Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv

Publicerad: 2011-03-14 20:03, Uppdaterad: 2011-11-02 15:11
För oss har det hela tiden varit tydligt att politiker genom kommunaliseringen ville sänka lärarnas status. Det är också ett av de mest ödesdigra besluten eftersom det medfört att läraryrket nedklassats och förlorat sin fria ställning när det skulle inordnas bland andra kommunala tjänstemän. Det skriver Metta Fjelkner, ordförande i Lärarnas Riksförbund, apropå en ny antologi som kommer ut idag.
Metta Fjelkner är ordförande i Lärarnas Riksförbund. Hon skriver i antologin "Kommunaliseringen av skolan. Vem vann - egentligen?" som utkommer den 15 mars.
Beslutet att kommunalisera svensk skola var skolhistoriskt ett av de allra största besluten som fattats under de senaste 50 åren och att det har påverkat lärare och elever i 20 år. Det är också ett av de mest ödesdigra besluten eftersom det medfört att läraryrket nedklassats och förlorat sin fria ställning när det skulle inordnas bland andra kommunala tjänstemän.
En av de viktigaste frågorna att ställa sig är om det var ett bra eller dåligt beslut som Riksdagen fattade 1989. Varje stort företag som fattar stora omvälvande beslut följer upp och utvärderar dessa och rättar till eventuella brister. Den kloke företagaren gör det i tid och systematiskt.
Det är ingen hemlighet att Lärarnas Riksförbund både varnade för och protesterade mot att riksdagen skulle fatta det drastiska beslutet om kommunaliseringen. Vi var ute i en strejk i flera veckor hösten 1989 och många av oss demonstrerade mot beslutet och varnade för konsekvenserna. Ett av de viktigaste skälen till vår protest var att vi befarade att svensk skola skulle bli mindre likvärdig och att skolan skulle bli alltför olik och alltför beroende av hur de olika kommunerna förvaltade sitt uppdrag.
Vi fann oss, naturligtvis, i beslutet, men många lärare var under flera år besvikna. Den känslan har funnits kvar hos många av dem som då var med, men värre är att nya generationer lärare ständigt uppmärksammat oss på de orimliga olikheter och förutsättningar som gäller för svenska elever och lärare runt om i vårt avlånga land i alla dess kommuner.
Verkligheten har visat att det vi befarade och beskrev skulle hända med svensk skola också har hänt. Tyvärr fick alltså Lärarnas Riksförbund rätt i sin profetia från 1986 om vilka konsekvenser som kommunaliseringen av skolan skulle föra med sig.
Vi varnade då bland annat för ökande standarskillnader mellan olika skolor, sämre arbetsvillkor för lärarna och försämringar för eleverna i den helkommunala skolan. Och nu har vi sett, och ser, hur skolan blir alltmer olika och hur elevernas föräldrars sociala och ekonomiska bakgrund har fått allt större betydelse för resultaten.
Undervisningen har nedprioriterats till förmån för omsorg och fostran. Lärarnas yrkesroll har urholkats och alltmer kringuppgifter har lagts på en hårt pressad yrkeskår. Kommunerna har velat se enhetslärare som kan plockas in varhelst det uppstått luckor - om läraren sedan var utbildad för ämnet och skolformen var underordnat.
Inför kommunaliseringen av skolan hävdade den dåvarande skolministern Göran Persson att "framtiden ligger i kommunerna". Många år efter den genomdrivna förändringen kunde vi läsa i Göran Perssons egen bok Min väg, mina val:
"Jag är övertygad om att jag resonerade rätt, även om jag samtidigt insåg varför lärarna gjorde sådant motstånd. Den statliga kopplingen gav dem en högre status i förhållande till andra kommunanställda. Jag förstod deras motstånd, men det gamla systemet var dödsdömt."
För Lärarnas Riksförbund har det hela tiden varit tydligt att politiker genom kommunaliseringen ville sänka lärarnas status.
Vi fattade vid vår senaste kongress beslutet att verka för ett ökat statligt ansvarstagande för skolan med sikte på ett förändrat huvudmannaskap. Vi inriktade oss först på att kräva en statlig utredning om konsekvenserna av kommunaliseringen 1991.
Vi har varit lyckosamma så till vida att oppositionen i juli 2010 beslöt att utreda kommunaliseringen om de fick makten och den 24 augusti samma år deklarerade regeringen att en utredning ska tillsättas i frågan.
Till vår glädje kunde vi konstatera att utbildningsutskottet så sent som den 8 mars röstade igenom en motion där man kräver att regeringen tillsätter en utredning med uppdrag att utvärdera och analysera de stora skolreformerna - alltså om kommunaliseringen, det fria skolvalet och om fristående skolors etablering - och dessas effekter på integration, jämlikhet, utbildningens kvalitet och alla elevers rätt till en likvärdig undervisning.
Jag ser detta som en stor framgång för alla de lärare som pekat på den bristande likvärdigheten men också att vi i Lärarnas Riksförbund har rätt i vår kritik och vår strävan för en likvärdig skola.
Bland lärarna i Lärarnas Riksförbund, och även hos svenska folket, finns i dag ett starkt stöd för ett modernt statligt huvudmannaskap. Efter 20 års irrfärder är det nu viktigare än någonsin att sikta framåt och förbättra skolan - på allvar.
