Två historiska exempel på när privat finansiering ger alla mer välfärd

"Genom att låta medborgarna själva få välja och finansiera sina försäkringslösningar kommer individuellt ansvar för framtiden att tas och ansvar för förverkligande att utkrävas."

Vad menas med detta? Är det inte därför vi skall ha välfärd, för att vi inte har råd att själva finansiera de omkostnader som t.ex. en benbrottsoperation skulle kosta? Och ska vi inte allesammans bekosta denna välfärd via skatten eftersom de är det mest rättvisa systemet?
För vad är alternativet? Att de som har råd får sjukvård medan vi andra får stå utanför. Är det inte så dom har det i USA idag? Är det så vi vill ha det?

Kom ner på Jorden!

Arbetsgivaransvaret för sjukförsäkringen innebar att det blev ett större risktagande för småföretag att nyanställa och att de som först fick gå vid neddragningar i större företag/organisation, i samråd med facket, var de som var mest sjuka.

På vilket sätt har egentligen arbetsgivare´s förebyggande arbete egentligen mätts?

Arbetgivaransvaret för sjukförsäkringen....innebär väl inte att arbetgivaren egentligen betalar nåt ur egen ficka?
Är det inte arbetaren själv som jobbar in det som arbetsgivaren sedan administrerar och vid behov betalar ut som sjuklön?

Jag tycker det blandas friskt och förledande här.
Att i görligaste mån få välja själv är något som den offentliga välfärden kan bjuda på. I det scenario som Patrik Hesselius målar upp, så ska möjligheten att välja själv styras av hur stor ens plånbok är. Ja, vad ska den som är gammal, sjuk OCH fattig göra?

Det intressanta är väl vilken nivå av grundläggande välfärd vi vill kunna garantera, och hur denna ska finansieras offentligt och gemensamt.
Den nedmontering av välfärden som skett de senaste åren, den övergång till privata, s.k "självständiga" alternativ (tex reformen av pensionsystemet till ett monopolspel där bara några få kan vinna) och privatiseringen av vården banar väg för de få penningstarkas välfärd, på bekostnad av de flesta, betydligt fattigares.

De välfärdsinstanser som nu köps upp för spottstyver av vinstdrivande företag, har byggts upp under flera sekel av hårt arbetande män och kvinnor genom skatter m.m, och nu ska dessa även betala för dess nedmontering?

Nej, vi fick inte mer välfärd, vi fick mindre. Karensdagen infördes vilket innebar att ersättningen blev lägre, fler kom sjuka till arbetet vilket i sin tur gjorde att allt fler blev smittade på arbetsplatsen.
Sen får vi ju inte glömma vem Patrik Hesselius är anställd hos! Klart han vill att Skandia skall få sätta tänderna i en stor smaskig privat sjukförsäkring med många miljarder att skumma från. Patrik, vi är många som kommer ihåg Skandias miljonbonusar.

Debattören vill ha mer privat finansiering därför att det skulle ge sänkta skatter men sanningen bakom är att det blir slutet på en generell välfärd. Istället blir det en stor grupp som likt i USA hamnar utanför. Men det vill debattören skall gå på slaskkontot dvs de får skyla sig själva. Och de som redan har en sjukdom, de ligger i detta system risigt till. PH företräder Skandia om jag minns rätt...

Så talar egenintresset förklätt i retoriska utmålningar om förträffligheten av en reform där det offentliga ska avlövas för att det blir bättre då. Mannen har en egen agenda helt klart.

Ska vi som i USA betala försäkringar för det ena med det tredje så ska vi också betala motsvarande skatter som i USA. Arbetsgivaravgiften är t ex mindre än 8 procent i USA, mot nära 32 procent i Sverige. Genomsnittet bland OECD-länderna är ca 20 procent. Bara som ett exempel.

Till #1: Jag tar inte ställning till det författaren skriver, även om jag tycker att sjukvård ska finansieras via skattsedeln. Men det du skriver om USA stämmer inte, jag är rätt trött på att höra denna fördom/lögn upprepas så att många tror det är en sanning.
ALLA i USA får sjukvård, även de som inte har ett öre och i de stater jag var fick jag veta att "gratissjukvården" var lika bra som den övriga. Kruxet med USA är att har du inte sjukförsäkring, men däremot tillgångar i någon form så måste du sälja dem och betala räkningen. Är du utan ett enda öre får du sjukvården gratis.
En annan sak som många inte vet om är att i USA har alla över 65 år gratis sjukvård och gratis mediciner.

