Alliansregeringen företräder en klassisk konservatism

Alliansregeringen representerar den största och mest extrema invandringspolitiken i sveriges tusenåriga historia. Aldrig tidigare har så många människor importerats varje år, aldrig någonsin tidigare har de kommit från kulturer så långt ifrån den svenska. På vilket sätt är det konservatism? Den här invandringen destabiliserar hela samhället.
Om vi inte ser militärer på gatorna inom 10 år så blir jag förvånad. Ajdå, visst ja, glömde att de här klassiskt konservativa har funnit det för gott att avskaffa vår militär och ersätta den med en liten expeditionsstyrka för utländska äventyr. Också en annorlunda tolkning av konservatismen.

Visserligen saknar jag en bid av Sverigedemokraternas inställning till villaförortens estetik men jag har en bra bild av deras syn på våra traditioner och vårt kulturarv. Det går att läsa på SD:s hemsida under rubriken kommunalpolitiska riktlinjer.
Skillnaden mot den konservativa högern är inte idemässig, den är social. SD samlar upp underklassens konservatism och M vill bevaka högreståndskulturen.
Wallmark pekar på den, ur mitt socialdemokratiska perspektiv den enda, sympatiska egenskapen hos konservatismen nämligen förkastandet av utopier. Men hur kan det leda honom till slutsatsen att M skiljer sig från SD? Dom har ju exakt samma syn på utopism.
Däremot regerar M tillsammans med två partier, C och FP, som företräder liberal utopisk marknadsideologi.
Utopin och den radikalt samhällsomstörtande motsatsen till konservatismen sitter i ditt eget knä Wallmark. Jag tror att du vet det men är bekväm med att dom gör smutsjobbet åt dig medan du tvår dina händer.

Vad är nu detta? Partistrategerna fruktar att trianguleringen ska distansera pensionerade generaler och brukspatroner från alla partiers Moder så man skickar ut Hans Wallmark för ett floskelsvep på högerkanten. Medtag läsglasögon och dunkudde.

"Här finns tydliga drag av pragmatism. Att lyssna och att väga samman. Insikten om att kompromisser och samarbete behövs för ett gott samhällsklimat"

Då skulle uppgörelsen med MP om vård för de som befinner sig här illegalt aldrig ha kommit till stånd. Det var ett praktexempel där man absolut INTE har lyssnat på befolkningen i alla fall. Sanningen är den att Reinfeldt, efter att ha haft ett ganska gott rennomé, sjunker i respekt helam tiden.

SKITPRAT.

Höjden av självbedrägeri det finns inget konservativt över alliansen konservativ har alltid inneburit att hålla fast vid och söka återgång till värderingar som kan kopplas tillbaka historiskt och för övrigt så skiljer de sig från land till land och även inom länder. Kanske är det "Ny konservatism" som ska dölja nyliberalism, internationalism, övervakning, marknads liberalisering och så vidare. En återgång till 1800-talets nivå på sjukvård, fattighus, slummar, låga löner, befolkningens väl borta från prioritering kan dock skönjas men konservatism brukar vara värderingar som funkar så det stämmer inte direkt.

Det här går inte, Wallmark. Du i styrelsen måste göra en ändring och bara du kan göra det. Ändelsen med de tre bokstäverna ”ism” bör bort. Ismer går inte hem i radhusen. Det låter inte bra och seriöst. Det heter judendom och kristendom och det logiska är konservdom. Sosse light låter för fånigt.

Vår strävan att arbeta möts med arbetslinjen. Visserligen såg våra förfäder i konservdomens tidiga år i Aten arbete som något förkastligt och något som man bör göra så lite som möjligt. Det var tur att dom inte kom på något så dumt på den tiden för då hade dom kanske skrattat ihjäl och konservdomen inte funnits. Nästa steg blir att lägga allt i en tom konservburk och slänga det i soporna. Upp ur soporna växer sedan soppismen, något som alla med god smak bör avhålla sig ifrån idag.

Blådårarnas julafton.

Kan man på något sätt ta tillbaka sin röst på Alliansen? Efter förra valet kände jag mig lurad när IPRED och FRA infördes. Av någon outgrundlig anledning gick jag på bluffen igen och stödröstade på KD. Men nu blommar banne mej löken i och med grundlagsändringen och nu senast migrationsöverenskommelsen. Lurad beskriver inte riktigt klumpen i magen när man ser hur falska ni är. Det enda jag kan säga är att jag inte kommer låta er blåsa mig igen. Fool me once, shame on you. Fool me twice, shame on me. Jag skäms för att jag var så blåögd.

