Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv
Publicerad: 2011-03-25 07:03, Uppdaterad: 2011-11-02 15:11
Katastrofen och den omfattande förödelsen i Japan blottar den grundläggande förutsättningen för ett tryggt och fritt samhälle: goda normer och värderingar. Vikten av en sund värdegemenskap är något som ofta framhålls av konservativa, men borde också hyllas av klassiska liberaler. I grund och botten borde alla som vill se en liten stat och minskad offentlig inblandning värdesätta just normers och värderingars roll i civilsamhället. Detta skriver Jessica Rosencrantz, riksdagsledamot för Moderaterna och ordförande för Moderata Ungdomsförbundet i Stockholm.
Jessica Rosencrantz är riksdagsledamot (M) och ordförande för Moderata Ungdomsförbundet i Stockholm.
När en jordbävning eller tsunami raserar samhällets byggnader och infrastruktur, och statens närvaro tillfälligt sopas undan av naturens övermäktiga krafter, då sätts civilisationen på prov. I allt för många länder blir resultatet av sådana katastrofer kaos, plundring och våld, men i Japan ser vi i stället ordning och reda, hjälpsamhet och medmänsklighet medborgare emellan - ett civiliserat uppträdande.
Detta är ingen slump, utan en konsekvens av en god värdegemenskap, ett samhälle med tydliga normer. Något som så ofta framställs som förhatligt och skadligt i Sverige. Tvärtom är starka och gemensamma normer och värderingar en förutsättning för ett tryggt och fritt samhälle - lika mycket vid katastrofer som i vardagen. Det är nämligen inte lagar och straff som först och främst förebygger brott och hänsynslöst beteende, utan just sunda normer och värderingar.
Det handlar om grundläggande värderingar och normer som innebär laglydighet, hänsynstagande, hederlighet och medmänsklighet. Värderingar som samtidigt ger individuell frihet och möjlighet för människor att ge uttryck för sin personliga trosbekännelse, sexuella läggning, kultur eller livsstil. En medmänsklig, respekterande och tolerant samhällsgemenskap ökar alla medborgares frihet och förebygger både hatbrott och diskriminering.
Normer och värderingar är dock något som måste formas av människor, inte av stater. Ett konservativt förhållningssätt tar sikte på att ge människor möjlighet att bevara och utveckla sådana goda normer och värderingar genom tiden. Socialister och socialliberaler är i stället fokuserade på att med statliga medel bryta ner och konstruera nytt.
När konservativa vill ge människor möjlighet att leva i fred och på egen hand forma det goda samhället, då vill socialister ha förbud och statliga pekpinnar. "Genom stegvis social ingenjörskonst på vetenskaplig grund når vi framsteg" skriver exempelvis folkpartiets Ulf Öfverberg på Newsmill 23/3.
Den historiska erfarenheten visar dock att statliga visioner och projekt för nya samhälliga gemenskaper med nya normer - eller normlöshet som också förordats - varken leder till ökad trygghet eller frihet. I stället formas det goda samhället bäst genom att människor i lugn och ro ges möjlighet att själva skapa och utveckla sin egen tillvaro tillsammans med andra.
De klassiska liberalerna, eller nyliberalerna som de elakt kallas, förenas med de konservativa i synen på att medborgarna - inte staten - ska forma normer och värderingar. Skillnaden är att liberalen sätter större tilltro till människans rationalitet än traditionens betydelse. Det leder in på en lång diskussion som är långt ifrån avgjord.
En sak är åtminstone säker. Den japanska civilisationen präglas av starka normer och värderingar, dessutom fast förankrade i traditionen. Denna värdegemenskap medför inte bara ordning och reda vid katastrof, utan också kulturell variation och rik mångfald med individuell frihet och trygghet i den samhälliga vardagen.
Det är viktigt att förstå att starka värdegemenskaper, kapabla att ligga till grund för ett civilsamhälle som står starkt även när staten är svag, skapas av människor tillsammans över tid. De åstadkoms underifrån, inte av staten själv ovanifrån. Detta visar på vikten av att undvika en alltför stor och styrande statsmakt, som medför att människor saknar tillräcklig frihet att utveckla en medborgerlig ansvarskänsla.
Dessutom är det i denna insikt som ett långsiktigt hållbart och konstruktivt politiskt samarbete mellan konservatismen och liberalismen kan och bör ha sin utgångspunkt. Politiken måste alltid vara till för människorna, inte tvärtom.
Nykonservatismen är en stark trend idag bland unga och i samhällsdebatten. Vad innebär den?

Är den extrema urbanismen förenlig med ett borgerligt samhälle?

