Vilken otroligt cynisk artikel! inte bar osmaklig utan direkt otäck.
Vad ska Ehdin göra härnäst? Sjunga "Don't Worry Be Happy" som karaoke i Tokyo?
Om man nu ska filosofera om tiden på det sätt Sanna Ehdin gör ska man väl göra det ordentligt? Framtiden finns inte för det har ännu inte inträffat och det förflutna finns inte för det har redan försvunnit. Så lev i nuet! menar Ehdin. Men hon glömmer en liten detalj: nuet har ingen utsträckning i tiden, det finns inget "före" och "efter" i det vi kallar "nu". Nuet är bara en oändligt tunn gräns mellan "då" och "sedan". Det här tre insikterna, att varken nu, då eller sedan existerar, är del av ett berömt filosofiskt bevis, med anor tillbaka till 400-talet, på att tiden inte existerar. Roligt som filosofisk övening, totalt oväsentligt när det gäller det skriande behovet av medkänsla mot de människor i nöd som drabbats av jordbävningen i Japan..
Men det är inte första gången Ehdin framför ett budskap trots eventuella obehagliga konsekvenser för andra människor. Tvärtom är det något hon satt i system. Därför utsågs hon också av föreningen Vetenskap ich Folkbildning till "Årets Förvillare 2000". Här är motiveringen:
"Susanna Ehdin är författare och immunolog och har skrivit boken Den självläkande människan (Forum, 1999). I sin bok och i en lång rad tidningsartiklar, framför allt i Dagens Industri, har hon blandat enstaka förnuftiga råd med vantolkningar och övertolkningar av vetenskapliga resultat som hon låter ligga till grund för kategoriska rekommendationer. Hon har bland annat framfört fantasifulla men vetenskapligt helt ogrundade förklaringar till resistens mot infektionssjukdomar."
(Och nej, "supermånen" har inget med jordbävningen att göra - det är ett New Age-påhitt.)
Permalänk | Anmäl
Patrik Lindenfors, 2011-03-19, 09:14
Ojdå Patrik så hatisk du var… har jag trampat dig på tårna kanske? Eller du ville bara göra lite reklam för den lilla akademiska herrföreningen VoF, som anser sig ha ensamrätt på tolkningar av verkligheten?
Föreningen VoF som blivit rätt hårt ifrågasatt här på Newsmill: http://www.newsmill.se/artikel/2011/01/12/vetenskap-och-folkbildning-pr-... och http://www.newsmill.se/artikel/2011/01/12/vetenskap-och-folkbildning-har... och
http://www.newsmill.se/artikel/2010/01/24/den-aggressiva-skeptikerf-reni...
Ni i VoF måste vara lite besatta av mig för jag kan inte skriva någonstans eller intervjuas utan att ni är där och kommenterar… ; )
Permalänk | Anmäl
Sanna Ehdin, 2011-03-19, 09:44
Apropå besattheten kan jag nämna att VoF-föreningen har bedrivit förtalskampanj mot mig hela 2000-talet – utan att ngn enda gång kunnat dokumentera den "hälsofarlighet" som de påstår jag har. Med min bakgrund som disputerade immunolog kan jag säga att den resistens mot infektionssjukdomar – som du åberopar ovan - r väl dokumenterad, ända sen Pasteurs tid. Här finns mer info om VoF och deras pseudovetenskapliga verksamhet – eftersom du nu tog upp tråden Patrik. http://ehdin.com/?navid=198&sub=186
Permalänk | Anmäl
Sanna Ehdin, 2011-03-19, 09:53
Det verkar som om VoF fortfarande ännu efter 10 år punktmarkerar Sanna Ehdin.
Månen påverkar faktiskt både vatten och landmassor enligt Ola Karlsson, astronom vid universitetet i Uppsala. Han säger att normalt har varken vulkaner eller jordbävningar något med månen att göra, men det är ändå inte helt taget ur luften. Om en jordbävning ligger precis på gränsen till att inträffa, då skulle det kunna vara faktorn som får det hela att tippa över, skriver SvD.
Ref: http://wp.me/p14DsX-1sk
Geologen Jim Berkland som tidigare arbetat på US Geological Survey (USGS) säger i en TV-intervju att det finns en stor risk för att det kommer att ske en mycket stor jordbävning i Kalifornien inom de närmaste veckorna under mars-april 2011. Han baserar uttalandet på historik, statistik och observationer och han nämner månens påverkan.
Ref: http://wp.me/p14DsX-1sJ
Permalänk | Anmäl
Torbjörn Sassersson, 2011-03-19, 11:13
Vill man dra det till sin spets, kan man ju hävda att det Sanna skriver också bara är "hittepå". Och till slut står vi där med hjärnbarken bar; ingenting finns, eller ingenting har någon mening i och för sig själv. Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att säga emot.
Vad ska allt då tjäna till?
Oro är oftast inte konstruktiv. Särskilt inte nu, komplexiteten i tillvaron blivit så stor att ingen längre kan säga säkert hur en enskild handling påverkar helheten. När helheten var begränsad till en by, eller ett självhushåll över ett par generationer, då kunde var och en lättare se och förstå konsekvensen av sina egna handlingar och sitt eget bidrag. Det innebar överblick och gav mening åt livet.
Nu behövs inte längre alla människor, åtminstone inte i produktionen (arbetslöshet, längre skolgång etc). Och hoten som möter oss föregås inte av en kraftig smäll (ett fallande träd eller annat närliggande hot) eller ett hastigt annalkande objekt (djur som anfaller). David Spiegelhalter (Professor of the Public Understanding of Risk) referer i en artikel i på BBC:s hemsida till en FN-rapport som identifierar psykologiska problem som den största hälsorisken.
http://www.bbc.co.uk/news/world-asia-pacific-12785274
Detta är baksidan av myntet, där framsidan är global ekonomi, stordrift och tekniska landvinningar.
Antagligen är vi som art inte kapabla att hantera denna förändring, åtminstone inte känslomässigt. Oron har mist sin funktion. Den handlar inte längre om att skydda de som står oss närmast; ett barn som är sjukt, eller är på väg att ramla från en hög höjd. Experterna ger oss läkare, cykelhjälmar och säkerhetscertifierade lekplatser.
Hotet framstår mest som brist på mening med själva tillvaron. Och det hotet är alltför djupgående för att adresseras direkt. Lättare då att engagera sig i något som ger en lättnad för stunden. Som att källsortera eller köpa en miljövänlig bil (som om en bil kunde vara _bra_ för miljön).
Den enda möjliga vägen vidare som jag kan se, är att identifiera problemet - inse att reaktionen 'oro' är irrationell - och gå tillbaka till de värden som verkligen är viktiga. För de allra flesta gissar jag att detta är nära relationer och en känsla av att ha kunnat bidra till någon annans välbefinnande och utveckling. Meningen blir då att finnas till hands. Och oron byter skepnad: från självupptaget, känslomässigt kaos till insiktsfullt engagemang.
Permalänk | Anmäl
Amit Sen, 2011-03-19, 11:16
Jag är inte medlem i VoF. Men jag förstår att du inte vill diskutera sakfrågan.
Permalänk | Anmäl
Patrik Lindenfors, 2011-03-19, 11:27
vadå oroa sig? det verkar som artikelförfattaren skriver om sin egen rädsla undermedvetet!
varför skulle man oroa sig? döden är bara en del av livet!
Permalänk | Anmäl
invandrarTjej, 2011-03-19, 11:37
En till en början smått förvirrad och förvirrande artikel av Sanna Ehdin, blir något mera begriplig när artikelförfattaren kommer in på situationen runt Los Angeles, där hon bor. Som #7 Marco Diamani skriver:
"det verkar som artikelförfattaren skriver om sin egen rädsla undermedvetet!"
Sanna Ehdin förklarar dock själv ångestens funktion, även om hon inte riktigt verkar inse det:
"Det är alltså ingen idé att oroa sig alls. Bara vara ordentligt förberedd om man bor i riskregioner."
