Sveriges Radio censurerade mig!

Det sägs att Sveriges Radio (SR) är till för att tillförsäkra allas vår yttrandefrihet. Enligt socialisterna som ligger bakom tillkomsten, och fortbeståndet, av SR skulle det endast bli "de rika ägarna" som fick någon yttrandefrihet värd namnet, om bolagen som gjorde radio- och TV-sändningarna finge vara privata. Meningen med SR lär ha varit att yttrandefriheten i etern skulle "demokratiseras". Detta skulle ske genom att yttrandefriheten "befriades" från alla privata affärsintressens ekonomiska lönsamhetskrav. SR skulle ställas i "allmänhetens tjänst" och vara "icke-kommersiell". Det skulle bli "public service" - som det så fint heter. Detta underbara tillstånd skulle åstadkommas genom att SR blev vare sig privatägd eller statsägd. SR skulle bli en av alla maktcentra oberoende stiftelse - som dock sponsrades och uppbackades av staten. En skvader m.a.o. En självmotsägelse alltså.

Tja, mina personliga erfarenheter av SR säger mig att allt det där högtidliga talet om "demokrati" bara är humbug. Jag ska i den här artikeln berätta om exakt vilka mina personliga erfarenheter av SR är. Jag tror att många av er kommer att finna min historia intressant - och kanske rentav lite komisk.

För drygt trettio är sedan var jag en metallarbetare, och jag var samtidigt aktiv inom Moderata Samlingspartiet i Stockholm. En morgon tidigt på hösten år 1979, fick jag ett telefonsamtal från någon snubbe som sade att han ringde från SR. Han sade till mig att SR ville göra en intervju med mig eftersom jag var en "Moderat arbetare". Det ansågs antagligen att en arbetare som också var Moderat skulle vara ett slags exotiskt djur, och att ett sådant djur skulle vara högintressant att intervjua. Detta hände i augusti, endast ungefär en månad före Riksdagsvalet på hösten 1979. Jag accepterade genast erbjudandet. Jag såg fram emot chansen att göra min röst hörd i etern. Jag var inte rädd för att träda fram och stå för mina åsikter.

SR hade tydligen först bestämt sig för att de skulle intervjua någon av de där "konstiga Moderata arbetarna". De hade sedan antagligen börjat med att kontakta någon tjänsteman på Stockholmsmoderaternas kansli och frågat honom om han kunde sätta dem i kontakt med en Moderat arbetare. Och tjänstemannen hade tydligen gett dem mitt telefonnummer, eftersom det var känt inom kretsarna hos Stockholmsmoderaterna att jag var en industriarbetare som också var Moderat - och antagligen fanns det mycket få andra arbetare som vågade stå för att de var Moderater på den tiden (1979).

Så några dagar senare tog jag tunnelbanan och bussen till Radiohuset vid Gärdet tidigt på morgonen. Det hade avtalats om att jag skulle dyka upp där kl. 7:30 på morgonen. Personalen skulle förklara för mig hur intervjun, som skulle sändas i radion, skulle gå till. Det var nästan öde i Radiohuset så där tidigt på morgonen. Men två män mötte mig i lobbyn. En var ung, blond, lång, smal och hade halvlångt hår. Han såg ut ungefär som typiska unga kommunistiska män gjorde på 1970-talet. Den andra mannen var medelålders. Jag kommer inte nu, trettio år senare, ihåg vad dessa två män hette.

De förklarade för mig att den yngre mannen och jag skulle sitta i ett ljudisolerat rum, och att den yngre mannen skulle ställa mig frågor. Det hade jag inga problem med. De bjöd mig på en kopp kaffe. Vi fikade, och sedan gick den yngre mannen och jag in i ett ljudisolerat rum med en mikrofon som hängde från taket, ett litet bord och ett par enkla stolar. Det fanns ett glasfönster i väggen, men jag kunde inte se ut genom den inifrån rummet. Innan vi gick in förklarade de för mig att intervjun skulle bandas och sändas senare. Det skulle alltså inte bli fråga om en "live" intervju. Vi satte oss där i det lilla rummet medan den äldre mannen stannade utanför. Den yngre mannen hade en hörsnäcka i örat. Jag undrade vad den var till för. Det fick jag reda på några minuter senare.

Den yngre mannen började med att fråga mig om min bakgrund. Jag berättade sanningsenligt att jag jobbade som excenterpressare på ett litet verkstadsföretag som tillverkade mätinstrument. Jag var medlem i Metallindustriarbetareförbundet, och jag var samtidigt en medlem i Moderata Samlingspartiet, där jag var aktiv. Den yngre mannen frågade mig varför jag var Moderat. Jag svarade (jag minns förstås inte numera de *exakta* orden som jag använde) - "Därför att jag vill ha frihet och därför att jag är motståndare till välfärdspolitiken." Av ansiktsuttrycket att döma verkade den yngre mannen gilla denna respons. Här hade han ju en Moderat som inte stack under stol med att han var motståndare till välfärdspolitiken! Det måste ha varit som manna från himlen för en socialistisk journalist som ville skrämma upp väljarna med "högerspöket"! Så han följde upp spåret genom att fråga mig om *varför* jag var motståndare till välfärdspolitiken. Jag svarade - "Därför att välfärdspolitiken motverkar friheten och rättvisan, och den förstör dessutom välfärden."