Kristdemokratin måste bejaka sina konservativa väljare

Civilsamhället är medborgarsamhället

Centern borde vara partiet för de små gemenskaperna

Till dygdernas och enhetlighetens försvar

Fler poliser och längre straff ger tryggare familjer

De kulturkonservativa är de nya punkarna

Familjens plats i samhällsgemenskapen är en radikal åsikt idag

Från fäder har det kommit, till söner skall det gå

Socialkonservatismen är solidaritet, inte statsfientlighet

Förlegat att förknippa konservatism med punschdrickande högermän

Försvaret är ett konservativt kärnvärde

Vi har Reagan och Thatcher att tacka för allt

Trots folkligt stöd kämpar konservativa politiker i motvind

Konservatismen är kylvattnet i den mänskliga reaktorn

Borgerligheten måste berätta sanningen om Sverige

Ljunggrens myrstack skrämmer mig

Frihet, Familj, Flit, Företagsamhet! Växande konservatismen en stor chans för KD

Efter 11/9 erbjöd konservatismen fler svar

Konservatismen är prövad och kastad på historiens sophög

Ta till vara potentialen i den socialdemokratiska konservatismen

Den nya borgerligheten: ingenting för skönandar

Fixeringen vid politiska etiketter leder till fördumning och uppblåsthet

Konservatismen måste även få vara intellektuell

Konservatismen ser djupare än liberalismen

Välfärd och miljö två viktiga konservativa frågor

Alliansregeringen företräder en klassisk konservatism

Svenska kvinnor ser inte upp till Solsidans Mickan

Neokonservatismen - himmel eller helvete?


Konservatismen är en mittenrörelse

Längtan efter att bara få vara

I radhusområdena härskar skötsamhet, flit och familjesammanhållning

Dags för en rockad i det borgerliga samarbetet

Konservatismen har redan vunnit som nytt dominerande förhållningssätt

Konservatismen har blivit en kvinnlig ideologi

Därför är konservatismen stark hos de unga

Konservatismen skyddar frihetens värden
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




