Efter 11/9 erbjöd konservatismen fler svar

"Liberalismens styrka ligger på det principiella planet."

Nej, det är precis tvärtom! Liberalismen fungerar i praktiken, vilket den är ensam om bland de stora ideologierna. Den har gett oss en helt oöverträffad utveckling i både välstånd, jämlikhet och frihet.
Den socialistiska utopin leder åt fanders, det vet väl alla numera. Konservatism leder bara till den intellektuella och ekonomiska stagnation som kännetecknade medeltiden. Det var den tid då kyrkan och monarkin var som starkast, men de stora massorna led under förtryck.

Vilken bisarr artikel.

Tvångssterilisering räknas som ett brott mot mänskligheten idag, rätteligen så. Sådan sterilisering har utförts i många länder världen runt. Detta utgör ett mörkt kapitel i mänsklighetens historia.

I absoluta tal har givetvis andra länder tvångssteriliserat flera än vad Sverige gjort tex Nazi-Tyskland (400 000), USA (65 000).
Källa: Wikip, "Compulsory sterilization"

USA kan knappast betecknas som socialdemokratiskt, likväl utfördes många tvångssteriliseringar, så där faller ju Erixons tes.

I April 1957 skriver Time Magazine en artikel "Medicine: Sterilization & Heredity" där framgår att Danmark gjort 8600 steriliseringar de 25 år som föregått artikeln. Så även i relativa tal, jämfört med andel av befolkningen, förefaller Erixons uttalande om Sverige som den stat som gjort flest tvångssteriliseringar som tveksam.

Statens institut för rasbiologi i Sverige leddes ju av Herman Lundborg, vilken var en känd nazist.

Liksom Rolle Martinsson slår Erixon ett slag för den "Individual Conservatism" som är vanligt förekommande i USA. Precis som det låter är det en slags hybrid mellan liberalism och konservatism.

Det är ju en ganska märklig blandning eftersom konservatismen hävdar att individen ska inpassas i en gemenskap och har en naturlig plats i en hierarki medan liberalismen hävdar individens självständighet.

Den kristna högern brukar gillar Individual Conservatism. De uttalar sig ofta som om de hade Monopol på Gud. De är för militären, kyrkan, låga skatter men emot homosexuella och abort.

Martinsson är ju en chef på Timbro, Svenskt Näringslivs tankesmedja, Erixon var ju känd för att arbeta på Timbro förr i tiden. Det var där han fick sin höger-skolning, tankegångar som han håller fast vid än idag.

Tidigare var Erixon centerpartist, just Centerpartiet har ju en Timbro-falang idag till exempel Annie Johansson som ligger i röret att bli partiledare efter Maud.

De angriper moderaterna från höger.

Erixon är ju ordförande i Medborgarrättsrörelsen en organisation som tillhör högern. Medborgarrättsrörelsens förste ordförande Gustav Petrén var engagerade nazist på 1930-talet.

Jag ser fram emot Erixons nästa artikel, där kommer han säkert beskriva Medborgarrättsrörelsens förste ordförandes mörka historia.

"Men när liberalismen segrat och människor är fria, då dyker nya frågeställningar upp. Hur tar vi som individer ansvar i friheten? "

Vare sig liberalismen eller demokratin har ännu segrat. Jag blir väldigt misstänksam när vissa betraktar världen som den ser ut idag som ett tecken på att liberalismen segrat. Vilken liberalism pratar ni om då? Eller är det så att ni pratar endast om vissa väldigt specifika delar av vissa specifika länder?

"Den kristna civilisationen angreps av dem som ansåg sig företräda och försvara islam."
Märkligt, jag uppfattade angreppet som en attack på den sekulära jämlika samhällsprincipen.

"Redan Aristoteles konstaterade att människan är ett socialt djur, som behöver gemenskaper och därmed de specifika identiteter som gemenskaper förutsätter."
Aristoteles är ju så dogmatisk, inte särskilt liberal. De frihetsälskande liberala människorna är människor som står ut med att själva vara annorlunda, avvikande. Ja, de står hellre ensamma än är med i gemenskap som känns påtvingad. Frihetliga liberaler lämnar även fritt för andra att söka sin frihet, att likt Garbo bli lämnade ifred.
Ett typiskt förhållningssätt som skiljer liberaler från alla andra inriktningar är att liberaler inte missionerar. De söker inte tvångsansluta andra till sitt kollektiv. Såväl socialister som konservativa däremot, vill tvångsansluta alla till sitt kollektiv, sin världsbild, inlemma alla i sin hierarki.