Numera minns jag inte exakt i vilken ordning jag gjorde de poäng som sedan följde - men jag minns att jag fick ett tillfälle att förklara *varför* jag ansåg att välfärdspolitiken motverkade friheten och rättvisan, och *varför* jag ansåg att den förstörde välfärden. Jag påpekade att välfärdsstaten var en utspädd form av socialism. Och att den därför innebar att medborgarna sattes i en tvångströja av godtyckliga kontroller och regleringar. Det var på det viset som välfärdsstaten motverkade friheten.

Och välfärdspolitiken medförde raka motsatsen till rättvisan dessutom. Därför att den straffade människor när de var duktiga - och den belönade dem när de slarvade. Jag konkretiserade detta. Jag påpekade att välfärdsstatens fördelningspolitik gick ut på att närhelst du var mera produktiv än genomsnittet, och du därför tjänade mera pengar än genomsnittet - då straffades du för det genom att drabbas av procentuellt högre inkomst- och förmögenhetsskatter än den genomsnittliga medborgaren. Det var ju det som var innebörden av de "progressiva" skatterna. Och om du slarvade, t.ex. genom att supa, knarka eller begå brott - då *belönades* du för det genom att erbjudas dyrbar, "generös" vård av välfärdsstaten. På de mera produktivas bekostnad. Det var ju de mest produktiva, och ofta de mest moraliska, medborgarna som tvingades betala in mest pengar till staten. Och det var de minst produktiva, och ofta de minst moraliska, medborgarna som fick ut mest pengar från detta sjuka system. Jag beskrev sedan välfärdsstaten med dessa ord - "Välfärdsstaten är rofferi och parasitism satt i system." Detta i en intervju som jag hoppades skulle sändas i riksradion!

Den yngre mannen försökte nu "sätta dit mig" genom att fråga mig sarkastiskt hur jag kunde påstå att välfärdspolitiken "förstörde välfärden", när den ju erbjöd medborgarna "gratis" sjukvård, utbildning, pensioner o.s.v. Jag svarade att *statens egen statistik* bevisade att omfattningen av sådana saker som alkoholmissbruket, narkotikamissbruket och kriminaliteten hade *mångfaldigats* sedan slutet av 1940-talet, då den stora utbyggnaden av välfärdsstaten kom igång i Sverige. Och, frågade jag - "Att flera människor super, knarkar eller hamnar i ett eländigt liv som brottslingar - det kallar du väl inte för `ökad välfärd´?" Och det var ju väldigt *logiskt* också att välfärdspolitiken ökade utslagningen och missbruket, förklarade jag. Vitsen med välfärdspolitiken var ju att människorna skulle slippa ta ansvar. Att de skulle slippa ta ansvar för andra - och ännu viktigare, att du skulle slippa ta ansvar för sig själva. Och om den förda politiken uppmuntrade människorna till att *inte* ta ansvar - då vore det väl helt följdriktigt om många av dem inte heller tog ansvar för sig själva - utan att de i stället förföll till att göra sådana självdestruktiva saker som att supa, knarka och begå brott?

Den yngre mannen var nu svarslös. Jag såg på hans ansiktsuttryck att det här inte alls var vad han hade väntat sig när han gick in i intervjurummet med mig! Sedan halkade vi på något vis in på mitt påstående att välfärdspolitiken bara var en utspädd form av socialismen. Jag sade att socialismen till sin natur medförde ofrihet. Jag frågade den yngre mannen om han kunde nämna ett enda kommunistland där de på senare år hade haft en valvaka. Han tvekade ett ögonblick. Sedan hörde jag en röst. Rösten kom från den där hörsnäckan som han hade i örat! Jag kunde t.o.m. höra exakt vad den där rösten sade till den yngre mannen. Rösten sade dessa ord - "Fråga honom om de har haft en valvaka i Chile. Börja snacka om Pinochet!"

Det gjorde den yngre mannen. Jag hade inget "fyndigt" svar att komma med. Jag bara svarade kort och gott - "Nej, de har inte haft några fria val under Pinochet." Den yngre mannen såg lättad ut. Han myste nästan. Han hade ju vunnit åtminstone en liten poäng!

Jag förstod nu vad det hela handlade om. Den yngre mannen var en "rookie" på SR. D.v.s. han var en nybörjare, som saknade erfarenhet av hur man skulle hantera intervjuoffer på "rätt" sätt. Den äldre mannen som hade mött mig tillsammans med den yngre mannen före intervjun skulle fungera som rookiens "coach" och "mentor". Det var tydligen meningen att den yngre mannen skulle pröva sin förmåga att utföra en intervju på "rätt" sätt genom att börja med att ta hand om ett förment "lätt" intervjuoffer - mig. Jag skulle tydligen vara en försökskanin och ett övningsobjekt. Eftersom jag ju var en Moderat metallarbetare - och en sådan borde väl utgöra ett lättbesegrat villebråd? Även för en rookie? Det var antagligen vad socialisterna på Sveriges Radio hade räknat med. Och för säkerhetens skulle (det skulle vara både hängslen och livrem!) skulle den yngre mannen dessutom få "eldunderstöd" från den mera erfarna räven under intervjuns gång. Det måste ha varit så att den äldre, mera erfarna räven satt utanför intervjurummet under hela intervjun och följde med vad som hände. Och om något händelsevis skulle börja gå snett, då skulle han ingripa genom att ge rookien hjälpsamma råd genom den där hörsnäckan som rookien hade i örat. Det måste ha varit något tekniskt missöde som gjorde att jag kunde höra exakt vad den äldre räven utanför viskade till rookien. Det var nog inte meningen att jag skulle höra!

