Svenska kvinnor ser inte upp till Solsidans Mickan

Jag tolkade inte Claesons artikel som en hyllning till idiotiska hemmafruar. Självklart skall kvinnor ha samma livs-, karriärs- och utvecklingsmöjligheter som män.

Något som jag som man dock skulle kanske kunna få ett svar på av någon klok kvinna är varför mannen lever mycket kortare än kvinnan? Är det ett utslag av ett jämställt samhälle? Varför hör man aldrig kvinnor prata om denna orättvisa? Min morfar jobbade nästan 50 år som järnverksarbetare och dog vid 69 års ålder, bara två år efter pensionen, ett inte alltför ovanligt liv för en man i hans generation. Min mormor blev för övrigt till släktens stora glädje 92 år gammal.

Börjar det inte bli på tiden att börja att prata om skälen till att män far så illa att de faktiskt dör. Är inte detta en rätt stark indikator på att samhällets offentliga fokus inte huvudsakligen bara skall ha kvinnan för ögonen.

Vi har en arme av kvinnor som pratar om kvinnor i debatten. Nykonservatismen kanske kan väcka den allra viktigaste jämställdhetsfrågan, nämligen rätten till ett lika långt liv.

För övrigt så har gör-det-självandet sina rötter i marxismen.

När någon uttrycker beundran för ett konstverk eller hantverk så uttrycker han beundran för konstnären eller hantverkaren. Konstnären eller hantverkaren får hela tiden bekräftelse på sig själv.

Någon som jobbar i en fabrik eller vid ett löpande band får aldrig denna bekräftelse. De är alienerade från de saker fabriken producerar.

Konservatism är en logisk kontradiktion.

#1 Anders Lindfors, skyller du kvinnorna för din morfars dåliga gener?

Svenska tjejer är dåliga förebilder för övriga Europa. I övriga europa är det normalt att kvinnor inser att de främst är mammor, en viktig grupp i samhället för kärlek och sans. Hemmet är den viktigaste basen för familjer, och vad är bättre än att där finns en riktig kvinna som kan ansvara för denna bas. Mannen kan då ansvara för att skydda och försörja basen.

Det finns ingen "hemmafrutrend" men väl en hemmaföräldertrend. Tyvärr kan aldrig ett så litet ord göra väldigt stor skillnad hur läsaren tolkar texten. Vi ser i dag att en majoritet skulle vilja vara hemma längre med sina barn - både mammor och pappor. Småbarnsföräldrar vill ha en balans mellan familj och arbete. Hela frågan blir djupt existentiell - hur ska vi få tillåtelse att leva våra liv. Hur trånga får ramarna vara för vår valfrihet? Vad FÅR vi bestämma själva och vad ska politikerna bestämma ÅT oss.

Moderaternas arbetslinje presenteras numera inom så trånga ramar att även deltidsarbetande ses som "jobbskolkare". Men om en familj väljer att under en period leva på en inkomst, eller två halva, eller en och en halv, så är det väl deras sak, så länge de kan försörja sig själva - vilket särbeskattningen ofta sätter stopp för. Alltså inte inkomsten i sig - utan våra extremt höga skatter och själva utformningen av dem (särbeskattning).

Varför inte tänka lite nytt och låta människor få hitta en balans men då måste vi förändra skattesystemet. Dessutom när en är hemma lite längre, så kan någon annan som står utanför arbetsmarknaden få in en fot på arbetsmarknaden.

Trånga ramar, en stelbent arbetslinje och lite utrymme för valfrihet låter inte som en moderat tanke egentligen - det låter mer som en kommunistisk.....

Solsidan kanske hade varit rolig om det inte varit för det lilla problemet att Dorsin är fascist. Häcklandet av övre medelklass/homofober/rasister/allmänna idioter kunde varit kul om det gjorts utifrån någon slags glad anarkistisk synvinkel men eftersom HD har väldigt snäva mallar för att definiera vilka ståndpunkter som är acceptabla och gör sin "humor" för att skuffa människor i rätt riktning får allt en fadd bismak.