Ok, du kan ha en poäng. Jag utgår från Michael Moores beskrivning i en av sina filmer. Han fann det europeiska systemet, bl a i Frankrike och England som rena himmelriket jämfört med USA, bl a fick man som du skriver betala själv för sina mediciner i USA. Här har vi högkostnadsskydd för mediciner. Moore fann också att sjukvårdssystemet på Kuba(!) var mycket bättre än i USA.

Jag har också sett många avsnitt på TV från akutmottagningar i USA. Alla som kommer in får högklassig vård, men har man inte försäkring så åker man ut efter att ha lappats ihop. Ingen eftervård utan betalning.

Dessutom måste du ha ett jobb för att ha råd med en försäkring. Försäkringen är kopplad till anställningen. Det är inte heller säkert att försäkringsbolaget godkänner din behandling. Du kan kan inte bara dyka upp med en cancersjukdom och förvänta dig behandling eller med hjärtproblem. Du får bara vård så du överlever för stunden. Många söker sig till akutmottagningar för att få lite medicin för stunden när de inte har råd med egna mediciner. Inte ens krigsinvalider har något vidare skydd.

Vidare måste du ha haft råd att teckna egna försäkringar för att på ålderns höst kunna få by pass-operationer och dylikt. Därför har många både två och tre arbeten samtidigt. Många åker också till Canada och skriver sig där för att åtnjuta offentlig sjukvård. Så har jag förstått det men jag kan ha fel förstås. Obama har ju också reformerat sjukvården nu. Min poäng var emellertid att försvara den ordning vi har i Sverige. Men att diskutera vad som är bäst kan man ju alltid.

Patrik Hesselius talar ju i egen sak för sin arbetsgivare, som säljer privata sjukförsäkringar.

Vad som är rätt eller fel, fördom/lögn om USA kan var och en bilda sig en egen uppfattning om, genom att lyssna på amerikansk independent radio som ex-vis Liberty & Justice på http://radioeast.no-ip.org:4060/listen.pls

Det värdefulla i artikeln är perspektivet att det kan finnas många sätt att trygga välfärd på, och att de har ändrat sig över åren. Tidigare spelade t.ex. familjen en oerhört stor roll för välfärden, ja även för produktion mm. Den tillhandahöll omsorg, sjukvård tom utbildning. Andra typer av gemensamma institutioner, byar och ömsesidiga försäkringskassor kan ses som civilsamhällets sätt att trygga välfärd. Jag håller med om att det kan finnas många sätt att leverera välfärd. Det är olyckligt att debatten är polariserad mellan markadslösningar och statliga lösningar, det blockerar vår förmåga att se andra lösningar.

För den omställning som behövs kommer pengar ifrån den privata sektorn behövas, finns inget alternativ idag. Däremot kommer inte de totala kostnaderna för människors icke välfärd i livet att minska bara för att de betalas på annat vis, det är bara att byta konto som debiteras.
Enda hållbara lösningen är att människor mår bättre.

Så bra att Skandia vill vidga argumentationsarsenalen för vinstdriven sjukvård, omsorg, utbildning. Det hotfulla vapenskramlet med helvetiska finansieringsgap och skattehöjningar, liksom hotet om att nästa ekonomiska kris ändå kommer att rasera den offentliga välfärden, har väl ändå inte fått avsedd skrämseleffekt.

Därför är det med spänning man ser fram mot utvecklingen av det nya historiebaserade argument, som Skandia nu lanserar. Att försöka lära av historien känns ju aldrig direkt fel, eller hur?

Men varför begränsa det historiska välfärdsperspektivet till knappt 20 år?

För när det gäller äldreomsorg, även i det egna hemmet, så började den kommunala hemtjänstens historia med 1800-talets fattigvård. Var fanns då de vinstdrivna aktörer inkl försäkringsbolag, som skulle ha kunnat bidra?

När det kommunala åtagandet utökades under första delen av 1900-talet byggdes nya hem för hjälpbehövande åldringar, dvs ålderdomshemmen, för att bättre och mer kostnadseffektivt kunna producera och fördela dessa välfärdstjänster. Vilket intresse visade de vinstdrivna eldsjälarna för detta projekt? Hade man t ex redan då kunnat "ingripa" för att de äldre skulle ha kunnat stanna kvar längre i eget boende efter eget val?

De första försöken med modern kommunal hemhjälp startades i början av 1950-talet, delvis inspirerat av Röda Korsets non-profitdrivna hemsamariter. Vad var det motsvarande vinstdrivna initiativet?

