Kriminalvården måste hjälpa även frigivna fångar

En viktig rättsfråga är de ytterligare ansträngningar som måste göras för att minska antalet nya brottslingar. Kristdemokraterna vill samtidigt verka för att dömda brottslingar inte ska återfalla i brott efter avtjänat straff. Kristdemokraterna tycker att de som väl avtjänat sitt straff och verkligen vill och jobbar för att återanpassa sig till samhället, också skall få positiv respons, såväl under sin fängelsevistelse som efter. Kriminalvårdens viktigaste uppgift är att förhindra att interner fortsätter sin brottsliga bana den dagen de får lämna fängelset. Därför måste verksamhetens huvudändamål, från första dagen i fängelse, vara en återanpassning inför frigivningen.

Det är viktigt med tydlig respons när människor vill förbättra sig. Att de får fördelar när de sköter sig. I detta sammanhang är motivationssystemet som Kriminalvården har ett bra och välfungerande system på vägen till återanpassning. Det är viktigt att människor som på ett tydligt och aktivt sätt vill ändra tänkande, beteende och förändra sitt liv uppmuntras. Belöningssystemet är nära sammankopplat med säkerhet, skötsamhet, sysselsättning och utevistelser. Andra delar som kan knytas till systemet är besök, fritidssysselsättning, innehav på bostadsrum, antal TV-kanaler mm. Att i högre grad än tidigare premiera en positiv utveckling är ett steg framåt. Om de intagna lever upp till förväntningar som ställs på dem i fängelserna, ja då torde detta te sig som ett tecken på att de kommer att leva upp till förväntningarna ute i samhället. Dock skall sägas att resultatet påverkas dels av den intagnes vilja att återanpassa sig och dels hur samhället tar emot en person efter frigivningen. De intagna måste ges kraft till att vilja resa upp sina liv och känna att de kommer ges en andra chans och åter kunna komma in i samhället.

Kriminalvården ska ge interner verktyg att ta till vara sina liv, utveckla sina färdigheter och kunna gå ut i frihet utan att komma tillbaka till kriminalvården. I mycket handlar det om att behandla människor som är drogberoende. Det är oerhört viktigt att samhällets stöttning fortsätter även efter frigivningen genom hjälp till bostad, arbete, utbildning och andra återanpassande åtgärder för att möjligheten att kunna leva ett liv utan brottlighet ska maximeras. När fångar friges utan vettig sysselsättning, utan bostad, utan socialt nätverk drivs de återigen rakt i armarna på de kriminella kretsarna. Det är oerhört viktigt för en frigiven att få ett arbete eller en praktikplats så man får ett konstruktivt socialt nätverk och en stabilare privatekonomi. Bostaden är viktig för att inte hamna i bostadslöshetens onda cirkel som präglas av missbruk, rotlöshet och brottslighet. Det är också här viktigt att betona det civila samhällets betydelse, inte minst när det gäller det sociala sammanhanget. Föreningar bör uppmuntras att finnas med som en del i livet innan och efter frigivningen.

Situationen för unga brottslingar mellan 15 och 20 år är inte densamma som för de som är äldre. De unga är oftare i början i en brottkarriär och det är ännu viktigare med en snabb och professionell hantering av deras ärenden för att bryta denna bana tidigt. Den påföljd som dömda ungdomar får skall ha ett fokus på att försöka förändra den unges totala livssituation utifrån dennes personlighet, bakgrund och förutsättningar. Att de unga blir sedda, bemötta med respekt och inte i något avseende behandlas kränkande är grundförutsättningar för ett konstruktivt behandlingsarbete.

Unga måste få enkla verktyg för att kunna bryta sin brottsliga bana. Regeringen har bland annat ändrat reglerna så att uppgifter om åtalsunderlåtelse för personer som är under 18 år vid tidpunkten för brottet gallras ur belastningsregistret tre år efter beslutet i stället för tio år efter beslutet. Det ska inte vara så att ett brott du begick som ung gör det omöjligt för dig att göra något annat än att fortsätta begå brott.