Det måste ha varit så att SR hade bjudit in mig till denna intervju *inte* därför att de hade för avsikt att ge en Moderat arbetare en ärlig chans att göra sin röst hörd i etern. De hade i stället bara velat ha mig som intervjuoffer därför att de räknade med att - "En Moderat arbetare - han måste vara någon stolle med smårasistiska åsikter. Han kommer säkert att undslippa sig ett antal riktigt smaskiga grodor under intervjun - som kommer att genera Moderaterna, och göra så att de förlorar röster i det kommande valet!" Dessa cyniska fiender till yttrandefriheten på SR måste ha blivit förvånade när det visade sig att jag klarade av att göra bra ifrån mig under intervjun! Det hände ju många flera gånger under intervjuns gång att den yngra mannen från Sveriges Radion blev svarslös, än det hände mig att *jag* blev det!

Nåja. Efter ungefär tjugo minuter tog kalaset slut. SR hade tydligen tänkt att tjugo minuter skulle utgöra en lagom lång tid för en intervju med en Moderat arbetare. Efter intervjuns slut tog jag farväl av den yngre och den äldre mannen i kontorslandskapet utanför intervjurummet. De tackade mig artigt för att jag hade ställt upp, de lovade mig att jag skulle få det där arvodet på några hundra kronor som det var brukligt att de betalade till folk som ställde upp på kortare intervjuer och så tog jag bussen och tunnelbanan till mitt jobb på fabriken. Jag kom till jobbet den dagen ungefär kl. 10:00 (vi brukade börja arbetsdagen kl. 7:00, så jag missade tre timmars arbete). Mina arbetskamrater tyckte att det var underligt att jag hade tagit flera timmars ledigt, utan lön, för att ställa upp på en sådan intervju. De skulle inte ha gjort en sådan sak själv. Idealism var inget som tilltalade dem! Mina arbetskamrater var, med ett enda undantag, antingen socialdemokrater eller kommunister. De tyckte att jag var dum i huvudet för att jag stödde Moderaterna. "Så gör ju bara inte en *riktig* arbetare!" - resonerade de.

Jag väntade sedan spänt på vad reaktionen skulle bli när den där intervjun sändes. Jag tyckte nämligen att jag hade gjort bra ifrån mig - bl.a. var jag stolt över att jag hade fått in en del fullträffar mot välfärdspolitiken. Men det blev ingen som helst reaktion. Jag fick mitt arvode på några hundra kronor genom ett utbetalninsgkort från Postgirot. Men jag hörde inte talas om intervjun. Inga av mina vänner hörde talas om att någon intervju med med mig sändes under veckorna som följde. Och SR hörde aldrig av sig med någon information om när intervjun skulle sändas. Jag kollade också tablåerna över radioprogrammen i dagstidningen i flera veckor. Men när Riksdagsvalet en månad senare var över, och jag fortfarande inte hade hört ett enda pip om intervjun, förstod jag hur det hela låg till.

SR hade säkert velat skada Moderaterna i valet. De hade hoppats att jag skulle säga så pass korkade saker i intervjun att det hade kunnat å samka Moderaterna skada, om de hade sänt intervjun strax före valet. Men när intervjun var över och jag hade gått till jobbet den där morgonen i augusti - då insåg de antagligen att det de hade inspelat där på bandet var en intervju som skulle skada *vänsterpolitiken* i stället - om de valde att sända intervjun.  Jag hade ju levererat en del mycket kraftfulla argument mot välfärdspolitiken - sådana argument som *aldrig* brukade höras i den offentliga debatten! Så - "locket på!" - det var det som gällde! De som bestämde på SR - dessa yttrandefrihetens usla hycklare - de måste ha stoppat in bandet med intervjun i något mörkt och undanskymt arkiv i källaren och sedan bara glömt bort den.

Så - vad är slutsatsen? Främjar SR yttrandefriheten? Inte en chans! SR är bara ett propagandaorgan för socialismen. En megafon åt åsiktsetablissemanget. Åtskilliga av dess anställda är t.o.m. hängivna kommunister. Det vet jag av personlig erfarenhet. Jag träffade under 1970-talet, och under det tidiga 1980-talet, några individer som var anställda på SR. En träffade jag 1975. Han bodde på Lidingö, där jag också bodde på den tiden (jag bodde på den tiden fortfarande hos mina föräldrar, som var välbärgade och därför hade en stor villa på Kottlavägen). Han jobbade med att framställa program och han var en sådan där radikal VPK:are som lovordade sådana moraliska monster till diktatorer som Mao Zedong och Ho Chi Minh.

