Konservatismen har blivit en kvinnlig ideologi

De höga tittarsiffrorna för TV4:s Solsidan förvånade det politiska Sverige. Varför intresserar sig folk för några medelklassfamiljers inre liv i hemmet, bland grannarna, i mammagruppen? Här finns ju inga politiska vinklingar, inga genuspekpinnar. Bara kul underhållning kring den moderna människan i all sin ofullkomlighet. Vi känner igen oss och kan skratta åt att det är Mickan och de andra mammorna som bestämmer över männen, barnen, ja, hela livet på Solsidan. Så är det ju hemma hos de flesta av oss.

I Fredrik Lindströms och Henrik Schyfferts succékrogshow Ljust & Fräscht skrattar vi åt svenskens trendängslan i jakten på det perfekta boendet. Ingenstans i världen är intresset för hemmet så stort som i Sverige. Hemnet.se, Sveriges populäraste sajt för bostadssök, har upp till 1,4 miljoner unika besökare i veckan. Svensken tittar och går på visningar som aldrig förr. Inte alltid för att köpa, utan för att ha koll. Vi har blivit ett folk av bostadsknarkare, sägs det.

Men bland bostadsspanarna råder ingen jämställdhet. Det är mammorna som bestämmer vilket hus familjen ska flytta till (i drygt 70 procent av de undersökta fallen), meddelade Mäklarsamfundet den 8 mars, Internationella kvinnodagen.

Hyllmetrarna för heminredningstidningar i välsorterade tidningsaffärer talar sitt tydliga språk och de tävlar med mat&bak- och mammatidningar. I världens mest jämställda land finns en tydlig längtan till traditionella kvinnosysslor.

I dagarna lanserar Norstedts en kokbok som heter "Om jag var din hemmafru". Omslaget pryds av välmanikyrerade, tungt smyckade kvinnohänder som håller en rå lammstek och lyfter kjolen så att benen syns.
Det tidigare onämnbara ordet hemmafru har fått sitt stora genombrott via tv-serierna Svenska Hollywoodfruar och Mad Men. Maria Montazami och Betty Draper är idag viktigare förebilder för de unga än Simone de Beauvoir och Birgitta Ohlsson.

Hela denna osvenskt, ojämställda retrotrend sammanfattas ofta i ordet "fredagsmys". När arbets- och skol/dagisveckan är slut kopplar vi av hemma i tv-soffan och tittar på SVT:s På spåret.

Lägerelds-tv kallas det i PR- och mediebranschen. Fredagsmyset framför tv:n är det moderna livets variant av mänsklighetens urgamla samling runt lägerelden.

I politiken kallas allt oftare denna hem-till-lägerelden-rörelse för nykonservatism.

Själv har jag beskrivit rörelsen med orden "hemåt, inåt, bakåt" och det blev också rubriken på ett temanummer om den "nya konservatismen, som splittrar högern och stjäl från vänstern" i vänstertidskriften Arena (5/2008). De intervjuade och fotograferade mig hemma i mitt kök; den nya konservatismen personifierades av en mamma i sitt hem.

Har konservatismen blivit en kvinnlig ideologi? Mycket tyder på det.

Den gamla konservatismen var den manliga överhetens egen rörelse; honnörsorden var tronen, altaret och svärdet. Man talade visserligen om familjen, men man var länge emot kvinnlig rösträtt. Konservatismen har gått från gubbigt statskramande till att omfamna marknadsekonomi och kapitalism, men kanske mest kramas de sektorer i samhället där kvinnor verkar och utövar makt: civilsamhället och hemmet.

"Family, community, nation" och "Big Society" är begrepp som Storbritanniens konservative premiärminister David Cameron ofta använder i sina tal. För honom är samhället något större och viktigare än staten - och individen. Kanske tänker också kvinnor så? Få kvinnor är nyliberaler. Staten och marknadsekonomin ska skydda ett levande civilsamhälle, där kvinnor naturligt har verkat i historien. De fanns vid lägerelden, medan männen jagade. De var den fasta punkten kring vilket livet och lokalsamhället cirkulerade, precis som i Solsidan.

