Den radioaktiva miljöskulden stavad C137

Många vet inte om att dagens civila kärnkraftsproduktion baseras på tidigare eller pågående kärnvapentekniska meriter. Så även i Sverige- och det är med stolthet jag faktiskt lyckades få KASAM att redovisa detta (2007) i sin graf över Svensk kärnkraftshistoria. Redovisningen startade i första upplagan först 1971 när Sveriges riksdag fattade beslut om civil energiproduktion, men Svenska atomvapenprogrammet började med ASEATOM redan under tidigt 1950tal.

Det värsta vi kan göra är att glömma bort vår historia och de insikter som historien ger oss.

Man kan tydligt följa de olika källorna över tid av cesium i luften bland annat i Stockholm. Fram till ödesåret 1986 (Tjernobyl olyckan) var den dominerande källan stratosfärisk C137- det är ett resultat av atmosfäriska kärnvapensprängningar. Efter det tillfälliga provstoppet 1958 och efter sommaren 1963 då det partiella provstoppsavtalet trädde i kraft kan man se tydliga nedgångar i aktivitet ( - spår av cesium137 halterna).

Frankrike och Kina skrev dock inte under avtalet varför ett visst tillskott av cesium fortsatte med atmosfäriska provsprängningar. Frankrike avslutade proven på norra halvklotet 1966 och Kina 1980.

Under den ödesdigra helgen i april 1986 nåddes Sverige av utsläppen från Tjernobyl och som varade ett par veckor. Koncentrationerna av cesium i luft var då under en kort tid betydligt högre än under provsprängningarnas tid.

Efter 1986 säger man att "resuspension" är den största orsaken till cesium, det innebär att det är luftpartiklar med C137 som virvlar upp från marken. Sambanden är dock komplexa efter ett extremutsläpp som Tjernobyl, till exempel var de maximala halterna 1986 betydligt lägre i Umeå än i Stockholm. Orsaken är den alltid så lokala faktorn nederbörd, för mängden deposition på marken är beroende av den totala mängden nederbörd som faller under perioden.

Utan nederbörd passerar alltså en stor del av den förorenade luften utan att orsaka så stor deposition. Dessutom minskar antalet fria luftburna partiklar med nederbörd genom "urtvättning", som komplicerar sambanden mellan luft och deposition halter. 

Om man vill gräva mer i ämnet cesium 137 över tid rekommenderar jag

Strålskyddsmyndighetens (SSI) olika rapporter i ämnet:

http://www.stralsakerhetsmyndigheten.se/Yrkesverksam/Miljoovervakning/Radioaktiva-amnen/Radionuklider-pa-partiklar-i-luft/

Man kan som vetgirig medborgare och som politiker med lite mer än en mandatperiod i kikaren fundera på begreppet hållbarhet och det förebyggande och främjande arbetet för människa och miljö kring radioaktiva ämnen som miljöskuld och kopplingen till energipolitikens olika strategiska val.

Redan 1971 tog Sveriges riksdag ett pliktande beslut av ekonomisk garanti för kommande avfallshantering. Den så kallade " Kärnavfallsfonden" skapas genom en konsumentkostnad på varje producerad el- kWh. Fonden beräknas idag uppgå till ca 60 miljarder. Pengarna används av energibolagens samlade paraply och forskningsbolag (SKB) Svensk Kärnbränslehantering AB. De har uppdraget att omhänderta radioaktivt material med fokus de högradioaktiva stavarna från reaktorer. Detta förvaras idag samlat nere i ett "mellanlager" CLAB i Oskarshamn. I dagsläget är det närmare 5000ton som ligger på kylning (ca 30år) för att sedan kunna torkas och deponeras på ett "slutförvar" för kommande 100 000år motsvarande 3000generationers framtid.

Ansökan om slutförvar har precis lämnats in av SKB: http://www.skb.se/Templates/Standard____30994.aspx

Både i Riksdagen och lokalt i Miljöpartiet Kalmar län har vi ställt frågan om de luftburna utsläppen, men här råder kunskapsskugga. SKB är tydliga att det är inte ett uppdrag för SKB utan för utsläpp till luft åligger det respektive reaktorägare att ta ansvar.  Centerpartiets Miljöminister Carlgren duckade och menar att det inte behövs studie kring kärnkraftens hälsopåverkan kopplat till cancersjukdomar och framförallt barn...

Efter Tjernobyl säger man att ca 25 000 fler cancerfall främst sköldkörtelcancer orsakas/ år att ställa i jämförelse med de 250 000- 300 000 cancer fall som rullar på varje år i Europa. En forskare uttyckte på radion här om dagen att Tjernobyleffekten är försumbart i relation till alla andra cancerfall. Faktum kvarstår det är 25 000 fall av "onödiga cancerfall" kopplat till en vald form av energiproduktion. Frågan som ekar är det värt det?

Argumenten för en fortsatt utökad energiproduktion och där tillhörande energikonsumtion kan ifrågasättas ur flera hållbarhetsperspektiv, inte minst de fyra system villkoren.

Är det verklighen mer el till folket som är fokus, borde det inte vara  hållbar energiproduktion på såväl nationell som global arena? Gäller inte försiktighetsprinciper när vi talar energiproduktion ?

Att ett högteknologiskt och utvecklat land som Japan trots idoga säkerhetssatsningar och erkänd kompetens har problem talar för sig själv. Att i realtid  se hur den stor den fruktansvärda kraften i atomenergins destruktiva sida är när det kommer lös- skapar eftertänksamhet hos de som kanske inte reflekterat över effketerna tidigare. Tyskland, Kina, Usa är några av de länder som nu drar i bromsen på sina kärnkraftssatsningar.

Utan att med våra sinnen  kunna se, smaka, lukta eller känna omges vårt luftrum av ännu en dos av radioaktivt cesium 137 och andra icke önskvärda ämnen.  Med detta ökar vi på den globala miljöskulden som belastar både denna och kommande generationer för långa tider framöver.

Att basera Svensk och global energiproduktion på sannolikhetskalkyler, i vilken risken finns i hela kedjan från uranbrytning, anrikning till drift och produktion med det oändligt långa slutförvarslagrandet på 100 000år = ca 3000 generationer känns inte seriöst.  Mänskliga faktorn, konflikter och jakten på vapenmakt (läs plutonium) kommer jämte naturkatastrofer vara de faktorer som är kärnkraftens svaga länk.

Sverige har som nation unika förutsättningar att ställa om till en betydligt smartare och säkrare energiproduktion  med vattens som redan står för 50% tillsammans med sol, vind, och undervattenströmsenergi kombinerat med energieffektiviseringar är det både möjligt och önskvärt.

Världen behöver en GLOBAL ACT- en plan för att fasa ut kärnkraften och dess hälsostörande radioaktiva ämnen så som cesium 137- det handlar om politiska vägval låt oss göra det valet och kliva ut atomdiket och de radioaktiva miljöskulderna som växer. Europas gröna har redan tagit steget med "A Green New deal" för omställning för både ekonomi,ekologi och social hållbarhet.

Akko Karlsson (4 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/34242

1 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Lycka till. Så länge konkurrenter som kina har fria tyglar att producera el hur än de önskar kommer Europa fortsätta mot sitt förfall tack vara hinder de själva valt (under press av idealister).

Permalänk | Anmäl #1 Ahmed Ahmed, 2011-03-19, 15:52