Dick är ofta intressant att läsa, men jag vägrar bli tvångsansluten till Dick Erixons kollektiv av en. Jag är friare än så.
Men däri ligger också liberalismens dilemma. Den tillåter, ja uppmuntrar individuella uppfattningar och lösningar. Därmed blir den svårorganiserad. Tvångskollektiviserad dör den sotdöden.
En framgångsrik liberalism måste lämna utrymme för individerna att upptäcka hur bra de trivs med sig själva och sin egen frihet.

Detta är en tänkvärd artikel med flera intressanta synpunkter, som jämte Poirier.Martinssons verkligen säger någonting i kontrast tillden gängse politiskaretorikens snömos. Jag själv etiketterar mig radikalkonservativ, en mäktig idéströmning Dick Erixon mfl tyvärr ignorerar, och just somsådan insträmmer jag med DE på EN punkt: friheten är det politiska metavärdet. Det är en väsentlig åsiktsharmoni.

Min allvarliga invändning gäller historieskrivningen. "Konservatismen" är ett djupt tvetydigt begrepp.

Säg som det ÄR: Nazismen och fascismen, den japanska militarismen, och antisemitismen, springer direkt fram ur den konservativa ideologi, som så hårdnackat motsatte sig moderniteten under förra seklets inledande decennier.

Kom även ihåg att kontinenten hotades allvarligt av kommunismen,vilket INTE varfallet i Norden, brittiska öarna och USA.

De samhällsklasser, som på kontinenten valde auktoritär konservatism under trycket av en långt värre hotbild, var inte aktuella inom den anglonordiska sfären. På så sätt kunde en grundläggande identitet förgrenasoch maskeras på ett sätt Dick Erixon och Roland Poirier Martinsson bortser från. Det är en allvarlig brist.

Människornas ideologiska ställningstagande kommer INTE av deras fria val vid Åsikternas Smörgåsbord. De betingas av materiellt egeinintresse.

Då var det dags igen för ett nytt debattinlägg om ”nykonservatism”, ny konservatism.

Fortfarande vet vi inte vad det är för en grupp. Vi kan dock vara tämligen säkra på att det handlar om en grupp eller nätverk som kommit överens om att skriva artiklar som ska handla om ”nykonservatism”

Om jag får gissa hur det har gått till när denna ickedebatt startade: Någon, låt säga Timbro-chefen skickar ut ett mail eller liknande till några av sina konservativa polare där han säger:

”Härmed ombeds du skriva en artikel som ska handla om konservatism, men kalla det gärna för ’nykonservatism’, först ut är Charlie, sedan Johan, Elsie, Roland, Charlotta, Martin, Jenny, Carl Johan, Jonathan, Hans, Jakob, Claes, Mark Daniel och Dick”

Det här nätverket försöker alltså med hjälp av ordet att tillverka en debatt. Detta är i och för sig inte fel eller kriminellt på något sätt. Men det är uppenbart att gruppen försöker håller med om opinionsbildning utan någon opinion.

Konservatismen som vi känner den från förr, den som påminner om Gösta Bohman, om tweed, om rävjakt och herresäten, den som sorterar människor. Den är död. Det finns ingen som vill ha den tillbaka.

Och skulle det dyka upp någon med tweed så kan man vara tämligen säker på att man har ett par vita sneekers till.

Man undrar vad Dick vill egentligen när han sjunger lovsång för neokonservatism. Exakt vilken del av den är det han vill ha till Sverige. Är det den del som systematiskt förnekar klimatförändringarna? Eller är det den del som ständigt motarbetar sociala rörelser? Eller är det tortyr som Dick vill införa?

Det många delar med Amerika som vi kan låta oss inspireras av, men vad det gäller de extremkonservativa krafterna som neokonservatismen står för får ni gärna lämna kvar.

I värsta fall, om nu Dick inte står ut med ett liv utan klimatförnekan och tortyr får vi be dig att emigrera. Glöm då inte att byta namn. Jag tror inte att just Dick går hem i konservativa kretsar.

Så mitt budskap till Roland och hans kumpaner: Lägg ned era försök att skapa någon ny våg av konservatism.

Konservatismen på frammarsch

Konservatismen andas morgonluft. Ett exempel på detta är SD som värnar om vår egna, svenska, kultur och är för ett strängare rättsväsende. Ett annat tecken på konservatismens återkomst är att det dyker upp allt fler skribenter som betecknar sig som konservativa. Vi kan också se ökad konservatism i form av fundamentalistiska strömningar, framför allt inom islam.

