Bevare oss för en doktrinär vänster

Nu myntas begreppet "bombvänster", men det är inte nytt och har i historien haft olika berättiganden och betydelser: Den socialdemokratiska andra internationalens förräderi och uppslutning kring respektive lands borgerliga regeringar vid första världskrigets utbrott, är ett monstruöst exempel på bomb- och brodermordsvänster, där epitet var både berättigat och har sin fulla betydelse. Den "vänster" som i forna kolonialländer, såsom Frankrike, stött nedslåendet av uppror mot kolonialmakten har också förtjänat epitetet. Liksom de som med vänsterargument stött invasionerna av Afghanistan. Först Sovjetunionens, som stöddes av KPs föregångare KFML(r) och sedermera USA:s som stötts av svensk socialdemokrati.

Men när demokatiupprorets företrädare i Benghazi vädjar till FN om ett ingripande i form av en flygförbudszon för att förhindra en storskalig massaker av Gaddfis pansartrupper och flyg mot civilbefolkningen, då kan inte en anständig vänster mästra frihetskämparna och säga fy skäms så får ni inte göra. Allra helst som vänstern och de internationella föredömena Kuba, Venezuela, Nicaragua och Nordkorea inte gjort något som helst för att stödja upprorsrörelsen, politiskt eller militärt. När Gaddafi omedelbart satte in massivt våld mot de första demonstrationerna skrev tidningen Proletären om att Gaddafi hade det egna folkets blod på sina händer och därför misst all legitimitet att företräda Libyen.

Men sedan har man låtit påminna sig Gaddafi-vännen Chavez "fredsinitiativ" om medling mellan parterna och plötsligt blir Gaddafi åter Libyens legitime statschef och när USAs och Frankrikes flyg anfaller hans pansar- och flygstridskrafter blir Gaddafi närmast en antikolonialistisk patriot i Omar Mokhtars anda. Sanningen är att Gaddafi sedan länge av den doktrinära vänstern betraktats som en vacklande allierad i en världsomspännande allians mot USA-imperialismen, innefattande allehanda korrupta diktatorer och folkförtryckare som av olka skäl är i konflikt med USA. Som självpåtagen ledare för denna allians har Hugo Chavez snurrat världen runt och även bjudit sina bisarra vänner till statsbesök i sitt land. Lukasjenko, Assad, Ahmadinejad, Mugabe, Gaddafi och en rad andra despoter ingår plötsligt i den anti-imperialistiska front som Robert Matthiasson och andra statsmän av västficksformat också vill tillhöra.

Chavez som uträttat mycket gott på hemmaplan har gett sig själv en messiansk mission i världsmåttstock. Men för varje folk är det den lokale despoten - han som de facto håller i knutpiskan som viner över folket - som är huvudfienden. Det spelar ingen roll att denne har en konflikt med USA. USA är fortfarande dominanten bland de imperialistiska länderna och i så motto en fiende till alla världens folk, även om andra imperialistiska makter är på väg att göra USA rangen stridig. Men att fienderna till USA automatiskt skulle vara folkens vänner, trotsar den verklighet folken har att genomleva.

Ta exemplet Iran. Den teokratiska fascistregimen under Khamenei och hans lille sprattelgubbe Ahmadinejad är en av de grymmaste undertryckarna av mänskliga rättigheter i världen och avrättar sina motståndare genom offentliga hängningar på löpande band. I de överfulla fängelserna bedrivs de makabraste former av tortyr. "Mohraeb" är en av de vanligaste formerna av brottsanklagelser och betyder "fiendskap till Gud". Den kan inbegripa allt från avvikelse från påbjudna dresskoder till arbete för fria fackföreningar.

Som facklig förtroendeman inom Kommunal har jag länge engagerat mig för den fängslade ledaren för bussförarfacket i Teheran, Mansour Osanloo och hans kamrater, då om de arbetat i Sverige skulle tillhört samma fackförbund som jag. Osanloo har av ITUC och ITF utvalts som symbolgestalt för alla de fackföreningskämpar som är fängslade runt om i världen och årliga solidaritetsdagar har utlysts av den internationella fackföreningsrörelsen för dem.

När jag försökt engagera mina kamrater inom vänstern och KP för denna fråga och förhållandena i stort i Iran så har jag möts av invändningen: "Man ska inte demonisera ett land som hotas av USA-imperialismen". Som om kritik av regimens anti-demokratiska och omänskliga styre måste innebära att man förordar en utländsk intervention. Så är inte fallet. HOPI hands of the people of Iran, en internationell solidaritetsorganisation kräver ett stopp för alla interventionsplaner men yrkar samtidigt på stöd för den demokratiska oppositionens kamp för regimens fall. En naturlig hållning kan man tycka, men den doktrinära vänstern vill ej resa parollen "Ned med förtryckarregimen i Iran" därför att det vore att "blanda sig i ett lands inre angelägenheter" och därtill ett "progressivt anti-imperialistiskt" sådant.

