Insatsen i Libyen

Johan Wiktorin om Insatsen i Libyen

Underkänner Bildt och Reinfeldt EU som militär aktör?

Publicerad: 2011-03-17 13:03, Uppdaterad: 2011-11-02 15:11

I samband med den allvarliga krisen i Libyen har stats- och utrikesministern gjort uttalanden som tonar ned EU:s förmåga att hantera kriser med militära medel. I vår solidaritetsförklaring förväntar vi oss hjälp från EU:s medlemsstater. Utan satsning på det militära försvaret tycks vi istället under tystnad glida in i NATO. Sverige behöver en debatt om dessa frågor, skriver Johan Wiktorin.

135 millningar
10 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Johan Wiktorin är officer, ledamot av Kungl Krigsvetenskapsakademien och redaktör för KKrVA:s debattforum Försvar och säkerhet.

I helgen argumenterade statsminister Fredrik Reinfeldt emot att EU ska ta ställning till militära insatser när det gäller Libyen. Statsministern i DN (12/3): "EU är framför allt lämpat för andra typer av samarbeten, som ekonomiskt stöd, att bygga demokratiska institutioner och säkerställa humanitär hjälp." och "Diskussionen om en eventuell militär användning tycker jag ska föras i NATO och i FN:s säkerhetsråd. Flera EU-länder är ju också medlemmar där."

I gårdagens DN-chatt svarade utrikesminister Carl Bildt en läsare, som efterlyste ett ingripande i Libyen: "EU är inte en organisation som har vare sig mandat eller resurser för militära ingripanden av den art som Du möjligen efterlyser."

Dessa uttalanden står i kontrast till vad som tidigare sagts. Sverige har i den s.k solidaritetsförklaringen stora förväntningar på EU. I denna förklarar vi att vi inte kommer att vara passiva om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat medlemsland eller nordiskt land. Vi förväntar oss motsvarande agerande från dessa länder. Sverige bör ha förmågan att ta emot och ge militärt stöd.

Jag och flera ledamöter i Krigsvetenskapsakademin har ifrågasatt trovärdigheten i denna förklaring. Inte för att vi är emot solidaritetsförklaringen som sådan, utan för att vi anser att vi inte har resurser att förespegla militärt stöd och för att EU saknar förmåga att leda mer kvalificerade militära operationer.

Stats- och utrikesministerns uttalanden väcker frågor om EU:s betydelse för krishantering. Om EU inte vill eller kan ingripa militärt i Libyen, varför skulle det då göra det i vårt närområde? Om EU:s auktoritet att använda militära resurser undermineras, så minskar legitimiteten för militärt stöd vid exempelvis en friktion mellan ett sönderfallande Ryssland och Finland. EU har ju tidigare föresatt sig att kunna ingripa med upp till 60000 man i en allvarlig konflikt och Sverige leder en av de två Battlegroups som står i beredskap just nu.

Bör vi istället lägga pengarna på annat än Nordic Battle Group eller signalerar regeringen att vi istället bör ställa denna till NATO:s förfogande? NATO har ju exempelvis en NATO Response Force (NRF) i ständig beredskap. Den socialdemokratiska riksdagsgruppen gjorde i förgår ett uttalande, där den ställde sig bakom tanken på en flygförbudszon över Libyen och med svenskt deltagande. Eftersom det är NATO som är nästan den enda organisationen att kunna leda en sådan operation, så verkar det som om att socialdemokraterna börjar luta åt NATO som främsta instrument för krishantering.

Jag förespråkar inte en militär intervention av EU i Libyen. Det skulle bara göra ont värre, eftersom vi inte vet vad vi vill uppnå och med vem. EU:s säkerhetsstrategi har inte tillräckligt innehåll och enad politisk vilja, att vi i det här läget har någon större handlingsfrihet att använda militära resurser, om man skulle komma fram till att det var nödvändigt. Kanske har statsministern kommit till en liknande slutsats och pekar därför på NATO.

Även om den svenska försvarsmakten anpassar sig till NATO:s olika standarder, så lider det alternativet av svag förankring ute i stugorna. Därför blir regeringens taktik att med små steg närma sig NATO på det praktiska planet. Det innebär att om framtida regeringar - oavsett färg - skulle vilja det, så kan ett NATO-inträde gå snabbt.

Sverige kommer exempelvis nästa vecka att delta i Baltic Region Training Event VIII, där svenskt stridsflyg ska öva kommunikationsrutiner med NATO-flyg från Tyskland, Polen och de baltiska staterna. Luftstridscentrat i Uedem, Tyskland kommer att samverka med det svenska luftoperationscentrat. NATO kommer att träna olika procedurer av vikt för att övervaka baltiskt luftrum. Denna övervakning görs som en del av NATO:s integrerade luftförsvar.

Den militära alliansfriheten blir allt svårare att upprätthålla, eftersom vi inte satsar på försvaret. Med en försvagad försvarsvilja manifesterad i minskade reala försvarsanslag verkar valet numera handla om - en solidaritetsförklaring utan militär substans eller en militär allians utan folklig förankring. Så kan vi inte ha det i en allt oroligare omvärld. Sverige behöver en bättre och mer levande säkerhetspolitisk debatt!

Johan Wiktorin (7 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/34180

10 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

"Reinfeldt och Bildt underkänner EU som militär aktör"

Jo... - Johan Wiktorin - det kan dom ju roa sig med. Men själv underkänner jag hela EU-eländet.

