Konservatismen måste även få vara intellektuell

Vem är det som beställer alla dessa konservativa debattinlägg här? Det är uppenbart att de är beställda för någon egentlig bred ny konservatism finns inte i Sverige. Och det är vi mycket glada för.

Och vad menar denna sammansvärjning med ”nykonservatism”? Menar man den gren av konservatism som växte fram på 50-talet som visar sympati för religionen, sympati för det historiskt nedärvda och misstro mot rationalistiska abstraktioner?

Eller menar man helt enkel neokonservatism där prefixet ”neo” betyder just ny.

En ytterligare alternativ förklaring är den ny bruna intoleranta konservatism som har växt fram kring i och med Sverigedemokraterna. Visst kan man höra en sammanblandning i retorik mellan vanliga konservativa och dessa ”nya” konservativa. En sådan sammanblandad diskurs är den om mångkulturalism. Där både de nya bruna intoleranta konservativa och ”nykonservativa” delvis använder samma retorik.

Men visst är det lite skrämmande, på samma sätt som den amerikanska neokonservativa kamarillan obemärkt tog sig in på de beslutande positionerna i det amerikanska samhället kanske även denna nya sammansvärjning också har en sådan agenda.

Vi vet ju hur det gick med när den neokonservativa kamarillan fick makten i USA. Demokratier började med tortyr. Bush delade in världen i ”vi och dom”. En hetsjakt på muslimer som nu pågått i 11 år som saknar motstycke i historien.

Jag tycker att vi ska vara observanta mot den här gruppen av skriftställare som kallar sig ”nykonservativa”. Jag tror att de är farligare än vad första intrycket visar.

Jag vill uppmana Newsmill att vara öppen, tolerant, pluralistisk och samtidigt också höja ett varnande finger att dessa ”nykonservativa” som kan ha samma agenda som den amerikanska neokonservatismen och på samma sätt smyga in sig på beslutande institutioner i samhället.

Väldigt vad #1, Hållander vill vara ordningsman!

Är det någotting i den svenska debatten som fattas är det mångfald...

Det vore trevligt med lite mer av det i debatten istället för folk som kommer hit!

Väldigt vad #2, Figaro tycker sig ha rätt att skriva ett inlägg utan att tillföra något.

Var i debatten saknas det mångfald? Eller rättare sagt, vilka är det som inte får höras?

Och Sten Figaros slutkläm var ju bara pinsamt dum. Nästan så att man misstänker att du är ett socialistiskt eller liberalt troll som vill framställa Sverigedemokrater i dålig dager.

Det är svårt för konservatismen att vara intellektuell eftersom det till stor del saknas intellektuella argument för en konservativ moral och samhällsstruktur. En konservativ moral bygger till mångt och mycket på ologiska känslor. Konservativa tycker kanske att det *känns* fel med sexuell lössläppthet, att det *känns* fel med människor som klär sig i galna kläder, eller vad det nu kan röra sig om. Men det finns sällan några konkreta bevis för att ett samhälle med stränga sociala regler egentligen är någonting bra.

Applåd Murray! Mera hedonism och eskapism i samhället. Men för fasen ett intakt public service. Allt får inte vara glam och glitter. Vill man söka kunskap i TV-och radiomedierna eller virtuellt ska det gå mycket bra det med.

Det här är intellektuellt falskmynteri.

DETTA är konservatism: nationalism, auktoritet, hävdande av genuspolaritet, folkgemenskap, motstånd mot "demokrati", mot sekularisering, för familjevärden, sexuell restriktivitet, socialt engagemang, autarki och militarism.

Moderata svamlingspartiet är inte konservativt för 1 krona. Det är monopolistiskt postliberalt.

Dock har vi ett äkta konservativt parti i Riksdagen. SD. Som med sitt aktningsvärda opinionsunderlag borde diskuteras med respekt.

Det är nämligen DÄR vi ser en verklig "nykonservatism" och inte hos detta hopplöst obildade moderatpack.

#4. Hur djupsinnigt påläst & analytiskt objektiv är herrn SJÄLV, om man får fråga.

Mot Liam Murrays blajj ställer jag den ende skribenten av verklig dignitet i den här debatten :Roland Poirier Martinsson, som i en lysande artikel hävdar den konservativa i deologin som snarare parapolitisk än politisk, och därmed mycket djupare till sina verkningar. Självfallet var det ingen (utom jag) som begrep ett smack av vad han sa;det är folk för dumma för. I övrigt härjar det gängse fullständigt obegåvade slafstyckerietmest lika hejdlöst som alltid.