SRs väsende beskrevs och förklarades på ett ypperligt sätt av Ayn Rands i hennes essä - "To Dream the Noncommercial Dream". Denna essä förklarar hur det kan komma sig att somliga "kulturarbetare" drömmer om att få jobba som maktens kreatur inom ett statligt massmedieföretag - bara för att slippa stressen av att behöva göra så bra ifrån sig att deras kulturalster lyckades erhålla kunder som var villiga att betala för dem. Essän återfinns i essä-samlingen - "The Voice of Reason" - (som finns att köpa här - www.aynrandbookstore.com ). För att uttrycka vad det handlar om mycket kort - när staten etablerar en statligt sponsrad radio och TV-kanal, och gör denna kanal "självständig" - så att politiker inte ska kunna bestämma på ett direkt sätt vad som sänds i den - då uppstår en modern motsvarighet till den tidigare adeln. På feodaltiden fick privilegierade privatpersoner *förläningar*  av kungen. Dessa privilegierade privatpersoner kunde sedan inkassera en automatisk och nästintill garanterad inkomst från bönderna som fick slita på godset - och kungen bestämde inte över dessa gynnade adelsmän så värst mycket. Adeln var som en egen lag. De fick göra i stort sett som de ville. Och resultatet blev inte bra. Den forna tidens adel var ju moralisk förfallen och korrumperad.

På SR idag utgör de anställda en modern motsvarighet till forntidens adel. De har en garanterad inkomst. Staten ser ju till att de alltid får in licensavgifterna - som alla innehavare av TV-apparater i Sverige enligt lagen *måste* betala. Och dessa licensavgifter flyter in alldeles oavsett hur dåliga program personalen på SR än framställer. Och personalen på SR får göra som de vill. Staten ingriper sällan, ävan om personalen främjar sina egna personliga ideologiska vänsteragendor. SR sänder i stort sett uteslutande sådana program vars innehåll stryker vänsteretablissemanget medhårs. Socialismen, ekologismen, multikulturalismen, pacifismen anti-amerikanismen, egalitarianismen o.s.v. Det är SRs "officiella linje" - fast det är förstsås en välbevarad offentlig hemlighet att det är på det här viset!

Det händer förvisso ibland att SR gör intervjuer med Moderater, med kristna, med affärsmän och andra avvikare från vänstern. Men det finns ett tydligt mönster. De Moderata som intervjuas framställs gärna som dumma och invandringsfientliga. De kristna som intervjuas framställs gärna som dumma och intoleranta. Affärsmännen som intervjuas framställs gärna som dumma och smygfascistiska. Men *socialdemokrater* som intervjuas framställs gärna som kloka och bussiga. Och *kommunister* som intervjuas framställs gärna som kloka och småmysiga. Så du ser - även när olika röster tillåts i etern, så är dessa intervjuer ordentligt "masserade" - så att de ska leda fram till de av vänstern önskade resultaten.

Vad kan vi då göra för att åstadkomma *äkta* yttrandefrihet i etern? Tja, vi måste skapa samma sorters rättsliga villkor som de tryckta medierna redan arbetar under.

Det finns tre huvudkrav som måste ställas på en frihetlig eterpolitik. *ingen* censur! *100%* privat ägande! Och *fullständig*, oreglerad näringsfrihet!

Det första kravet innebär att det inte ska få finnas en enda lag mot pornografi, mot hädelse av någon religion, mot "hate speech", mot "olämpliga" politiska yttringar o.s.v. Det enda som inte får förekomma i etern ska vara dels *förtal*, och dels uppmaningar till *brottsliga handlingar*. Det ska t.ex. inte vara tillåtet för en Nazist att skrika i radio eller på TV - "Alla goda patrioter - ni måste göra Er plikt och gå ut och bränna ner judesvinens synagogor!" Och det ska inte vara tillåtet för en Islamist att skrika till folk i radio eller TV - "Alla goda muslimer - ni måste gå ut och spränga sönder de otrogna hundarna i deras tunnelbana!" Det måste också vara tillåtet att "förolämpa" de kristna, muslimerna, judarna, hinduerna och likaså medlemmarna av alla andra religioner och filosofier. En förolämpning är inte en kränkning av någons rättigheter. Det måste också vara tillåtet för människor att göra nedsättande kommentarer om rasmässiga, sexuella och etniska minoriteter - så länge inga uppmaningar till våld förekommer. Ett rasistiskt uttalande utgör inte en kränkning av någons rättigheter. Och givetvis får ingen slängas i fängelse för att hon kritiserar makthavarna inom vare sig politiken, inom kulturen, inom det privata näringslivet o.s.v.

Det andra kravet innebär att *alla* radio- och TV-kanaler måste vara privatägda och vinstinriktade (eller så kunde de vara ideella stiftelser, om några ideella stiftelser med de erforderliga ekonomiska resurserna för att skapa en radio- och TV-kanaler händelsevis funnes). *inga* statliga, eller statligt sponsrade, radio- och TV-kanaler finge förekomma. Inga maktgiriga politiska fingrar i syltburken, tack!