För ångesten kan ha en konstruktiv funktion, och kanske är ångesten det känslomässiga pris vi betalar för att bli varse hot och faror i vår tillvaro:
"Ångest är inte alltid sjuklig och skadlig. Funktionen av ångest är att höja beredskapen inför en kommande fara. Ett visst mått av ångest i rätt situation är alltså adaptivt, medan en överdriven ångestreaktion i stället sänker prestationsförmågan."
"Eftersom ångest i grunden har en sådan rationell funktion så ligger det i sakens natur att det inte går fort att göra sig av med den. Det går inte att bara strunta i den, för i så fall hade det varit alldeles för lätt att strunta även i befogade varningssignaler."
"Så kallad existentiell ångest är inte patologisk. Den tas även upp av filosofer, bland andra Søren Kierkegaard och Jean-Paul Sartre skrev mycket om ångest."
( Från http://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%85ngest ).
*
Jag tycker, till skillnad från Sanna Ehdin, att vi borde oroa oss ännu mer än vad vi gör. Hade vi gjort det "i baktiden" (för att använda hennes terminologi), hade vi kanske sluppit en del av de miljöproblem vi nu har att hantera. Alltså, om vi hade låtit denna oro leda till mer forskning om vad användningen av till exempel fossila bränslen, DDT, kvicksilver, freoner etc, skulle kunna leda till, innan vi börjar använda dem i stor skala.
Det som verkligen bör vara vår verkliga oro, har jag skrivit om här...
http://www.newsmill.se/node/34109#comment-245445
... (med viss ironi och en del allvar).
Permalänk | Anmäl
John H Nilsson, 2011-03-19, 12:48
SE driver sina åsikter i nån form av new age-vetenskapligt mumbo jumbo och jag tycker det är direkt pinsamt. Att så många köpt hennes böcker känns verkligen mer oroande än kärnkraft, tsunami och jordbävningar. Tillsammans.
Permalänk | Anmäl
Bo Grahn, 2011-03-19, 14:14
Helt korrekt tänkt Bo Grahn – för att jag beskriver den Nya Världen i mina böcker, och det är väldigt hotfullt för alla förespråkare för den gamla världen. Men nu faller den fortare än vi anar, tyvärr hjälpt av naturkatastroferna detta och nästa år, och vi går sakta in i en helt ny tid.
Men det behöver du inte vara orolig för, för den omvandlingen behövs. Vi kan inte fortsätta som vi gör, vi har redan levt över jordens tillgångar och lånar av barnen och barnbarnen… Förgiftar världen allt mer. Och ohållbara samhällen överlever som bekant inte.
Jag bara beskriver det som sker, och försöker påskynda utvecklingen. Hotfullt eller inte, det är framtiden som skriver vår samtidshistoria och det får de avgöra…
Permalänk | Anmäl
Sanna Ehdin, 2011-03-19, 14:59
Sanna Ehdin
Lite kul att du först argumenterar för att framtiden inte finns, att "framtiden bara en teoretisk konstruktion av människan" etc, för att sedan berätta att dina böcker till dels handlar om just denna framtid, denna "konstruktion" som du kallar den "Nya Världen". Varför ägna uppmärksamhet åt något som inte finns?
Sen vet jag inte vad det är för "Ny Värld" du tror av nödvändighet kommer att komma. Ökad stress och påfrestningar tar väl inte alltid fram de bästa sidorna hos oss människor, tycker jag att man kan utläsa av historien, eller "baktiden" som du skriver. Vad som kommer att ske framöver är väl ingalunda givet? Det beror väl rätt mycket på oss själva, eller?
Permalänk | Anmäl
John H Nilsson, 2011-03-19, 17:41
Artikelförfattaren tycks utgå från att att de som ifrågasätter hennes luddiga artiklar är medlem i "VoF" eller anhängare av "Den Gamla Världen" som upplever den "Nya världen " som ett hot. Eller kanske både och.
Permalänk | Anmäl
Charlie Darwin, 2011-03-19, 18:06
En något mer sansad bild av månens något mer påträngande närvaro
går att läsa här.
http://www.dn.se/blogg/markligheter/2011/03/17/mangalenskap/
Permalänk | Anmäl
Charlie Darwin, 2011-03-19, 18:19
Just det John # 11, intelligent påpekande och därför är det viktigt att få människor att inse att det som de tänker just nu, i nutid är det som avgör vad som sker. Framtiden finns inte, den skapas hela tiden av nuet… Så vi måste se på våra tankar och vad vi laddar in i nutid, vilken energi för det skapar det som händer. Det som vi definierar som framtid.
Du kan läsa t ex i min senaste bok "Finn din energikod" http://ehdin.com/?navid=197&sub=4 om vad jag avser eller i andra inlägg på blogg och artiklar på nätet, även här på Newsmill.
Permalänk | Anmäl
Sanna Ehdin, 2011-03-19, 18:42
Sanna, du är en ovanligt klok och kunnig kvinna som vi skulle behöva fler av på denna planet. Fortsätt kämpa för den upplysta, andliga och fria människan i samklang med sig själv och sin omgivning!
Bry dig inte om alla hatiska människor - de förstår inte bättre.
Permalänk | Anmäl
Elisabeth Hellman, 2011-03-19, 20:13
Sanna Ehdin skriver en filosofisk artikel. Hon utgår från verkligheten för de som bor i Los Angeles vilket inkluderar jordbävningar och tsunamirisker, något trygga Sverige slipper. Jag är därför övertygad om att attityden till livet i Sverige skulle piggas upp om vi levde i en omedelbar närhet till naturkatastrofer.
Det kanske låter grymt, men frågan är om många inte skulle föredra att leva nära naturens hårdföra nyckfullhet än att långsamt tyna bort i ett land med en tråkig livsattityd och en nedsättande inställning till människor som vågar sticka ut näsan.
Sanna Ehdin sticker här ut näsan med en mild filosofisk artikel. Det verkar som om vissa här i tråden har problem med det, men det är ett pseudoproblem, anser jag..
Permalänk | Anmäl
Torbjörn Sassersson, 2011-03-19, 20:37
#6 Patrik Lindenfors: "Jag är inte medlem i VoF."
Jodå, du är visst en VoFare och känd från det sammanhanget, inget snack om saken. Däremot är det märkvärdigt hur hycklande ni kollektivt är; ingen är någonsin VoFare när de utpekas som det...
"(Och nej, "supermånen" har inget med jordbävningen att göra - det är ett New Age-påhitt.)"
Struntprat. Spekulationen är att den starkare dragningskraften från månen just nu kan bidra till förskjutningar i jordskorpan, och därmed jordbävningar. Det har naturligtvis inget med New Age att göra.
Annars håller jag knappt med något som Sanna Ehdin skriver. Men det ursäktar inte att ni VoFare är usla debattörer.
Permalänk | Anmäl
Rickard Berghorn, 2011-03-19, 21:19
#10 Sanna Ehdin,
"Vi kan inte fortsätta som vi gör, vi har redan levt över jordens tillgångar och lånar av barnen och barnbarnen… Förgiftar världen allt mer. Och ohållbara samhällen överlever som bekant inte.
Jag bara beskriver det som sker, och försöker påskynda utvecklingen."
Så långt har du alldeles rätt. Men vad är det som indikerar att det är en ny värld är på gång?
Permalänk | Anmäl
Charlie Darwin, 2011-03-19, 22:06
Det finns mängder med klara indikationer på att en riktigt stor kris är mycket nära förestående. En naturkatastrof kan exempelvis sänka ekonomin igen samtidigt som transportsektorn fallerar, eller några av de kornbodar vi är beroende av kan sluta leverera.
Det finns ett alternativ till att leva i nuet och det är att vara förberedd för ett Worst Case Scenario.
Permalänk | Anmäl
Tobias Wallin, 2011-03-19, 22:50
Rickard Beghorn,
Jag sympatiserar med VoF men är inte medlem. Man kan inte hitta på egna sanningar om man vill bli tagen på allvar, det blir bara fånigt.
Permalänk | Anmäl
Patrik Lindenfors, 2011-03-19, 23:02
#20 Patrik Lindenfors: Du förstår utmärkt väl att ordet "VoFare" syftar på de som sympatiserar med och är aktiva under VoFs flagg.