Även Kinas framgångar kan bidra till ökad konservatism. Kina är, trots att det kallar sig kommunistiskt, på många sätt konservativt. Ett sådant konservativt drag är avsaknaden av demokrati. Bland de stora politiska ideologierna - liberalism, konservatism och socialism - är konservatismen den som har minst intresse av demokrati. Ett annat konservativt drag i Kina är den åter framväxande konfucianismen.

Den främsta anledningen till konservatismens återkomst är dock antagligen att många tröttnat på både socialism och liberalism. Efter andra världskriget var socialismen under många år förhärskande, i Sverige i form av ett långt socialdemokratiskt styre. På åttiotalet så vände detta. Då startade en lång liberal högervåg genom att Reagan och Thatcher kom till makten.

I dagsläget är det många som fortfarande är trötta på socialismen och dessutom börjat tröttna på liberalism i form av privatiseringar, avregleringar, globalisering och finansvärldens ansvarslösa härjningar. För dessa människor utgör konservatismen det, antagligen, enda alternativet.

Konservatismen erbjuder för dessa människor bl.a. ett värnande om den egna nationen och därigenom en minskning av globaliseringens negativa effekter. Den erbjuder också ett ansvarskrävande av makthavare, t.ex. inom finansvärlden, där den liberala ideologin hyllat den ansvarsfria egoismen. Samtidigt så erbjuder den ett alternativ till socialismens internationalism och tolerans genom att värna om nationen och den egna kulturens värderingar. Den erbjuder också en kollektivism som bejakar skillnader i status, till skillnad från socialismen.

Är konservatismen bra eller dålig? Faran med konservatismen är att den kan dra för långt åt det odemokratiska och nationalistiska hållet vilket hotar leda till nazism eller fascism. Den kan också uppvisa för mycket motstånd mot förnyelse vilket kan leda till stagnation.

Trots dessa, och andra, risker - och trots att jag upplever mig närmare både socialism och liberalism - så tror jag att en viss ökning av konservatism kan vara bra. Den kan komma att balansera upp de värsta avarterna av den nu förhärskande liberala (o-)ordningen. Den kan också lösa socialismens dilemma som består i att vara tolerant mot intoleranta.

Min förhoppning är att det ansvarskrävande och ansvarstagande draget i konservatismen kan få större spelrum. Förhoppningsvis innebär detta då ett större krav på att makthavare ska hållas ansvariga samtidigt som makthavare också börjar ta ett större ansvar för de mest utsatta, i konfuciansk anda.

Slutligen tror jag att en viss ökning av konservatism i Sverige skulle kunna föra med sig just sådana positiva effekter. En anledning till att jag tror det är att typiskt svenska värderingar, d.v.s. det som konservatismen vill befrämja, huvudsakligen är väldigt inriktade på jämlikhet och frihet ( http://sv.wikipedia.org/wiki/Kultur_i_Sverige#V.C3.A4rderingar ).

Finns det något mer konservativt än muslimer?

#8 Det är lätt att sympatisera med Eideholms balanserade hållning. Själv är jag pessimist. Kriser driver fram polarisering och extremism. För god bedömning kravs balans, men också spännvidd. Dialektik. Hierarki behövs! Det gör jämlikhet också.

Den autentiska konservativa tanken, som partiellt företräds av DE och RPM, men knappast av de politiska partiernas töntskribenter, måste genomföra ett slags kopernikansk självrevolution, ett paradigmskifte.

Brännpunkt Fukushima!

Jag frågar: VILKET samhälle har ansetts konsdervativt i ordets bättre mening, om inte Japan?

Åh, jag glömde nämna Claes G Ryn, som också bidragit med en värdefull artikel.

Just den här debatten blir kanske Möllans mest fruktbara och betydelsefulla .Kanske skrivs här och nu svensk idéhistoria.

Konservatismen måste uppgradera frihetsvärdet! Därför vill jag gärna till nämnda trio anknyta en av mina egna bästa artiklar, en meditativ betraktelse, som berör just den andliga dimension socialister och liberaler, men INTE vi, bestämt förnekar:

http://www.newsmill.se/artikel/2008/10/16/betraktelse-over-friheten

Socialisterna har sin Marx, liberalerna har sitt. Vad tillhör VÅRT Kanon? förutom Edmund Burke (som jag inte själv studerat)? En lämplig Bibel för konservativa?