RPM är en underlig herre, som varvat skräp och juveler på ett unikt sätt. Men det är inte personen som gäller, utan värdet av hans produktion.

Vad skiljer konservatism från liberalism och socialism?Jo människosynen framförallt.: vi är som biologiska varelser unika varelser i höggrad determinerade av våra kroppar (en tanke från Aristotelses, som katolska kyrkan prinipfast förvaltar). Socialismen och liberalismen anser däremot att alla människor är likadana, vilket är ren och skär obskurantism. I bådafallen får vi en ideologisk tro på MANIPULATIONENS gränslösa möjligheter: antingen ett atomiserat individmyller, eller en homogen gröt: mänskligheten: omänskligheten!

Vi måste hävda PERSONALISMENS gyllene medelväg mellan individualism och kollektivism. Om vi skall vara intellektuella.

Som på beställning fick vi in en riktig vattendelare:

http://www.newsmill.se/artikel/2011/03/22/kd-m-ste-acceptera-att-m-n-kan...

DET är liberalism, det! Och socialism. Den äkta konservatismen är däremot, av tidigare nämnda skäl, absolut oförsonlig i sin kamp mot abnormitet och perversion.

"Det är inte för inte som det nästan uteslutande har varit konservativa politiker som har reformerat samhällen i frihetlig riktning och rullat tillbaka statens makt och ..."

*tar sig för pannan*

Det här är bara för mycket. Hur okunnig får man bli! Reagan och Thatcher? De är traditionaliserande extremliberaler. Vad säg som Bismarck? Meijirestaurationen? Dreyfusaffären? Franco? Amiral Horthy? Per E.Svinhufvud? Mannerheim? Metaxas? Opus Dei? Rudolf Kjellén? Antonescu? Mussolini? Carl Goerdeler? Habsburgana? Charles de Gaulle? Urho Kekkonen? Påvarna? Osv!

Paradexempel på funktionell konservatism är Wehrmacht. Av alla militärapparater var Wehrmacht den kvalitativt bästa; den mest progressiva och den mest decentraliserade. Den klassiske preussiske officeren såg till sina soldaters bästa, medan USA-militären numer vanställs av omfattande pennalism och följaktligen genererar dåliga soldater och Thatchers grobianer utvecklade RödaArméns våldstäktsnorm till bÖg och sodomi.. Var kanske Rommel, Guderian, von Manstein, Kesselring, von Rundstedt, Busse, Heinrici, Model, Paulus, Kluge, von Seydlitz-Kurzbach, Beck, Stauffenberg politiskt "frihetliga"? Knappast med herr Puckomoderatens definition, och detsamma gäller det lysande finska generalsgarnityret. DOCK: de lämnade största möjliga utrymme åt initiativ på lägsta effektiva nivå: det är den konservativa SUBSIDIARITETSPRINCIPEN in action.

Daniel Bergström beskriver anarkism/libertarianism och inte konservatism. Konservatism ÄR social ingenjörskonst.

Men som vi har lärt oss här på Newsmill den senaste veckan så betyder konservatism precis allt och ingenting.

Claes G Ryn, Jakob E son Söderbaum, Roland Poirier Martinsson, etc. har slösat radmeter på platoniskt fluff.

Lär er av den ultrakonservativa Peter Ingestad. Detta är en av de mest intoleranta, fördomsfulla och hatfulla människor sedan Hitler. Tyck vad man vill om hans åsikter, man vet åtminstone var han står.

Jag är ju inte dummare än att jag fattar att hela kampanjen är centraldirigerad. Moderata Främlingspartiets Hemliga Konsult har sagt ifrånatt Nyliberal har dålig klang, nej Nykonservativ ska det heta! samma politik. Duperingsförsöket är så löjligt genomskinligt att man blir mörkrädd, och vad värre är kan man se de än mer intelligensbefriade socialisterna låta sig dribblas bort som på beställning ungefär lika enkelt som en hund rundar en lyktstolpe efter förrättat behov. Det är så man vill bara spy plutonium åt all denna INTELLEKTUELLA VANHEDER.

#12Tack för den.

Wehrmacht var definitionen på centralisering, och inkompetens. De hade världens bästa stridsvagn. Men produktionen standardiserades aldrig. Inte bara var den extremt dyr, den var nästan omöjlig att underhålla. Ryssarna hade kanske andra världskrigets sämsta, rent tekniskt. Men den var effektiv och slog ut tyskarnas allt för ofta tandlösa tiger.