#3. Om folk dör i förtid så kan det naturligtvis bero på arvsanlag, dåliga gener. Som jag sade i kommentaren var det relativt vanligt i hans omgivning (järnverksarbetare) att inte nå så hög livslängd. Det låter som en tillrättalagd slutsats att föra fram orsakssambandet dåliga gener som orsak till olika medellivslängd. Vad är det då för ide med folkhälsoinsatser i länder med olika medellivslängd?

Det finns inget som säger att män och kvinnor skall ha olika medellivslängd utan har sannolikt med djupare samhällsfrågeställningar att göra.

Peter H:s kommentar visar bara att detta är en obekväm frågeställning då kvinnan regelmässigt i den svenska debatten setts som den förfördelade parten inom i stort sett alla områden.

" kombinera hänsyn till individen med vurmande för marknadsekonomi och socialt ansvarstagande. "

wow, vilka val. Inga val där inte.

Det vore mer hedrande för timbro och socialliberalerna att byta ut ordet Kvinna till "produktionsenhet" eller "bruttonationaltillgång" .
Så som det anstår en byråkrat i den kalibern.

#7 Anders Lindfors, din fråga är inte obekväm. Den är idiotisk.

Den europeiska rasen lider av en rad genetiska defekter (förmodligen orsakade av mer eller mindre utbredd inavel). De åldras i förtid. Nordeuropéer tål inte solljus.

Afrikaner lider inte av dessa genetiska defekter. De åldras inte i förtid och de tål solljus.

Är européernas genetiska defekter afrikanernas fel?

#9. Är din tes att vi skulle haft afrikaner i järnverken?

Konservatismen på frammarsch

Konservatismen andas morgonluft. Ett exempel på detta är SD som värnar om vår egna, svenska, kultur och är för ett strängare rättsväsende. Ett annat tecken på konservatismens återkomst är att det dyker upp allt fler skribenter som betecknar sig som konservativa. Vi kan också se ökad konservatism i form av fundamentalistiska strömningar, framför allt inom islam.

Även Kinas framgångar kan bidra till ökad konservatism. Kina är, trots att det kallar sig kommunistiskt, på många sätt konservativt. Ett sådant konservativt drag är avsaknaden av demokrati. Bland de stora politiska ideologierna - liberalism, konservatism och socialism - är konservatismen den som har minst intresse av demokrati. Ett annat konservativt drag i Kina är den åter framväxande konfucianismen.

Den främsta anledningen till konservatismens återkomst är dock antagligen att många tröttnat på både socialism och liberalism. Efter andra världskriget var socialismen under många år förhärskande, i Sverige i form av ett långt socialdemokratiskt styre. På åttiotalet så vände detta. Då startade en lång liberal högervåg genom att Reagan och Thatcher kom till makten.

I dagsläget är det många som fortfarande är trötta på socialismen och dessutom börjat tröttna på liberalism i form av privatiseringar, avregleringar, globalisering och finansvärldens ansvarslösa härjningar. För dessa människor utgör konservatismen det, antagligen, enda alternativet.

Konservatismen erbjuder för dessa människor bl.a. ett värnande om den egna nationen och därigenom en minskning av globaliseringens negativa effekter. Den erbjuder också ett ansvarskrävande av makthavare, t.ex. inom finansvärlden, där den liberala ideologin hyllat den ansvarsfria egoismen. Samtidigt så erbjuder den ett alternativ till socialismens internationalism och tolerans genom att värna om nationen och den egna kulturens värderingar. Den erbjuder också en kollektivism som bejakar skillnader i status, till skillnad från socialismen.

