Dags för en rockad i det borgerliga samarbetet

Sverige är ett konservativt land men vi har ingen konservativ regering. Det är viktigt att hålla isär det på en gång när man diskuterar svensk konservatism och borgerlighet. Göran Persson har visserligen lämnat byggnaden men vi har ännu en mittenregering i Sverige och det som förenar svenska regeringar över tid är försiktighet, pragmatism och ansvarstagande. Svenskar vill ha ordning och föredrar långsiktiga samhällsförändringar med mjuka övergångar. När moderaterna blev nya och när man la grunden för allians för Sverige insåg man just det och under regeringsinnehavet har man genomfört en rad nödvändiga reformer på ett trovärdigt förfarande under förra mandatperioden och man befinner sig nu i ett lugnt förvaltarskap även om man kan vänta ett och annat tjuvnyp av den samlade oppositionen.

Men den blocköverskridande överenskommelsen med miljöpartiet pekar däremot i en helt annan riktning. Att öppna för att vem som helst, utan kostnad ska få ta del av all svensk sjukvård och utbildning är så långt ifrån traditionellt svenskt regeringsinnehav och därmed den präglande konservatismen man kan komma. Om den genomförs såsom den presenterades av regeringen och det nya samarbetspartiet MP kommer det innebära enorma offentliga utgiftsökningar och släppa fram oordning och kaos i asylprocessen.

Det finns inget folkligt stöd för den i praktiken fria invandringen reformerna innebär och tanken i sig är oförenlig med fungerande skattefinansierad välfärd till de behövande. Svenskar kan nog vara redo att gå med på att betala vissa saker själva om de får behålla mer i plånbocken men att helt sätta välfärden ur spel är ett politiskt självmordsprojekt i ett land som Sverige.

I dagens datum nekas ingen vård i Sverige vid akut behov, oavsett om man vistas lagligt eller olagligt i landet men att institutionalisera fri sjukvård och utbildning för resten av världen och skicka notan till svenska skattebetalare saknar internationellt motstycke. Samtidigt öppnar den för en enorm informell ekonomisk sektor som innebär att de som använder välfärdstjänster inte betalar tillbaka i skattemedel utan får behålla hålla den svarta lönen i egen ficka.

Det är en mycket relevant fråga om alliansregeringens partiledare vet vad de gett sig in på och vilka opinionsmässiga effekter överenskommelsen om i praktiken fri invandring kommer att generera om den genomförs på allvar. Att Moderaterna ger efter i frågan pekar tydligt på att det är en orimlig maktbalans i regeringen. Att det står tre mot en i förhandlingen under förutsättningen att alla har lika mycket att säga till om är orimligt när två av partierna sitter där mer eller mindre tack vare stödröster från det statsbärande partiet.

Många av oss allmänborgerliga debattörer har förutspått Sverigedemokraternas intåg i riksdagen, pekat på bristen av en bred nykter samsyn med Björklund i skolfrågan inom borgerligheten och konstaterat faktumet att svenskar är ett försiktigt och konservativt folk i behov av långsamma förändringsprocesser i samband med socialförsäkringsfrågan. Att Moderaterna som under Reinfeldts ledning hittills varit ett pålitligt reformparti helt sagt upp ansvarstagandet för svensk ekonomi är illavarslande. Om man vill hålla Sverigedemokraterna utan inflytande är det märkligt att arbeta med ett för majoriteten mittenväljare polariserande parti som MP.

Cirka hälften av det svenska folket är uttalat kritiska till invandringen och med den här reformen bogserar man bokstavligen en betydande andel väljare i knäet på SD. Kommunfullmäktige i Landskrona utgör fortfarande det enda exemplet på hur man försvagar Sverigedemokraternas agenda. Att ta problemen de beskriver på allvar, göra något åt dem och tvinga dem ta ansvar för sin politik inger förtroende och kommer på sikt trycka tillbaka missnöjet hos folket som utgör bränslet för partier som SD.

Att i synnerhet KD och övriga två små borgerliga partier lyckas driva fram moderaterna till vägs ende som tidigare uppvisat stort ansvarstagande i frågan är alarmerande och punktmarkerar frågan om svensk politik verkligen är i behov av fyra borgerliga partier. Folkpartiet är en egen politisk kraft med en stabil väljarbas långt över riksdagsspärren men det är ingen hemlighet att de övriga samarbetspartierna i alliansen lever på moderata och folkpartistiska stödröster. Centerpartiets brist på förmåga att leverera resultat och flosklerpolitik på företagarområdet utgör en flaskhals i svensk näringspolitik och kristdemokraternas kristna missionerande i asyl och invandringsfrågor utgör en bromskloss i arbetet att desarmera SD.