"Konservatismen är som en lägereld mitt i historien" skrev jag i en kolumn. För att kunna utvecklas och möta nya krav måste vi kunna vila i det gamla, det välkända. Vi måste bevara för att kunna förändra, som Edmund Burke sa. Conservare, det latinska ursprungsordet för konservativ, betyder bevara. Att vilja bevara naturen och viktiga kulturmiljöer är att ge framtiden en bas att stå på. Att vara grön är att vara konservativ, inte radikal.

Globaliseringen har ökat, inte minskat, behovet av ett basläger, där vi känner igen oss och blir bekräftade. Evolutionsforskarna har konstaterat att människan är det mest utpräglade sociala flockdjuret. Vid lägerelden, omgivna av vår jägare/samlare-flock, blev vi de människor vi är än idag.

Det är den gamla människan i oss som håller fast vid hemmets fredagsmys i en ständigt föränderlig global omvärld. Globaliseringen skapade ingen ny global människa, som ville bli befriad från de gamla naturliga gemenskaperna familjen, släkten, hemmet, nationen.

Men medan marknaden ger oss det vi vill ha: inredningstidningar, Hemnet.se och Solsidan, undrar politikerna vad som pågår. Sverige anses ju vara jämställdhetens, modernitetens och individualismens hemland på jorden. Och i det politiserade Föregångslandet Sverige vill politikerna gärna tro att allt gott är skapat av politiken, det som de kallar välfärd. Frågorna hopar sig.

Statsindividualismen, denna oheliga allians mellan socialism och liberalism, gäller väl än som vår statsbärande ideologi? Eller har vänster-mitten-landet Sverige blivit ett höger-mitten-land? Kvinnorna, de röstar väl fortfarande vänster trots att de verkar vilja leva ett traditionellt, borgerligt kärnfamiljsliv?

De röda kvinnorna är en myt, ropade Eva Cooper på Internationella kvinnodagen (SvD-Brännpunkt 8/3) och hänvisade till sin bok Myten om det andra könet (Timbro, i slutet av mars).

Cooper har studerat valundersökningar från valet 2010 och funnit att svenska kvinnor har gått åt höger och röstade lika ofta på borgerliga alliansen som på de rödgröna. Kvinnor är i majoritet bland väljarna (högre valdeltagande och livslängd) och kan därför avgöra val.

Dit kvinnorna går borde politikerna gå, om de vill bli valda, kan man tro. Men i den lilla världen, vid lägerelden, vill vi inte ha politikerna och genuspedagogerna hängande över oss. Där vill vi vara privata och slippa ideologiernas tvångströjor. Där bestäms våra handlingar av våra privata värderingar, som vägs mot våra familjers, grannars och släktingars värderingar, precis som i Solsidan.

Därför röstar kvinnor för jobbskatte- och rutavdrag. Mer av familjens egna pengar, inte Försäkringskassans, kan användas för att förbättra och stärka den lilla världens familjevälfärd, som kvinnor bestämmer över.

Det sägs att konservatismen inte är en ideologi, utan ett opolitiskt, pragmatiskt förhållningssätt. Den fungerar som en praktisk husmor, som anpassar sig efter verkligheten här och nu, inte efter en framtida utopi. Lägerelden mitt i historien ser olika ut beroende på tid och plats. För att förstå den nya konservatismens framgångar behöver man inse människans behov av hemtrivsel.

Elise Claeson (15 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/34014

7 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Två saker är jag säker på efter att ha läst denna pollyanniska beskrivning j av det mentala tillstånde t det nya, borgerliga Sverige:

- jag är inte konservativ

- säkrats att inte flytta tillbaka hem .

Permalänk | Anmäl #1 Bo Lundberg, 2011-03-15, 09:00

Återigen en lysande artikel Elise Claeson. Jag blir mer och mer imponerad av dig.

