Rätt av Jan Björklund att lyfta tillbaka katedern

Du argumenterar väl och jag minns sonens förvåning när han kom hem från skolan i sjunde klass och utbrast:
- Pappa, pappa, det verkar finnas lärare som är intresserade av sitt ämne.

Men kopplingen till katedern? Är det inte en ganska misslyckad provokation och jag tror att Björklund skulle behöva en talskrivare av din kaliber om han verkligen ska kunna förpacka det här budskapet till landets lärarkår.

Jag tolkar det som en oblyg flirt med en nostalgisk väljarkår. Reinfeldt såg i alla fall intresserad av sir Ken Robinson hos Skavlan!

Mats, eftersom det var katedern som skulle bort när det begav sig är det väl rimligt att det är den som får återvända. :)

Reinfeldt är en artig man och Sir Ken Robinson en humoristisk sådan.

Det största problemet med resonemanget är förmodligen att för varje lärare som lyckades väcka intresse och engagemang med sin katederundervisning så fanns det femton som stod och mässade medan eleverna kämpade för att inte falla i dvala.

Jag kanske har missat något, men är inte de flesta idag överens om att för stort fokus på eget arbete och eget ansvar är förkastligt, just på grund av de negativa följder som Björklund poängterar? Liksom att för stort fokus på katederundervisning, där elever ses som tomma kärl som ska fyllas på av en allvetande lärare, rimmar ganska illa med det vi idag känner till om hur lärande fungerar? Är det inte dags att nyansera diskussionen en aning, istället för att polarisera och slå in öppna dörrar?

Jag skulle kunna tänka mig att lägerelden är en bättre metafor. Vi samlas i en ring och delar erfarenheter. Stammens klokaste och bästa historieberättare leder festen.

Ibland sjunger och dansar vi tillsammans medan elden falnar och solen stiger upp vid horisonten. Sedan sover vi hela dagen i väntan på nästa magiska föreställning.

Metaforer är kraftfulla redskap - lite okontrollerbara men nödvändiga för att tankarna ska få flyga.

P.S. Jag gillar katedrar - men bara om jag får sitta på dem!

Robert, jag är ledsen att du har så dåliga erfarenheter. Jag beklagar också att du var för artig för att säga ifrån. Jag tror inte att så värst många elever lyssnar på malande lärare i dagens skola. Visst har det varit en viss återgång sedan nittiotalet, visst har det blivit mer okej med undervisning, men det behövs mer. Men det är klart ska man kunna inspirera måste man dels kunna och dels vara förberedd och för det krävs tid.

Något som förstås också behövs är lärare som är observanta på sina elever och kan se skillnaden på intresserade och nedsövda sådana.

Romantiskt och fint med lägerelden, Mats. Går bra ihop med din profilbild på Newsmill. :)

Jag sitter också gärna på katedern. Tyvärr är det förbjudet att sitta på bänkarna på vår skola så jag blev tvungen att sluta med det.

Jag reagerade som du, Helena, när jag läste debattartikeln. Jag blev studsglad och kände att ja, han har fattat. Det är ju det här det handlar om. Han har fattat det ungefär samtidigt som jag fattade det. Jag måste leda och inspirera, visa, diskutera, problematisera. Jag måste använda hela klassens tänkande för att få med den minst intresserade. Jag måste använda mig själv, varje lektion.

Så blev jag så förvånad när jag läste lärarbloggarna och de inte såg på saken som jag. Många är kritiska och misstolkar budskapet som jag ser det. Det är väl ingen som vill tillbaka till kadaverdiciplin? Det är inte det katedern ska vara till för. Den är till för den ledande läraren. Den jag vill vara.

Du har gjort det igen. Du skriver det jag tänker. Tack.

Om man lyssnar till Ken Robinson utifrån en brittisk skol-kontext så känns han ganska självklar. I Sverige har vi lite andra förutsättningar och lite andra problem.
Det finns många olika sätt med vilka man kan döda elevers intresse. I England har det kanske i första hand handlat om stela strukturer, standardiserade test och katederundervisning. I Sverige har vi mer jobbat självständigt eller i grupparbeten utan handledning.

Vi behöver inte katederundervisning i Sverige.
Vi kan inte ha lärare som ska show:a på alla lektioner för att underhålla elever. Vi kan ju inte längre springa runt och slå de, som inte lystrar, på fingrarna.