Permalänk | Anmäl
Rickard Berghorn, 2011-03-19, 23:18
Tack för synpunkter och positiv uppmuntran från några. Visst det är en filosofisk inriktning på artikeln, men det är på största allvar. Jag sitter mitt i högriskområdet och mycket indikerar att en stor jordbävning slår till här 19-26 mars… Man kan hålla sig för skratt då och andra problem ter sig avsevärt mycket mindre. Men det hjälper nada att oroa sig, men bra att förbereda sig så man har mat o dryck.
Talade med en väninna i LA som precis handlat "a couple of guns, lots of bullets, gas, camp stove, a radio, batteries, flashlights, first aid, water and food is good to keep in the garage... ". Vapnen var för om det blir riots, upplopp och plundring, så man kan försvara sig… En del köper machetes läste jag i LA Times. Better safe than sorry.
Se TV-inslag här om orsaken till prognosen, och den är trovärdig… http://torbjornsassersson.com/2011/03/forskare-forutspar-stor-jordbavnin...
Permalänk | Anmäl
Sanna Ehdin, 2011-03-19, 23:44
#18 Charlie Darwin - jag svarar gärna på det men det får bli en separat artikel. Lite löst har jag skissat här i "Välkommen till framtiden" http://www.newsmill.se/artikel/2010/01/01/v-lkommen-till-framtiden men det finns betydeligt mer konkreta saker att lista, och framförallt har det hänt en del på ett år. Tack och lov! ; )
Permalänk | Anmäl
Sanna Ehdin, 2011-03-19, 23:48
En sak till. Ni kan ju sitta i Sverige och se på bilderna från Japan och säga – usch vad hemskt. Vi ser på samma bilder och tänker: Jaha, hur ska vi klara av och överleva det här då? Om det slår till mot oss på samma sätt, den förväntade stora jordbävningen. Vi sitter ju på en krutdurk bokstavligen.
Och idag har solen varit ovanligt svag, den känns ungefär som en solförmörkelse. Det ligger konstiga vita slöjor på himlen och är det då det radioaktiva stoftet från Fukushima som kommit hit? Det skulle komma på lördagen, dvs idag… För er är detta teori men för oss på USA's västkust är det på liv och död.
Jag är söder om L.A. nu för där uppe är det regnstormar, vilket är den värsta kombon med en jordbävning. Det blir mudslides och stor risk att bli levande begravd i sandlera.
Att i detta perspektiv komma dragandes med föreningens VoF's fjantpris som är tio år gammalt är rent osmakligt av Patrik Lindenfors. Det funkar kanske att sitta på pojkrummen och tro att man har ensamrätt att bestämma vad folk ska tro och får tycka, men det ter sig bara pinibelt och pubertalt ute i det verkliga livet.
Permalänk | Anmäl
Sanna Ehdin, 2011-03-20, 02:28
För många år sedan hörde jag om en undersökning av folks rädsla för kraftverksdammmar. De som bodde direkt under höga dammar, och som otvivelaktigen skulle spolas bort och dö om dammen sprack, de var var inte alls rädda för att dammen skulle rämna. Sedan steg folks rädsla i takt med att de kom längre ifrån dammen. Jag reser ofta i farliga länder, och upplever då att jag är mycket mindre rädd än mina anhöriga som finns långt bort. Detsamma verkar gälla jordbävningen i Japan och östhammarsbornas entusiasm för kärnkraft och slutförvar (vilket var en starkt bidragande orsak till att jag inte bor i Östhammar, snacka om naturligt urval...). Så visst är rädslan eller bristen på rädslan högst irrationell, och visst är rädsla ofta skadlig eller onödig eller handlingsförlamande. Men att vi inte skall oroa oss framtiden verkar inte som ett vettigt förslag. Till slut så tycker jag nog att Sanna motsäger sig själv en del: att inte oroa sig men förbereda sig. För att kunna förbereda sig för något så måste man ju tänka sig in i olika scenarion, en del hemska en del mindre hemska. Som en allmän livshållning på det lite ytliga planet, kan man ju hålla med Sanna, det tjänar inget till att gå omkring att vara orolig hela tiden. Det kanske bara var det Sanna ville säga?
Permalänk | Anmäl
Gunnar Rundgren, 2011-03-20, 08:44
#25 Gunnar Rundgren:
"Som en allmän livshållning på det lite ytliga planet, kan man ju hålla med Sanna, det tjänar inget till att gå omkring att vara orolig hela tiden. Det kanske bara var det Sanna ville säga?"
Ja kanske, men jag tror faktiskt också att hon velat ventilera en djupare, fullt berättigad oro, för vad som kan tänkas hända i en nära framtid där hon bor. Det låter så i #24 i alla fall.
Amatörpsykologen spekulerar:
Sanna Ehdin har nog alla möjligheter att flytta från Los Angeles, vilket försätter henne i en valsituation, som i sin tur antagligen väcker ångest i henne: -"Att flytta eller inte flytta, det är frågan", typ. Att lämna ett välkänt sammanhang, med vänner med mera bakom sig, för en förmodat tryggare omgivning avseende jordbävningar etc. Eller att stanna kvar, där hon antagligen helst vill bo, och försöka hantera de känslor och den oro medvetandet om platsens geologiska utsatthet kanske väcker.
Kanske är det detta val som väcker den största ångesten, snarare än den direkta oron för en jordbävning, tsunami eller lerskred? Om man inte hade något annat val än att stanna skulle nog oron förträngas och hanteras med någon slags fatalistisk inställning: -"Det som sker, det sker", -"Ske Guds vilja" etc.
Permalänk | Anmäl
John H Nilsson, 2011-03-20, 11:47
Oroa dig inte för framtida kommentarer. De finns inte.
Permalänk | Anmäl
Mikael Svanholm, 2011-03-20, 13:24
Har du delat med dig av denna insikt om livet till japanerna? De skulle säkert behöva några lugnande, kloka ord.
Permalänk | Anmäl
Mikael Svanholm, 2011-03-20, 13:57
Till Sanna Ehdin och Elisabeth Hellman,
Den där "nuet"-bubblan är ömtålig. För somliga är verkligheten långt borta. Hinnan tycks ogenomtränglig. Livet är en tämligen friktionsfri svävande färd genom luften. För andra är verkligheten något som spräckt hål på hinnan. De kan bara hoppas på att fallet inte är för högt.
Ni kanske inte saknar en vän efter det som inträffat och därför inte behöver oroa er?
Permalänk | Anmäl
Mikael Svanholm, 2011-03-20, 14:33
har inte läst någon av sannas tidigare alster och kan därför inte riktigt sätta texten i ett annat sammanhang än texten här och nu, som natuligtvis är helt rätt om man bor i ett riskområde. men visst borde samhällsplaneringen just gå ut på att planera för kartlagda risker. tex ligger kraftverken för el högt vid tex en översvämmning, bygger man nya hus för att de skall fungera vid olika tänkta katastrofer, finns det samlingsplatser där det finns vatten och mat om någon katastrof skulle inträffa osv. något som våra samhällsplanerare borde ta till sig, medan vi medborgare naturligtvis borde leva mer här och nu och mer se till helhet än delaljer.
Permalänk | Anmäl
carina jällbrink, 2011-03-20, 19:52
Eftersom VoF är här och tjafsar så fort Sanna Ehdin skriver några ord är det väl ett utmärkt läge att nämna nästa röstning av Årets förvillare 2011 som sker fram till 1 maj: http://aretsforvillare.nu/
(Jag äger alltså INTE denna sajt som vissa voffare desperat tror)
Permalänk | Anmäl
Torbjörn Sassersson, 2011-03-20, 21:46
#31 Torbjörn Sassersson,
Hade jag varit voffare hade jag ryckt på axlarna åt denna harmlösa parodi, oavsett vem som ligger bakom den.
Permalänk | Anmäl
Charlie Darwin, 2011-03-21, 15:12
Lustig artikel. Vår förmåga att oroa oss är nog en väsentlig del av det vi brukar benämna kreativitet och skapande och för att inte tala om förmågan att skapa ritualer, mönster och funktionella kulturer.