#9 Chris 76, 2011-03-19, 16:03
Been there, done that. Jag har till och med varit enfaldig nog att lita på FP en gång. Otroligt vad duktiga dom är på att förleda och ljuga och förvanska. Skrämmande helt enkelt.

Önsketänkandet blir verklighetsbeskrivning för Wallmark!

Hans Wallmarks slutsats är märklig med tanke på att den kommer från en politiker, som anses vara - och anser sig som - konservativ och som förutsätts ha mer än vaga begrepp om konservatismen.
Den måste ses som ett utslag av författarens ständiga strävan att - när beslut skall fattas och eventuell votering ske - hamna på den breda sidan, säg gärna den breda vägen. Wallmarks förmåga att dessförinnan med fagert tal och vackra ord i skrift är välkänd och har genom åren "lurat" många åhörare och läsare: här finns en man som vågar, vill och värnar sin linje, exempelvis konservatismen! Men riksdagsledamoten och kyrkostyrelseföreträdaren Hans Wallmark föredrar det som brukar benämnas konsensus; Reinfeldt kan alltid därvidlag lita på artikelförfattaren från nordvästra Skåne. Denne är alltid i varje fråga, möjligen med något marginellt undantag, lojal mot husse!
Det är mot den bakgrunden man skall se hans inlägg i Newsmilldebatten om konservatismen, där utgångspunkten för Wallmarks inlägg säkerligen har varit redaktionens uppfattning att riksdagsmannen bär syn för sägen.

Men frågan är om redaktionen delar uppfattningen att regeringspolitiken är konservativ eller ger uttryck för en konservativ hållning. Jag gör det i varje fall inte, särskilt som det är lätt att i sakfrågor gendriva artikelförfattarens slutsats. Innan dess måste dock även en undran över hans påstående att ideologin som sådan mer är en attityd, förhållningssätt än en "dogmatisk idélära"
Men kära nån då, skulle det inte finnas någon genomtänkt ideologisk ståndpunkt i konservatismen? Och kan den i så fall karakteriseras som "dogmatisk". Det är ju i själva verket raka motsatsen: konservatismens bärande innehåll är - för att vara elementär, dr Watson, förlåt, hr Wallmark - att bygga framtiden på erfarenhetens grund, visa sans och balans, eftertanke, återhållsamhet, allmän klokhet. Inte rusa iväg, riva ned, avskaffa, riva anständighets-och ansvarsgränser som rabulistiska radikaler strävar efter. Konservatismen är - där har förstås Wallmark rätt - historisk och kulturell bildning, humanistisk. Men på vilket sätt har Alliansen särskilt utmärkt sig för att satsa extra på kultursektorn, dess ovärderliga gemensamma institutioner, värnandet om kulturen i största allmänhet.

Och hur är det med samma regerings intresse för kyrkan, kristendomen - på vilken Sverige som nation vilar som en del av den västerländska civilisationen? Har vi någonsin hört Fredrik Reinfeldt -som för länge sedan lämnat Svenska kyrkan - säga det som hans regeringschefskollega i Tyskland, Angela Merkel, betonade vid CDU-kongressen sent förra hösten (2010) i frågan om integrationen:
-Problemet är inte för mycket islam, problemet är att vi har för lite kristendom! (fritt översatt).
Hon vågar slå fast det som Reinfeldt aldrig skulle göra men som Wallmark borde göra i sina roller som riksdags- och kyrkomötesledamot.

Nästa exempel är familjepolitiken, som inte kännetecknas av någon konservatism. Trots att Sverige är det land i västvärlden, där flest kvinnor förvärvsarbetar på heltid -och många på deltid - krävde för några veckor sedan statsministern, att ännu flera kvinnor skulle arbeta heltid. Vårdnadsbidraget är inte populärt inom Alliansen, och betoningen på familjen och äktenskapet som ovärderliga gemenskaper i samhället saknas. Som undertecknad tidigare har satt på pränt besöker Reinfeldt (och naturligtvis Mona Sahlin) hellre en Pridefestival än visar sig på en Dramaten eller operapremiär! Detta som en notering gällande ointresset för kultur och klassisk familjepolitik.
Konservativ politik, Hans Wallmark?