Vi behöver lärare som har något att förmedla, men som framförallt har tålamodet att lyssna till elevernas autentiska frågor, och samtidigt förmågan att styra bort från de frågor som är ställda för att få uppmärksamhet. Vi behöver alltså premiera den autentiska och utvecklande dialogen i klassrummet för att skapa fokus och kvalitativ kunskap.
Vi behöver lärare som sätter elevernas utveckling främst, samtidigt som de vågar ställa krav på eleverna.
Lärarna behöver vidare mycket tid för varje enskild elev för att verkligen kunna ge de svar som varje individ behöver för att lyckas.

Styr upp styrningen av skolan, och se till att lönerna blir bättre för lärare, så de blir lite status på jobbet igen, så ska ni se att skolan kan bli mer än en fritidsgård.

Den där katedern - vad ska man ha den till egentligen?

Eller är det bara en symbol?

Men USCH vad dumt!

Katerderundervisning ä ren efterbliven ,fruktansvärt ineffektivpedagogisk metod.

Det är DATORN man skall använda!

Det finns bra och engagerade lärare som jag nog tror att Helena är men det finns oengagerade, trötta och icke kompetenta lärare också. Det blir inte bättre med en kateder!
Vi har alla varit med om båda sortens lärare och vet vad en engagerad lärare kan åstadkoma. Problemet är att återinföra den gamla skolan med mer auktoritesbundenhet gör inte skolan en tjänst. Mer betyg och nationella prov skapar ingen ny dynamik.
Det behövs en ny vision för skolan.

DET är så riktigt!! En bra lärare är värd guld, men de kräver en specialbegåvning som få besitter.

Skillnaden i skolan idag och tidigare (när jag gick i skolan) är relativt liten. Det har i pubertetstider, alltid gått ut på att impa på den man är intresserad av. Jag tänkte först skriva "motsatt kön", men det är ju inte så korrekt längre. Vi har de senare decennierna sett en ökning av antalet elever av manligt kön som antagit utmaningen att "erövra" någon annan. Någon liknande ökning finns inte alls hos den kvinnliga studentpopulationen. Därav kanske att unga tjejer numera har högre betyg än pojkarna (??). De stannar hemma, förmodligen HELT FRIVILLIGT, och väljer att studera. Nya svenska unga flickors pubertet är något som inte finns. Det har minst 10% av befolkningen intygat och då måste det vara sant. Vi får inte låta bli att lyssna på minoriteter.

Svar till #9 Mats olsson
Om Du inte vet vad vi skall med katedrar till i svenska grundskolan, är frågan om du haft ämnes- och stadiebehöriga lärare. För den som är ämnes- och stadiebehörig lärare vet att det behövs ett nav, en knutpunkt där läraren kan ha medförd extra litteratur som plockats fram utifrån respektive elevs behov och bakgrund; där läraren under en lektion där grupparbete pågår kan inleda och avsluta lektionen, där eleverna under vanligt enskilt arbete kan komma fram och ställa egna frågor utan att störa bänkkamraten och där läraren har tavlan som går att skriva på bakom.

Det är viktigt att läraren har denna knutpunkt där eleverna kan rikta sina blickar mot när nya avsnitt skall gås igenom efter att intresse för det nya området växts av läraren. Eleverna skall inte behöva genomlida att klasskamrat till vänster ställer samma fråga som den som ställs till höger utan när det finns frågor, så skall läraren gå igenom just den biten utifrån en helt annan synvinkel än den som läroboken presenterar.

En del av stöket i klassrummen kommer sig av att flumskolan förutsatte att det var bra att läraren hela tiden cirkulerade i klassrummet och elever som inte observerades att de behövde lärarens hjälp reste/reser sig och går dit läraren är. Observera att rent teoretiskt har läraren som bäst 1,5 minuter per elev och lektion. Vissa ämnen har bara några få 40 minuters lektioner i veckan. Den tiden är så knapp att det är ren skandal att en del lärare inte inser att det behövs uppstart och avslut varje lektion för att eleverna ens skall kunna arbeta vidare.