Utan oro:
Inga hus, inga vägar, ingen dator, ingen medicin, ingen kunskap, ingen familj, inget ansvar. Ja herregud jag kan fortsätta i all oändlighet.
Jag jublar över människan. En art vars oro byggt det samhälle vi bevistar.
Jag har nog en hel del av GAD och passar ständigt tiden till alla möten.
Sånt gillar mina beställare och kunder.
Min firma finns därför att jag har en förmåga att oroa mig.
Exakt detsamma gäller för präster och pastorer fast dom jobbar i en annan bransch.
Permalänk | Anmäl
Anders B Westin, 2011-03-21, 21:52
#32 Charlie Darwin: "Hade jag varit voffare hade jag ryckt på axlarna åt denna harmlösa parodi"
Den är tydligen så "harmlös" att VoFarna till och med försökt få bort den.
Permalänk | Anmäl
Rickard Berghorn, 2011-03-22, 00:00
Vad är debattämnet ?
Permalänk | Anmäl
Sven Stromitzky, 2011-03-24, 12:35
Debattämnet, Sven, är reklam för Sanna Ehdins nya bok. :-)
Permalänk | Anmäl
Fredrik Franzén, 2011-03-24, 14:22
#17 Rickard Berghorn: Månens dragningskraft sliter i jorden hela tiden. Månen befinner sig i dessutom perigeum 4-6 gånger om året (inte vart 18e år eller så som vissa hävdar). Det finns inga bevisade samband alls mellan månens position och naturkatastrofer. Att det finns spekulationer är inte bevis och det är i allra högsta grad "new age-påhitt".
Permalänk | Anmäl
Anders K, 2011-03-24, 15:02
#28 Mikael Svanholm: på din fråga: "Har du delat med dig av denna insikt om livet till japanerna? De skulle säkert behöva några lugnande, kloka ord." Så skulle nog svaret bli att Sanna har funnit inspriation i Medveten närvaro som är en central idé i flera österländska filosofier och Japanerna kan nog utveckla en sådan tankegång ännu länge, trots att de är mitt i en allra högst privat men samtidigt riksomfattande katastrof.
Med det sagt vill jag också påpeka att jag inte håller med dig Sanna. Att oro alltid skulle vara patologisk stämmer inte. Och det är så jag tolkar det du skriver, att all oro är av ondo. Oro är ofta en stark drivkraft som gör att man samlar kraft för att förändra och komma tillrätta med de svårigheter man eventuellt står inför. Oro kan vara den första signalen på att nåt är fel och bör åtgärdas eller undersökas. Om man inte oroar sig ett endaste dugg så lär man heller inte anstränga sig för att förbereda sig på en jordbävning som kanske, eller kanske inte, kommer inträffa.
Men jag tror också som så, för att ta ditt exempel: Den som förbereder sig så gott den kan, efter att ha fått varningar om en nära förestående jordbävning, men sen är lugn och låter det som sker ske inte upplever sig själv som orolig.
Medan den som trots alla förberedelser ändå har ångest och svårt att sova och inte kan tänka på annat än den kommande katastrofen har lätt att se sin oro. Oro, till skillnad mot ångest kan man gå med länge utan att faktiskt märka av att det är just oro, och orolig får man vara. Men man kan behöva hjälp med sin oro om den tar över stora delar av ens liv.
Det jag ser som ett problem med din artikel är inte att du diskuterar huruvida man ska oroa sig för framtiden eller ej, för i sak har du en poäng. Det jag själv reagerar mot i din artikel är tonen/attityden. Det är som att säga till en tvååring med uppskrapade och blodiga knän att inte vara ledsen. Man gör det i all välmening men tvååringen och man gör det i all välmening med den som oroar sig när denne står mitt i en katastrof. Men resultatet är att de känner sig förolämpade och kanske rent av kränkta.
Permalänk | Anmäl
Malin Hellström Dahlström, 2011-03-24, 15:03
#34 Rickard Berghorn
"Den är tydligen så "harmlös" att VoFarna till och med försökt få bort den."
Det är synd om voffarna.
Permalänk | Anmäl
Charlie Darwin, 2011-03-24, 15:14
# 38 Tack för bra synpunkter Malin. Men jag säger absolut inte att oro är patologiskt, det är mänskligt. Samt att jag visar på poängen att förbereda sig – och sen släppa oron. Det du tar upp där är din egen tolkning, liksom att jag har en ton/attityd om att det inte var så farligt med en katastrof. Det är inget jag framför i artikeln.
Vad som är en katastrof är att Japanerna tillåtits bygga kärnkraftreaktorer i ett område som är högrisk för jordbävningar – och att de gjort det på den sidan som ovillkorligen får tsunamis… Det är oförlåtligt. Effekterna av strålningsläckaget kan vi inte överblicka, och vi får förmodligen inte reda på det heller. Samt att det inte är under kontroll ännu… Det samt att man tätbebygger ända fram till kusten i högriskområde för båda jordbävningar och tsunamis, det är en viktig del i den tragedin som vi nu ser i Japan. Varför är vi människor alltid klokare efteråt…
Där jag är just nu, i Mexico 2 tim flyg söder om L.A., har det varit den högsta jordbävningsaktiviteten den senaste veckan. Det har varit flera skalv på skala 4 bara 20-40 mil bort. Det senaste igår väckte mig med att sängen skakade. Så jag lever med detta, och packar en väska med det viktigaste o ställer vid dörren var natt. Men sen hjälper det inget att oroa sig… Förstår du min poäng?
Radioaktiva molnet kom hit i helgen och jag fick brännande känslor i lungorna och röda ögon som tårade sig… Hemskt, men nu är både det molnet borta härifrån och det andra har lagt sig. Jag vet inte effekterna, men det blir inte bättre av att jag oroar mig.
Den mänskliga felet i detta är alltså betydligt mycket allvarligare än folk anar. Så det vi kan göra är att tänka för – och sluta bygga på det samhälle vi har idag som är helt ohållbart, förstör naturen, är högrisk och redan lånar av våra barn och barnbarn och lämnar en förgiftat miljö till dem. Sånt är oroande, men det kan vi påverka.
Därför arbetar jag i mina böcker med att väcka folk till att fundera på vad som är viktigt i livet och inse hur de själva kan bidra positivt till utvecklingen!
Permalänk | Anmäl
Sanna Ehdin, 2011-03-24, 16:26
Ian Buruma slår hål på en del myter om japaner i DN i "Japan lever av livets flyktighet"
http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/japan-lever-av-livets-flyktighet
"Ett av de vanligaste uttrycken på japanska är shikata ga nai, ”det kan inte hjälpas”."
Men japanerna är väldigt väl förberedda för naturkatastrofer och om de inte hade varit det så hade långt fler dött och skadats.
Permalänk | Anmäl
Niclas Kuoppa, 2011-03-25, 08:44
"Oroa dig inte – för framtiden finns inte…"
Jag är inte så säker på det. En del är synska och har föraningar om vad som ska hända. Hur förklarar man det? Finns framtiden redan kan man undra.
Permalänk | Anmäl
Bengt Almstedt, 2011-03-25, 11:17
Sanna
En kommentar till ditt påstående: "Alltså är framtiden bara en teoretisk konstruktion av människan."
Nuet är ett resultat av dåtid, dvs. en verkan av orsaker genererade i det förflutna.
Det är i nutid, i varje ögonblick, vi väljer att förhålla oss till dåtidens verkningar och som tillsammans med denna utgör underlag för vad vi kommer möta i vår framtid.
Framtid är därför rätt och slätt en syntes av dåtidens verkningar och de verkningar vi i nutid ger upphov genom våra i nutid alstrade tankar, känslor och handlingar.
Framtid i sig är därför inget vi kan uppleva konkret utan ett frö som kommer växa upp till ett framtida nu.
Dåtid-nutid-framtid existerar och existerar samtidigt och i nuet.
Men för att kunna se in i framtiden måste man inte endast kunna se, utan också förstå. Och det kan man bara göra om man har förmågan att inte färga det man ser med sina egna värderingar eller känslor inför det skådade. Och det är ytterst få som klarar av detta.