Många andra exempel, som direkt jävar hans egendomliga analys är också bristen på - eller avsaknaden av - ideologiska framtidsvisioner. Visionen, exempelvis, om det anständiga balanserade samhället, som präglas av gedigen social trygghet och såväl samhälleligt som enskilt ansvarstagande, där sanningen och rätten betonas och vilket präglas av normerande plattformar.
Inte minst den yngre generationen präglas i dag av en inre och allvarlig otrygghet, den är vilsen, främmande, otrygg och är dävid mer exponerad för kriminalitet, egoism, hänsynslöshet och råhet. Vad som i mycket saknas är nämligen konservatismens ledstjärnor om just ansvarstagande, respekten för och hänsynen till medmänniskan. Själva stabiliteten, kan man säga, i vardagslivet.

Så det återstår oerhört mycket, bäste Hans Wallmark, innan konservatismen har fått ordentligt fäste i Alliansregeringen. En väg dit är dock att ideologins företrädare fortsätter att slåss för saken men inte ger upp strax före mållinjen och fegt återvänder till utgångspunkten!

BENGT OLOF DIKE

Konservatismen på frammarsch

Konservatismen andas morgonluft. Ett exempel på detta är SD som värnar om vår egna, svenska, kultur och är för ett strängare rättsväsende. Ett annat tecken på konservatismens återkomst är att det dyker upp allt fler skribenter som betecknar sig som konservativa. Vi kan också se ökad konservatism i form av fundamentalistiska strömningar, framför allt inom islam.

Även Kinas framgångar kan bidra till ökad konservatism. Kina är, trots att det kallar sig kommunistiskt, på många sätt konservativt. Ett sådant konservativt drag är avsaknaden av demokrati. Bland de stora politiska ideologierna - liberalism, konservatism och socialism - är konservatismen den som har minst intresse av demokrati. Ett annat konservativt drag i Kina är den åter framväxande konfucianismen.

Den främsta anledningen till konservatismens återkomst är dock antagligen att många tröttnat på både socialism och liberalism. Efter andra världskriget var socialismen under många år förhärskande, i Sverige i form av ett långt socialdemokratiskt styre. På åttiotalet så vände detta. Då startade en lång liberal högervåg genom att Reagan och Thatcher kom till makten.

I dagsläget är det många som fortfarande är trötta på socialismen och dessutom börjat tröttna på liberalism i form av privatiseringar, avregleringar, globalisering och finansvärldens ansvarslösa härjningar. För dessa människor utgör konservatismen det, antagligen, enda alternativet.

Konservatismen erbjuder för dessa människor bl.a. ett värnande om den egna nationen och därigenom en minskning av globaliseringens negativa effekter. Den erbjuder också ett ansvarskrävande av makthavare, t.ex. inom finansvärlden, där den liberala ideologin hyllat den ansvarsfria egoismen. Samtidigt så erbjuder den ett alternativ till socialismens internationalism och tolerans genom att värna om nationen och den egna kulturens värderingar. Den erbjuder också en kollektivism som bejakar skillnader i status, till skillnad från socialismen.

Är konservatismen bra eller dålig? Faran med konservatismen är att den kan dra för långt åt det odemokratiska och nationalistiska hållet vilket hotar leda till nazism eller fascism. Den kan också uppvisa för mycket motstånd mot förnyelse vilket kan leda till stagnation.

Trots dessa, och andra, risker - och trots att jag upplever mig närmare både socialism och liberalism - så tror jag att en viss ökning av konservatism kan vara bra. Den kan komma att balansera upp de värsta avarterna av den nu förhärskande liberala (o-)ordningen. Den kan också lösa socialismens dilemma som består i att vara tolerant mot intoleranta.

Min förhoppning är att det ansvarskrävande och ansvarstagande draget i konservatismen kan få större spelrum. Förhoppningsvis innebär detta då ett större krav på att makthavare ska hållas ansvariga samtidigt som makthavare också börjar ta ett större ansvar för de mest utsatta, i konfuciansk anda.

