JAS hade varit på plats på måndag om den politiska viljan funnits

Säkerhetsrådet antog i natt en mycket stark resolution för att med luftmakt stoppa Gaddafis krig mot oppositionen och civila. Resolutionen, som grundar sig på kapitel VII i FN-stadgan, medger användande av alla nödvändiga medel för att skydda civila i Libyen, men tillåter inte att utländsk trupp besätter libyskt territorium. Resolutionen är alltså betydligt mer långtgående än den först diskuterade flygförbudszonen (NFZ) som inte hade inneburit möjligheter att verka mot libyska markförband. En resolution av det förstnämnda slaget hade blivit mycket tandlös. Utan Arabförbundets godtycke hade en FN-resolution blivit mycket svår att få stöd för och fått svagt stöd i arabvärlden.

De ursprungliga initiativtagarna till resolutionen, Frankrike och Storbritannien, har redan förband på väg mot området. USA har också marinförband

i och på väg mot området, där det närmaste hangarfartyget befinner sig i Röda Havet. Utöver detta förväntas man flytta flygvapenförband från USA och Europa, men också Irak och Afghanistan. I Europa har stödet varit blandat, där Tyskland tillsammans med Ryssland varit några av de större motståndarna, men lade sedan ner sina röster. Tyskland har deklarerat att man inte avser delta i en insats och grunden i detta är förmodligen landets stora och debatterade åtaganden i Afghanistan. I Norge var Regeringen snabbt ut i morse och deklarerade att man kommer att delta i en koalitionsinsats och senare under dagen har även Kanada, Danmark och Nederländerna anmält att man kommer att sända stridsflygförband om 4-6 flygplan. Italien har upplåtit flyg- och marinbaser till insatsen och Grekland förväntas göra detsamma med baser på Kreta. Att genomföra flygoperationer kontinuerligt över ett så stort område som Libyen och med relativt långa anflygningssträckor kräver mycket omfattande resurser och därför önskar man så många bidragande länder som möjligt.

I det libyska scenariot är det intressant att se vad Sverige kan ställa upp med eftersom så många av våra grannländer och andra länder i EU kommer att ställa upp, trots att de i många fall befinner sig i ekonomiska trångmål värre än den svenska "tigerekonomin".

För svensk del har vi sedan några år tillbaka övergett vår mer oberoende säkerhetspolitiska roll i Norden, för att i anslutning till omfattande försvarsnedskärningar byta linje till en där det är uttalat att vi är beroende av andra länder för att trygga vårt eget försvar och därmed måste vi även vara beredda att ställa då andra så behöver. Av den anledningen har Sverige ett omfattande antal förband anmälda till olika internationella styrkeregister att kunna användas vid internationella insatser när världssamfundet så önskar, med beredskapstider från 10 dagar och uppåt till dess insats kan påbörjas i området.

Under Balkankrigen föddes tanken på att upprätta beredskapsförband med svenskt stridsflyg. Det skedde först i form av ett förband med spaningsviggen, men förbandet var inte upprättat förrän lagom till dess att behovet i form av Kosovokriget, försvunnit. Förbandet ersattes sedan med en division JAS 39A med uppgift att verka i jaktrollen efter typscenariot flygförbudszon över Balkan, vilket är rätt nära vad som nu ska införas över Libyen. Detta förband kom heller aldrig att sättas in, då flygplanet förmodligen var världens bästa på att försvara Sverige, men betydligt mindre interoperabelt, samtidigt som behovet aldrig uppstod ute i världen. 2007-2008 avlöstes detta förband av ett förband med JAS 39C i såväl jakt- som attackroll, där huvuduppgiften var att kunna understödja markförband, först och främst Nordic Battle Group, men man skulle även kunna lösa samma uppgifter som det tidigare JAS 39A-förbandet. Därefter har uppgiftsbredden även växt med införandet av en spaningskapsel. Till skillnad från JAS 39A har man i JAS 39C en anpassning fullt ut till NATO-interoperabilitet till bekostnad av många av de svenska systemen. Man saknar t ex ett nationellt igenkänningssystem, en nationell datalänk och en nationell variant av krypterade sambandssystem, men har istället motsvarande NATO-system.

Sedan 2007 har JAS 39C-förbandet med sina 8 flygplan med tillhörande markdelar, idag under benämningen Expeditionary Air Wing (EAW), varit på tapeten för flera internationella insatser på begäran av olika internationella samfund, i bl a Tchad, Afghanistan och Somalia. Alla har dock avslagits av framförallt politiska skäl. Skälen har varit skiftande, men det tydligaste och mest genomgående har varit att man ansett att de internationella mandaten varit för svaga för den politiska situationen i Sverige.