De flesta "synska" saknar den förmågan därför att det sedda blandas och färgas med deras egna upplevelser och av religiösa, kulturella och andra föreställningar.
Permalänk | Anmäl
Ein Stein, 2011-03-25, 18:57
# 45 Bra kommentar Ein Stein, livet är som en palett där vi influeras av olika färger. Det finns ingenting objektivt, därför allt beror på den som registrerar det skedda - vilket färgas av tidigare erfarenheter och projektioner.
Men man kan existera i nuet utan färgning av det förflutna men det kräver lång träning i meditation t ex och att man medvetet drar om sina invanda tankebanor med t ex tekniker som EMDR och PSYCH-K. Jag kan vara närvarande i nuet och icke färgad av det som hänt, men det är för jag tränat det. Kräver total fokusering. Samt är det ofta när jag skriver, fast då är jag kanske delvis i en annan dimension.
Livet är så mycket mer än hur vi idag definierar det. Så länge vi väljer att bortse från medvetandets stora inverkan kommer vi inte utvecklas så väl. När folk börjar se sin egen roll i det som sker, medvetandets enorma skapande kapacitet – ja då kommer vi att utvecklas stort!
# 44 Bengt Almstedt Eftersom tiden ändå är ett begrepp för att underlätta för oss, finns det forskning som visar att det går att förutsäga kommande händelser. Bl a forskning från PEAR lab på Princeton där man använt både maskiner och människor i sin forskning. Fast det där är ett helt annan diskussion.
Tack för ert engagemang och de övriga kommentarerna får jag se på sen, skriver på ett stort bokmanus nu.
Permalänk | Anmäl
Sanna Ehdin, 2011-03-25, 20:47
46 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Vilken otroligt cynisk artikel! inte bar osmaklig utan direkt otäck.
Vad ska Ehdin göra härnäst? Sjunga "Don't Worry Be Happy" som karaoke i Tokyo?
Om man nu ska filosofera om tiden på det sätt Sanna Ehdin gör ska man väl göra det ordentligt? Framtiden finns inte för det har ännu inte inträffat och det förflutna finns inte för det har redan försvunnit. Så lev i nuet! menar Ehdin. Men hon glömmer en liten detalj: nuet har ingen utsträckning i tiden, det finns inget "före" och "efter" i det vi kallar "nu". Nuet är bara en oändligt tunn gräns mellan "då" och "sedan". Det här tre insikterna, att varken nu, då eller sedan existerar, är del av ett berömt filosofiskt bevis, med anor tillbaka till 400-talet, på att tiden inte existerar. Roligt som filosofisk övening, totalt oväsentligt när det gäller det skriande behovet av medkänsla mot de människor i nöd som drabbats av jordbävningen i Japan..
Men det är inte första gången Ehdin framför ett budskap trots eventuella obehagliga konsekvenser för andra människor. Tvärtom är det något hon satt i system. Därför utsågs hon också av föreningen Vetenskap ich Folkbildning till "Årets Förvillare 2000". Här är motiveringen:
"Susanna Ehdin är författare och immunolog och har skrivit boken Den självläkande människan (Forum, 1999). I sin bok och i en lång rad tidningsartiklar, framför allt i Dagens Industri, har hon blandat enstaka förnuftiga råd med vantolkningar och övertolkningar av vetenskapliga resultat som hon låter ligga till grund för kategoriska rekommendationer. Hon har bland annat framfört fantasifulla men vetenskapligt helt ogrundade förklaringar till resistens mot infektionssjukdomar."
(Och nej, "supermånen" har inget med jordbävningen att göra - det är ett New Age-påhitt.)
Ojdå Patrik så hatisk du var… har jag trampat dig på tårna kanske? Eller du ville bara göra lite reklam för den lilla akademiska herrföreningen VoF, som anser sig ha ensamrätt på tolkningar av verkligheten?
Föreningen VoF som blivit rätt hårt ifrågasatt här på Newsmill: http://www.newsmill.se/artikel/2011/01/12/vetenskap-och-folkbildning-pr-... och http://www.newsmill.se/artikel/2011/01/12/vetenskap-och-folkbildning-har... och
http://www.newsmill.se/artikel/2010/01/24/den-aggressiva-skeptikerf-reni...
Ni i VoF måste vara lite besatta av mig för jag kan inte skriva någonstans eller intervjuas utan att ni är där och kommenterar… ; )
Apropå besattheten kan jag nämna att VoF-föreningen har bedrivit förtalskampanj mot mig hela 2000-talet – utan att ngn enda gång kunnat dokumentera den "hälsofarlighet" som de påstår jag har. Med min bakgrund som disputerade immunolog kan jag säga att den resistens mot infektionssjukdomar – som du åberopar ovan - r väl dokumenterad, ända sen Pasteurs tid. Här finns mer info om VoF och deras pseudovetenskapliga verksamhet – eftersom du nu tog upp tråden Patrik. http://ehdin.com/?navid=198&sub=186
Det verkar som om VoF fortfarande ännu efter 10 år punktmarkerar Sanna Ehdin.
Månen påverkar faktiskt både vatten och landmassor enligt Ola Karlsson, astronom vid universitetet i Uppsala. Han säger att normalt har varken vulkaner eller jordbävningar något med månen att göra, men det är ändå inte helt taget ur luften. Om en jordbävning ligger precis på gränsen till att inträffa, då skulle det kunna vara faktorn som får det hela att tippa över, skriver SvD.
Ref: http://wp.me/p14DsX-1sk
Geologen Jim Berkland som tidigare arbetat på US Geological Survey (USGS) säger i en TV-intervju att det finns en stor risk för att det kommer att ske en mycket stor jordbävning i Kalifornien inom de närmaste veckorna under mars-april 2011. Han baserar uttalandet på historik, statistik och observationer och han nämner månens påverkan.
Ref: http://wp.me/p14DsX-1sJ
Vill man dra det till sin spets, kan man ju hävda att det Sanna skriver också bara är "hittepå". Och till slut står vi där med hjärnbarken bar; ingenting finns, eller ingenting har någon mening i och för sig själv. Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att säga emot.
Vad ska allt då tjäna till?
Oro är oftast inte konstruktiv. Särskilt inte nu, komplexiteten i tillvaron blivit så stor att ingen längre kan säga säkert hur en enskild handling påverkar helheten. När helheten var begränsad till en by, eller ett självhushåll över ett par generationer, då kunde var och en lättare se och förstå konsekvensen av sina egna handlingar och sitt eget bidrag. Det innebar överblick och gav mening åt livet.
Nu behövs inte längre alla människor, åtminstone inte i produktionen (arbetslöshet, längre skolgång etc). Och hoten som möter oss föregås inte av en kraftig smäll (ett fallande träd eller annat närliggande hot) eller ett hastigt annalkande objekt (djur som anfaller). David Spiegelhalter (Professor of the Public Understanding of Risk) referer i en artikel i på BBC:s hemsida till en FN-rapport som identifierar psykologiska problem som den största hälsorisken.
http://www.bbc.co.uk/news/world-asia-pacific-12785274
Detta är baksidan av myntet, där framsidan är global ekonomi, stordrift och tekniska landvinningar.
Antagligen är vi som art inte kapabla att hantera denna förändring, åtminstone inte känslomässigt. Oron har mist sin funktion. Den handlar inte längre om att skydda de som står oss närmast; ett barn som är sjukt, eller är på väg att ramla från en hög höjd. Experterna ger oss läkare, cykelhjälmar och säkerhetscertifierade lekplatser.
Hotet framstår mest som brist på mening med själva tillvaron. Och det hotet är alltför djupgående för att adresseras direkt. Lättare då att engagera sig i något som ger en lättnad för stunden. Som att källsortera eller köpa en miljövänlig bil (som om en bil kunde vara _bra_ för miljön).