Men är "non-intervention" till skillnad från intervention alltid en konsekvent anti-imperialistisk hållning? Historien visar att imperialismen väl så ofta fått igenom sin agenda och sina syften och mål genom att avstå från att ingripa och dessutom aktivt hindrat världsamfundet att ingripa. Listan kan göras lång, från västländernas organiserade passivitet gentemot spanska republiken fram till idag. Jag vill bara påminna om ett exempel: Indonesiens folkmordskrig mot ÖstTimor 1975, där USA gav Suharto grönt ljus och där Ford och Kissinger gjorde allt för att blockera FNs möjligheter att ingripa. Resultatet blev mer än 200.000 döda timoreaner, en fjärdedel av befolkningen.

Om detta går att läsa i Christopher Hitchens bok "Henry Kissinger inför rätta" Vertigo förlag 2003. Således finns det ingen möjlighet att komma undan att göra en "konkret anlys av konkreta förhållanden" (Lenin) om man ska kunna orientera sig i det som händer och sker, här och nu. Gamla analysmallar räcker inte - det enda rättesnöret är vad som är till gagn för människornas strävan efter frihet demokrati och jämlikhet i det konkreta fallet. I den situation som rådde när demokratikämparna vädjade till FN om hjälp var det troligen den enda utvägen, även om man visste att undsättningen skulle effektueras av USA, Frankrike och Storbritannien. Dessa stormakter har naturligtvis sina egna syften, deras tidigare handgångne man var förbrukad och nu hoppas man på att någon annan ska säkra oljeleveranserna. "Buisness as usual" med en Gaddafi som jämnat Benghazi med marken och anställt en massaker på befolkningen hade totalt undanröjt de sista resterna av politiskt inflytande bland de arabiska och muslimska staterna och folken.

Jag anser att imperialismens och demokratiupprorets intressen momentant sammanföll i ett givet ögonblick i kampen mot den galne diktatorn Gaddafi. Men jag hoppas att det utländska flygstödet till upproret ska avvecklas så fort som möjligt eller ta formen av direkt beväpning av frihetskämparna så att de kan fullfölja striderna på egen hand. Några JAS-plan har definitivt inte i Libyen eller någon annanstans att göra. Däremot finns tillfälle nu att visa hur svensk vapenexport alltid hamnar i orätta händer, på förtryckarnas sida såsom till Saudiarabien, medan ett gammalt Carl Gustaf-granatgevär i en libysk rebells händer väcker ramaskri i den borgerliga pressen.

Att som Robert Matthiasson föra fram Afrikanska Unionen som möjlig medlare för fred, (egentligen att rädda Gaddfis skinn) ter sig helt groteskt med tanke på vad AU är och vem som företräder unionen som dess ordförande. Gaddafi var dess ordförande fram till 2009 och AU:s nuvarande talesman är Teodoro Mbasogo, Ekvatorialguineas härskare sedan 32 år. Han är känd för sin faiblesse att själv delta i tortyren av sina motståndare och har t.o.m. anklagats för kannibalism. Mbasogo och hans son har även förskingrat statskassan i det lilla oljerika landet. Bocken som trädgårdsmästare ?

Libyen och det nordafrikanska upproret som nu spritt sig även till det "anti-imperialistiska" Syrien borde tjäna som ögonöppnare för alla som kallar sig vänster; socialister och kommunister. Jag tänker hur som helst inte följa några påbjudna tabun och doktriner på väg till en cynisk position där arbetar- och frihetskamp offras rör några "högre syftens" skull. Därför säger jag adjö till Robert Matthiassons KP, vilket jag trott på och kämpat för en stor del av mitt liv.

Göran Gustavsson (1 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/34427

11 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

"Men när demokatiupprorets företrädare i Benghazi vädjar till FN om ett ingripande i form av en flygförbudszon för att förhindra en storskalig massaker av Gaddfis pansartrupper och flyg mot civilbefolkningen, då kan inte en anständig vänster mästra frihetskämparna och säga fy skäms så får ni inte göra. Allra helst som vänstern och de internationella föredömena Kuba, Venezuela, Nicaragua och Nordkorea inte gjort något som helst för att stödja upprorsrörelsen, politiskt eller militärt."

Tack för intellektuell hederlighet Göran Gustavsson!

Permalänk | Anmäl #1 Anders Lindfors, 2011-03-26, 12:16

Jag håller med om att ideologiska ryggmärgsreflexer belastar stora delar av yttersta vänstern. Liksom nyliberalismen.
Men är inte den väpnade insatsen i Libyen just en ryggmärgsreflex? Inte ideologisk kanske men känslomässig?
Vadå demokratikämpar? Vi deltar på ena sidan i ett inbördeskrig. Att Kadaffi är galen betyder inte att den väpnade motståndsrörelsen har en demokratisk agenda eller någon agenda överhuvud taget.
När vi skickar soldater i krig bör vi åtminstone veta vad vi har för mål och vad vi ska göra sen.
Det duger inte att vara odogmatisk och agera på impuls. Många långvariga krig har startats på det viset. Det här kan mycket väl vara ett till.

Permalänk | Anmäl #2 Olof Lindberg, 2011-03-26, 13:30

Bra skrivet! bra analys.

