Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Miljöpartiet

Miljöpartiet håller kongress i helgen. Läs (13) Skriv

EMU

Nyval i Grekland. Kan landet räddas kvar i eurozonen? Läs (91) Skriv

Hyresrättens roll i ekonomin

Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv

Insatsen i Libyen

Annika Nordgren Christensen om Insatsen i Libyen

Vänster och höger byter plats inför Libyen

Så kom då äntligen Säkerhetsrådets resolution om flygförbudszon över Libyen. En kollektiv suck av lättnad uttrycks från norr till söder, men också från höger till vänster i svensk politik, i alla fall nu när beslutet är fattat. För en utomstående betraktare kan det se ut som upp- och nervända världen. Den moderatledda regeringen talar emot EU som militär aktör i Libyen, samtidigt som företrädare för oppositionen talar sig varma för svenskt agerande. Det skriver Annika Nordgren Christensen, tidigare ledamot av Försvarsutskottet och Försvarsberedningen för (MP).


Om författaren

Annika Nordgren Christensen har varit ledamot av Försvarsutskottet och Försvarsberedningen för (MP). Nu är hon medarbetare på Newsmill.

"9. Calls upon all Member States, acting nationally or through regional organizations or arrangements, to provide assistance, including any necessary overflight approvals, for the purposes of implementing paragraphs 4, 6, 7 and 8 above;"

Så kom då äntligen Säkerhetsrådets resolution om flygförbudszon över Libyen. En kollektiv suck av lättnad uttrycks från norr till söder, men också från höger till vänster i svensk politik, i alla fall nu när beslutet är fattat. För en utomstående betraktare kan det se ut som upp- och nervända världen.

Den moderatledda regeringen talar emot både EU som militär aktör i Libyen och svenskt deltagande med hänvisning till att flygförbudszonen av allt att döma blir en NATO-insats. Detta är alltså samma regering som omfattar (minst) två NATO-positiva partier och som i skrivande stund håller en svenskledd EU Battlegroup i beredskap.

Samtidigt pratar företrädare för oppositionen sig varma för svenskt agerande. I gårdagens riksdagsdebatt om situationen i Libyen sade Hans Linde (V) att det är "avgörande att omvärlden agerar, att omvärlden reagerar och att omvärlden använder alla de verktyg som folkrätten ger oss möjlighet att använda. I en kommentar till Flamman säger han att omvärlden har en skyldighet att agera "i ett läge när regimen i landet sätter in attackhelikoptrar och stridsflyg mot sin egen befolkning."

Gustav Fridolin (MP) var inne på samma linje:

"Nu måste vi göra det vi kan för att stoppa Khadaffis hänsynslösa bombningar. Därför måste Sverige med kraft i FN kämpa för verkningsfulla åtgärder inklusive en verkningsfull flygförbudszon."

Urban Ahlin, som har Socialdemokraternas riksdagsgrupp bakom sig i krav på att Sverige bör vara berett att bidra till insatsen om FN så begär, pekade i debatten på den snabbinsatsstyrka vi har i beredskap och sade att han utgår från att regeringen gör förberedelser så att den kan användas.

Men utrikesminister Carl Bildt var tydlig. Han sade att det handlar om USA och det handlar om NATO och ansågs sig nödgad att påminna de rödgröna om att EU inte är militariserat. Nu har både utrikesministern och statsministern på kort tid slagit fast bodelningen mellan EU och NATO: När det brinner är det NATO som ska släcka. Några svenska resurser, t.ex. de registerförband med 10 dagars beredskap som vi betalar dyrt för eller resurser som kanaliseras genom EU Battlegroupkonceptet, är vare sig det första eller sista man tänker på.

I skrivande stund sitter NATO:s beslutande organ, Nordatlantiska rådet, i möte för att diskutera vilken roll man eventuellt ska ta i Libyen. På mötet diskuteras innebörden av resolutionen och planera för alla möjliga eventualiteter, enligt NATO:s taleskvinna Oana Lungescu (ATP). Om alliansens tre villkor är uppfyllda för NATO att reagera - ett påvisbart behov för alliansen att agera, starkt regionalt stöd och en tydlig rättslig grund - står alliansen redo att agera som en del av den breda internationella insatsen, säger Lungescu.