Den enda möjliga vägen vidare som jag kan se, är att identifiera problemet - inse att reaktionen 'oro' är irrationell - och gå tillbaka till de värden som verkligen är viktiga. För de allra flesta gissar jag att detta är nära relationer och en känsla av att ha kunnat bidra till någon annans välbefinnande och utveckling. Meningen blir då att finnas till hands. Och oron byter skepnad: från självupptaget, känslomässigt kaos till insiktsfullt engagemang.
Jag är inte medlem i VoF. Men jag förstår att du inte vill diskutera sakfrågan.
vadå oroa sig? det verkar som artikelförfattaren skriver om sin egen rädsla undermedvetet!
varför skulle man oroa sig? döden är bara en del av livet!
En till en början smått förvirrad och förvirrande artikel av Sanna Ehdin, blir något mera begriplig när artikelförfattaren kommer in på situationen runt Los Angeles, där hon bor. Som #7 Marco Diamani skriver:
"det verkar som artikelförfattaren skriver om sin egen rädsla undermedvetet!"
Sanna Ehdin förklarar dock själv ångestens funktion, även om hon inte riktigt verkar inse det:
"Det är alltså ingen idé att oroa sig alls. Bara vara ordentligt förberedd om man bor i riskregioner."
För ångesten kan ha en konstruktiv funktion, och kanske är ångesten det känslomässiga pris vi betalar för att bli varse hot och faror i vår tillvaro:
"Ångest är inte alltid sjuklig och skadlig. Funktionen av ångest är att höja beredskapen inför en kommande fara. Ett visst mått av ångest i rätt situation är alltså adaptivt, medan en överdriven ångestreaktion i stället sänker prestationsförmågan."
"Eftersom ångest i grunden har en sådan rationell funktion så ligger det i sakens natur att det inte går fort att göra sig av med den. Det går inte att bara strunta i den, för i så fall hade det varit alldeles för lätt att strunta även i befogade varningssignaler."
"Så kallad existentiell ångest är inte patologisk. Den tas även upp av filosofer, bland andra Søren Kierkegaard och Jean-Paul Sartre skrev mycket om ångest."
( Från http://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%85ngest ).
*
Jag tycker, till skillnad från Sanna Ehdin, att vi borde oroa oss ännu mer än vad vi gör. Hade vi gjort det "i baktiden" (för att använda hennes terminologi), hade vi kanske sluppit en del av de miljöproblem vi nu har att hantera. Alltså, om vi hade låtit denna oro leda till mer forskning om vad användningen av till exempel fossila bränslen, DDT, kvicksilver, freoner etc, skulle kunna leda till, innan vi börjar använda dem i stor skala.
Det som verkligen bör vara vår verkliga oro, har jag skrivit om här...
http://www.newsmill.se/node/34109#comment-245445
... (med viss ironi och en del allvar).
SE driver sina åsikter i nån form av new age-vetenskapligt mumbo jumbo och jag tycker det är direkt pinsamt. Att så många köpt hennes böcker känns verkligen mer oroande än kärnkraft, tsunami och jordbävningar. Tillsammans.
Helt korrekt tänkt Bo Grahn – för att jag beskriver den Nya Världen i mina böcker, och det är väldigt hotfullt för alla förespråkare för den gamla världen. Men nu faller den fortare än vi anar, tyvärr hjälpt av naturkatastroferna detta och nästa år, och vi går sakta in i en helt ny tid.
Men det behöver du inte vara orolig för, för den omvandlingen behövs. Vi kan inte fortsätta som vi gör, vi har redan levt över jordens tillgångar och lånar av barnen och barnbarnen… Förgiftar världen allt mer. Och ohållbara samhällen överlever som bekant inte.
Jag bara beskriver det som sker, och försöker påskynda utvecklingen. Hotfullt eller inte, det är framtiden som skriver vår samtidshistoria och det får de avgöra…
Sanna Ehdin
Lite kul att du först argumenterar för att framtiden inte finns, att "framtiden bara en teoretisk konstruktion av människan" etc, för att sedan berätta att dina böcker till dels handlar om just denna framtid, denna "konstruktion" som du kallar den "Nya Världen". Varför ägna uppmärksamhet åt något som inte finns?
Sen vet jag inte vad det är för "Ny Värld" du tror av nödvändighet kommer att komma. Ökad stress och påfrestningar tar väl inte alltid fram de bästa sidorna hos oss människor, tycker jag att man kan utläsa av historien, eller "baktiden" som du skriver. Vad som kommer att ske framöver är väl ingalunda givet? Det beror väl rätt mycket på oss själva, eller?
Artikelförfattaren tycks utgå från att att de som ifrågasätter hennes luddiga artiklar är medlem i "VoF" eller anhängare av "Den Gamla Världen" som upplever den "Nya världen " som ett hot. Eller kanske både och.
En något mer sansad bild av månens något mer påträngande närvaro
går att läsa här.
http://www.dn.se/blogg/markligheter/2011/03/17/mangalenskap/
Just det John # 11, intelligent påpekande och därför är det viktigt att få människor att inse att det som de tänker just nu, i nutid är det som avgör vad som sker. Framtiden finns inte, den skapas hela tiden av nuet… Så vi måste se på våra tankar och vad vi laddar in i nutid, vilken energi för det skapar det som händer. Det som vi definierar som framtid.
Du kan läsa t ex i min senaste bok "Finn din energikod" http://ehdin.com/?navid=197&sub=4 om vad jag avser eller i andra inlägg på blogg och artiklar på nätet, även här på Newsmill.
Sanna, du är en ovanligt klok och kunnig kvinna som vi skulle behöva fler av på denna planet. Fortsätt kämpa för den upplysta, andliga och fria människan i samklang med sig själv och sin omgivning!
Bry dig inte om alla hatiska människor - de förstår inte bättre.
Sanna Ehdin skriver en filosofisk artikel. Hon utgår från verkligheten för de som bor i Los Angeles vilket inkluderar jordbävningar och tsunamirisker, något trygga Sverige slipper. Jag är därför övertygad om att attityden till livet i Sverige skulle piggas upp om vi levde i en omedelbar närhet till naturkatastrofer.
Det kanske låter grymt, men frågan är om många inte skulle föredra att leva nära naturens hårdföra nyckfullhet än att långsamt tyna bort i ett land med en tråkig livsattityd och en nedsättande inställning till människor som vågar sticka ut näsan.
Sanna Ehdin sticker här ut näsan med en mild filosofisk artikel. Det verkar som om vissa här i tråden har problem med det, men det är ett pseudoproblem, anser jag..
#6 Patrik Lindenfors: "Jag är inte medlem i VoF."
Jodå, du är visst en VoFare och känd från det sammanhanget, inget snack om saken. Däremot är det märkvärdigt hur hycklande ni kollektivt är; ingen är någonsin VoFare när de utpekas som det...
"(Och nej, "supermånen" har inget med jordbävningen att göra - det är ett New Age-påhitt.)"
Struntprat. Spekulationen är att den starkare dragningskraften från månen just nu kan bidra till förskjutningar i jordskorpan, och därmed jordbävningar. Det har naturligtvis inget med New Age att göra.
Annars håller jag knappt med något som Sanna Ehdin skriver. Men det ursäktar inte att ni VoFare är usla debattörer.
#10 Sanna Ehdin,
"Vi kan inte fortsätta som vi gör, vi har redan levt över jordens tillgångar och lånar av barnen och barnbarnen… Förgiftar världen allt mer. Och ohållbara samhällen överlever som bekant inte.
Jag bara beskriver det som sker, och försöker påskynda utvecklingen."
Så långt har du alldeles rätt. Men vad är det som indikerar att det är en ny värld är på gång?
Det finns mängder med klara indikationer på att en riktigt stor kris är mycket nära förestående. En naturkatastrof kan exempelvis sänka ekonomin igen samtidigt som transportsektorn fallerar, eller några av de kornbodar vi är beroende av kan sluta leverera.
Det finns ett alternativ till att leva i nuet och det är att vara förberedd för ett Worst Case Scenario.
Rickard Beghorn,
Jag sympatiserar med VoF men är inte medlem. Man kan inte hitta på egna sanningar om man vill bli tagen på allvar, det blir bara fånigt.