Att ha en helhetssyn är a och o. Det förebyggande arbetet är grunden men också att klara upp brott och bryta brottets bana. Drivkraften i detta är att se människan. Den som blivit utsatt för eller riskerar att bli utsatt för brott men också den som har begått brott. Denne person ska få en tydlig markering om det fel som har begåtts men efter avtjänat straff få en verklig möjlighet att leva ett liv utan kriminalitet. Vi har en skyldighet att göra allt för att det ska vara möjligt. För allas vår skull.

Caroline Szyber (21 artiklar)

Anmäl

Pingbacks som länkar till denna artikeln

[...] skriver jag på Newsmill om [...] Blogg: Kriminalvården måste hjälpa även frigivna fångar, 2011-03-29, 19:02

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/34550

4 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Men SNÄLLA?! Är det inte dags att hjälpa OFFREN istället för brottslingen, det är ju skrattretande.

Permalänk | Anmäl #3 KarinAndersson, 2011-03-29, 19:41

Den som är dömd till fängelse är också en människa.
I moderna länder tillämpas sådana metoder/regler som resocialiserar brottslingar och inte metoder som blir som hämnd.

Unga människor påverkas både positivt och negativt av tre olika faktorer: familj, skola, kompisar. Man kan tillägga den tredje: internet. Det är en nyckeln för att förstå varför en ung människa har stigit på brottslighetens väg.
Att tillämpa strängare straff minskar inte brottslighet. Att isolera de ungdomar som hamnat snett verkar vara nödvändigt dels för att bestraffa dem och dels för att isolera dem ifrån deras patologiska miljö. Samhället (vi) vill inte ha sådana människor i sin närhet. Lärarna vill inte ha “dem” i sin skola. Vi värnar om vår egna och familjens trygghet och är rädda för deras närvaro.
I Tyskland gjordes försök att skicka depraverade unga brottslingar utomlands. Där placerades de hos en utvald familj, gick i skolan, jobbade mm.
Ett annat land, språk och miljöbyte hjälper och omöjliggör för den dömde att rymma samt jobbet gör att de får mer respekt för allt runt omkring, för andra och för sig själv.
Vi lever i en värld i vilken stänger vi hellre skolor och bygger nya fängelser. Att bygga nya parkeringsplatser, järnvägar, gallerier mm är viktigare än att bygga nya idrottsplan eller fritidsgårdar för ungdomar.
Betraktar man direkt ungdomar som hamnat snett som brottslingar börjar de ta över och lever sig in i den rollen. Då förlorar inte bara de själva utan även hela samhället. Den unge som lämnar fängelset, efter att ha upplevt en del tillsammans med andra, erfarna intagna, utan att kunna ingå i olika program för återanpassning (man skall inte glömma offren och deras lidande i sådana program) kan verkligen bli en riktig brottsling och göra ännu mer skada. Det kostar mer är det skulle kosta för t.ex. dennes universitetsstudier.
Så, vad skall vi investera i? Skall vi se dem som människor?

Permalänk | Anmäl #4 Wanda J, 2011-03-29, 19:51

Jaha, och hur tycker artikelförfattaren att allt detta som är bra för den nymuckade internen ska ordnas? Det går väl inte bara att beskriva problemen utan att komma med några som helst egna lösningar. Då blir det ju bara blahablaha.

Positiv respons ok, jag lyssnar - men hur?

Permalänk | Anmäl #5 Bror Viktor, 2011-03-30, 11:26

Villkorligt frigivna som står under övervakning i ett år efter frigivning påverkas ju av såväl skötsamhetskrav och får tillgång till motivationsåtgärder genom frivården. Frivården är den i särklass klientrikaste delen av Kriminalvården men samtidigt inte alls den resursrikaste. Kopplingen mellan Kriminalvård, arbetsförmedling, socialtjänst eller landsting borde stärkas genom centrala vårdkedjor och starkare lagstiftning. Kraven på återanpassning kan skruvas upp betydligt mer på såväl enskilda dömda som samhällsapparaten.

Permalänk | Anmäl #6 calle, 2011-04-10, 15:09