Det tredje kravet är det minst välförstådda. Det måste råda *fullständig* etableringsfrihet inom etern. Vem som helst som har de erforderliga stålarna måste få starta radio- och TV-kanaler, om och när de vill. Det får inte förekomma några som helst krav på *sändningstillstånd* som erhålls från ett statligt organ. Annars blir etern "som i USA".

Det har sagts att USA är skräckexemplet på hur radion och TV:n artar sig när det råder "kapitalismen" inom etern. Den amerikanska TV:n har, med rätta, beskrivits som - "en jättelik ödemark" - (d.v.s. "a vast wasteland"). Men vad de flesta människor inte förstår är den amerikanska statens avgörande roll i skapandet av denna ödemark. Samtliga radio- och TV-kanaler i USA är privata, vinstgivande bolag - visst. Men de är beroende av att erhålla *sändningstillstånd* från ett statligt organ - FCC. Detta sändningstillstånd måste förnyas vart femte år. FCC har en gång vart femte år möjligheten att, efter eget gottfinnande, besluta att återkalla vilken som helst radio- och TV-kanals tillstånd att sända! Och om det sker - då "dör" kanalen! Den upphör att finnas till. Och ägarna förlorar då givetvis jättemycket pengar! Så de amerikanska radio- och TV-bolagen är ständigt livrädda för att förlora det där sändningstillståndet. Vilket gör att de *aldrig* någonsin vågar sända ett kontroversiellt program. Därför att om ett program vore *kontroversiellt* - då skulle det programmet kunna råka reta upp någon byråkrat på FCC. Och då skulle kanalen kanske förlora sändningstillståndet, nästa gång detta tillstånd kom upp till prövning. Så de amerikanska radio- och TV-bolagen vågar inte sända annat än de allra mest oförargliga program. Minsta gemensamma nämnare. Det blir pappvälling för hela slanten. *Inget* med minsta intellektuella tuggmotstånd således!

Hur skall det begränsade frekvensutrymmet då "fördelas" i det system som jag förespråkar, frågar du kanske? Svaret är - genom att rätten att sända på en viss frekvens helt enkelt får gå till den som betalar bäst för den! Om en uppstickare ville börja sända radio- eller TV-program - och ingen lämplig frekvens fanns ledig - då skulle uppstickaren snällt få *köpa* rätten att sända på en viss frekvens från en av de befintliga radio- och TV-kanalerna. Och priset skulle vara de två inblandade parternas ensak. Staten skulle inte få lägga sig i alls!

Nu måste jag sluta skriva. Detta har blivit en väldigt lång artikel. Jag vill dock bara väldigt kortfattat göra klart att jag *inte* längre är Moderat. Jag är fortfarande metallarbetare - fast en arbetslös sådan sedan drygt ett år tillbaka (jag rullar dock inte tummarna - jag går i en arbetsmarknadsutbildning - där jag håller på att lära mig den ädla konsten att sköta CNC-maskiner). Men numera är jag en *objectivist* - och inte en Moderat. Jag är en anhängare av den radikala filosofin som skapades av Ayn Rand. Och jag avskyr Moderaterna som pesten (om du undrar varför jag avskyr Moderaterna så mycket som jag gör, kan du läsa denna artikel - http://www,newsmill.se/artikel/2009/04/05/varfor-jag-avskyr-moderaterna ). Jag har inget alls haft med Moderaterna att göra sedan hösten 1982. Jag inser numera att de Moderata politikerna är så usla och fega att de försöker värva röster genom att försöka - "vara ännu bättre socialdemokrater än socialdemokraterna själva". Och om det ändå ska föras en socialdemokratisk politik  - varför skulle det då vara det minsta dugg bättre att den politiken fördes av en "borgerlig", Moderat regering - i stället för att föras av en regering bestående av "riktiga" socialdemokrater?

Men att bryta socialisternas grepp om makten - det är litet grand av "hönan och ägget" över det hela. Vi måste nog få bort socialisterna från deras fäste i Sveriges Radio för att vi ska kunna få bort socialisterna från deras makt över politiken. Men vi måste väl få bort socialisterna från deras makt över politiken för att vi ska kunna få bort socialisterna från deras fäste i Sveriges Radio! Catch-22 råder således! Eller - "något är ruttet i Sverige!" - för att tala med Hamlet!

Henrik Unné (226 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/34017

21 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Så fint du skildrar vardagen för en rättshaverist.

Permalänk | Anmäl #1 Allfons Mållgan, 2011-03-14, 08:26

Till Alfons Målgan #1: Jag försäkrar dig, Alfons - mitt liv som idealist har varit *mycket* mera framgångsrikt och lyckligt än någon cynikers liv. Jag har visserligen fått anstränga mig en hel del - ofta utan snabba resultat. Men mitt liv har varit ett äventyr. Jag skulle inte vilja byta mitt liv med någon annan.

Permalänk | Anmäl #2 Henrik Unné, 2011-03-14, 09:22

Intressant, men alldeles för lång artikel. Essensen skulle kunna ges på 1/3 av utrymmet.