Sverige har bara behov av ett stort brett konservativt parti och det är moderaterna och ett liberalt pålitligt parti och det borde rimligtvis vara folkpartiet. Maktfördelningen mellan ett framsynt liberalt parti som går lite längre och ett större nykonservativt regeringsparti är helt klart att föredra framför den skeva och missvisande maktfördelningen som uppstår i alliansregeringen idag. C och KD regerar delvis på mandat från moderata väljare men för en politik en som grundar sig på stödet av den egna kärnbasen som ensamt inte når upp till en enda riksdagsplats. Moderaterna har ofta fått kritik från liberalt håll för att luras att tro att man ensamt har regeringsinnehavet men faktum kvarstår att både Centern och Kristdemokraterna faktiskt är beroende av det konservativa jättepartiet för sin överlevnad.

Att den liberala falangen i centerpartiet gått över i folkpartiet och kristdemokraterna utgjort en konservativ falang inom M hade varit det naturliga i ett läge där de parlamentariska förutsättningarna är mer annorlunda än någonsin. Stödrösterna hade återgått till Moderaterna och känslan av att regeringspolitiken återspeglat det faktiska mandatet från folket hade bidragit starkt till att mätta av missnöjesströmningen till Sverigedemokraterna.

En starkare liberalt parti hade jämnat ut maktbalansen på ett tydligare och mer uttalat sätt i samarbetet med Moderaterna. Således är att slå ihop fyra partier till två en vinstaffär för både den konservativa och liberala saken i svensk politik.

Charlie Levin (26 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/34140

6 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Känner för egen del att din analys är ganska bra, min är inte långt därifrån, några funderingar dock.
- Frågan jag ställt mig själv om och om igen sen uppgörelsen kom är vad Reinfeldt räknar med tjäna på denna uppgörelse?
Om det är så simpelt som han säger "att han vill stänga dörren för SD och dess sympatisörer" bör han nog byta ut en del rådgivare i sin närhet.
Moderaterna är ju det partiet som har absolut mest att förlora på detta så det vore intressant att veta varför. Kan det vara den ekonomiska aspekten av att ha ett permanent överskott av billig arbetskraft så storföretagsfären kan hålla nere lönerna eller vad är det? Jag skulle kunna betala 100:- för att veta faktiskt.
- Att C har varit pådrivande i frågan skulle jag tro då C verkar ha en delvis ny agenda inför valet 2014. Både maud och federly har gjort anmärkningsvärda uttalanden i invandrarfrågan på sista tiden. C är det partiet i alliansen jag har minst förtroende för, de toppar nuförtiden hycklarligan rejält.
-KD har nog inte ens funderat på följderna av vad de gått med på. jag ger de ingen som helst chans 2014, de är off.

Ett större konservativt parti och ett mindre liberalt som kan bolla ideer med varandra vore inte så dumt, bara de fick ordning på invandrafrågan.

Permalänk | Anmäl #1 Johan C-berg, 2011-03-16, 19:35

Vad som verkligen behövs är ett socialliberalt mittenparti av Westerbergskt snitt. Ett parti med grundmurade humanistiska värderingar som även kritiserar och markerar högerut.
Som det är nu så är i stort sett alla "borgerliga" partier liberalkonservativa högerpartier utan egen profil.

Permalänk | Anmäl #2 Fredrik Holmgren, 2011-03-16, 20:00

Det som är bäst för folkstyret vore om samtliga partier var självständiga. Så att de inte alltid höll med varandra. Det ger oss väljare det vi faktiskt röstade för. Annars varför bry sig om att rösta överhuvudtaget? Sverige behöver fler partier inte färre.
Sedan att det inte ska "gå fort", samtidigt argumentera för M är lite magstarkt och saknar kongruens. Det har gått allt annat än långsamt. Ta bara försvarsbeslutet om "personalförsörjningen" som bara visslade förbi och inte kommer sluta i annat än kaos.

Permalänk | Anmäl #3 C H Lindberg, 2011-03-20, 11:14

Jag älskar Charlie Levin. Tack för länkarna till kungen och tornet.

...och den här: "Svenskar vill ha ordning och föredrar långsiktiga samhällsförändringar med mjuka övergångar."

Jag börjar plötsligt få en identitet med hjälp av just Charlie Levin och hans förgyllande sanningar flyter genom Newsmills reningsverk med stämpeln "godkänd" och seglar omkring som en barkbåt bland toalettpapper och uttjänta kondomer.

Tack Charlie. Du syr igen hålet i strumpan, limmar skosulan, borstar av rocken, rättar till hatten och gör en redo att möta dagen med upprätt hållning och ett leende på läpparna.

Permalänk | Anmäl #5 u_17443, 2011-08-21, 07:15

5 kommentarer Charlie, på ord som staplas utan ingående ordning. Det är en förbannat bra utdelning.
Är du riktigt säker på att det inte finns andra uppgifter åt dig i samhället än att tänka stora tankar? Skapar du något mervärde Charlie, mer än som humorist?
Hur får du din försörjning Charlie? - det skulle jag vilja veta.

Permalänk | Anmäl #6 u_17443, 2011-08-21, 22:14

Det var ju ytterst märkvärdigt. Charlie Levin som är så angelägen att spara på andras utgifter... Vilken insats gör du som sätter bröd på bordet?

Permalänk | Anmäl #7 u_17443, 2011-08-24, 09:04