Andra världskrigets mest formidabla och fruktade vapen, V2-raketen, var nästan helt verkningslös i Wehrmachts/Hitlers händer.

#15.Lär oss mer.:o) Röda armén hade likaledes utmärkta vapen och var mot slutet inte långt efter i kvalitet,med en hel radda av förstklassiga generaler: Rokossovskij, Zjukov, Konjev, Tolbuchin, Malinovskij, Vatutin, Vasiljev, Tjernysjevskij för att nämna några. Av västgeneralerna höll bara Patton och Slim motsvarande klass. Ryssarna organiserade mycket riktigt sin krigsansträngning ypperligt, vilket Stalin och Berija skall ha credit för. Hos tyskarna blev det ordning först när Hitlers favorit Speer tog över kommandot.

Vem är förresten fördomsfull. Jag försöker alltid ha sakligt på fötterna och anammar aldrig en åsikt utan att först ha grundlig tundersökt saken.

Konservatismen på frammarsch

Konservatismen andas morgonluft. Ett exempel på detta är SD som värnar om vår egna, svenska, kultur och är för ett strängare rättsväsende. Ett annat tecken på konservatismens återkomst är att det dyker upp allt fler skribenter som betecknar sig som konservativa. Vi kan också se ökad konservatism i form av fundamentalistiska strömningar, framför allt inom islam.

Även Kinas framgångar kan bidra till ökad konservatism. Kina är, trots att det kallar sig kommunistiskt, på många sätt konservativt. Ett sådant konservativt drag är avsaknaden av demokrati. Bland de stora politiska ideologierna - liberalism, konservatism och socialism - är konservatismen den som har minst intresse av demokrati. Ett annat konservativt drag i Kina är den åter framväxande konfucianismen.

Den främsta anledningen till konservatismens återkomst är dock antagligen att många tröttnat på både socialism och liberalism. Efter andra världskriget var socialismen under många år förhärskande, i Sverige i form av ett långt socialdemokratiskt styre. På åttiotalet så vände detta. Då startade en lång liberal högervåg genom att Reagan och Thatcher kom till makten.

I dagsläget är det många som fortfarande är trötta på socialismen och dessutom börjat tröttna på liberalism i form av privatiseringar, avregleringar, globalisering och finansvärldens ansvarslösa härjningar. För dessa människor utgör konservatismen det, antagligen, enda alternativet.

Konservatismen erbjuder för dessa människor bl.a. ett värnande om den egna nationen och därigenom en minskning av globaliseringens negativa effekter. Den erbjuder också ett ansvarskrävande av makthavare, t.ex. inom finansvärlden, där den liberala ideologin hyllat den ansvarsfria egoismen. Samtidigt så erbjuder den ett alternativ till socialismens internationalism och tolerans genom att värna om nationen och den egna kulturens värderingar. Den erbjuder också en kollektivism som bejakar skillnader i status, till skillnad från socialismen.

Är konservatismen bra eller dålig? Faran med konservatismen är att den kan dra för långt åt det odemokratiska och nationalistiska hållet vilket hotar leda till nazism eller fascism. Den kan också uppvisa för mycket motstånd mot förnyelse vilket kan leda till stagnation.

Trots dessa, och andra, risker - och trots att jag upplever mig närmare både socialism och liberalism - så tror jag att en viss ökning av konservatism kan vara bra. Den kan komma att balansera upp de värsta avarterna av den nu förhärskande liberala (o-)ordningen. Den kan också lösa socialismens dilemma som består i att vara tolerant mot intoleranta.

Min förhoppning är att det ansvarskrävande och ansvarstagande draget i konservatismen kan få större spelrum. Förhoppningsvis innebär detta då ett större krav på att makthavare ska hållas ansvariga samtidigt som makthavare också börjar ta ett större ansvar för de mest utsatta, i konfuciansk anda.

Slutligen tror jag att en viss ökning av konservatism i Sverige skulle kunna föra med sig just sådana positiva effekter. En anledning till att jag tror det är att typiskt svenska värderingar, d.v.s. det som konservatismen vill befrämja, huvudsakligen är väldigt inriktade på jämlikhet och frihet ( http://sv.wikipedia.org/wiki/Kultur_i_Sverige#V.C3.A4rderingar ).