Mitt svar är givet: Tolkiens Ringtrilogi!

Den VERKLIGA härdsmältan - och vattendelaren - som obönhörligen förbittrar den ideologiska motsättningen intill absolut antagonism tar dock jag ENSAM upp: kampen mot pornografin och den sexuella urartningen. På den hänger allt. Detta är Harmageddon. Här måste vi segra.

http://skyddsrummet2.blogspot.com/

Bibeln är de konservativas bibel.

”Om Frihet” av John Stuart Mill är de mest koncentrerade och mest betydelsefulla liberala ord som skrivits. Han var inte på något sätt först ut. Jag anser nog inte att det finns någon liberal bibel, idéerna har vuxit fram under flera århundraden. Mill kommer nog närmast.

"Den enda frihet som förtjänar namnet, är friheten att på vårt eget sätt fullfölja vårt eget bästa, så länge vi inte söker beröva andra deras välfärd eller hindra dem i deras strävan att nå den. Envar är den rätta väktaren över sin egen välfärd, såväl kroppsligen som själsligen och andligen.”

Men allt är en tolkning. Hur man tolkar meningen: ”Så länge vi inte söker beröva andra deras välfärd eller hindra dem i deras strävan att nå den” är helt avgörande.

Själv tolkar jag den så att man t ex inte kan strunta i miljön. Klimatförändringarna t ex berövar andra sin frihet. Jag tolkar också in det positiva frihetsbegreppet, inte bara det negativa frihetsbegreppet som nyliberaler använder sig av.

Alla har rätt till sjuk- och hälsovård, annars är man inte fri. Alla har rätt till skola med hög kvallite, annars är man inte fri.

I en extrem nyliberal värd är horan fri. Själv anser jag inte att det har med frihet att göra. Likaså är det med droger och andra sinnesförändrande medel. En beroende - narkoman eller alkoholist är fri att supa och knarka, men man denne berövar andra dess välfärd.

Därför blir alltså meningen:

”Så länge vi inte söker beröva andra deras välfärd eller hindra dem i deras strävan att nå den”

…oerhört viktig.

Allan Vougt var en framträdande socialdemokrat under förra seklets första hälft: chefredaktör för tidningen Arbetet, försvarsminister och slutligen landshövding i Malmöhus län.

Han gav 1925 ut skriften "Rasbiologi och socialism". Avslutningsvis skriver han i skriften: "Rasbiologin tvingas i själva verket att sluta bundsförvantskap med de politiska riktningar som i första hand resa kravet på ett socialt pliktbud. Den tvingas så mycket mera därtill som den överhuvudtaget icke kan hävda sig utan genom en tämligen långtgående utsträckning av samhällets makt gentemot den enskilde. På vissa punkter kräver rashygienikern med icke mindre eftertryck än socialisten en genomgripande socialisering. Det stora framtidsmålet för socialisten liksom för rasbiologen är en värld, vari arbetsfördelningen genomförts på grundvalen av varje ras, varje nations och varje individs rätt och plikt att gagna det hela."

I en ledare i tidningen Arbetet skrev han:"Hela den humanitet som vår tid med fog är stolt över och som är demokratins stora tanke leder till en försämrad rashälsa om den icke tänkes fullt ut. Det är en falsk humanitet, som ömmar sig om individen på rasens bekostnad. Respekten för livets helgd får icke leda till en sentimentalitet, som blir livets försvagande."

Citaten talar för sig själva.

Ja, Bibeln hör dit.

Nazismen var en kristen, antiliberal och ultrakonservativ ideologi. Man kan dra en rak linje från Hitler till Strauss till nykonservatismen.

Kristna apologeter och andra revisionister hävdar dock att Hitler var ateist. (”Ateist” är trots allt bara en synonym för dödsfiende för kristna.) Men det spelar ingen roll. Strauss var ateist. Och de flesta bakom Bushdokrinen var ateister.

Strauss ansåg att stora män, som han själv, kunde hantera verkligheten. Det vill säga en värld utan gud. Men vanliga människor, slavtypen, kan inte hantera detta och sjunker obönhörligen ner i nihilism.

Enligt Strauss kan man bara ena ett folk eller land genom att ena det mot någonting. Man behöver en utomstående fiende. Detta kräver ett evigt krig.