I total avsaknad av en vinstdriven, konkurrensbaserad utveckling på området så drevs så socialtjänstlagen igenom 1957 med ytteligare utökat ansvarsområde för kommunerna betr äldre och handikappade. Hemvårdarinnor, hemsamariter och senare också vårdbiträden utbildades för ändamålet. En utbildning som helt finansierades och bedrevs i offentlig, eller i varje fall icke-vinstdriven regi.

Så, för att Skandia ska kunna visa vad vi har att lära oss av historien på detta område krävs nog ett betydligt djärvare och djupare grepp. Känns det riskabelt? Och i så fall - varför då?

Är det månne den historiskt stora skillnaden beträffande pengarna i välfärdspotten, dvs skattemedel och privat disponibla inkomster/privat konsumtionsutrymme, som - egentligen - borde lyftas fram för att förstå intresset bakom den vinstdrivna välfärdsrevolutionen?

Jag upplever det som att övriga kommentatorer missar poängen med artikeln. Det handlar inte om att någon (den som inte kan betala) ska stå utan vård. Den ståndpunkten har nästan ingen seriös aktör inom den svenska debatten idag utan artikeln handlar om att systemen måste reformeras för att de ska kunna svara upp på samhällsutvecklingen. Artikeln ingår i Newsmills serie om "den svenska modellen" som har sin utgångspunkt i att vi inte kommer att ha råd att finansiera välfärden på samma sätt som tidigare. Kommer inget att göras, utan problemet bara sopas under mattan, så kommer det resultera i att det blir just så att bara de som kan betala får vård.

Detta lyfts fram i ett antal olika rapporter (tex Borgkommissionen), som är blocköverskridande, och där lyfts även privata försäkringar fram som en del i finansieringslösningen och har således inte bara med Skandias affärsmöjligheter att göra. Vi måste börja tänka nytt och omformulera vårt synsätt på offentligt kontra privat och det tycker jag Hesselius visar på genom att ta upp två exempel där förflyttning skett från det offentliga utan att vi för den skull kanske uppfattar det som traditionella privatiseringar. Mer modererade lösningar och inte bara polariserade synsätt på offentligt - privatdiskussionen!

# Elin Hansson

Jo, propagandan för vinstdriven sjukvård, omsorg, utbildning hämtar verkligen kraft och stöd från påståendet att vi inte kommer att ha råd att finansiera välfärden på samma sätt som tidigare. Men är detta påstående sant? Och är det sant att t ex "Borgkommissionen" visat att det är sant?

Per Borgs skräckscenario med ett framväxande helvetiskt finansieringsgap bygger på antagandet att det som i t ex finansdepartementets kalkyler kallas sjukvårdens/välfärdens 'överkonsumtion' bör (!) öka proportionellt med ökningen av det privata konsumtionsutrymmet.

Genom att jämföra nuvarande storlek av denna överkonsumtion (dvs den del av sjukvårds- och omsorgskostnaderna som inte motiveras av t ex demografiska förändringar, krav på behandling enligt vetenskap och beprövad erfarenhet osv) med förväntad ökning av det privata konsumtionsutrymmet, kommer han fram till att denna kostnadspost kan göras 6,4 ggr större än vad t ex alltså själva finansministern tycker. Sedan matar han in denna uppförstorade siffra i prognosformlerna. Och ut kommer hotet om det helvetiska "finansieringgapet" år 2035.

Så har en förväntad ökning av privat konsumtionsutrymme med 70 % 2010 - 2035 gjorts till ett dödshot mot offentligt driven, jämlikt fördelad och solidariskt finansierad sjukvård, omsorg, utbildning.

Även SKL nämns i sammanhanget. Men också deras skräckprognos (dvs 1 av 2 alternativa prognoser) om en hotfull höjning av kommunalskatten bygger på samma sorts kostnadsuppskrivning. En kostnadsuppskrivning av totala välfärdskostnaderna i kommuner och landsting, som sedan i kalkylformlerna får växa till sig för att 2035 motsvara en kommunalskatt på 44 kr.

Denna prognos, som flitigt används för att motivera den vinstdrivna välfärdsrevolutionen, kallas fiffigt nog för Plus1alternativet. Jmf alla andra lockande Plus-erbjudanden som haglar från försäkringsbolag, banker, bilförsäljare etc.

