att få könsbalans är i det sammanhanget alltså fullständigt missriktat eftersom det inte blir de mest lämpade för uppgiften som kvoteras in, utan den som har rätt kön..
Nåja, kvinnor har betalat priset flera gånger om, och med den äran!
Kvinnors insteg på arbetsmarknaden var en stor vinst OCH en stor uppoffring, som för alltid förändrade samhället. Inte minst har kvinnors inträde på arbetsmarknaden varit pådrivande och viktig för skapandet av välfärdssamhället.
Även idag arbetar kvinnor som regel fler timmar än män, allt inräknat. Då räknar jag in yrkesarbete, ansvar för barn, hemarbete, rubbet.
De män som gör den s.k uppoffringen, de har ofta en kvinna bakom sig som tar hand om barn och markservice och den privata representationstjänsten.
De kvinnor som siktar mot styrelserummen har ofta inte motsvarande backup, och har därmed lite andra förutsättningar än de flesta män. Vilket egentligen innebär att deras offer ofta är mycket större, eller för att formulera det på ett annat sätt: det krävs mycket mer av en kvinna för att ta sig dit och kunna behålla sin position, än av en man.
Vilket på intet sätt behöver innebära att det ena könet är mer begåvat eller kompetent än det andra.
Bara att samhället har varit tillrättalagt för detta scenario länge: för att underlätta för män på toppen, understödda av sina kvinnor: fruar, sekreterare osv.
Man måste se den närvarande könssegregeringen ur ett djupare perspektiv.
Hursomhelst så har kvinnors inträde de olika mansdominerande arenorna gett många goda effekter för samhället i stort.