7 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Mmm, det var sääääkert det civila samhället som lagade en väg på sex dagar. Grannarna bara gick samman och "Leffe du har en cementblandare, Per du äger ett gruslager, och jag har en bulldozer..."
Och den konservativa värdegrunden är väl ingenting att värna. Förbud mot abort, vägra erkänna evolutionen, vägra erkänna växthuseffekten, sköt ditt och skit i alla andra, hata alla former av arbetsskydd, miljöskydd och minimilöner osv osv osv.
Sicket svammel! Det är ju för fan MODERATERNA som avskaffat tryggheten och förutsägbarheten och infört ett samhälle där man måste vara hänsynslös för att överhuvud taget klara sig i livet. Det har jag minsann själv fått erfara på det otäckaste sätt.
En annan katastrof som moderaterna (Bildt) sopade under mattan var Estoniaolyckan 1994. Man hittade pà att visiret hade trillat av, pga dàlig konstruktion och enorma vàgkrafter ... och mànga tror fortfarande pà den skrönan. Jag har beskrivit eländet pà Newsmill som dock inte vill publicera de senaste uppgifterna. Jag undrar alltid varför Newsmill censurerar vissa artiklar/uppgifter och publicerar en massa smörja. Klarar Sverige inte av sanningen?
Det finns inga sunda normer och värderingar nu för tiden...Jag känner inte igen dagens Sverige.Titta bara runt omkring...
Och katastrofer ,dem förekommer ibland, och vi kan lära oss mycket av Kina eller Japan hur de genom bra ammarbete bland civilbefolkningen ökade effektiviteten på kampen med katastrofens följder.Förutom hjälpen från de lokala myndigheterna hjälpte även vanliga, civila med utgrävningar, att bygga tält, privata bilar körde skadade till sjukhus mm.
Sådan inställning och samarbete hjälper att behålla lugnet vilket i sin tur hjälper att besegra katastrofer och snabbt börja med återuppbyggnad efter förstörelsen.
Det enda som man kan göra när jorden skakar och havets vatten drar sig tillbaka är att springa till högre höjder....
Bambuträ för att bygga skyddsrum finns ej i Sverige men man kan alltid ta med sig plastsäckar....
Konservatismen på frammarsch
Konservatismen andas morgonluft. Ett exempel på detta är SD som värnar om vår egna, svenska, kultur och är för ett strängare rättsväsende. Ett annat tecken på konservatismens återkomst är att det dyker upp allt fler skribenter som betecknar sig som konservativa. Vi kan också se ökad konservatism i form av fundamentalistiska strömningar, framför allt inom islam.
Även Kinas framgångar kan bidra till ökad konservatism. Kina är, trots att det kallar sig kommunistiskt, på många sätt konservativt. Ett sådant konservativt drag är avsaknaden av demokrati. Bland de stora politiska ideologierna - liberalism, konservatism och socialism - är konservatismen den som har minst intresse av demokrati. Ett annat konservativt drag i Kina är den åter framväxande konfucianismen.
Den främsta anledningen till konservatismens återkomst är dock antagligen att många tröttnat på både socialism och liberalism. Efter andra världskriget var socialismen under många år förhärskande, i Sverige i form av ett långt socialdemokratiskt styre. På åttiotalet så vände detta. Då startade en lång liberal högervåg genom att Reagan och Thatcher kom till makten.
I dagsläget är det många som fortfarande är trötta på socialismen och dessutom börjat tröttna på liberalism i form av privatiseringar, avregleringar, globalisering och finansvärldens ansvarslösa härjningar. För dessa människor utgör konservatismen det, antagligen, enda alternativet.
Konservatismen erbjuder för dessa människor bl.a. ett värnande om den egna nationen och därigenom en minskning av globaliseringens negativa effekter. Den erbjuder också ett ansvarskrävande av makthavare, t.ex. inom finansvärlden, där den liberala ideologin hyllat den ansvarsfria egoismen. Samtidigt så erbjuder den ett alternativ till socialismens internationalism och tolerans genom att värna om nationen och den egna kulturens värderingar. Den erbjuder också en kollektivism som bejakar skillnader i status, till skillnad från socialismen.
Är konservatismen bra eller dålig? Faran med konservatismen är att den kan dra för långt åt det odemokratiska och nationalistiska hållet vilket hotar leda till nazism eller fascism. Den kan också uppvisa för mycket motstånd mot förnyelse vilket kan leda till stagnation.
Trots dessa, och andra, risker - och trots att jag upplever mig närmare både socialism och liberalism - så tror jag att en viss ökning av konservatism kan vara bra. Den kan komma att balansera upp de värsta avarterna av den nu förhärskande liberala (o-)ordningen. Den kan också lösa socialismens dilemma som består i att vara tolerant mot intoleranta.
Min förhoppning är att det ansvarskrävande och ansvarstagande draget i konservatismen kan få större spelrum. Förhoppningsvis innebär detta då ett större krav på att makthavare ska hållas ansvariga samtidigt som makthavare också börjar ta ett större ansvar för de mest utsatta, i konfuciansk anda.
Slutligen tror jag att en viss ökning av konservatism i Sverige skulle kunna föra med sig just sådana positiva effekter. En anledning till att jag tror det är att typiskt svenska värderingar, d.v.s. det som konservatismen vill befrämja, huvudsakligen är väldigt inriktade på jämlikhet och frihet ( http://sv.wikipedia.org/wiki/Kultur_i_Sverige#V.C3.A4rderingar ).
Artikelförfattaren har fått de tossiga kommentarer krian är värd (undantaget Peter Ingestad som bjuder på en välformulerad analys).
Om det finns några som jobbat med socialt manipulativ ingenjörskonst de senaste fyra åren är det alliansen. De har målmedvetet konstruerat om den gemensamma sektorn till en privat hage dit de bemedlade har förtursrätt.
Författaren beskriver, troligtvis utan att avse det, de konservativa som en samling trögnissar som inte tänker nytt och som helst gör som de alltid har gjort för det är tryggare. Detta stämmer inte. De konservativa har tänkt mycket nytt. Problemet är att de tänker fel. Värdegrunden brister. Frihet är det prioriterade målet, jämlikhet tveksamt, och broderskap, dvs solidaritet, att sträcka ut handen åt de behövande, är inte att tänka på. Därför skadar konservatismen samhällsgemenskapen och hindrar oss att nå framsteg. De som inte får vara med ger upp loppet.
Frihet, jämlikhet och broderskap - solidaritet. Bara socialdemokratin står bakom allt detta.
Vilket stolligt debattinlägg.
"Detta är ingen slump, utan en konsekvens av en god värdegemenskap, ett samhälle med tydliga normer. Något som så ofta framställs som förhatligt och skadligt i Sverige."
Skriver man så här kan man knappast ha varit utanför Sveriges gränser.
Sverige är ett otroligt välordnat land med människor som bryr sig och starka solidaritetsnormer. Det kan man ju nu inte tacka (m) och de konservativa för, utan snarare en visionär socialdemokratisk dominans under drygt 30 år (det skriver jag trots att jag aldrig röstat (s), däremot både vänster och höger om dem), där reformer som säkrat en hög grad av jämlikhet skapat bättre livskvalitet än 98% av resten av världens befolkning.
Och idén om det goda Japan? Ja, vad säger man? Det är visserligen välordnat och organiserat, men knappast någon konservativ idyll.
Det är ett samhälle som, trots att det producerar fantastiska konsumtionsprodukter, stagnerat i två decennier just på grund av sin konservatism. Där om någonstans behöver man göra upp med sin politiska och kulturella konservatism för det går åt skogen för dem just nu.