SKLs andra prognos med det lite tråkigare namnet "demografialternativet", visar emellertid att inga framtida undergångshot är att vänta pga demografiska förändringar (ffa ökad andel äldre), kraven på behandling enligt vetenskap och beprövad erfarenhet, ändrade pedagogiska kvaltitetskrav i skola och barnomsorg osv.

Hur vågar jag nu påstå detta? Ja, läs själv rapporterna i fråga och avgör därefter om min bedömning stämmer.

"Det offentliga måste förändras från en överordnad försörjare till en deltagande möjliggörare" skriver alltså Patrik Hesselius, Skandias välfärdsekonom. Han skriver också "Genom att låta medborgarna själva få välja och finansiera sina försäkringslösningar kommer individuellt ansvar för framtiden att tas och ansvar för förverkligande att utkrävas".

I dagens DN (24/3-2011) beskrivs hur det inom hemtjänsten i Stockholm har skurits ned kraftigt på tiden för den enskilde brukaren av välfärdstjänsten hemtjänst. Artikeln beskriver en verklighet som för mig framstår som ganska hemsk, såväl för brukaren som inte får den tid som behövs för sin välfärd, som för den personal som ska genomföra arbetet inom hemtjänsten. T ex ska en personal hinna med att besöka 14(!) pensionärer under en arbetsdag enligt ett i förväg uppgjort minutschema. Personalen får dra ner på sin lunchpaus och springa mellan brukarna för att hinna med.

I artikeln beskrivs hur tiden hemma hos pensionärerna skurits ned kraftigt sedan i somras, på Södermalms stadsdel med 25 procent, då verksamheten gått med 4 miljoner i underskott förra våren. Man såg då över alla biståndsbeslut vilket resulterade i ett överskott hos beställarenheten på 14 miljoner sex månader senare. Samtidigt gick de två kommunala hemtjänstenheterna Nytorget och Högalid back med 5,5 miljoner. Nu prognostiseras ett kommande underskott på minus 3,2 miljoner, varför stadsdelen vill minska personalen med drygt tio årsarbetare.

Två av de mest välrenommerade privata utförarna, Ersta diakoni och Stockholms borgerskap har nu beslutat att sluta med sin hemtjänstverksamhet, då ersättningen från Stockholms stad anses för låg för att de ska kunna hålla god kvalitet i omsorgen.
- Ersättningen räcker inte , man måste antingen dra ned på tiden hos pensionärerna eller betala icke marknadsmässiga löner till personalen, säger Birgitta Gunneflo, vd på Stockholms borgerskap.

Hur stämmer nu detta med Patrik Hesselius programförklaring? Här är två exempel på privata "möjliggörare" som alltså inte klarar sitt uppdrag för att ersättningen från "den överordnade försörjaren" inte är tillräcklig för att uppdraget ska kunna utföras på ett rimligt sätt. Exemplen har också varit många genom åren på att de privata utförarna fuskat med uppdragen och låtit de gamla fara illa främst på privata vårdhem.

Här följer ett utdrag ur en artikel i SvD, (2/11-2008): "Privata vårdföretag missköts".

"För de anställda har detta fört med sig problem med arbetsgivare som inte betalar löner, pension och sociala avgifter som de ska.

Vi har också exempel på ekonomisk brottslighet i branschen. Vi befarar att omsorgen om gamla, barn och funktionshindrade kan bli en ny taxibransch om inget görs.

Intresset för att få fler aktörer inom vård och omsorg är stort, men intresset för att hålla koll på dem är dessvärre litet. När upphandlingen eller auktorisationen är klar släpper kommunerna kontrollen över företagen.

De försöker visserligen ta reda på om företagen uppfyller kvalitetskraven på tjänsterna, till exempel genom enkäter som företagen själva gör, men hur före­taget sköter sina affärer och sin personal bryr man sig inte om.

Ändå är det just på dessa punkter som agnarna kan skiljas från vetet. Kommunal i Stockholms län har därför själv granskat företag inom barn- och äldreomsorg med hjälp av offentliga källor. Vi har gjort det för att förmå kommuner att göra den granskning och kontroll de som ansvariga för verksamheten borde göra.

Vi har synat totalt 146 företag som svarar för närmare 2000 gamla människors hemtjänst och 3000 barns förskola i Nacka och Täby. Vi har hittat oroväckande många frågetecken.

Några exempel:

•Närmare hälften av företagen lämnar ingen årsredovisning till Bolagsverket.

•Vart femte företag hade anmärkningar för obetalt skatt, moms ­eller skulder till stat, kommun ­eller enskilda.