Annars gillade jag det du skrev om yttrandefriheten, dvs. förbjud endast uppmanandet till våld samt och förtal. I det senare fallet måste en domstol efter åtal pröva sanningshalten.

Permalänk | Anmäl #3 Sten Figaro, 2011-03-14, 12:34

Till Sten Figaro #3: Jag håller med dig att den här artikeln var lite väl lång. Jag har fått ungefär 230 olika artiklar publicerade här på Newsmill under de senaste 2 1/ åren, och just den här artikeln blev den längsta som jag har skrivit hittills. Jag kortade inte ner den därför att jag ville berätta om samtliga intressanta detaljer om hur det moraliskt korrupta Sveriges Radio censurerade mig.

Det är förresten bra att du uppskattar principen om rättsäkerhet, Sten. Alltför många svenskar, speciellt politiker, gör inte det.

Permalänk | Anmäl #4 Henrik Unné, 2011-03-14, 18:43

Så din kritik av systemet med public service bygger på att en journalist behandlade dig otrevligt en gång för 30 år sen?
Snälla... skärp dig nu Henrik.

Du har ingen aning om hur SR fungerar idag och hur anställningsformerna ser ut inom Sveriges media.

Du har ingen aning om hur mediamarknaden i USA fungerar.

Varför i herrans namn bär du på detta enorma behov att om och om igen uttala dig om saker som du inte begriper!?

Permalänk | Anmäl #5 Tomas Karlsson, 2011-03-14, 20:35

Det är f.ö högst roande att du 30 år senare inte har lyckats räkna ut vad som egentligen hände i den där radiostudion.
För det första glasrutan i en radiostudio finns där för att reportern ska kunna ha kontakt med sin producent och sin ljudtekniker. Alla radiostudios ser ut såhär, även på kommersiell radio.
Den äldre mannen som du inbillat dig i alla år var nån slags förhörsledare, var producenten. Så går det fortfarande till i alla radiostudios, förutom rena självkörningsbås förstås.
Att journalister på 70-talet var vänsterinriktade ligger det förstås en viss sanning i, men så såg ju världen ut. Då.
Du träffade 1975 en anställd på SR som var kommunist. då var de flesta nu anställda inom public service inte ens födda! Jag känner flera anställda på SVT och SR som är moderater, ska man tolka det som att public service är styrda av högerkrafter?
Att du fått 230 artiklar publicerade på Newsmill bevisar bara att här inte finns någon som helst kontroll av relevans och kvalitet.
Att du uttalar dig om andra som varande cyniker är väl lite magstarkt med tanke på att du själv propagerat för att israeliska armén skulle sänka samtliga skepp till Gaza med man och allt.
Ingen tar dig på allvar herr Unné. Glöm aldrig det.

Permalänk | Anmäl #6 Tomas Karlsson, 2011-03-14, 21:14

Public service kan aldrig bli något annat än propaganda. Som tonåring på 70-talet var samtal om SR:s propaganda något så uppenbart att man dagligen pratade om detta på skolrasterna.
" Här kommer Ville och Valle och Viktor" för de yngsta.

Permalänk | Anmäl #7 Robert Pettersson, 2011-03-14, 22:18

230 artiklarf!!! Av detta hjärndföda malande. Vilken ödslighet.

Permalänk | Anmäl #8 Peter Ingestad, 2011-03-15, 10:51

Han är förstås inte ensam i sitt heroiska martyrskap.

http://tankesmedjandumbo.blogspot.com/

Permalänk | Anmäl #9 Peter Ingestad, 2011-03-15, 12:00

Till Tomas Karlsson #5: Vilka grunder har du för din uppfattning att jag - "ingenting begriper" om Sveriges Radio och amerikansk TV? Jag tycker att jag förde fram en hel del starka argument för mina uppfattningar om SR och amerikansk TV.

Och Tomas - förnekar du på *allvar* att SR fungerar som en skattefinansierad (den obligatoriska avgiften är egentligen en skatt, eftersom staten driver in den från alla som äger en TV) megafon för socialisterna? Jag menar - alla vet att SR bedriver vänsterpropaganda!

Permalänk | Anmäl #10 Henrik Unné, 2011-03-15, 13:56

Till Tomas Karlsson #6: Jag räknade ut nästan omgående vad som skedde i den där studion, medan intervjun fortfarande pågick. Jag *hörde* producenten "coacha" rookien ("börja snacka om Pinochet - det gör vi socialister *alltid* när någon utsätter socialismen för besvärande kritik") - jag hörde exakt vad han sade med mina egna öron. Och är det inte uppenbart att den där producenten hade ett syfte - att rentvå socialismen, att skydda socialismens rykte mot min kritik.

Och - är det förenligt med SRs uppdrag - d.v.s. att vara ett "public service"-företag som främjar en *allsidig* opinionsbildning? Var det verkligen meningen att SR skulle bilda opinion för just socialismen? Svaret på den frågan är förstås - "Ja!" - eller hur? Handen på hjärtat - det var väl aldrig meningen att SR skulle främja yttrandefriheten, och en allsidig opinionsbildning!