Permalänk | Anmäl #3 George Corro, 2011-03-26, 13:49

Syrien väntas nu upphäva sitt undantagstillstånd efter 48 år. Hur många tror att detta skulle ha skett i det fall man låtit Gadaffi inta Benghazi och göra processen kort med "kackerlackorna"?

Du har inte fått så många kommentarer från de bokstavstrognas sida Göran.

Du får trösta dig med att de läst men inte kan bemöta dig.

Permalänk | Anmäl #4 Anders Lindfors, 2011-03-27, 14:37

Göran Gustavsson låter sig förblindas av det positiva i att en av effekterna med imperialismens bombningar slår mot Gaddafi, men missar totalt vad det innebär på sikt när de istället fått egen kontroll över oljan, vilket är det primära med inblandningen. Tro inte annat. Det uppror som från början verkade starta spontant tenderar mer och mer att kontrolleras av imperialistiska intressen. Historien visar väl till fullo vad imperialismen innebär för folket?

Permalänk | Anmäl #5 Ralf Backström, 2011-03-27, 15:50

Norge till ha mera olja? dessa imperialister! :D

Permalänk | Anmäl #6 George Corro, 2011-03-27, 16:22

@George Corro hahahaha..tack den kommentaren gjorde min dag!

Permalänk | Anmäl #9 Christopher , 2011-04-18, 07:07

Vilken nyhet att utopivänstern präglas av kollektivstyrt grupptänk där medlen helgar det högre syftet.

Permalänk | Anmäl #10 X, 2011-06-10, 15:10

Makalös analys och tyvärr också helt korrekt.

Jag konstaterar också vilken extrem klasskillnad det är i analysen intellektuellt och kunskapsmässigt och förmågan att trampa utanför sin egen position. Att vara beredd att offra en livslång lojalitet för sitt eget rättspatos och fortfarande värdera verkligheten så oberoende är oerhört imponerande.
Du är ett föredöme för en vänsterintellektuells fria tanke och mod och visar i handling vad fri och frihet betyder.

Älta inte detta nu bara, utan dämpa farten, lyft blicken mot arkitekturen, konsten. Häng över broräcket och lyssna på måsarnas tjatter. Pensionera dig för en stund i nuet och försök vila i en klippt gräsmatta eller nyputsat fönster. Allt ansvar är inte ditt.

Permalänk | Anmäl #11 u_17443, 2011-08-26, 04:16

Att USA-hatet är överställt allt annat i KP´s så kallade ideologi förstod jag när jag var i de sena tonåren.
Utan att ens ha varit medlem.
Men grattis till uppvaknandet. Bättre sent än aldrig :)

Permalänk | Anmäl #12 Magnus Mattsson, 2011-09-02, 02:51

Kommunism och socialism är ondska!

Som sen tonåring var jag långt ute på vänsterkanten och svalde den intesiva propganda som 68 rörelsen bedrev. USA var den stora fienden och Vietnamnkriget bekräftelsen.
Med distans till den sjuka världsbild som de svenska kommunisterna fortfarande lever efter så är det idag mer en diagnos när folk säger sig vara "vänster" som när man benat ur sillen alltid lämnar det kommunistiska skellettet kvar.

När jag väl förstått spelet och själva kärnan till USA hatet så blev det väldigt enkelt att se igenom alla retoriska krumelurer manipulationer och verklighetsförfalskaningar kommunisterna fortfarande bedriver och en del lyckas till och med att lura sig själva,
Det blev lätt att se vad som var rätt och fel.

Kommunister dvs svenska vänstern använder sin enda möjliga strategi för att framstå som rumsrena. Taktiken är att angripa anklaga och förfäras över de 10 procent av USAs totala aktiviteter utgör oc h som visst kan vara underlag för häftig kritik. På det sättet så slipper vår grisvänster undan ansvaret för de regimer som kan kritiseras till 100% av deras aktiviteter och utgörde som ligger vänstern absolut närmast.
Listan över kommunistisak och socialistiska diktaturer blir lång. Till skillnad från USAs medborgare har dessa länders medborgare inga rättigheter alls utan är utlämnade till de kommunistiska diktaturernas godtycke.

Grisvänsterns enda sanna bakomliggande syfte med sitt USA hat är insikten om att USA utgör kanske den enda makt som har möjlighet att skydda världens folk emot kommunistisk diktatur och därav USA hatet.

Jag föraktar svenska vänstern så djupt så djupt. Manipulatörer charlataner och när de börjar prata om "mänskliga rättigheter" så är det bara att ta fram den lilla bruna påsen mot hycklerierna.

"Ship to Gaza" manipulatörerena Gardell Guillou kan ta varandra i hand och hoppa från västerbron. De är ett intellektuellt avfall vi fått leva med alldeles för länge. De kan ta sina Gadaffis Mogabes PolPots Maos Chaves Lukasjenko Stalins Caucheskos Höneckers
Ajatollor och som alternativ till västerbron fara åt helvete.

Permalänk | Anmäl #13 Berg Säker, 2011-10-23, 05:09