•Närmare hälften av dem som lämnat årsredovisning hade anmärkningsvärt höga externa kostnader.

•En tredjedel redovisar låga eller inga pensionsinbetalningar för sina anställda.

•Majoriteten, drygt 60 procent, av hemtjänstföretagen saknar kollek­tivavtal.

Det vi hittat väcker en rad frågor om företagens lämplighet att sköta offent­liga uppdrag.

•Personalkostnader står normalt för 80–90 procent av omsättningen i dessa verksamheter.

•Förskolan Bismilahi, vars ägare dömdes för ekonomiska brott, hade höga externa kostnader. Bakom dem fann man luftfakturor från närstående bolag som ett sätt att stoppa undan skattepengar.

Vad finns bakom de höga externa kostnaderna i de här aktuella företagen?

Avsaknaden av kollektivavtal innebär sämre och osäkrare villkor för de anställda än i företag med kollektivavtal. Går detta ut över kvaliteten i omsorgen om barnen och de gamla?

Vi har inget svar, bara frågor. Men kommunerna själva, som borde intressera sig för svaren, har inte ens ställt frågorna.

Vi bryr oss om hur skattepengarna används: att gamla, sjuka, barn och svaga får bra vård och service och att de som utför tjänsterna har bra löner och justa arbetsvillkor.

Vi förutsätter därför att SKL:s ledning gör allt för att kommunerna ska leva upp till inriktningsdokumentets ambitioner om granskning och kontroll.

Dessvärre räcker det inte med att kommunerna lever upp till detta. Deras lagliga möjligheter till insyn och att ingripa när det upptäckt något oegentligt är i vissa fall begränsade, vilket Stockholms stad på­pekar i ett remissvar till utbildningsdepartementet.

Ett exempel är att alkohollagstiftningen, som reglerar kommunernas tillsyn över krogar, ger större möjlighet än skollagen till insyn och att göra något åt dem som inte sköter sig. Det är alltså lättare att vara oseriös företagare inom barnomsorgen än inom krogbranschen.

Vi kräver att regeringen snarast tar initiativ till lagändringar som skärper kommunernas, och landstingens, möjlighet att kontrollera privata företag inom vård, skola och omsorg.

Vi säger ja till medborgarnas frihet att välja vård, skola omsorg men nej till att oseriösa företag kan sko sig på valfrihet".
(Öppet brev till regeringen från Fackförbundet Kommunals Stockholms läns avdelning)

I åratal har vi alltså sett hur det offentliga (inte) utkrävt ansvaret när de privata anordnarna av vård misslyckats med sina uppdrag och hur lycksökare och riskkapitalbolag inte lyckats utföra vården billigare och bättre än de offentliga alternativen.

Välfärdens organisering och finansiering måste givetvis diskuteras med tanke på den demografiska utmaningen men Patrik Hesselius och andra från den intressesfären har en pedagogisk uppgift att förklara på vilket sätt privata utförare kan ordna vården framledes bättre och billigare och fram för allt varför vi ska betala detta med privata försäkringslösningar i stället för via skattsedeln.

Värlfärdsekonom-vilken vansinnig titel.Kan man kalla sigt precis vad som helst.Nu är det inte alla förunnat att skaffa försäkringar av alla de slag och gardera sig upp till tänder.Fler och fler kunder (obs vokabuläret d.v.s patienter var benämningen före 2009-10-01 inom VG regionen primärvård då vårdkvalet infördes.Numer önskar fler o fler göra stor hälsoundersökning för att för stunden ta reda på att de flesta parametrar ligger inom godkända referensområden.Hurra jag är frisk!Detta är väl första kravet för att komma ifråga för försäkringsbolagen "jag-är konstaterat-frisk-försäkring.Men tyvärr när jag lämnade Vårdcentralen blev jag överkörd av en spårvagn.Människan tror att man kan köpa hälsa för pengar-det finns ingen som kan göra detta.De ädre,äldre 80 år och uppåt har inte en chans att ta sig fram i denna svenska sjukvårdsdjungel.Överbyråkratisk skapelse av det socialdemokratiska partiet genom en herrans massa år i regeringsställning.Fråga Juholt om han nu blir vald-vill du lägga ner SKL???? Aldrig svarar förståst denne äpplekäcke man.Ta bort samliga sjukvårdspolitiker och låt den samlade proffesionen inom vården få en chans att vara ifred för att bota och går inte det skall vi enl vår legitimation lindra.

