Språkrörsvalet riskerar spräcka den miljöpartistiska enigheten

Självklart vill ett parti alltid i grunden komma i position att utöva makt, dvs förverkliga de oerhört avgörande idéer de står för - i (MP)s fall hållbarhet, förnybar energi, mångfald, levbart, miljövänligt och människovänligt samhälle. Samt en god portion maktkritik. Få är därför de som i grunden vill kritisera Peter och Maria för att de med efterlängtad framgång fört partiet från marginalen till det tredje största partiet till en plats synnerligen mitt i svensk politik. Många sluter således upp bakom dem och bakom hur partiet i huvudsak utvecklats. Men förutsättningarna för detta var dock att just spela på makt-pianot. Att kraftfullt sedan 2006 yrka på regeringsmedverkan, rätt eller fel. Att överge utträdeskravet från EU, nödvändig verklighetsanpassning som det var, att ingå i det rödgröna blocksamarbetet 2010, fel som det ideologiskt var. Samt att Peter och Maria faktiskt internt tog sig rätten att vara ledare.

Nu med tre år utan regeringsansvar kvar och därmed vidhängande frihet att bygga relationer och argumentera fritt, kan språkrörsvalet i maj dock bli en punkt som riskerar att spräcka den vackra miljöpartistiska enigheten.

Med den manliga sidan av språkrörskandidaterna är det inte så komplicerat; heder åt de tre som hedrar mångfalden med sin närvaro och en eloge till god argumentations förmåga och profileringsvilja från dem alla. Men Gustav Fridolin förblir ändå ett fullständigt unikum i svensk politik och det är med honom i ledande funktion det kan bli ett totalgenombrott i valet 2014. Att han inte skulle bli vald framstår som mycket osannolikt. På kvinns-sidan är det värre för där finns motsvarande begåvning, flit, kapacitet och kommunikationsförmåga i lika rikliga mått - fast utbredda på fler alternativ. Sju mycket vackra och högkompetenta blommor i en ring har hedervärt avstått från att baktala varandra eller göra annat än tala lugnt och väl i egen sak. Så spänningen stiger; - vem skall det bli, vem kommer att få kongressens förtroende och vem kan samarbeta bäst med och komplettera Gustav bäst?

Min egen erfarenhet från språkrörstiden 1999-2002 säger mig att det avgörande är förmågan att samarbeta rören emellan och att verkligen göra så. Om rörparet gemensamt lägger strategier, delar upp jobbet och tar greppet om ledningen av partiet (oavsett om hälften av medlemmarna vidhåller att de bara skall var kommunikatörer utan maktposition) och förutsatt att det finns ett välfungerande partiapparat som stöttar båda rören, både tillsammans och var för sig- förblir språkrörsmodellen den bästa tänkbara, för (MP). Villkoret om en väloljad partiapparat är numera uppfylld på central nivå, mycket just tack vare det avgående rörparets ledarskap under tio år. Men de nya två rör - hur skall man veta att de kan samarbeta och verkligen kommer att göra det? De borde fått kandidera tillsammans i par, men det är tyvärr för långt gånget i processen. (Och att kräva av Gustav att han öppet skulle förespråka en av de sju kvinnorna skulle bli osmältbart patetiskt. ) Återstår att lita till en valberedning som har mycket integritet och förmåga till partistrategiskt tänkande.

I detta läge strax innan valberedningen skall avge sina namn, kommer en debattartikel från en grupp aktiva och prominenta miljöpartister på landets förnämsta mediala debattplats, där de för fram sina två favoritkandidater. Det slående är de tjugo undertecknarnas sammanlagda profil, som kan peka på en latent spricka i det annars så eniga och kraftfulla partiet - den mellan stad och land. Den sprickan finns ju om man tror på den. Om man håller för sant att det är inom de stora städerna som idéutveckling och framgång frodas och att de därmed är de viktigaste arenorna för påverkan, blir landsbygd och småsamhällen ointressanta. Fast det i själva verket är just där som den stora Gröna Omställningen skall ske och redan börjat ske! Dessa tjugo stadsanknutna majoritetspartister med näsa för modernitet och framgångstänkande, har alltså sagt sitt om språkrörsvalet, i praktiken om det kvinnliga. Och det är varken fel att göra så eller fel på kandidaterna.

Men om man utgår från vad Miljöpartiet strategiskt behöver möta under inför valet 2014 så bör man tänka ett varv till. Partiet måste nämligen växa även utanför städerna och utanför de akademiskt skolades krets, för att bli till ett verkligt breddparti och inte vara en klubb för de redan invigda. Partiets historiska pedagogiska uppgift återstår, nämligen att verkligen förmedla grön ideologi, som är något mer än klimat och miljö. Alltför många svenskar reagerar som ett exempel även efter Fukusmina-katastroferna tyvärr med att "världen nog fortsättningsvis kommer att behöva kärnkraft, även om den är osäker"....