Slutligen tror jag att en viss ökning av konservatism i Sverige skulle kunna föra med sig just sådana positiva effekter. En anledning till att jag tror det är att typiskt svenska värderingar, d.v.s. det som konservatismen vill befrämja, huvudsakligen är väldigt inriktade på jämlikhet och frihet ( http://sv.wikipedia.org/wiki/Kultur_i_Sverige#V.C3.A4rderingar ).

Sossarna var lika konservativa som moderaterna - eller lika lite konservativa. Konservatismen var sålunda mycket framträdande i ABF:s folkbildningsideal och hos en stor del av de s.k. arbetarförfattarna. Socialdemokratin ville erövra det klassiska och nationella bildningsarvet och göra det "folkägt". Och väljarna, de som röstade för de socialdemokratiska reformerna var ingalunda ute för att vräka samhället över ända, utan snarare för att själva komma i åtnjutande av det liv med bil och villa som förknippats med en välbeställd borgerlig medelklass på 30-talet. Radikalismen var mest retorik. Så fort det kom till att bekänna socialistisk färg så backade ideologerna, såväl ifråga om socialiseringar som ifråga om övergång till republik. Nu är det moderaterna som för ordet. De har nu inkorporerat den socialdemokratiska välfärdsstaten i sitt s.k. konservativa idégods. Dessutom bejakar de influenser från andra kulturer men vill behålla den nationella särarten, ungefär som sossarna ville också.
Och framför allt så innebär det en ständig förändring om man vill anpassa samhället till globaliseringen. Privatiseringen av skolväsendet är således ett mycket omfattande nedrivning av det klassiska svenska utbildningsbygget. Och nog var väl moderaterna med och beslöt när flumskolan introducerades 1968?
Med andra ord: Sossar och moderater måste anpassa sej till att väljarna inte gillar alltför omfattande samhällsexperiment. Samtidigt måste de reformera samhället allteftersom teknik och handel utvecklas. Hur effektiva de är med den manövreringen avgör vilka som får regera.

Konservatism inom politiken måste återknyta till mellankrigstiden för att sammanhangen ska framgå. Det går inte att använda Socialdemokratiska läromedel i Skolundervisning och få förståelse för ens så enkla saker som behovet av självdisciplin.

Dessutom är Sveriges, tillsammans med övriga Europas, prekära ekonomiska läge ett mycket stort problem i dag. På 30-talet låste Staten, arbete och kapital den dåvarande situationen genom statsbidragen till arbetslöshetsförsäkringen, Saltsjöbadsavtalet, korporativistiska ensidigt storskaliga industrisatsningar på alltför få aktörer och en övertro på möjligheten till evigt framåtskridande inom dessa industrisektorer. Det parti som öppet drar mest korrekta slutsatser av förändrings- strukturomvandlingsbehov är troligen MP. Inte något av Allianspartierna.

Den som i dag hävdar att välfärdspolitiken inte kan finansieras blir skälld för att vara galen, trots att det varit klart sedan innan den infördes att dess tid alltid varit utmätt. Det går vidare inte ens att antyda ett samband mellan rätten att fritt välja partners för individer och ändrade arvsanlag inom befolkningsunderlaget.

En enkel konsekvensanalys leder till slutsatsen att det inte är möjligt att behålla alla inslag av Socialdemokratisk arbetsmarknadspolitik och samhällsorganisation och nå ett konservativt resultat.

När Åslund och Hedlund förde akademisk strid om huruvida chockterapi eller gradvisa förändringar var att föredra vid avsovjetiseringen av Sovjetunionen fanns i alla fall de båda alternativen. I dagens Sverige skall allting vara som det är, men sluta vara Socialdemokrati till namnet?

Hur konservativt är EU medlemskapet för övrigt? Är det inte så att suveränitetsprincipen tillkom på grund av behovet att distansera sig från Påvestaten vid Westfaliska freden? Och nu går det att överföra nationell kompetens till EU utan att dagens arbetsmarknadspolitiska konventiklar påverkas?

"Politiskt i dagens Sverige vill jag påstå att Alliansregeringen på ett skickligt sätt gestaltar det konservativa förhållningssättet. Här finns tydliga drag av pragmatism. Att lyssna och att väga samman. Insikten om att kompromisser och samarbete behövs för ett gott samhällsklimat." skriver den moderate riksdagsmannen Hans Wallmark. Självgodheten pyser om denne skånske herreman. Moderater är såå pragmatiska. De lyssnar och väger samman. De kompromissar och samarbetar. Mitt intryck är att de inte alls lyssnar, de agerar och genomför "reformer" utan att lyssna till remissinstansers invändningar och tvivel. De uttrycker kritik om andra partier går ihop med SD och fäller regeringens förslag, men använder själva SD:s "samarbete" om det gynnar dem själva. Ja man kanske kan kalla det för att skickligt agera pragmatiskt.