Permalänk | Anmäl #11 Henrik Unné, 2011-03-15, 14:13

Nu har jag läst färdigt. Du argumenterar alltså emot välfärd, SR och public service, med en intervju från 1979 som underlag.

Det här inlägget innehåller absolut ingen substans. Att du åter och åter igen försöker koppla ihop public service och välfärd med kommunistspöket gör dessutom artikeln ännu mer trivial.

Kan jag få mina tio (?) minuter tillbaka?

Permalänk | Anmäl #12 Toofan Salehpour, 2011-03-15, 16:34

Till Toofan Salehpour #12: Du tror att kommunismen bara är ett "spöke"? Du tror att uppgifterna om Stalins massmord, och Maos massmord, och Pol Pots massmord o.s.v. bara är *spökhistorier*? Tror du på allvar att uppgifterna om, t.ex., eländet i arbetslägren bara är påhittade? Om så är fallet är du *väldigt* blåögd!

Permalänk | Anmäl #13 Henrik Unné, 2011-03-15, 21:47

Snälla, snälla Henrik. Det är inte 1979, du har hamnat i en tidsmaskin och missat de senaste 30 åren av medial utveckling. Det du pratar om finns inte längre.

De flesta anställda på public service var inte ens födda när du blev intervjuad. Det är alliansen som leder Sverige nu, de vill ha public service kvar, är de också maoister och röda kmehrer?

Amerikanska TV-bolag är, precis som sina svenska kommersiella motsvarigheter, rädda för sina annonsörers reaktioner, därav det menlösa innehållet.

Kan du inte snälla, snälla sluta skriva dina ofattbart självförhärligande artiklar snart?

Permalänk | Anmäl #14 Tomas Karlsson, 2011-03-16, 09:01

Till Thomas Karlsson #14: Nej, det är inte annonsörerna som de amerikanska TV-bolagen är rädda för. Annonsörerna kan inte återkalla TV-kanalernas sändningstillstånd. Det kan endast *staten* göra - enkannerligen FCC. Det är FCC som TV-kanalerna i USA är rädda för.

Och Sveriges Radio har inte förändrats i någon väsentlig grad. SR gör fortfarande propaganda hela tiden för det som är "politiskt korrekt". Den enda skillnaden är att det som är poltiskt korrekt idag är inte exakt detsamma som det som var politiskt korrekt 1979. 1979 var det fortfarande politiskt korrekt att lovorda Pol Pot och Mao Zedong. Men det vore politiskt självmord för någon på SR att göra så idag. Idag består det politiskt korrekta av sådana saker som - den globala uppvärmnings-teorin, illa dolda sympatier för islamistiska terrorister, beklagan över att socialdemokraterna inte är "riktiga" socialdemokrater längre och så vidare.

Permalänk | Anmäl #15 Henrik Unné, 2011-03-16, 21:35

Om man är med i en extrem politisk sekt, (som numera alltmer sysslar med att ställa upp bakom diverse tvivelaktiga "ledare" och förkasta de som vågar säga emot), så upplever man förstås allting som inte stämmer med ens extrema världsbild som "politiskt korrekt".
Henrik, du tillbringar all din tid med att skriva långa tröttsamma självälskande drapor på Newsmill och att gräla med dina före detta vänner inom objektivitetssekten.
Du är schizofren, masoschist och vad jag förstår arbetslös. Det är helt ok med mig, även om det är trist om du hittar nåt jobb (å andra sidan borde du ju enligt din egen logik bara sänka din lön så fixar det sig). Men dina "vänner" på den radikalkapitalistiska sidan är inte lika glada i outsiders det kan du lita på. Om samhället som genom ett trollslag skulle bli objektivistiskt skulle du omgående bli inspärrad. Förstår du inte det?

Permalänk | Anmäl #16 Tomas Karlsson, 2011-03-17, 11:11

Till Tomas Karlsson #16: Jag tycker att risken för att jag ska blir inspärrad vore avsevärt större om jag hamnade i ett socialistiskt samhälle (tänk Gulag och Auschwitz) än om jag hamnade i ett objektivistiskt, kapitalistiskt samhälle.

Angående mina relationer till andra objektvisister, så betvivlar jag att du har några insikter om den saken. Du spekulerar - (men jag gissar att du nyligen har läst de där tre långa artiklarna på engelska som jag postade på min egen blogg för några veckor sedan).

Det där om att sänka mina löneanspråk för skaffa mig ett jobb. Jag skulle gärna göra det - om jag kunde. Men i dagens Sverige vågar inte några arbetsköpare att anställa en arbetssökande till en lägre lön än den avtalsenliga - oavsett hur villig den arbetssökande än är att jobba för den lönen. Därför att om en arbetsköpare betalar en jobbare mindre än den avtalsenliga lönen - även om det sker med jobbarens eget medgivande - går facket på krigsstigen direkt! Det blir blockader och trakasserier för hela slanten!

Permalänk | Anmäl #17 Henrik Unné, 2011-03-17, 18:55

Alltså, all media har kvalitetskontroll, så allt material de samlar in hamnar inte i etern. Dessutom förfinar de texter, plockar bort svordomar, usel grammatik och dialekter etc(lite svårt att göra i radio kanske, men). Och klipper och klistrar de mest intressanta frågorna. Och skär ner långa texter till kortare egenförfattade meningar.