Ursäkta mig, men finns det fortfarande människor som ifrågasätter fördelarna med privata intressen? Jag känner åtminstone inte till någon sådan.

Problemet med Sverige är att den offentliga debatten är så högervriden. Om man inte är anarkokapitalist så klassas man som stalinist. Det finns inget utrymme för en medelväg även då 99% av befolkningen inte vill ha ytterligheter som anarkokapitalism och stalinism.

Patrik Hesselius - jag har svårt för att tro att Du ej känner till de globala räntebluffen - men efter att ha läst Din artikel förefaller det ändå vara så.

Läs på, vettja... - och skriv sen en artikel med det RÅDANDE förhållandet som utgångspunkt.

PS. Boken Bankerna och skuldnätet och videon The Money Masters-How International Bankers Gained Control of America... (3 tim 35 min) är tämligen upplysande också - som jag ser det.

Den svenska välfärdsmodellen behöver försvaras mot verksamheter som undergräver förtroendet för våra gemensamma institutioner, skola, sjukvård, omsorg, socialtjänst. Därför behöver man sätta betsel och grimma på de privata initiativen, så man kan styra resurserna till att göra nytta.

Ett exempel ur skolans värld: friskolor har den beklagliga vanan att ta våra skattepengar och stoppa i fickorna på kapitalister. Jag har via min skattsedel i min kommun betalat en skolkapitalists fastighetsförvärv på bästa gräddhylleplats, inte nog med detta, krösusen rev det befintliga huset och byggde ett helt nytt mycket påkostat. Jag vill inte vara med om detta, det gör mig förbannad. Jag är Inte avundsjuk, hade han tjänat pengarna på diskborstar jag köpt hade det varit OK. Men jag vill att mina skattepengar ska komma barnen tillgodo. Sätt farthinder på vinstdrivande verksamheter i den gemensamma sektorn.

Inget land har en sådan befolkningsstruktur att man kan minska på välfärden bortom en viss gräns given per automatik av hur tillverkningsindustrin i Sverige ser ut och vilka exportmöjligheter som finns. I Sverige ser vi de sista dödsryckningarna av 1900-talets industrialisering. Saab ett exempel, Kina blev Volvos räddning - tills vidare. Framtiden är egentligen redan här, men få politiker vill medge det. Varken sossar eller alliansregeringen. Man pratar om behov av arbetskraft för en arbetsmarknad som inte finns utan hörde till förra milleniet. Man hoppas på att ju mer man pratar om behovet av arbetskraft, så skall också en industrialiseringvåg svepa över västvärlden, men ska man uppleva detta, måste man naturligtvis flytta till Kina, Indien och ett par länder i Afrika som kanske har fred. I den industriella världen krävs spetskompetenser, riskkapital och tillverkning som vad gäller globalt behov och avsättningsmöjligheter är så mycket som möjligt är framtidssäkrad. Vanliga besvärjelser för att trolla fram "jobben" fungerar inte. Det går inte att blunda för sanningen. En kraftigt väntad arbetsmarknad väntar och färre måste försörja flera som ökar i takt med rådande flyktingpolitik och anhöriginvandring... Sanningen är att Sverige rent ekonomiskt redan passerat "the point of no return" vad gäller om ens dagens redan försämrade välfärd skall behållas? En oförändrad politik och tro på ständigt ökande BNP och förra milleniets arbetsmarknad håller inte! Som jag bedömer det är det bara Sverigedemokraternas politik som kan komma närmast den välfärdsnation (för alla) som Sverige var för länge sedan... Till valet 2014 har inte bara "svenskar" utan också de flesta med utländska rötter insett det... Inga fler röstmjölkningschanser i Rosengård och i andra miljonområden...

Oj...Patrick Hesselius...

..den dagen Du lägger till referenser till ALLA dina åsikter skall jag visa dina åsikter en respekt...

... dessa dina åsikter försöker styra över våra inkomster till privat ägande...precis som SEB banken tar sina avgifter till Wallenbergsfären och Handelsbanken till Industrivärlden...Carema...osv..

...Du pratar om välfärd som ett mönster av tabeller, diagram och staplar av siffror...

SKÄMTAR DU ELLER??

Kom tillbaka med referenser på dina ÅSIKTER så får vi se vad för vetenskapligt underlag Du har för dessa ALLA dina påståenden...

TILLS DESS: OMVANDLA INTE VÄLFÄRD TILL LIKNÖJDHET

Leverera P H...annars ...LÄGG NER!!