Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Miljöpartiet

Miljöpartiet håller kongress i helgen. Läs (13) Skriv

EMU

Nyval i Grekland. Kan landet räddas kvar i eurozonen? Läs (91) Skriv

Hyresrättens roll i ekonomin

Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv

Nykonservatismen

Martin Edgélius om Nykonservatismen

Längtan efter att bara få vara

Måste konservatism alltid åtföljas och framhävas genom akademisk ekvilibrism, eller kan konservatism bara få vara en vilja och längtan efter att acceptera att vissa saker är som de är och att de också kan få vara det?


Om författaren

Statsvetare, politisk tjänsteman och konservativ bloggare (http://konservativatankar.blogspot.com).

Allt som oftast i konservativa sammanhang står det akademiska i fokus. Vem som tyckte si och vem som tyckte så överskuggar det mänskliga levernet här och nu. Trots att man säger sig utgå från individen och det lilla sammanhanget (familjen, församlingen eller föreningen) antar debatten lätt metakaraktär och svävar över allt som kan räknas in bland livets mer omedelbara frågor.

Vem är jag och varför är jag här frågar sig de flesta människor. Att svaren oftast inte behöver vara mer komplicerade än "jag är jag" och "jag är här för mina nära och kära" föresvävar sällan den akademiska högern (eller vänstern heller för den delen). Det leder tyvärr till att man allt som oftast för en debatt som en icke-akademiskt skolad individ inte är särskilt intresserad av att delta i. Eller över huvud taget lyssna på.

Så hur ska vi som anser oss vara konservativa göra för att få gehör för våra frågor bland bredare folklager än bland redan intresserade och insatta? Kan vi fortsätta på det akademiska spåret eller ska vi försöka oss på att bredda anslaget? Vågar vi det?

Jag tror att det finns många som skriver under på att familjen är det viktigaste man har här i livet, att samhället ska underlätta och uppmuntra till familjebilding, att traditioner och moral är viktigt och att staten inte ska lägga sig i hur man väljer att leva sitt liv. Kanske tycker man till och med att det är rimligt att Sverige har ett starkt försvar, att det finns poliser på gatorna och att människor själva ska få bestämma vad de vill lägger sina surt förvärvade slantar på.

Om mitt antagande stämmer, vilket jag så klart tror att det gör, så finns det en stor potential för konservativa idéer och därmed även för konservativa politiker. Tricket torde vara att inte krångla till det så förbannat. Göran Hägglund var något på spåren när han myntade uttrycket "verklighetens folk" (eller var det kanske hans talskrivare Fredrik Haage som var något på spåren?). Gemene man torde nämligen vara tämligen ointresserad av akademiska spetsfundigheter och döda tänkare. Man vill leva sitt liv och man vill göra det på sitt sätt, utan pekpinnar uppifrån.

Vänstermänniskor och (social)liberaler gör emellertid sitt bästa för att försöka styra människors livsval, ibland genom lagstiftning och ibland genom skuldbeläggande av vad de anser våra dåliga livsval. Att låta människor själva få bestämma bör därför vara det främsta konservativa anslaget.

Historien visar oss nämligen att de flesta faktiskt vill leva tillsammans med en annan individ, man vill bilda familj och man vill föra sina traditioner vidare till nästa generation. Och vad kan vara mer konservativt (eller radikalt) än att göra just det i dagens samhälle?

Den moral och det patos som jag anser att ett samhälle bör föras fram av - baserad på västerländsk kristen tradition, rättssäkerhet och likhet inför lagen - torde vara samma moral och patos som de flesta svenskar bekänner sig till, oavsett om de ser sig som kristna eller inte, eller om de ser sig som socialister eller som konservativa. Vi kommer således inte hamna i kaos och anarki om vi låter människor bestämma över sina egna liv. Våra uppbygga traditioner kring livets institutioner är allt för starka för det.

Att socialister och diverse liberaler kommer bli försträckta över de val som vissa människor gör är däremot deras problem och det står även dem fritt att utforma sina liv efter eget huvud. Och det är här som skillnaden mellan de politiska lägren ska visa sig. Vem som vill reglera och lägga till "rätta", och vem som vill låta människor vara som de är.

Så för att återkomma till där jag började. Det behöver kanske inte vara så svårt. Kanske är fler än vad vi tror konservativa innerst inne. För antagligen så tycker de flesta att de val som de har gjort är ganska bra - eftersom de har gjort dem - och kanske kan vi låta dem få tycka det? Man måste inte analysera bara för att man kan.

Kan det få vara konservatismens budskap?





Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/34176

2 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Konservatismen på frammarsch

Konservatismen andas morgonluft. Ett exempel på detta är SD som värnar om vår egna, svenska, kultur och är för ett strängare rättsväsende. Ett annat tecken på konservatismens återkomst är att det dyker upp allt fler skribenter som betecknar sig som konservativa. Vi kan också se ökad konservatism i form av fundamentalistiska strömningar, framför allt inom islam.