I fallet med Libyen är situationen med mandat annorlunda. Stödet är brett och viktigast av allt , brett i arabvärlden. Under årens lopp har Flygvapnet lagt ner enorma resurser på att öva för internationella uppdrag med stridsflyg och framförallt operationer av det slag som nu kommer att genomföras i Libyen, där man ingår som komponent i en koalitionsinsats tillsammans med andra nationer. Sådana har de politiska signalerna varit eftersom scenariot, oavsett om det är nationellt eller internationellt, numera innebär koalitionsinsatser. Så sent som förra veckan avslutades en stor tvåveckors övning i Sverige om totalt ca 40 flygplan, där alla Flygvapnets stridsflygdivisioner deltog tillsammans med radarövervakningsflygplan, tankerflygplan och tiotalet flygplan från de norska och finska flygvapnen. Utöver denna återkommande övning har man flera gånger per år deltagit i stora övningar runtom i Europa och även i USA, just i att uppträda i en koalitionsinsats med såväl jakt- som attack- och spaningsuppgifter. Den insats som nu ska genomföras över Libyen är alltså en välkänd och välövad uppgift och de övriga västerländska flygvapen som ska delta är Flygvapnet samtrimmat med. De skäl som tidigare anförts av utrikesminister Carl Bildt på hans blogg avseende att Sverige inte skulle delta i en insats känns därmed mycket främmande.

Ekonomiskt har man tidigare på politiskt initiativ räknat på internationella stridsflyginsatser med resultatet att kostnadsskillnaden mellan normal fredstida flygproduktion i Sverige och en internationell insats inte är så stora, då flygtidsuttaget nedgår vid internationella insatser. De kostnader som tillkommer är framförallt logistiska i form av transporter till och från insatsområdet när förbandet deployeras och sedan avvecklas. Eftersom denna insats sker från europeiskt territorium blir dessa avsevärt mycket mindre än i fallet med Afghanistan.

Sedan nyår har EAW upprätthållit 10 dagars beredskap för internationella insatser, framförallt i form av stöd till Nordic Battle Group. Hade Regeringen gett en förberedande order när man insåg att bordet började luta mot en FN-insats med stridsflyg över Libyen, hade det svenska förbandet kunnat vara på plats och lösa uppgifter redan i början av nästa vecka. Så har dock icke skett.

I själva verket har Regeringen intagit en märklig avvaktande attityd, där man nu i media istället försöker lägga över frågan på NATO, medan Socialdemokraterna helt plötsligt tagit ledarflaggan avseende att få till stånd ett svenskt deltagande i FN-insatsen.

Sverige har nu möjlighet att hörsamma FN:s uppmaning till medlemsländerna att ställa förband till förfogande. Till skillnad från många andra insatser är denna idealisk ur ett svenskt perspektiv då den sker utifrån ett mycket tydligt FN-mandat, med basering inom Europa och i samverkan med många kända samarbetsländer.

I grunden finns det inget som hindrar ett svenskt deltagande i FN-insatsen över Libyen - förutom den politiska viljan hos Regeringen. Skulle det vara så att Regeringen ändrar sig finns det en bred majoritet för insatsen i Riksdagen eftersom såväl Socialdemokraterna som Vänsterpartiet och Miljöpartiet redan ställt sig bakom en intervention och i fallet med Socialdemokraterna, även ett svenskt deltagande. Om svenska registerförband i beredskap inte används när behoven finns kan man rimligen fråga sig vad syftet är att hålla dem i beredskap till höga kostnader.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/34222

10 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

En EU-ockupation av Libyen kanske är vad som behövs. Den egna oljeproduktionen är ju i fritt fall.

Permalänk | Anmäl #1 Bo T, 2011-03-18, 15:37

Sverige har under de senaste 15 åren totalt avvecklat det nationella försvaret genom nedskärningar och i förmån för att delta i internationella insatser. Som det skriv i artikeln har flygvapnet under senaste decenniet byggt upp en stor kompetens för att delta i operationer likt den vi kommer se i libyen. Om Sverige inte väljer att delta i denna insats är prioriteringen för internationella insatser otroligt märklig. För en bättre internationell insats att delta i lär ej dyka upp. Antingen skickar EAW, eller så bör flygvapnet och övriga försvaret inrikta sig på 100% nationella uppgifter.

Permalänk | Anmäl #2 David Borkmann, 2011-03-18, 16:08

Bra skrivet och jag håller verkligen med om frågeställningen vad vi skapar beredskapsförband för om dom aldrig används.