Så till de som tror att datorer och nätet gör jobbet. Själv blev jag systemprogrammerare 1971, SO-lärare långt långt senare. Det är inte bara så att problemet med datorerna är att allt som finns på nätet inte är källkritiskt analyserat, dvs mycket är helt fel av det som går att läsa på t.ex. Wikipedia. Det stora problemet är att för att kunna 'forska' via nätet, så krävs det djupkunskaper i allt från främmande språk till ordförståelse på svenska; från kunskap om medeltida språk till källkritisk analys; från kunskap om hur man får fram säkra sökningsresultat via t.ex. Google och inte får flera tusen svarsalternativ till vad det är man behöver få uppgifter om och hur man skall skriva i en sökmotors ruta. Jag skrev själv ett av världens första sökprogram 1980. Finner till min förvåning att flertalet av sökmotorerna idag inte har en kunskap om att de använder 'mitt' gamla trunkeringssystem och genvägar som går att använda om man vet hur man skall använda 'and', 'or' men det är ändå bara första hjälpen och gör tyvärr att det krävs en hel del kunskap innan man kan veta var man skall söka mer kunskap.

#14 Inger E Johansson
Aha - du tänker katedern mer som en form av kontor? En plats att samla materialet och ge individuell handledning till barn som behöver stöd. Jo jag känner igen kön från min skoltid. När jag var färdig med sidan fick jag stå i kö tills fröken hade rättat min uppgift och jag kunde vidare.

Antagligen menar Björklund något mer storslaget och jag gissar att det handlar om att återinföra det goda berättandet i klassrummet. Frågan är då varför detta ska från en position sittande bakom en kateder?

Om kritiken handlar om "eget arbete" kanske han kunde varit mer tydlig och beskrivet behovet av meningsfullt sammanhang - och som inger skriver tydliga introduktioner.

Kritiken mot "flumskolan" är delvis en kamp mot väderkvarnar och halmdockor. Jag tror J.B. behöver dessa fiender för att legitimera populistiska utspel som tangerar detaljstyrningen.

Ge mig ett väl upplyst podium och goda akustiska förutsättningar så kan jag nog föreläsa om det skulle behövas. Men att sitta bakom en kateder ger ingen energi – bara falsk auktoritet.

Carina, trevligt med en åsiktsfrände och tack för dina uppskattande ord. Sedan jag skrev artikeln har jag hittat både nyanserade och positiva blogginlägg, så fullt så massivt är motståndet inte som jag först trodde.

Jag har funderat en hel del över det här motståndet mot ordet kateder. Jag uppfattar denna motvilja mot en harmlös möbel som ett tecken på att antilärarpropagandan har varit framgångsrik. Jag uppfattar det också som en förolämpning mot tidigare lärargenerationer. Visst har det funnits Caligulor och det finns det även idag - även om maktmedel och framtoning förändras över decennierna - men det har också funnits inspirerande, engagerade och fantastiskt lärare i landets katedrar. Allt var inte bättre förr, men allt var inte heller sämre förr.

Oscar, tack för en tänkvärd och inspirerande kommentar. Jag skriver under både på dina slutsatser när det gäller Sir Ken Robinson och på den utvecklande dialog du efterlyser i klassrummet. Det gör ju för övrigt också Jan Björklund i sin artikel.

Mats, visst är katedern en symbol, men det är uppenbart att den är symbol för olika saker för olika personer. Den gjordes till ett skällsord, men på litet oklara grunder. En sak katedern står för är den etablerade kunskapen och förmedlingstanken. Allt det skulle bort. Istället skulle eleverna söka sin egen kunskap och framför allt tränas i kritiskt tänkande och sovrande. Däri ligger ett tankefel, för ju mer kunskap man får om ett ämne desto lättare blir det att tänka kritiskt. Den uppfattningen är jag uppenbarligen inte ensam om - flesta tyranner brukar koncentrera sitt mördande på de intellektuella.

Peter, på min skola har varje elev en laptop. De tycker om att använda sina datorer. Men de tycker minst lika mycket om att ha lärare som berättar, förklarar, svarar på frågor, diskuterar och problematiserar.