#20 Patrik Lindenfors: Du förstår utmärkt väl att ordet "VoFare" syftar på de som sympatiserar med och är aktiva under VoFs flagg.
Tack för synpunkter och positiv uppmuntran från några. Visst det är en filosofisk inriktning på artikeln, men det är på största allvar. Jag sitter mitt i högriskområdet och mycket indikerar att en stor jordbävning slår till här 19-26 mars… Man kan hålla sig för skratt då och andra problem ter sig avsevärt mycket mindre. Men det hjälper nada att oroa sig, men bra att förbereda sig så man har mat o dryck.
Talade med en väninna i LA som precis handlat "a couple of guns, lots of bullets, gas, camp stove, a radio, batteries, flashlights, first aid, water and food is good to keep in the garage... ". Vapnen var för om det blir riots, upplopp och plundring, så man kan försvara sig… En del köper machetes läste jag i LA Times. Better safe than sorry.
Se TV-inslag här om orsaken till prognosen, och den är trovärdig… http://torbjornsassersson.com/2011/03/forskare-forutspar-stor-jordbavnin...
#18 Charlie Darwin - jag svarar gärna på det men det får bli en separat artikel. Lite löst har jag skissat här i "Välkommen till framtiden" http://www.newsmill.se/artikel/2010/01/01/v-lkommen-till-framtiden men det finns betydeligt mer konkreta saker att lista, och framförallt har det hänt en del på ett år. Tack och lov! ; )
En sak till. Ni kan ju sitta i Sverige och se på bilderna från Japan och säga – usch vad hemskt. Vi ser på samma bilder och tänker: Jaha, hur ska vi klara av och överleva det här då? Om det slår till mot oss på samma sätt, den förväntade stora jordbävningen. Vi sitter ju på en krutdurk bokstavligen.
Och idag har solen varit ovanligt svag, den känns ungefär som en solförmörkelse. Det ligger konstiga vita slöjor på himlen och är det då det radioaktiva stoftet från Fukushima som kommit hit? Det skulle komma på lördagen, dvs idag… För er är detta teori men för oss på USA's västkust är det på liv och död.
Jag är söder om L.A. nu för där uppe är det regnstormar, vilket är den värsta kombon med en jordbävning. Det blir mudslides och stor risk att bli levande begravd i sandlera.
Att i detta perspektiv komma dragandes med föreningens VoF's fjantpris som är tio år gammalt är rent osmakligt av Patrik Lindenfors. Det funkar kanske att sitta på pojkrummen och tro att man har ensamrätt att bestämma vad folk ska tro och får tycka, men det ter sig bara pinibelt och pubertalt ute i det verkliga livet.
För många år sedan hörde jag om en undersökning av folks rädsla för kraftverksdammmar. De som bodde direkt under höga dammar, och som otvivelaktigen skulle spolas bort och dö om dammen sprack, de var var inte alls rädda för att dammen skulle rämna. Sedan steg folks rädsla i takt med att de kom längre ifrån dammen. Jag reser ofta i farliga länder, och upplever då att jag är mycket mindre rädd än mina anhöriga som finns långt bort. Detsamma verkar gälla jordbävningen i Japan och östhammarsbornas entusiasm för kärnkraft och slutförvar (vilket var en starkt bidragande orsak till att jag inte bor i Östhammar, snacka om naturligt urval...). Så visst är rädslan eller bristen på rädslan högst irrationell, och visst är rädsla ofta skadlig eller onödig eller handlingsförlamande. Men att vi inte skall oroa oss framtiden verkar inte som ett vettigt förslag. Till slut så tycker jag nog att Sanna motsäger sig själv en del: att inte oroa sig men förbereda sig. För att kunna förbereda sig för något så måste man ju tänka sig in i olika scenarion, en del hemska en del mindre hemska. Som en allmän livshållning på det lite ytliga planet, kan man ju hålla med Sanna, det tjänar inget till att gå omkring att vara orolig hela tiden. Det kanske bara var det Sanna ville säga?
#25 Gunnar Rundgren:
"Som en allmän livshållning på det lite ytliga planet, kan man ju hålla med Sanna, det tjänar inget till att gå omkring att vara orolig hela tiden. Det kanske bara var det Sanna ville säga?"
Ja kanske, men jag tror faktiskt också att hon velat ventilera en djupare, fullt berättigad oro, för vad som kan tänkas hända i en nära framtid där hon bor. Det låter så i #24 i alla fall.
Amatörpsykologen spekulerar:
Sanna Ehdin har nog alla möjligheter att flytta från Los Angeles, vilket försätter henne i en valsituation, som i sin tur antagligen väcker ångest i henne: -"Att flytta eller inte flytta, det är frågan", typ. Att lämna ett välkänt sammanhang, med vänner med mera bakom sig, för en förmodat tryggare omgivning avseende jordbävningar etc. Eller att stanna kvar, där hon antagligen helst vill bo, och försöka hantera de känslor och den oro medvetandet om platsens geologiska utsatthet kanske väcker.
Kanske är det detta val som väcker den största ångesten, snarare än den direkta oron för en jordbävning, tsunami eller lerskred? Om man inte hade något annat val än att stanna skulle nog oron förträngas och hanteras med någon slags fatalistisk inställning: -"Det som sker, det sker", -"Ske Guds vilja" etc.
Oroa dig inte för framtida kommentarer. De finns inte.
Har du delat med dig av denna insikt om livet till japanerna? De skulle säkert behöva några lugnande, kloka ord.
Till Sanna Ehdin och Elisabeth Hellman,
Den där "nuet"-bubblan är ömtålig. För somliga är verkligheten långt borta. Hinnan tycks ogenomtränglig. Livet är en tämligen friktionsfri svävande färd genom luften. För andra är verkligheten något som spräckt hål på hinnan. De kan bara hoppas på att fallet inte är för högt.
Ni kanske inte saknar en vän efter det som inträffat och därför inte behöver oroa er?
har inte läst någon av sannas tidigare alster och kan därför inte riktigt sätta texten i ett annat sammanhang än texten här och nu, som natuligtvis är helt rätt om man bor i ett riskområde. men visst borde samhällsplaneringen just gå ut på att planera för kartlagda risker. tex ligger kraftverken för el högt vid tex en översvämmning, bygger man nya hus för att de skall fungera vid olika tänkta katastrofer, finns det samlingsplatser där det finns vatten och mat om någon katastrof skulle inträffa osv. något som våra samhällsplanerare borde ta till sig, medan vi medborgare naturligtvis borde leva mer här och nu och mer se till helhet än delaljer.
Eftersom VoF är här och tjafsar så fort Sanna Ehdin skriver några ord är det väl ett utmärkt läge att nämna nästa röstning av Årets förvillare 2011 som sker fram till 1 maj: http://aretsforvillare.nu/
(Jag äger alltså INTE denna sajt som vissa voffare desperat tror)
#31 Torbjörn Sassersson,
Hade jag varit voffare hade jag ryckt på axlarna åt denna harmlösa parodi, oavsett vem som ligger bakom den.
Lustig artikel. Vår förmåga att oroa oss är nog en väsentlig del av det vi brukar benämna kreativitet och skapande och för att inte tala om förmågan att skapa ritualer, mönster och funktionella kulturer.
Utan oro:
Inga hus, inga vägar, ingen dator, ingen medicin, ingen kunskap, ingen familj, inget ansvar. Ja herregud jag kan fortsätta i all oändlighet.
Jag jublar över människan. En art vars oro byggt det samhälle vi bevistar.
Jag har nog en hel del av GAD och passar ständigt tiden till alla möten.
Sånt gillar mina beställare och kunder.
Min firma finns därför att jag har en förmåga att oroa mig.
Exakt detsamma gäller för präster och pastorer fast dom jobbar i en annan bransch.
#32 Charlie Darwin: "Hade jag varit voffare hade jag ryckt på axlarna åt denna harmlösa parodi"
Den är tydligen så "harmlös" att VoFarna till och med försökt få bort den.
Vad är debattämnet ?