En annan viktig punkt är den ”ädla lögnen.” Nietzsches ”vilja till makt” inkluderar vilja till historien. Den som äger det förgångna äger framtiden.

De konservativa i Tyskland hade Dolkstötslegenden. Enligt denna legend så vann de tyska soldaterna på slagfältet. Tyskland förlorade andra världskriget för att Socialdemokraterna hög dem i ryggen. Denna lögn återanvändes senare av de konservativa i Amerika.

En lögn som användes i samband med irakkriget är Chamberlains blinkande av Hitler. En månad tidigare sa Churchill följande om Hitler: ”Let this great man search his own heart and conscience before he accuses anyone of being a warmonger.”

Chamberlain och Churchill hade givetvis rätt. Men de nykonservativa tänker inte låta fakta stå i vägen för deras mål.

#15 Gunnar Wiktorsson, syfilisexperimenten i Tuskegee i USA talar för sig själv. Och de experimenten tog inte plats 1925, utan 1932 and 1972. Dessa människor hade uppenbarligen inte lärt sig någonting från Nazityskland.

Även om jag själv är klassisk liberal så kan jag ge Erixon vissa poänger.

Liberalismens grundtanke är ju att folk ska få göra vad dom själva vill så länge dom inte skadar någon annan. Jag tror att detta politiska förhållningssätt ger folk goda möjligheter att förverkliga sina livsprojekt utan att politiker eller andra sätter käppar i hjulen. Men just bristen på tips om exakt vad man ska göra för att leva ett meningsfullt liv är en brist, det håller jag med om.

Däremot tror jag att samtliga alternativa ideologier är sämre på att maximera lyckan i samhället. Folk är helt enkelt för olika för att sluta upp bakom något gemensamt, konservativt regelsystem som alla kan vara nöjda med.

Om man med konservativ inte enbart menar någon som vill ha starkt kungahus försvar och kyrka i enlighet med den omoderna skolboksdefinitionen, utan snarare menar någon som vill se bred samhällelig uppslutning kring gemensamma normer, så är samtliga nedanstående grupper i någon mån konservativa i bred bemärkelse:

-- Kristen höger
-- Konservativa muslimer
-- Folkhemsromantiserande gråsossar
-- Sverigedemokrater
-- Moralistiska genusfeminister

Det enda dom här grupperna har gemensamt är att dom tror sig ha moralisk rätt att tvinga sin egen uppfattning på andra. Men där tar likheterna slut. Det i sig är enligt min uppfattning skäl nog att istället slå in på en klassiskt liberal väg där ingen försöker lägga snoken i blöt och sabotera dom andras livsprojekt, men där alla möter respekt och utrymme att genomdriva sina idéer i mindre skala så länge dom inte förstör för någon annan.

-------------------------------------------------------------------------

När det sen gäller 9/11 så tycker jag själv inte att konservativa har haft varken mer eller mindre att säga jämfört med liberaler och socialister. Däremot har vissa konservativa, med George W Bush i spetsen, de facto visat mer handlingskraft genom att med vapenmakt försöka införa demokrati och välstånd i Irak och Afghanistan. Det har ärligt talat gått sådär.

Även om vi inte vet vad följden på lång sikt blir av vårens revolutioner i Nordafrika så kan vi nog hålla med om att länderna i den regionen, på egen hand, än så länge tagit mycket större kliv mot demokrati än vad Västvärlden har lyckats åstadkomma under alla år i Afghanistan. Snabba interventioner för att stoppa uppenbara övergrepp, som just nu i Libyen, är lättare att ställa sig bakom. Men sådant kan motiveras från en liberal MR-agenda lika väl som en mer aktivistisk neokonservativ dagordning.

I mina ögon har inte västmakternas agerande efter 9/11 givit något ökat stöd för konservativ politik, åtminstone inte i aktivistisk amerikansk tappning. Om något tycker jag de senaste årens och månadernas händelser ger ännu en vink om att man helst bör låta folk sköta sitt istället för att komma med hårdhänta, välmenande pekpinnar.

#22 Gustav S, du må kallade dig liberal, men ditt "moraliska genusfeminister" visar att du har en illiberalt perspektiv och placerar dig i samma fack som de reaktionära könsbiologisterna.

Hitler nöjde sig inte med att bara kalla liberalism liberalism och marxism marxism. Utan för Hitler var det judisk liberalism och ateistisk marxism. Vad skiljer din retorik från Hitlers när du skriver "moraliska genusfeminister"?

En av kommentatorerna sade: "Vilken bisarr artikel".