Notera vad hon säger. Hon pekar på att NATO är redo att agera som en del av den breda internationella insatsen. Uppenbarligen anser inte NATO att den bodelning som regeringen förfäktar är så självklar.

Ingen företrädare för riksdagspartierna har, såvitt jag hört, uttryckt att kraven på världssamfundets agerande villkoras med att det inte får ske under NATO:s ledning och med starkt amerikanskt inslag. NATO kan uppenbarligen vara bra att ha ibland, i synnerhet när EU inte har förmågan - vilket dessa partier har ansett att EU inte ska ha. Och inget av regeringspartierna har sagt att vi lika gärna kan avanmäla de dyra registerförband som Sverige håller sig med, eftersom de ändå inte ska användas - eller att det här är sista gången Sverige leder en EU Battlegroup eftersom de inte behövs när NATO ändå gör jobbet.

Kritiken mot Battlegroupkonceptet lär nu ta ny fart och engagera fler. Frågan är vad slutsatsen blir när man ropar på kapaciteten och kritiserar konceptet utifrån att man inte använder det, snarare än för dess existens? Att resurserna istället ska läggas på svenskt deltagande NATO:s snabbinsatsstyrka (NRF), vilket (S) tidigare har avvisat med hänvisning till försvarsbudgeten och som regeringen valt att inte gå fram med?

I de politiska partiernas intressanta ställningstaganden kring Libyen finner både blåa, röda och gröna skäl till politisk rannsakan:

Hur går det ihop att på en och samma gång vilja avveckla all militär verksamhet och samtidigt sluta upp bakom världssamfundets skyldighet att skydda befolkningar mot folkmord, krigsförbrytelser, etnisk rensning och brott mot mänskligheten? I situationer där de fredliga medlen visar sig otillräckliga måste detta göras med vapen i hand. Vilket land ska i så fall ta på sig dessa uppgifter? Och vem ska tillverka de vapen som dessa soldater ska utrustas med?

Man kan kalla det vi ser nu för pragmatism, men det håller inte i längden. För hur ska man på en och samma gång kunna vara emot militära satsningar, internationella övningar och NATO-ledda insatser om alltihop är förutsättningar för det man anser nödvändigt i vissa situationer? Vi kan rimligen inte bara peka på andra och säga att de ska utföra uppgifterna - och det är det heller ingen som i dagsläget gör.

Och från motsatt håll: Att lägga resurser på något man motiverar med att EU måste ha militär kapacitet som en del av sin verktygslåda, fram till att plötsligt slå fast att allt som har med snabba och skarpa militära insatser att göra sköter NATO - ja då framstår hela den försvarsomställning som vi har ägnat oss åt de senaste 15 åren som både märklig och omotiverad. Vad drar partierna för slutsatser av det?





Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/34216

11 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

EUs impotens kommer bara att öka tills den dag nationalisterna tar över verksamheten och imperiebygget kan inledas men först ska en rejäl ekonomisk kris plåga oss tills maktskiftet kommer till stånd.

Permalänk | Anmäl #1 Bo T, 2011-03-18, 14:37

Nationalister? Varför skulle nationalister ta över en union?

Permalänk | Anmäl #2 Max Jernberg, 2011-03-18, 15:06

Om man utgår från att svenska självmotsägelser handlar om arbetsmarknadspolitiken har man nog alltid rätt.

Den inre marknaden får inte gälla lönebildningen och därför går det inte att erkänna att EU-medlemskapet innebar överförd nationell kompetens?

Nato och USA är dessutom fortfarande Socialdemokratins Stora Zatan som all medborgarindignation ska kanaliseras mot och det smittar de andra som försöker låtsas vara Socialdemokrater.

Men det är klart att ganska snart måste alla partier tala om att nationalstaten inte finns kvar längre.

Permalänk | Anmäl #3 Tobias Wallin, 2011-03-18, 15:29

Miljöpartisterna är extremister och därför inte trovärdiga. Typiskt att Annika nu jobbar på Newsmill.

Men hon har rätt i att samtliga svenska politiker har anledning till självrannsakan beträffande försvarsmakten.