Debattämnet, Sven, är reklam för Sanna Ehdins nya bok. :-)
#17 Rickard Berghorn: Månens dragningskraft sliter i jorden hela tiden. Månen befinner sig i dessutom perigeum 4-6 gånger om året (inte vart 18e år eller så som vissa hävdar). Det finns inga bevisade samband alls mellan månens position och naturkatastrofer. Att det finns spekulationer är inte bevis och det är i allra högsta grad "new age-påhitt".
#28 Mikael Svanholm: på din fråga: "Har du delat med dig av denna insikt om livet till japanerna? De skulle säkert behöva några lugnande, kloka ord." Så skulle nog svaret bli att Sanna har funnit inspriation i Medveten närvaro som är en central idé i flera österländska filosofier och Japanerna kan nog utveckla en sådan tankegång ännu länge, trots att de är mitt i en allra högst privat men samtidigt riksomfattande katastrof.
Med det sagt vill jag också påpeka att jag inte håller med dig Sanna. Att oro alltid skulle vara patologisk stämmer inte. Och det är så jag tolkar det du skriver, att all oro är av ondo. Oro är ofta en stark drivkraft som gör att man samlar kraft för att förändra och komma tillrätta med de svårigheter man eventuellt står inför. Oro kan vara den första signalen på att nåt är fel och bör åtgärdas eller undersökas. Om man inte oroar sig ett endaste dugg så lär man heller inte anstränga sig för att förbereda sig på en jordbävning som kanske, eller kanske inte, kommer inträffa.
Men jag tror också som så, för att ta ditt exempel: Den som förbereder sig så gott den kan, efter att ha fått varningar om en nära förestående jordbävning, men sen är lugn och låter det som sker ske inte upplever sig själv som orolig.
Medan den som trots alla förberedelser ändå har ångest och svårt att sova och inte kan tänka på annat än den kommande katastrofen har lätt att se sin oro. Oro, till skillnad mot ångest kan man gå med länge utan att faktiskt märka av att det är just oro, och orolig får man vara. Men man kan behöva hjälp med sin oro om den tar över stora delar av ens liv.
Det jag ser som ett problem med din artikel är inte att du diskuterar huruvida man ska oroa sig för framtiden eller ej, för i sak har du en poäng. Det jag själv reagerar mot i din artikel är tonen/attityden. Det är som att säga till en tvååring med uppskrapade och blodiga knän att inte vara ledsen. Man gör det i all välmening men tvååringen och man gör det i all välmening med den som oroar sig när denne står mitt i en katastrof. Men resultatet är att de känner sig förolämpade och kanske rent av kränkta.
#34 Rickard Berghorn
"Den är tydligen så "harmlös" att VoFarna till och med försökt få bort den."
Det är synd om voffarna.
# 38 Tack för bra synpunkter Malin. Men jag säger absolut inte att oro är patologiskt, det är mänskligt. Samt att jag visar på poängen att förbereda sig – och sen släppa oron. Det du tar upp där är din egen tolkning, liksom att jag har en ton/attityd om att det inte var så farligt med en katastrof. Det är inget jag framför i artikeln.
Vad som är en katastrof är att Japanerna tillåtits bygga kärnkraftreaktorer i ett område som är högrisk för jordbävningar – och att de gjort det på den sidan som ovillkorligen får tsunamis… Det är oförlåtligt. Effekterna av strålningsläckaget kan vi inte överblicka, och vi får förmodligen inte reda på det heller. Samt att det inte är under kontroll ännu… Det samt att man tätbebygger ända fram till kusten i högriskområde för båda jordbävningar och tsunamis, det är en viktig del i den tragedin som vi nu ser i Japan. Varför är vi människor alltid klokare efteråt…
Där jag är just nu, i Mexico 2 tim flyg söder om L.A., har det varit den högsta jordbävningsaktiviteten den senaste veckan. Det har varit flera skalv på skala 4 bara 20-40 mil bort. Det senaste igår väckte mig med att sängen skakade. Så jag lever med detta, och packar en väska med det viktigaste o ställer vid dörren var natt. Men sen hjälper det inget att oroa sig… Förstår du min poäng?
Radioaktiva molnet kom hit i helgen och jag fick brännande känslor i lungorna och röda ögon som tårade sig… Hemskt, men nu är både det molnet borta härifrån och det andra har lagt sig. Jag vet inte effekterna, men det blir inte bättre av att jag oroar mig.
Den mänskliga felet i detta är alltså betydligt mycket allvarligare än folk anar. Så det vi kan göra är att tänka för – och sluta bygga på det samhälle vi har idag som är helt ohållbart, förstör naturen, är högrisk och redan lånar av våra barn och barnbarn och lämnar en förgiftat miljö till dem. Sånt är oroande, men det kan vi påverka.
Därför arbetar jag i mina böcker med att väcka folk till att fundera på vad som är viktigt i livet och inse hur de själva kan bidra positivt till utvecklingen!
En annan som tror att hon vet något http://www.thedailyshow.com/watch/wed-march-23-2011/when-reporters-attac...
Och så här ligger det till med super moon: http://blogs.discovermagazine.com/badastronomy/2011/03/18/kryptonite-for...
Ian Buruma slår hål på en del myter om japaner i DN i "Japan lever av livets flyktighet"
http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/japan-lever-av-livets-flyktighet
"Ett av de vanligaste uttrycken på japanska är shikata ga nai, ”det kan inte hjälpas”."
Men japanerna är väldigt väl förberedda för naturkatastrofer och om de inte hade varit det så hade långt fler dött och skadats.
"Oroa dig inte – för framtiden finns inte…"
Jag är inte så säker på det. En del är synska och har föraningar om vad som ska hända. Hur förklarar man det? Finns framtiden redan kan man undra.
Sanna
En kommentar till ditt påstående: "Alltså är framtiden bara en teoretisk konstruktion av människan."
Nuet är ett resultat av dåtid, dvs. en verkan av orsaker genererade i det förflutna.
Det är i nutid, i varje ögonblick, vi väljer att förhålla oss till dåtidens verkningar och som tillsammans med denna utgör underlag för vad vi kommer möta i vår framtid.
Framtid är därför rätt och slätt en syntes av dåtidens verkningar och de verkningar vi i nutid ger upphov genom våra i nutid alstrade tankar, känslor och handlingar.
Framtid i sig är därför inget vi kan uppleva konkret utan ett frö som kommer växa upp till ett framtida nu.
Dåtid-nutid-framtid existerar och existerar samtidigt och i nuet.
Men för att kunna se in i framtiden måste man inte endast kunna se, utan också förstå. Och det kan man bara göra om man har förmågan att inte färga det man ser med sina egna värderingar eller känslor inför det skådade. Och det är ytterst få som klarar av detta.
De flesta "synska" saknar den förmågan därför att det sedda blandas och färgas med deras egna upplevelser och av religiösa, kulturella och andra föreställningar.
# 45 Bra kommentar Ein Stein, livet är som en palett där vi influeras av olika färger. Det finns ingenting objektivt, därför allt beror på den som registrerar det skedda - vilket färgas av tidigare erfarenheter och projektioner.
Men man kan existera i nuet utan färgning av det förflutna men det kräver lång träning i meditation t ex och att man medvetet drar om sina invanda tankebanor med t ex tekniker som EMDR och PSYCH-K. Jag kan vara närvarande i nuet och icke färgad av det som hänt, men det är för jag tränat det. Kräver total fokusering. Samt är det ofta när jag skriver, fast då är jag kanske delvis i en annan dimension.
Livet är så mycket mer än hur vi idag definierar det. Så länge vi väljer att bortse från medvetandets stora inverkan kommer vi inte utvecklas så väl. När folk börjar se sin egen roll i det som sker, medvetandets enorma skapande kapacitet – ja då kommer vi att utvecklas stort!
# 44 Bengt Almstedt Eftersom tiden ändå är ett begrepp för att underlätta för oss, finns det forskning som visar att det går att förutsäga kommande händelser. Bl a forskning från PEAR lab på Princeton där man använt både maskiner och människor i sin forskning. Fast det där är ett helt annan diskussion.
Tack för ert engagemang och de övriga kommentarerna får jag se på sen, skriver på ett stort bokmanus nu.