Jan, visst finns det oengagerade, trötta och inkompetenta lärare precis som det finns oengagerade, trötta och inkompetenta, jurister, politiker, busschaufförer och sjuksköterskor. Men det är knappast efter dem vi ska utforma våra styrdokument och vår yrkespraxis. Tvärtom behöver vi identifiera dem och peppa, pigga upp och fortbilda dem. Ett sätt att identifiera dem är att ha centralrättade nationella prov i kombination med elevutvärderingar.
Jag vill också påpeka både att eleverna gillar lärare som pratar med dem och de idag rakt inte är några blyga violer som tiger still när någon tråkar ut dem.

Peter, utgångspunkten och målet måste vara dina bra lärare som är värda sin vikt i guld. Under en längre tid har de bra lärarna skrämts bort från skolan. Det är hög tid att vi lockar tillbaka dem.

Problemet är ju att Björklund vill återinföra katedrundervisning utan att tillföra motsvarande mera resurser som katederundervisning kräver.

Janne, antingen är din kommentar kryptisk eller också är jag trött. Puberteten finns, det kan jag livligt intyga både som lärare och mamma. :)

precis som sagts så är detta primärt en jäkla retorisk genomklappning av Mr. Björklund.

Antingen är han så dum att han inte tagit reda på vad katederundervisning innebär och vad för värde uttrycket har.

eller så är han så dum att han tror att han har något att vinna på att medvetet provocera med att använda uttrycket.

Dagens elever behöver bli duktiga på att lära sig, inte kunna. Då duger det inte med katederdiktatur i klassrummet.

lärare ska få ha. För mig står katedern också för ansvaret och ledarskapet. Det är läraren som har ansvaret för att en lektion blir meningsfull, för att balansen mellan olika arbetssätt är genomtänkt, för att elevdemokrati råder, dialog erbjuds, arbetsro upprätthålls. När katedern förlöjligades och förvisades är det min uppfattning att mycket av det jag beskriver - och som eleverna både behöver och efterfrågar - också förlöjligades och förvisades. Det högsta priset för det är att vi lärare har vältrat över allt mer ansvar på eleverna. Det har vi inte rätt till.
När det gäller datorn håller jag också med. Datorn är ett utmärkt redskap, men den är ingen frälsare.

Mats, vissa är goda berättare och ska använda sig av det. Andra är det inte. Men alla lärare har ett ansvar och det ansvaret sitter i viss mån i katedern. När man lämnar eleverna åt självstudier följer alldeles för ofta att både ansvaret och skulden för misslyckanden hamnar på elevens axlar. Det är inte okej.

Allfons, man kan tolka en text så olika. Jag uppfattar att regeringen pekar med hela handen just till våra huvudmän. Som lärare känner jag mig bara bemyndigad och bekräftad.

Lars Björk, förklara vad katederundervisning innebär för dig och varför uttrycket provocerar dig så. Jag uppfattar också meningen ”dagens elever behöver bli duktiga på att lära sig, inte kunna” som minst sagt kryptisk och vill gärna ha ett förtydligande även där.

Helenas artikel visar på skolans problematiska oförmåga att skapa en god lärandesituation. Att barn fortfarande kan möta en och annan lärare som är engagerande, är numera tydligen en slump. Vilken respekt får barnen för läraryrket med så vingklippta och hämmade lärare?

Läraren skall vara auktoriteten och varför inte då en kateder? Åtminstone är det dags med en sådan från mellanstadiet och uppåt. En lärare är inte en bland eleverna, utan han/hon skall vara symbolen för kunnandet och bör därför ha symbolisk plats i form av kateder. Läraren är inte en person som skall gömma sig i mängden, utan skall vara den som dominerar undervisningen. Förmodligen är många lärare idag så klent utbildade i sina ämnen, att de inte förmår hävda sina kunskaper och den nuvarande undervisningsformen passar dem. Men till vilket pris? Jan Björklund vågar peka med hela handen, vilket också en lärare borde våga.

Katedern, och då ska det vara en som man inte kan se igenom, är bra om läraren glömt stänga gylfen. Om det är en lärarinna är det inte svårt att räkna ut katederns nytta där också. Instämmer f.ö. med artikelförfattaren.

Heter man Jan Björklund och använder begreppet "katederundervisning" vet vi väl alla ungefär vad det handlar om? Tyvärr tror jag retoriken och personen i detta fall är intimt sammankopplade. Så varför som lärare försöka låtsas som om det är något gott?