Men å andra sidan så är ju ej den ”svenska modellen” något att "hänga i julgranen" heller, tyvärr tyvärr...

Så vilka är de enda som kan bringa ordning i kaos ? Wåra mer eller mindre folkkära Pyramid Makt Havare och deras medlöp are - eller Wi av vanligt folk = väsentligt flera än 90 % av medborgarna ?

Ha det... / hälsar Josef

Permalänk | Anmäl #1 Josef Boberg, 2011-03-17, 13:28

Tålamod. EU kommer att omvandlas till ett imperium som kan möta sina fiender på slagfältet i sinom tid.

Permalänk | Anmäl #2 Bo T, 2011-03-17, 13:31

Ha ha ha...

Permalänk | Anmäl #3 Josef Boberg, 2011-03-17, 13:34

Sverige är ett folk av kärringar som inte kan bestämma om de skall gå med i NATO eller skaffa egna kärnvapen, under tiden kör vi med snällhet som försvarspolitik.

Permalänk | Anmäl #4 Johnny Andersson, 2011-03-17, 13:45

Att EU inte kan enas om ifall man ska gå i krig tillsammans med islamistrebellerna i Libyen betyder ju inte att EU inte skulle kunna ena sig om att försvara en delstat.

Permalänk | Anmäl #5 Max Jernberg, 2011-03-17, 14:04

Det har skrivits en del här på Newsmill om att begreppet Säkerhetspolitik ändrar innebörd. Ingen vill ändå riktigt dra den egentligen uppenbara slutsatsen att hoten ändras från att vara horisontella, alltså mellanstatliga, till att vara vertikala och handla om revolterande befolkningar vid införandet av Hållbar Utveckling politik.

Battle Group konceptet får nog dessvärra anses dimensionerat för inrikes konflikter.

Permalänk | Anmäl #6 Tobias Wallin, 2011-03-17, 14:29

Dessutom agerar inte världssamfundet i interna konflikter särskilt ofta eftersom det finns en folkrättslig princip som kallas Suveränitetsprincipen. Enligt denna finns en ganska hög toleransnivå i fråga om hur en stats ledare kan hantera statens befolkning.

Humanitära interventioner kan genomföras på inbjudan givetvis, men annars lär det dröja till dess att Libyen genomgår ett fullbordat Folkmord innan omvärlden agerar. Och därvidlag är sannolikt toleransnivån ändå högre på grund av att situationen i Libyen inte rör motsättningar mellan exempelvis etniska eller religiösa grupper, utan handlar om politik.

Politiska minioriteter är inte folkrättsligt skyddade alls.

Permalänk | Anmäl #7 Tobias Wallin, 2011-03-17, 14:54

Bra skrivet och jag håller särskilt med din slutkläm:

Jag skulle också vilja tillägga att vi måste gå från debatt till att agera att skaffa oss en betydligt större krigsorganisation.
Tidigare lägg försvarsbeslutet vi kan INTE vänta till 2014.

Vi måste inse att vi måste klara oss själva vid ett angrepp.

Permalänk | Anmäl #9 jan-olov holm, 2011-03-17, 19:55

Dagens välfärdspolitik är faktiskt helt omöjlig att upprätthålla.

Sverige är klimatmässigt osv. samma land som innan välfärdspolitiken infördes, men nu har man skapat en situation där vem som helst tror sig kunna ställa helt absurda krav. Även om man inte jobbar ska man kunna åka utomlands, osv. I evighet.

I bakgrunden håller det i omvärlden på att växa fram en situation med finanskriser, stigande matpriser och annat som kommer att leda till inbördeskrig lite överallt. Och svenskar förstår inte de ekonomiska sambanden eftersom Socialdemokrater lurat folk från lågstadiet och uppåt i åldrarna.

Om Sverige har någon sorts välfärdspolitik om 10 - 20 år kommer den inte att vara baserad på fordonsindustri och annat som finns nu. Och än mindre på flyg. Konkurrensläget är för dåligt.

Sverige är samtidigt ett land som MÅSTE vara högt industrialiserat om inte befolkningen ska lida, eftersom landet är kallt och djävligt. Svårodlat m.m.

Och. Om man då ska kunna leva på exporten om några år måste man kunna erbjuda något eftertraktat. Alttså inte SAAB. Eller JAS. Det finns för många som tillverkar likvärdiga grejor till lägra kostnad.

Därför måste man nog tyvärr preventivt rycka undan mattan under fötterna på folk som har det bekvämt och för bra i dag, så att dessa får incitament att komma med bra ideer, omsätta dessa med stöd från t. ex. Vinnova, bli folkhjältar ungefär som De Laval med Separatorn, dra igång nya produktionslinjer, och exportera mängder.

Men som sagt då måste mattan nog ryckas undan för annars har de som har förmågan tekniskt inga incitament. De som vill ta fram nya produkter kan däremot inte. Givetvis måste man också tillåta att en och annan fabrikör blir förmögen, annars saknas ändå incitamenten.

Permalänk | Anmäl #10 Tobias Wallin, 2011-03-17, 22:01

Väldigt väl skrivet. En ögonöppnare för mig och förmoldigen många andra.

Permalänk | Anmäl #11 Erik Bergman, 2011-03-18, 09:58