Ibland kan de till och med klanta sig så att ursprungsinnebörden ändras.

Censur? Tja, kanske. Men särbehandling är det ju inte.

Men en sak borde du faktiskt svara på; varför tycker du att det är orättvist att de ställer en fråga om Pinochet, när du klumpar samman svensk välfärdspolitik med Soviet?

Du gör ju själv vad de gjorde mot dig, du gjorde det dessutom först. På intet sätt kan detta vara obefogat om det du gjorde är befogat, eller hur?

Permalänk | Anmäl #18 Carl-Olof Hillerdal, 2011-03-18, 17:49

Carl-Olof Hillerdal #18: Oj, då! Den *där* var bra! Du skriver - "Men särbehandling är det ju inte."

Påstår du alltså på fullt allvar att vi förespråkare av kapitalismen och dylikt får ens något i närheten av 1% så mycket utrymme i SR som förespråkarna av det som för tillfället är "politiskt korrekt" får?

På 1970-talet var det kommunismen som var "inne" hos den svenska kultureliten - och följaktligen vimlade det av tokstollar som höjde Mao Zedong, Ho Chi Minh, Che Guevara och t.o.m. Pol Pot och Kim Il Sung till skyarna i SR (och också i resten av de svenska massmedierna, som lät sig ledas av SR). Jag vet, därför att jag var med på 1970-talet (jag är född 1954, så jag tillhör den allra sista årkullen av "fyrtiotalisterna").

Nuförtiden är kommunismen inte tillnärmelsevist lika "inne" kultureliten som den var på 1970-talet. Så det är sant som en del kommentatorer här har påpekat - det vimlar inte av extrema kommunister i SR idag (förutom möjligen de fegisar som döljer att de fortfarande är extrema kommunister förstås).

Idag är det *annat* stolleri och ondska som är "inne" hos den svenska kultureliten - t.ex. global uppvärmning ("vi ska inte vara intoleranta mot oliktänkande [men är förespråkarna av global uppvärmning de som är *olik*tänkande?], genom att skilja de vetenskapsmän som ertappas med att förfalska klimatdata från deras ansedda jobb på universiteten"), islamistiska självmordsbombare ("självmordsbombarna är inte onda - de har ju sina skäl. Fast vi kan inte förstås inte förstå deras skäl, eftersom vi tillhör en helt annan kultur än de gör"), pacifism ("det är *vårt* fel att det blir krig, om vi väljer att försvara oss med våld när vi blir angripna") o.s.v. Så nu är det helt andra ideologier som, p.g.a. att de är politiskt korrekta hos kultureliten, får en gräddfil till mikrofonerna, intervjusofforna och annat gott i SR.

Nåja, du ställer mig i alla fall en fråga. Jag ska inte fly undan ansvaret att besvara den. Du frågar mig - "Varför tycker du att det är orättvist att de ställer en fråga om Pinochet, när du [Henrik] klumpar ihop svensk välfärdspolitik med Sovjet?"

Men, Carl-Olof, jag *hade inte* klumpat ihop svensk välfärdspolitik med Sovjet *när de ställde mig* den där frågan om Pinochet. Att se paralleler mellan svensk välfärdspolitik och kommunismen gör jag *först nu*, trettio år senare. När de där snubbarna på SR drog till med en fråga om Pinchet, hade jag då *bara* frågat dem vänligt om de kände till några valvakor vid något enda av kommunistländerna. Det var väl en saklig fråga som vilken som helst anhängare av demokrati kunde ha ställt? Det var visserligen en lite "elak" fråga jag ställde. Men den var väl inte en *försåtlig* fråga - som det där slaget under bältet att försöka koppla ihop en moderat metallarbetare med Pinochet?

Du förstår - när den där intervjun gjordes, i augusti 1979, var jag "bara" en moderat. Jag var därför rätt så timid och harmlös (Och jag var inte ens vidare bra på att förespråka kapitalismen - fast jag var redan då mycket bättre än de flesta andra moderater på den tiden var. Mitt problem var nämligen "bara" att jag var okunnig. De övriga moderaterna - *deras* problem var att de inte ens var ärliga!)

Jag hade på den tiden ännu inte upptäckt filosofin objektivismen. Därför insåg jag inte på den tiden ännu att det faktiskt finns mycket gemensamt mellan den svenska välfärdsstaten och kommunismen. (Vad finns det som är gemensamt? Socialismen - kommunismen är en "ren", och därför akut dödlig, form av socialismen - medan välfärdsstaten är en mycket mera utspädd, och därför mycket svagare, mindre akut dödlig, form av socialismen.)

Permalänk | Anmäl #19 Henrik Unné, 2011-03-20, 06:46

Hej henrik!

Jag har läst att en objektivist inte kan ha samlag för att det inte är tillräckligt egoistiskt.

Stämmer det?

Permalänk | Anmäl #21 Tore, 2011-08-16, 20:13

Skönt att du inte använder någon form av anekdotisk bevisning Henrik. All heder åt dig

Permalänk | Anmäl #22 Linus R, 2011-10-19, 21:59