Bildt pekar på att det är NATO och ekonomi som står i vägen. Nejd et är ingen uteslutande NATO operation även om den kommer ledas genom NATO. Sverige lyder till 90% under NATO-befäl under redan pågående insater så som i Afghanistan vilket Regeringen ofta påminner folk om som något förträffligt.

Ekonomi? Vi står som sagt i beredskap för EU och är därmed beredda för krishantering med betydligt högre kostnader än en flyginsats med en JAS 39-enhet. Återigen kommer NBG inte att sättas in och Flygvapnet som genomfört en mängd övningar för internationella operationer får stanna hemma trots att förmåga finns över ett brett kunskapsområde.

Åker vi inte nu kan vi lika gärna lägga ner all satsning på att kriga utomlands om det bara ska slösas pengar på uppsättande av dammiga registerförband.

Permalänk | Anmäl #3 David Ankarström, 2011-03-18, 18:03

Kan tänka mig att det finns många stridspiloter och andra inom försvaret som skulle ge vad som helst för att prova JAS i verkligheten. Det måste klia rejält i fingrarna.
Hur som helst kan man ju undra varför vi ska ha stridsberedda förband om de inte används å andra sidan är det väl nato och USA som har mandatet att upprätta noflightzon och vi är väl knappast amerikaner eller med i NATO. Vi får vackert vänta till FN ringer om de nu gör det. Det kan kanske bli lite bevakningsflygningar.

Permalänk | Anmäl #4 Johan C-berg, 2011-03-18, 18:13

Den politiska viljan finns inte att använda förbandet, kostnaderna är så höga så en mängd människor reagerar. Att använda vapenmakt för att man kan det är ju inte heller rationellt. Så slutsatsen blir väl att lägga ner förbandet och göra nåt vettigare för pengarna.

Permalänk | Anmäl #5 Pellefant, 2011-03-18, 18:48

#6 C Andersson
Nejdå. Islamistdiktaturerna stödjer ju islamisterna i Libyen så de är bara glada och har erbjudit sig att hjälpa till.

Permalänk | Anmäl #7 Max Jernberg, 2011-03-18, 23:38

Detta är ett guldläge nu att kunna visa vad JAS kan eftersom den blir lättare att sälja då! Men våra politiker är fega som inte vågar göra vad som krävs ör att skydda en utsatt befolkning.

Permalänk | Anmäl #8 Nerfgoth, 2011-03-19, 09:27

#8 Nerfgoth
En utsatt befolkning?
Större delen av Libyens befolkning är ju emot islamistrebellerna som insatsen ska stödja.
Du menar att regeringen inte gör vad som krävs för att skydda utsatta islamistrebeller som med vapenmakt försöker upprätta ett islamistiskt emirat mot folkets vilja.

Permalänk | Anmäl #9 Max Jernberg, 2011-03-19, 12:59

Sverige har alltid haft hög svansföring i FN-sammanhang och slagit sig på bröstet med vår rättfärdighet. Nu när en millitär aktion beslutas och sanktioneras av FN för att skydda ett folk från en av modern tids största galningar ställer sig Sverige då längst fram i kön att få verkställa FN-beslutet?
Nej, Carl Bildt hörs om och om igen upprepa hur farlig och lömsk Khaddafi är och hur viktigt det är med en snabb och kraftfull insats från FN-alliansen. När samtliga ledamöter i Danmarks riksdag beslutar att skicka danskt stridsflyg och vår andra granne Norge i samma veva skickar delar av sitt flygvapen står Carl Bildt fortfarande och låter märkvärdig i intervjuer.

Flygvapnet ställer direkt efter FN-resolutionens tillkännagivande upp med Gripenplan och tillhörande materiel för en insats.

Sverige framstår som ett land fullt av folk som skiljer på ord och handling, vi framstår just nu som fega och oengagerade.
Detta är inte U.S.A. som initierat, inte heller någon annan stat utan det är världens förenade nationer, nu om någonsin skulle Sverige kliva fram och visa vilka som står för fred och frihet.
Tack Carl Bildt och alliansens företrädare, ni har gjort Sverige till internationellt åtlöje genom denna flathet.

Permalänk | Anmäl #10 Fredrik X Johansson, 2011-03-20, 09:06

Jag har redan sett funderingar i utlandet kring JAS 39... om det ens fungerar i sådana här operationer. Självfallet ska inte krig vara en PR-kampanj men försök att sälja Gripen på export ÄR de fakto en del av Sveriges säkerhetspolitik och är ytterligare en av 100 andra anledningar till att skicka ett förband där redan bla Danmark och Norge svarat upp.

Permalänk | Anmäl #11 David Ankarström, 2011-03-20, 10:02