Permalänk | Anmäl #4 Kent Tore Olofsson, 2011-03-18, 16:34

Det ska bli intressant att se om dessa MP-V-S-människor också står bakom NFZ:en första gången en bomb missar målet och träffar civila. För bomber kommer fällas mot marken för att slå ut luftvärn etc var så säkra men det visste väl ni redan hoppas jag...

Kan ni stötta beslutet då med?

Permalänk | Anmäl #5 Wiggo, 2011-03-18, 16:53

#5 Wiggo. Håller med dig, det kommer att bli collateral damages, civila blir dödade av "misstag".
När USA bombade i forna Jugoslavien för att få stopp på ett pågående folkmord, så var hela den svenska vänstern hysterisk över åtgärden. Nu plötsligt - nu vill man ha bomber. Jag tror att någon håller i trådarna i det som sker i arabvärlden nu, och att dessa någon är Muslimska brödraskapet. Vilken dåre Kaddafi än är, så är det väl inte bättre att byta ut honom mot islamister? Utan att vara konspirationslagd så tror jag det finns en "masterplan" bakom upproren och att den är väl planerad och ledd av islamister.
Jag anser INTE att vare sig Sverige eller några andra länder, ska gå i krig nu, med de följdverkningar det kan få. Vad om Iran stöttar Libyen? Får vi ett världskrig då?

Permalänk | Anmäl #6 Viktoria Larsson, 2011-03-18, 20:04

De som har resurser att upprätthålla en No Flight Zon är USA (med hangarfartystyrkor i området sen en tid tillbaka) och NATO med landbaser i närhet av området. De är också de som är samövade sen åratal.
Vad NATO menar med en bred internationell insats är att FN, arabsamfundet och EU står bakom resolutionen men de räknar givetvis med att rent utförandemässigt är det NATO och USA som har resurserna dvs flyplan i området. Det är de som gör grovgörat och det vet de, de vill dock ha en så bred uppslutning som möjligt i ryggen, givetvis.
Vad jag inte förstår är vad Nordic Battle Group ska göra i Libyen? har NBG flygplan? jag trodde de var en markstridsbataljon?
Mig veterligen ska vi väl inte gå över den libyska gränsen med marktrupper.
Intresseklubben noterar också att USA är bra att ha ibland.

Permalänk | Anmäl #7 Johan C-berg, 2011-03-18, 21:30

Det som västländerna nu gör i Libyen är nära nog identiskt med det scenario NATO & Sverige 2009 övade i Norrbotten. Nu får vi således ett kvitto på hur värdefull denna av bl.a. v och mp bespottade övningen var. Men nu är det tydligen annat ljud i skällan.

Sedan borde självfallet även Sverige ställa upp med de resurser vi har, även om de naturligtvis är sorgligt otillräckliga.

Permalänk | Anmäl #8 Patrik Magnusson2, 2011-03-20, 11:58

Att den så kallade högern och vänstern kan byta traditionella ståndpunkter är bara positivt. Mer sånt!!!

Permalänk | Anmäl #10 Nisse, 2011-03-20, 19:55

Norr till söder var då ett nytt epitet på svenska journalistkåren och svenskt mediaetablissemang.

Personligen känner jag förtvivlan över hur lättvindigt svenska journalister tar sig rätten att fattabeslut om andra människors liv och död. Hur de på ett hugskott dömer ett land till ett långt inbördeskrig, när inbördeskriget i praktiken redan var över.

Permalänk | Anmäl #11 Martin A, 2011-03-21, 00:14

I Sverige är det Kommunistiska Partiet som är den konsekventa rösten till vänster som står upp för freden:
http://www.newsmill.se/artikel/2011/03/22/bevare-oss-f-r-bombv-nstern

Permalänk | Anmäl #12 Daniel Ström, 2011-04-09, 18:24


Forsvar och sakerhet
annons:
annons:

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

100 000 gymnasieelever sitter nu och skriver nationellt prov i svenska. Enligt uppgift ingår två Newsmill-artiklar, ...

annons:

Om Newsmill

Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.

 

Läs mer om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

100 000 gymnasieelever sitter nu och skriver nationellt prov i svenska. Enligt uppgift ingår två Newsmill-artiklar, ...

Vad är att Milla?

Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.


 
© 2008 Newsmill. All rights reserved.