Att man som lärare använder samma språk som en av de ledande kunskapsföraktande makthavarna vi har i det här landet är oroväckande. Det visar hur svårt lärare själva har att förklara vad de gör och denna språksmitta visar också på den brist på diskussion kring kunskapssyn och värderingar som råder i svenska skolan.

Själv skulle jag nog känna att (politikern!) JB inte har ett jäkla dugg med att göra om jag står vid katedern eller inte. Alldeles oberoende av om jag håller med honom tycker jag han är värd en rutten tomat.

Kan ni tänka er försvarsministern föreskriva på DN Debatt hur svenska soldater i Afghanistan skall bekämpa talibaner? Eller socialförsäkrnigsministern förklara för F-kassans handläggare vad de skall ha på skrivbordet när de möter klienter.

Katedern är en möbel. Man kan ha nytta av den för att lägga papper och böcker på. Eller så sitter(!) man på den (trots att man kanske inte får) och berättar en bra historia. Kanske är man dålig på att berätta men duktig på att leda gruppdiskussioner. Ja, då flyttar man nog katedern till ett hörn av rummet och låtern den damma ihop. Katedern är en icke-sak om man vill ha en seriös och kritisk pedagogisk diskussion.

Varför är lärare som grupp så förbannat medgörliga? Har det med uppdraget att göra? Att skapa lagom fritänkande lönsamma vuxna?

Tack för en utmärkt artikel! Även Jan Björklunds artikel träffar det väsentliga.

Skolan har ett ansvar att ge eleverna förutsättningar att fungera i samhället. Det ansvaret tar man inte om man låter dem virra omkring i cyberspace på jakt efter något som kanske är kunskap. Däremot tas det ansvaret om eleverna ges en hållfast vägledning till relevant och viktig information samt hjälp att tillägna sig sådana färdigheter som de kommer att behöva i samhället.

Det handlar om barn och ungdomar. Även om de som tillhör den generation som kanske kan kallas infantil (och som har svårt att acceptera distinktionen vuxen - barn) inte vill inse det så är barn och ungdomar i stort behov av vägledning från vuxenvärlden. I skolan är det läraren som förväntas ge vägledning (kunskapsmässig vägledning). I en klass ges vägledningen säkerligen den mesta tiden effektivast från en kateder eller något som fyller en liknande funktion. Och ja, en kateder har symboliskt värde – bl.a. auktoritet. Det är något som både elever och lärare behöver. Tvärt emot vad vissa tror står det i skolan inte i motsatsförhållande till ett fritt och givande åsiktsutbytande. Tvärtom. I en strukturerad miljö kan alla ges förutsättningar att delta i ett givande samtal. Mycket mer givande än det som kan föras i en dagismiljö.

Alla elever blir lidande av flumskolan (jo det är ett träffande epitet). Det visar de internationella jämförelserna. Mycket illa är att skolan inte, precis som Helena von Schantz påpekar, ger alla elever lika möjligheter. Pojkar och barn från hem utan studiebakgrund blir mer lidande.

Tycker även att betyg enbart ska sättas utifrån skriftliga kvalitetssäkrade prov som rättas av särskilda examinatorer (andra än den undervisande läraren) samt att proven ska vara anonyma.

Det kan tilläggas att det finns en stark folklig opinion mot flumskolan. De som motsätter sig ändring återfinns i det hänförliga (relativt kortlivade) paradigm som kämpar för att upprätthålla den.

Hatten av för dig, von Schantz. Håller med dig såväl som det Björklund skriver helt och fullt. Tack för att du tar den här ytterst nödvändiga diskussionen.

Björn, tack för din kommentar och dina uppskattande ord. Att ha auktoritet och vara auktoritet är två helt olika saker. Vi har vunnit något genom att generationsklyftan har minskat, men vi har inte rätt att frånsäga oss vårt ansvar för det.

Det är fascinerande vilken olika syn vi har på kateder men det är väl att den ger läraren en hel del makt. Jag som lärare kan ju ha en plats för alla mina hjälpmedel, för min information om vad eleverna kan och inte kan och för de inspirationskällor jag behöver. Min makt kommer förstås helt utifrån min förmåga att hjälpa eleverna till ökade kunskaper och är bra för dem men den ger mig också möjlighet att prioritera mellan elevers behov vilket säkert många av de som är vana att ta plats tyckte kännts jobbigt att möta för det är otaliga gånger jag har valt någon tyst elev istället.