Är konservatismen bra eller dålig? Faran med konservatismen är att den kan dra för långt åt det odemokratiska och nationalistiska hållet vilket hotar leda till nazism eller fascism. Den kan också uppvisa för mycket motstånd mot förnyelse vilket kan leda till stagnation.

Trots dessa, och andra, risker - och trots att jag upplever mig närmare både socialism och liberalism - så tror jag att en viss ökning av konservatism kan vara bra. Den kan komma att balansera upp de värsta avarterna av den nu förhärskande liberala (o-)ordningen. Den kan också lösa socialismens dilemma som består i att vara tolerant mot intoleranta.

Min förhoppning är att det ansvarskrävande och ansvarstagande draget i konservatismen kan få större spelrum. Förhoppningsvis innebär detta då ett större krav på att makthavare ska hållas ansvariga samtidigt som makthavare också börjar ta ett större ansvar för de mest utsatta, i konfuciansk anda.

Slutligen tror jag att en viss ökning av konservatism i Sverige skulle kunna föra med sig just sådana positiva effekter. En anledning till att jag tror det är att typiskt svenska värderingar, d.v.s. det som konservatismen vill befrämja, huvudsakligen är väldigt inriktade på jämlikhet och frihet ( http://sv.wikipedia.org/wiki/Kultur_i_Sverige#V.C3.A4rderingar ).

NI är alla ute och cyklar..

Idag så är politiska strömningar lika trendiga som en ny jacka eller ett par skor. Idag kan alla prata politik, då de har internet som födokalv. När gemene man får daglig mättnad av "analyser" och "åsikter" från någon "expert" så är det lätt att skaffa sig en uppfattning. Problemet är att de flesta, även yrkespolitiker knappast lever som de lär. De tror att den politiska fanan är en yrkesroll när all politik egentligen stammar från det egna exemplet. Socialismen bygger tex på just exempel, att du som socialist ska visa din medkänsla och värme i det dagliga livet. Idag räcker det att man är stöttare av ett ideal för att kalla sig socialist. Förr så synades man i sömmarna.

Konservatismen är bara en av många kitscher som pågår och jag ser dagligen sorgliga exempel på gamla bekanta som börjar bära beehive glasögon och prata sådär nasalt och "konservativt" för de ser det som en ventil från att behöva vara sig själva. Konservatismen bjuder på frihet från många självklara ideal i ett globaliserat samhälle och är alltså mer en "stress relief" än något annat. När vi insett att vi inte kan rädda världen, så söker vi en tröst någonstans och den trösten måste vara något slags politiskt system, då vi helt enkelt är så bundna vid massorna, att vi inte längre förmår ändra på oss.

Konservatismen är helt enkelt ett system som säger "detta är rätt, har alltid varit rätt och du kan alltid ha rätt här", utan att ta ansvar för det man tidigare gjort, så kan man bara göra avbön och säga att "homoäktenskap är fel, rent konservativt" eller någon liknande klyscha. Konservatismen gör avbön för den egna intuitionen och injuder till ren kollektiv åsiktsbildning som syftar till att bevara värden som inte längre finns.

Den nya morderna världen kräver en människa som är övermänsklig, då är det bekvämt att sätta sig i konservatismens hörna och hävda att utveckling är något kasst och ha för stora glasögon (likt Fredrik Federley) och tro att man är trendig. Ännu en flykt från det personliga ansvaret och den personliga övertygelsen.

Svagt är bara förnamnet

Vem kan undgå att förstå att Mickan-rollen är en totalsågning av henne och hennes sjuka livsstil? Tänk vad de måste skratta mellan tagningarna! Solsidan är en stor uppgörelse med alla dumheter vi svenskar har ägnat oss åt de senaste åren. Den får mig att inse vad som är viktigt i livet, och inte är det statusjakt, vikthets eller att vara alla till lags.
Jag bävar för hur mycket av Jenny Sonessons ideal som måste säljas ut när man samarbetar med konservativa partier. Det kanske är därför kvinnorna går åt vänster.