Även Kinas framgångar kan bidra till ökad konservatism. Kina är, trots att det kallar sig kommunistiskt, på många sätt konservativt. Ett sådant konservativt drag är avsaknaden av demokrati. Bland de stora politiska ideologierna - liberalism, konservatism och socialism - är konservatismen den som har minst intresse av demokrati. Ett annat konservativt drag i Kina är den åter framväxande konfucianismen.

Den främsta anledningen till konservatismens återkomst är dock antagligen att många tröttnat på både socialism och liberalism. Efter andra världskriget var socialismen under många år förhärskande, i Sverige i form av ett långt socialdemokratiskt styre. På åttiotalet så vände detta. Då startade en lång liberal högervåg genom att Reagan och Thatcher kom till makten.

I dagsläget är det många som fortfarande är trötta på socialismen och dessutom börjat tröttna på liberalism i form av privatiseringar, avregleringar, globalisering och finansvärldens ansvarslösa härjningar. För dessa människor utgör konservatismen det, antagligen, enda alternativet.

Konservatismen erbjuder för dessa människor bl.a. ett värnande om den egna nationen och därigenom en minskning av globaliseringens negativa effekter. Den erbjuder också ett ansvarskrävande av makthavare, t.ex. inom finansvärlden, där den liberala ideologin hyllat den ansvarsfria egoismen. Samtidigt så erbjuder den ett alternativ till socialismens internationalism och tolerans genom att värna om nationen och den egna kulturens värderingar. Den erbjuder också en kollektivism som bejakar skillnader i status, till skillnad från socialismen.

Är konservatismen bra eller dålig? Faran med konservatismen är att den kan dra för långt åt det odemokratiska och nationalistiska hållet vilket hotar leda till nazism eller fascism. Den kan också uppvisa för mycket motstånd mot förnyelse vilket kan leda till stagnation.

Trots dessa, och andra, risker - och trots att jag upplever mig närmare både socialism och liberalism - så tror jag att en viss ökning av konservatism kan vara bra. Den kan komma att balansera upp de värsta avarterna av den nu förhärskande liberala (o-)ordningen. Den kan också lösa socialismens dilemma som består i att vara tolerant mot intoleranta.

Min förhoppning är att det ansvarskrävande och ansvarstagande draget i konservatismen kan få större spelrum. Förhoppningsvis innebär detta då ett större krav på att makthavare ska hållas ansvariga samtidigt som makthavare också börjar ta ett större ansvar för de mest utsatta, i konfuciansk anda.

Slutligen tror jag att en viss ökning av konservatism i Sverige skulle kunna föra med sig just sådana positiva effekter. En anledning till att jag tror det är att typiskt svenska värderingar, d.v.s. det som konservatismen vill befrämja, huvudsakligen är väldigt inriktade på jämlikhet och frihet ( http://sv.wikipedia.org/wiki/Kultur_i_Sverige#V.C3.A4rderingar ).

Permalänk | Anmäl #1 Erik P-A Ejdeholm, 2011-03-17, 11:36

Faktiskt en vettig fundering. Jag har läst och skrivit kommentarer på dessa sidor om konservatismen men inte kommit mycket närmare i förståelse av vad konservatism eller neokonservatism innebär. Min magkänsla sa mig först att Moderater var konservativa men insikten drabbar mig att vi kanske är många som stelnat i vårt tänkande, vårt norm- och värderingssystem och inte gärna vill ta till oss något nytt för det strider mot vår inre kompass - vi är helt enkelt konservativa oavsett om vi ser oss som höger, vänster eller mittemellan som Stig-Björn Ljunggren just nu propagerar för. Men varför alla ska samlas i mittfåran förstår jag heller inte. Varför konsensus ska vara så eftersträvansvärt alla gånger. Då ser vi ju inte skiljelinjerna mellan partiernas politik.

Hursomhelst är det spännande att nu få se hur de konservativa socialdemokraterna med sina partipiskor nu står inför, som jag hoppas, en ny idédebatt, nya medlemmar som får stångas med varandra om vilka idéer som ska vara tonledande framöver. Idéer kan lånas från andra, det har ju moderaterna gjort, och göras till en framgångsrik egen politik. Nya tankar kan tänkas och stötas och blötas. Den främsta tankesmedjan för tillfället är helt klart inte Timbro utan Arbetarrörelsens tankesmedja där många nygamla idéer tas fram för en framkomlig väg. Att bara vara är nog så skönt men lite tråkigt i längden. Nej, uppåt, framåt och inte tillbaka får det bli. Det händer saker i Sosseledningen i alla fall, partikongress på gång - må de konservativa bäva.

Permalänk | Anmäl #3 Bror Viktor, 2011-03-21, 11:50


annons:
annons:

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

100 000 gymnasieelever sitter nu och skriver nationellt prov i svenska. Enligt uppgift ingår två Newsmill-artiklar, ...

annons:

Om Newsmill

Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.

 

Läs mer om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

100 000 gymnasieelever sitter nu och skriver nationellt prov i svenska. Enligt uppgift ingår två Newsmill-artiklar, ...

Vad är att Milla?

Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.


 
© 2008 Newsmill. All rights reserved.