Jag som har gedigen kompetens när det gäller undervisning i dataämnen hävdar att behov av lärarledd strukturerad undervisning ökar när eleverna har tillgång dator. Det är först med hjälp av lärarens kunnande som datorn blir det härliga redskap den kan bli.

Ken Robinson är oerhört rolig och inspirerande men är det någon som har hittat något konkret erfarenhetsgrundat kring hur eleverna ska lära sig mer i det han säger? .

Alvin, tack. :)

Jag är en lärarinna som ibland glömmer att stänga gylfen. Dubbel nytta för mig då?

Mister J, det skulle vara lättare att svara på din kommentar om du hade hållit dig till saken. Nu får jag intrycket att vad Jan Björklund än föreslår kommer du att fnysa och skaka på huvudet.

Du skriver att det råder brist på diskussion kring kunskapssyn och värderingar i skolan. Tvärtom pågår det en ständig diskussion om kunskapssyn och värderingar i den svenska skolan.

Jag kan hålla med både dig och Jan Björklund om att metodiken ska beslutas av lärare och elever i samråd - inte av politiker. Men det är just den klåfingrighet som har pågått så länge som gjort det nödvändigt att påminna både huvudmän och lärare om det ansvar vi har. Om inte katedern hade blivit bannlyst, skulle det inte finnas något behov av att ställa tillbaka den.

Tack för din kommentar och dina uppskattande ord, Daniel. Du skriver med stor passion och övertygelse och jag håller med om varenda ord. Alldeles särskilt när du skriver om anonyma och centralrättade prov. :)

Tack för dina uppskattande ord Kim. Jag blev glad.

Jag är väl lite korkad. För mig är en kateder en möbel som läraren kan lägga sina grejer på.

Det kan väl inte finnas en människa på denna jordyta som anser att en lärare inte skall ha pedagogiska genomgångar när han/hon skall introducera eleverna i ett nytt ämnesområde.

Ta begreppet derivata: En skicklig lärare introducerar alla elever så att dom fattar att derivata är ett matematisk språk med syftet att beskriva livets och universums processer.

En kass lärare berättar inte detta. Då tror eleverna att det handlar om tecknet prim och sen går dom genom skolan utan att fatta ett enda jota om livets komplexitet.

Är det det som ni pratar om?

Jan, det handlar väl om associationer, för det sitter ingen makt i katedern. Det är ju faktiskt litet läskigt att undervisa för då sticker man ut hakan, kan göra fel, bli ifrågasatt, förlöjligad. Delar man ut ett kompendium slipper man alla sådana risker. Men ansvaret för undervisningen är vårt och då måste vi också ta konsekvenserna och inte lämna lämpa över det på eleverna.

Anders, tack för den utmärkta derivata- illustrationen.

Katedern? Grejerna och ibland rumpan får ligga på katedern, men i ordet läggs uppenbarligen väldigt mycket mer. Katedern gjordes till ett skällsord, en symbol för sövande malande, bristande elevaktivitet och en gammaldags auktoritär skola. Det här var ett medvetet grepp i kampen mot undervisning. Ett fult grepp, enligt min uppfattning. Kommunikationen blir så mycket effektivare om ord tillåts behålla ordboksbetydelsen.

Inte en människa på denna jordyta? Mats Ekholm, Ylva Johansson, rektorn vid Linnéskolan i Uppsala (på nittiotalet), kommunpolitikerna i Östhammar och en lång rad övriga kommunförbundare inte bara ansåg att lärare inte skulle ha genomgångar, de förbjöd oss att ha sådana. Det var fel av dem. Det felet behöver rättas till.

Jaha.
Då hade dom bevisligen missat lektionen där läraren förklarade andraderivatan.
Och jag som fattat att man tidvis behöver begripa fjärdederivatan för att kunna göra rätt.