Meningslöst pladder. Vem tror inte att människan har en fri vilja? Religiösa fanatiker möjligen.
Jag vet inte var den intellektuella analysen tog vägen. Jag som läsare får inte ens en rudimentär analys av frihetsbegreppet.

Vad Bergström inte skriver är att konservativa i själva verket är emot frihet och länge stred mot demokratins genombrott.
Nu är ju den striden avgjord och konservatismen förlorade.
Eftersom jag uppfattar Bergström som nyliberal eller ungmoderat så behöver han inte försvara konservatismen. Han borde istället rikta in sig på att motarbeta den.

Jag är inte konservativ men jag vill också vara ifred. Ifred från Ipred och FRA. Ifred från datalagringsdirektivet som gör DDR till en lilleputt i jämförelse med vår Nya Sköna Värld av övervakning.

#18. Rätt ska vara rätt, och "ultrakonservativ" som jag är måste jag erkänna att JEK:s invändning har fog för sig. Något även Bullseye: här är vår svaga punkt!

Frihetsbegreppet: just så. Vi måste tvunget åstadkomma ett BROTT, en diskontinuitet i den konservativa idétraditionens utvecklingskurva.

Vi måste byta fot och bli frihetsvänner. Endast så blir vi av med vår koppling till Hitler.

Analys av frihetsbegreppet? Verkligen ingen lätt upgift. Filosofiska startpunkter: existensfilosofin (Sartre, Heidegger), katolicism(nythomism), begreppsanalys (inte minst Harald Ofstad) och politisk filosofi (KarlPopper).

Själv inleder jag meditativt:

http://www.newsmill.se/artikel/2008/10/16/betraktelse-over-friheten

Jag måste genast tillägga; vi konservativa befinner oss nu där kommunisterna var för 100 och 50 år sen. Vi är utdefinierade, inkapslade, effektivt neutraliserade. Den reträtt från politiken, som Roland Poirier Martinsson så förtjänstfull tframhållit, är delvis påtvingad anpassning. Man måste alltid gilla läget.

Vad är demokrati? I hög grad illusion. Systemet är riggat, spelet falskt, korten märkta. Dock: Sverigedemokraterna under Jimmie Åkessons ledning lyckade bräcka muren.

Vad är demokrati? I hög grad illusion! Politisk filosofi var det :studeras må den italienska elitteorin, Mosca och Pareto, liksom matxisterna Miliband, Gramsci och Lukacs - och den tidige Marx själv plus Lenin (Staten och revolutionen) och vänsterhegelianen Max Stirner.

Frankfurtsskolans Herbert Marcuse lanserade för ett halvsekel sen det riskabla begreppet "repressiv tolerans". Man får säga vad man vill, bara det inte får några effekter, frihet på individnivå, ej politisk frihet.

Det samhället är uthärdligt och stabilt. Så länge det varar. Tills det globala ekonomiska systemet bryter samman förblir vi konservativa politiskt lika maktlösa som Lenin var 1916.

Hur som helst: den politiskt-mediala överklassens intellektuella utarmning framträder med förfärande konsekvens inte minst här på Möllan. Det bådar sannerligen inte gott för framtiden. Inte ens för dem själva. Folkets mandat är en sak; himmelens en annan? apropå Konfucius.

Frankfurtskolan, Adorno mfl och antifascisten Gramsci och senare politisk tänkare som Chomsky pekar på att den politiska demokratin, den mediala eliten och hela klabbet är riggat.
Slutsatsen är att medierna dompterar folket, samarbetar med makteliten och bildar en hegemoni. Därmed är den politiska friheten endast en chimär.
Även ultrakonservativa kan hålla med marxister om den liberala demokratins begränsningar.

Elitism är en utväg om man anser att demokratin och kapitalismen är ett gyckelspel.

Kommunism och fascism är elitistiska åskådningar och visst kan man se att extremhögern och extremvänstern möts i sin kritik av massamhället. Den verkliga friheten gynnas av att den skenbara tingliga friheten beskärs.
Frankfurtskolan var också elitistisk i sin syn på avantgardet inom konsten och föraktet för lättsinnig populärkultur. Sen kom Hitler till makten och Adorno och dom andra som inte bara var marxister utan också judar fick fly till USA. Ödets ironi. Detta land som hatas av både högern och vänstern.
För mig är den elitistiska vägen inte särskilt lockande på det politiska planet.
Jag är pessimist i likhet med de flesta konservativa men slutsatsen är inte att demokratin är överspelad.