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




8 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Ja! Gör skolorna till hela Sveriges ansvar igen. Så fort som möjligt!
Bra Metta! När man sedan börjar konsekvensutreda de godtyckliga löneskillnaderna mellan lärare, där "kriterier" inte gärna kan kopplas till resultaten (betygsinflation), inte heller till hur stort (antal klasser) eller svårt (utgångsläge) eller ens formell kompetens, eller anställningsår, utan är mer eller mindre godtyckligt, vilket självklart gör något annat av "arbetslagen" än vad som var meningen -samarbete ja då börjar jag tro att ni vill reparera skadorna i denna organisation. Tänk på att vi var ledande inom kunskap då lärarna trivdes och inte kände sig grundlurade.
Nåja. Irrfärderna började betydligt tidigare än så med införande av diverse "ny pedagogik" och ändrade kunskapsbaser, bl a inom matematiken där man skulle införa mängdlära istället för traditionell matematik, redan i grundskolan.
För att förstå politikernas agerande så måste man inse att de inte VILL ha välutbildade "undersåtar" för de är besvärliga att handskas med.
Det är mycket bättre att fördumma folk ner till den nivå som de flesta politiker befinner sig, eller gärna lite lägre för den händelse att det är praktiskt genomförbart.
Efter 9 år i skolan har i genomsnitt 30 % av eleverna misslyckats med att bli godkända i basämnena! De som faktiskt blir godkända har lärt sig mindre på 9 år än vad man fick lära sig i folkskolans 7-åriga utbildning.
Detta är naturligtvis inte barnens fel. Nej det är fel på dem som sätter upp de regler och normer som ska gälla i skolan, eller snarare, de som låter bli att sätta upp regler och normer.
Flumpedagogiken nådde vägs ände för mycket länge sedan, men som i vissa andra frågor så vägrar politikerna att erkänna att de hade fel och nya kullar av broilers trampar enträget på i fel riktning.
Så länge politikerna räds och känner sig underlägsna en normalutbildad människa så kommer skolans elände att bestå, oavsett om det sker i kommunal eller statlig regi.
Det är ju inte med någon stor trovärdighet Metta Fjelkner yttrar sig. Hon har ju i alla tider lierat sig med sossarna och deras idéer som också resulterat i den flumskola vi fått. Kanske man skall betrakta inlägget som en avbön?
Mycket bra skrivit av Metta Fjelkner.
Det märkliga är att det förs ingen debatt idag om Göran Perssons roll att skolan - på hans förslag - blev kommunaliserad. Man är väldigt tyst om vad han egentligen betytt för skolans utförsbacke.
Men det är klart att det politiskt korrekta media ska ju inte ställa några obekväma frågor till en före detta statsminister och fråga honom om vad han tycker om de svenska elevernas resultat i skolan eller vad han tycker om lärarnas situation ute på de kommunala skolorna. Det passar liksom inte eller är inte den jargongen som vi har i Sverige.
Däremot bör numera godsägaren och konsulten Göran Persson skämmas för vad han ställt till med.
Det är väl kanske okej, men peta bort politken och poltikerna ifrån skolan och rikta in lärare att vara uppriktiga och vuxna kring barnen istället så slipper vi åtminstonde all denna skapade otrygghet och osäkerhet hos våra unga.
Jag skulle inte vilja kalla min skolgång för en irrfärd, den har lärt mig mycket. Den lärde mig vad mobbning är och hur nedbruten man blir efter ett sönderskuret gymnasieprogram med två år på komvux som följd. Att tillägga så är jag en mönsterelev i övrigt men det krävs visst människor av övernaturlig art för att slippa minnas sina studieår med fasa.
Den irrlära som lärdes ut var individualismen och att skolan går ut på att JAG; JAG och JAG ska må bra och att det ska gå bra för mig.
Jag känner inte igen mig i den irrlära Fjelkner beskriver eller någon annan i skoldebatten, min upplevelse av skolan är inte viktig och vi elever som dagligen gick med sårade själar och brutna hjärtan till skolan, vi spelar ingen roll alls för Fjelkner och DET GÖR ONT att veta att framtidens elever kommer att drillas på ett sådant sätt att sådana elever som jag kommer att få ett större helvete att leva i.
Den individuella skolan har misslyckats fatalt med att ta hand om humankapitalet och det är ett misslyckande som står långt bortanför lärarnas makt men det passar inte dagens skoldebatt att nämna att det finns ett GEMENSAMT (ordet används inte längre) ansvar utan allt ska kokas ner till paragrafer i en lagbok eller kluddar med bläck på ett papper.
ETT HÅN mot alla oss som faktiskt SLET oss igenom skolgången och tog all möjlig skit, vi som kom ut sargade och blödande på andra sidan. Våra betyg är skrivna i blod och det är tur att det är tjockare än bläck...
Mycket bra artikel Metta.
Jag är inte lika nöjd med Feldts ( och vill man läsa om det kan man förslagsvis läsa här: http://larspsyll.wordpress.com/2011/03/16/den-kommunaliserade-skolan/ )