Hoppas de läser din kommentar då Anders. Det är aldrig för sent att börja göra rätt. :)

naturligtvis måste det fram mer katederundervisning, men katederundervisning betyder antagligen olika för olika personer/generationer, för mig betyder katederundervisning att läraren faktiskt står och berättar om olika ämnen länge,väl,tydligt och engagerat för att ett antal lektioner senare släppa eleven fri i något eget arbete. alla lärare var alltid specialister på sitt ämne. att ge barn som knappt kan läsa en egen bok och sedan förvänta sig att de skall klara en given uppgift. fungerar i bästa fall på högskolan, men knapp där, antagligen därför vi har få och riktigt duktiga lärare, de har själva under hela deras studietid suttit i semenarier och grupparbeten där de utan närmare vägledning fått gissa vad en lärare skall göra. de som drabbas är de med olika svårigheter som tex dysilexi eller andra problem med inlärning.

Landet befinner sig i en ny variant av denna kollektiva ormgropsromantik.

Alla vuxna skall nu jobba på vuxendagis sittande i sk flexi- och storkontor.

Oavsett om du är en analytisk matematiker, pratglad säljare, socialsekreterare samtalande med suecidklienter i telefon, romanförfattare, företagsledare, arkitekt så skall du ha dina arbetskamrater inom armlängds avstånd i samma rum. Ju fler per kvadratmeter desto mysigare blir det. Att det sedan levereras meningslöst trams ur fabriken spelar ingen roll. Huvudsaken är att alla får prata med alla. Samtidigt. Den som pratar högst vinner och 25 % blir sjukskrivna innan 55.

Det är någon slags komplott. Ett samarbete mellan kollektivhusromantiker och fastighetskapitalister.

Max 3 m2 per löneslav.

Sveriges teknikutveckling stannar av.

PS!
Vattenfalls kärnkraftstekniker och säkerhetsfolk skall inom några månader placeras i ett sådant nybyggt vuxendagis.

Nu tänker jag av någon anledning på härdsmältor som det just nu är så populärt att prata om på radion.

DS!

Det finns många olika pedagogiker men framgången är beroende av lärarens engagemang och förmåga att entusiasmera.
En stor del av problemet ligger i att antalet elever per vuxen i skolan ökat, man hinner inte se/nå den enskilda eleven och bygga upp en ömsesidig relation som båda parter är måna om att vårda.
Det läggs allt mer uppgifter på lärarna som inte hinner planera eller utvärdera sitt arbete, diskutera med kollegor osv utan det är ett vansinnigt tempo dag in och dag ut som bryter ner den mest gladlynta.
Börja med att skapa ett drägligt arbetsförhållande med rimlig börda och tillräckliga resurser innan stora omändringar görs igen. Gör det kul och stimulerande (och lönsamt) att vara lärare igen så kommer det bli kul och stimulerande (och lönsamt) för eleverna med. Oavsett vad pedagogiken kallas.

Med katederundervisning syftar säkert inte på möbeln utan på att läraren ska vara ledaren/kaptenen. Det blir lite konstig diskussion om man är fixerad vid själva möbeln. Hur en lärare väljer att vara ledare behöver inte vara beroende av en möbel, men kan naturligtvis vara ett stöd.

Barn och unga förväntar sig att vuxna ska vara ledare. Vuxna ska vara kunnigare (självklart!) och smartare än barnen. De ska också veta vad de sysslar med och ser till att eleverna (manskapet) fungerar och att säkerheten är god. Då får de en naturlig auktoritet utan att vara auktoritära. De behöver inte vara goda berättare, de kan vara bra lärare ändå. Det finns så mycket annat som kan vara meningsfullt för eleverna.

Man behöver alltså inte använda sig av våld och kränkningar för att vara ledare, bara vara tydlig och veta vad som är syftet med elevernas arbete, nämligen att ge dem baskunskaper och färdigheter som gör dem redo för vuxenlivet. Det brukar gå hem.

Arbetsmiljön måste motsvara vuxnas krav. Det ska finnas arbetsro, vuxna brukar stänga av mobilen när de är på möten. De ska inte prata i munnen på varandra, när vuxna är på ett möte med många närvarande brukar de räcka upp handen när de vill ha ordet och får orda i turordning. Allt annat är odemokratiskt och hänsynslöst. Barn lider av en stökig och oordnad arbetsmiljö.

På högre stadier när kunskapskraven blir högre, är det viktigt med rätt studieteknik. Eleven måste vara närvarande fysiskt och psykiskt under lektionerna och kunna lyssna (läraren måste förstås kunna sitt ämne), efter lektionen gör eleven en sammanfattning. Denna teknik befäster i minnet det sagda och främjar förståelsen och är därför rationell.