Hans Wallmark koketterar med sin klassiska bildning och sitt kosmopolitiska hållningssätt. "Den kulturkonservativa inser sambandet mellan bildning och demokrati. Det ständigt pågående samtalet över tid och kulturer." Så synd då att kulturen snabbt monteras ned och högre utbildning görs till en angelägenhet för de få som har råd. Högskolor och universitet i landsorten behandlas styvmoderligt och nedvärderas retoriskt. Komvux och yrkesutbildningar har till stora delar tagits bort. CSN-lån beviljas inte över en viss ålder. Den bana man söker i valet till gymnasiet får du vackert hålla dig till i livet med Moderaterna vid rodret. Det ständiga lärandet och utvecklandet av den egna personligheten får du ombesörja på egen hand om du inte har en arbetsgivare som låter dig göra det på arbetstid.

Visionslösheten vill jag påstå är ett utmärkande drag för moderaterna. Vad vill ni förutom att behålla era tillskapade privilegier? Politiken är alltid tids- och situationsanpassad skriver Wallmark. Ja det gäller att passa på med rofferiet medan man har chansen. Att inte låta sjuka, gamla och arbetssökande ta del av jobbskatteavdragen medan de gärna får bekosta kalaset för de övriga är melodin. Fas 3-anvisade får tvångsarbeta åt företag utan lön eller rättigheter eller möjlighet att dra av för arbetsresor och merkostnader. De får inte heller praktisera eller studera. De blir inlåsta i "jobb- och utvecklingsgarantin" utan möjlighet att ta sig ur då jobben uteblivit medan företagens produktivitet efter krisen ökat rekordartat. Vilken jobbgaranti! Sjuka jagas och fattiggörs. Sälj dina tillgångar innan det blir ett öre från socialen när det avtalade sjukskyddet nedmonterats med tidsgränser för hur länge man kan vara sjuk. Det kan man kalla en tids- och situationsanpassad politik.

"Men det anti-utopiska och anti-eskapistiska som gör att den konservativa i dag försöker ge röst åt det strävsamma, vardagliga, skötsamma och ärliga gör att man verkar för något som i avvaktan på bättre formulering borde kallas "tjänandets teologi"." Hans Wallmark, för mig ter det sig som att den absoluta majoriteten kan betecknas som strävsamma, vardagliga, skötsamma och ärliga utan att för den skull betecknas som konservativa. Vilka som ska tjäna andra har f ö Carl Bildt, din partikamrat träffande beskrivit: "Några ska styra, andra ska styras".

Å förresten att ägna sig åt eskapism är fel säger Wallmark. Undrar om partikamrater som Kungen, Per Bill (M-riksdagsman) gripen för fylleri med barnvagn på stan, eller förre statsrådet Littorin med sina "kärleks"-affärer håller med om att eskapism skulle vara fel..

Men de är ju inte mer än människor de heller.

Alliansen har ingeting att g;ra med konservatismen. Alliansen med M i spetsen 'r dess motpol.

"Från de fattiga som litet har, till de rika som allt redan äger", verkar devisen lyda. Alla andra principer tycks vara utsålda. Rättsstaten har ni monterat ned för längesen. Likaså ansvaret. Ni dansade efter amerikanska särintressens pipa i kriget mot ungdomsgenerationen. Slaveriet har ni återinfört, med statliga subventioner till era kamrater. Utbildningen stryps. Den 'pragmatiska' ideologiska kärnan är utan att ens behöva skrapa på ytan, inget annat än totalitär fascism. Massövervakningen som får DDR att blekna i jämförelse är ett faktum. Grundlagen för längesen satt ur spel. Samtliga samhällsgrenar stryps, endast Polisen får ökade anslag. Statskuppen är ett faktum, det enda obegripliga är att folk trots detta fortsätter att rösta på er och era gelikar. Krig är fred. Frihet är slaveri. Okunnighet är styrka. Valslogans för 2014?