Miljöpartiet behöver många fler argumentationsstarka, kunniga, motiverade medlemmar och avdelningar över hela landet som klara debatter som t ex den om kärnkraft och förnybart gentemot många olika målgrupper. Behovet är sedan länge att bygga ett breddparti nedifrån där idéinnehållet kan kommuniceras inte bara på elitnivå, utan ut till varje stuga, varje litet företag, i varje by, i varje landsända. För att få en valframgång 2014 som inte bara sprider glans över partiet, utan klarar den oerhört avgörande energi- och tankeomställning som hela planeten obönhörligt står inför - behövs ett grundstarkt Miljöparti.

SLUTSATS: Ett verbalt, kvinnligt språkrör, som har stor kapacitet att samla människor runt om sig, få gehör i alla läger och över hela landet och göra de genuint gröna aspekterna gällande och tydliga finns bland de sju blommorna. Låt pläderingen ske på kongressen - men utifrån att vi skall ha ett parti med representation från och politik för hela landet och kommande nerifrån maskrosroten.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/34383

7 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

"Miljöpartiet behöver många fler argumentationsstarka, kunniga, motiverade medlemmar och avdelningar över hela landet som klara debatter..."

Ja, Lotta Hedström, om Miljöpartiet ska driva en totalt okontrollerad invandring som skulle tiodubbla Sveriges befolkning under nästa mandatperiod och samtidigt driva linjen om "ekologisk hållbarhet" och fler bostäder till studenter så krävs en hel del "argumentationsstyrka" om ni ska plocka röster på andra ställen än bland skatteförsörjda, kvinnliga akademiker.

Det behövs ett grönt parti i Sverige men inte ett parti som driver vansinniga demografiska experiment i kombination med antisemitism.

Permalänk | Anmäl #1 Bo T, 2011-03-24, 15:02

Att använda enbart förnamn när man pratar om språkrören gör att åtminstone jag uppfattar hela artikeln som oseriös.

Permalänk | Anmäl #2 Leif Andersson12, 2011-03-24, 16:43

Artikeln är intetägande och därför meninglös. Vem skulle förespråka motsatsen?

Permalänk | Anmäl #3 Peter Ingestad, 2011-03-24, 19:34

Heja Andrarum!

Permalänk | Anmäl #4 Stefan Sjögren, 2011-03-24, 23:50

Ett samarbete mellan besvikna fd. centerpartister på landsbygden och miljöpartistiska akademiker från städerna skulle kunna skapa en ideologi som fungerar både praktiskt och teoretiskt. Då kan det bli en omställning av både stad och landsbygd som gagnar båda.

Permalänk | Anmäl #5 Bengt Almstedt, 2011-03-25, 08:54

Slå ihop C och MP! Enda lösningen för seriös (C) grön (MP) politik. Tips till de grönlagda i Sverige.

Dock är det ej sagt att jag tror på klimatalarmisterna. Och dessutom ska vi ha kärnkraft och olja i Sverige. Experimentera med annat är till för de rika länderna - Sverige är inte ett sådant längre. Sverige har
a) bland den högsta arbetslösheten i Sverige,
b) sne demografisk utveckling där äldre ersätts med invandrare som diskrimineras,
c) hög kriminalitet - som tyvärr ökar och får inslag av hatbrott som uttryck på ett mycket splittrat samhälle,
d) rasistiska partier som sitter som nämndemän utöver att en av dem förväntas trippla sina stolar i riksdagen. Detta lär öka spänningarna och skapa något liknande inbördekrig vid en väsentligt sämre ekonomi i Sverige,
e) lat arbetsför befolkning,
f) oansvarigt bidragssystem (som för min del är ok - då jag lever på denna i hemlandet).
g) en befolkning med strutsmentalitet, där majoriteten vägrar inse att sverige körs ner i diket av outbildade politiker, journalister och skattefinansierade meningslösa akademiker. Denna ny-adel kör Sverige ner i diket, men majoriteten sticker ner huvudet i sanden och låtsas som allt är gyllene tider.

Vi behöver alltså inte experimentera med sveriges sköra ekonomi.

Vad gäller språkrörsvalet inom MP, säger författaren att Gustav Fridolin är ett unikum och ett självklart val. Sedan menar hon som alla andra att det andra språkröret måste vara en kvinna. Men tänk om nu den nästbästa partimedlemmen är en man? Ska han knuffas undan av en sämre kvinna bara för att han har en penis?
Detta är positivt för oss som vill att MP ska ha så dåliga språkrör som möjligt, men hur kan ni som vill lyckas förespråka en sådan kvotering?

Permalänk | Anmäl #6 Ahmed Ahmed, 2011-03-26, 13:55

rättelse -
a) Sverige har böand den högsta arbetslösheten i Europa.

Permalänk | Anmäl #7 Ahmed Ahmed, 2011-03-26, 13:56