Det är den verkligen. Den spretar åt alla håll och tar lösa påståenden som intäkter för faktiska förhållanden, som det sedan broderas vidare på. Vad författaren egentligen vill utom att tala om att han vill kalla sig konservativ framgår inte. Det märks också på kommentarsspektrat som spretar åt alla möjliga håll, utan att fokus låter sig identifieras.

Ur artikeln pyr doften av en unken räddhåga och oro över att allt är som det är, en önskan om att allt vore mer hanterligt och bättre. Det är sådana tankar och känslor som leder till byggandet av ghetton för bemedlade med vakter och stängsel för att hålla vanligt otäckt folk ute. De kan ju vara socialister - hu!

Erst kommt das Essen, dann kommt die Moral (Brecht)

Menyn för den bemedlade blir ganska omfattande, vilket kanske kan förklara Moralens spretighet.

Frihet, jämlikhet och broderskap - solidaritet, detta är de centrala värdena i vår demokrati. Ismer, inklusive nykonservatismen, har alla som funktion att på något sätt och i någon ända begränsa tillämpningen av dessa värden.

Politikens uppdrag är att skydda de oskyddade från de starkas tyranni.

@23, Peter H: Ojdå. Verkar som jag trampade på en öm tå på något sätt fast jag förstår inte riktigt hur du kan tycka att min kommentar påminner om Hitler-retorik. Kanske menar du helt enkelt att du inte håller med?

Att klassa feminister som konservativa är naturligtvis okonventionellt. Vad jag vill peka på med det ovanliga exemplet är att många feminister delar en auktoritär syn på kulturella normer med t ex högerkristna och Sverigedemokrater. Dvs, folk ska inte få bete sig som dom vill så länge dom inte skadar andra, utan dom ska tycka och göra på ett visst sätt som kollektivet har bestämt. Detta är en mycket vid syn på vad konservatismen innebär men för mig som liberal är detta kärnan i ideologin. Vad man tycker om t ex kungahuset är mycket mindre principiellt viktigt.

Min precisering innebär följande: Moralistiska feminister är naturligtvis sådana som har åsikter i moralfrågor (snarare än att enbart t ex förespråka lika lön för lika arbete av mer samhällsekonomiska skäl).

Genusfeminister är sådana som enligt min personliga empiri gärna slänger sig med termen "genus", vilket i regel innebär att dom har en postmodernistisk, antibiologistisk och oftast inte särskilt liberal syn på hur förhållandet mellan män och kvinnor ska förstås och regleras.

Hoppas det klargör saken. Så får du gärna förklara en gång till vad alltihop har med Hitler att göra...

Jag är förvånad och vill därför höja ett varningens finger. Vare sig det är brist på kunskap, medvetet eller ej, verkar artikelförfattaren missförstå neokonservatismens relation till konservatismen. Det är en antites till Konservatism. Neokonservatismen är radikal och samhällsomstörtande med en grund i Leo Strauss och Irving Kristol. Många tidiga neokonservativa är fd Trotskyister och senare liberala intervenionister. Deras utopiska lära ligger långt ifrån den amerikanska konstitutionella demokratin.

Det är bara att läsa den tidigare artikeln av Claes G Ryn, samt högerlibertarianen Ron Paul och paleokonservative Pat Buchanan. Eller varför inte Edmund Burke och hans reflektioner om franska revolutionen. Nykonservatism, där dess största namn är kanske Russel Kirk, är inte samma sak som neokonservatism.

Neokonservativ politik är centraliserad och den är på många sätt närmare svensk Socialdemokrati, där alla skall stöpas i samma form.

#25 Gustav S, du slänger med ord (exempelvis postmodernism) som du uppenbarligen inte förstår. För dig tycks de inte vara mer än försåtlig fraser som av en eller annan anledning är negativt laddade och därför användbara. Och du använder "personlig empiri" som om det har något värde.

#20 Peter H:s historieskrivning har tyvärr en hel del fog för sig. Men han gör samma fel som Ryn, blundar med ett öga: det motsatta. Den konservativa ideologin är av historiska skäl kluven på två grenar, vilket maskerar en underliggande identitet.

Så vad göra? Vi får ta ett ärligt och fast grepp om saken, erkänna historiskt katastrofala misstag och undanröja bråten som befogar given kritik. Härvid är Frihet lösenordet.

Ringtrilogin är inte minst med den poängen förträfflig läsning för konservativa.