Permalänk | Anmäl #2 Christina Lundqvist, 2011-03-15, 09:47

Jag vet inte vad jag aksll säga, sunda, småmysiga och delvis välformulerade tankar, och lägerelden o allting. Men totalt kvinnocentrerat, och med det stänigt återkommande nedvärderande "gubbigt". Passar det verkligen in i bregeppet konservativ som du ser det, Elise Karlsson, eller mer med Birgitta Ohlsson? Skulle tro det. Så när skall kvinnor frigöra sig, från sin trista manssyn ärvd av vänsterfeminister? Och när skall kvinnor klara av sin innersta frigörelse, den ifrån sig själva, sin köns - mammaroll? Men jag kanske bara är sur på grund av ovannämnda. Frigör dig från gummigheten, Elise Claesson så skall jag ge ett visst erkännade. Men konservatismen som begrepp är lika luddigt och insnöat som alla andra ismer! Utom humanismen möjligen.

Permalänk | Anmäl #3 Joakim Steneberg, 2011-03-15, 10:54

Genuspedagogerna bör inte hänga i den "stora världen" heller. I den stora världen behöver vi inte vara privata . Där ska i en konkurrensutsatt miljö handlingarna bestämmas av vad som är verksamhetsfrämjande, inget annat.

Jag kanske missförstod, men anser artikelförfattaren att det är ok med ideologiska tvångströjor på andra ställen än i den "lilla världen"? Om artikelförfattaren menar att det är i riktningen ideologiska tvångströjor som kvinnor vill gå (upplysningsvis typiskt vänster) så är det ett mycket bra skäl för politikerna att gå åt ett helt annat håll. Annars blir det nog inte så mycket kvar att trivas omkring i den lilla världen.

Permalänk | Anmäl #4 Daniel. Andersson, 2011-03-15, 11:02

Bra artikel . Personligen är jag helt övertygad att (m:s) genidrag , jobbskatteavdraget, ställt den politisk-ideologiska orienteringen hos väljarna i ett slags karantän. Man vill , eller kan, inte rösta vänster eftersom de upplevs som opålitliga i sin skattepolitik..

Ett mycket angeläget incitament för väljarna , som aldrig varit så förskuldade någonsin . Rädslan att rasa ner några pinnhål i den sociala och ekonomiska hierarkin är helt uppenbar.

Det upplever jag är den främsta anledningen till konservatismens återkomst.

Permalänk | Anmäl #5 Sven Stromitzky, 2011-03-15, 16:01

Konservatismen på frammarsch

Konservatismen andas morgonluft. Ett exempel på detta är SD som värnar om vår egna, svenska, kultur och är för ett strängare rättsväsende. Ett annat tecken på konservatismens återkomst är att det dyker upp allt fler skribenter som betecknar sig som konservativa. Vi kan också se ökad konservatism i form av fundamentalistiska strömningar, framför allt inom islam.

Även Kinas framgångar kan bidra till ökad konservatism. Kina är, trots att det kallar sig kommunistiskt, på många sätt konservativt. Ett sådant konservativt drag är avsaknaden av demokrati. Bland de stora politiska ideologierna - liberalism, konservatism och socialism - är konservatismen den som har minst intresse av demokrati. Ett annat konservativt drag i Kina är den åter framväxande konfucianismen.

Den främsta anledningen till konservatismens återkomst är dock antagligen att många tröttnat på både socialism och liberalism. Efter andra världskriget var socialismen under många år förhärskande, i Sverige i form av ett långt socialdemokratiskt styre. På åttiotalet så vände detta. Då startade en lång liberal högervåg genom att Reagan och Thatcher kom till makten.

I dagsläget är det många som fortfarande är trötta på socialismen och dessutom börjat tröttna på liberalism i form av privatiseringar, avregleringar, globalisering och finansvärldens ansvarslösa härjningar. För dessa människor utgör konservatismen det, antagligen, enda alternativet.

Konservatismen erbjuder för dessa människor bl.a. ett värnande om den egna nationen och därigenom en minskning av globaliseringens negativa effekter. Den erbjuder också ett ansvarskrävande av makthavare, t.ex. inom finansvärlden, där den liberala ideologin hyllat den ansvarsfria egoismen. Samtidigt så erbjuder den ett alternativ till socialismens internationalism och tolerans genom att värna om nationen och den egna kulturens värderingar. Den erbjuder också en kollektivism som bejakar skillnader i status, till skillnad från socialismen.

Är konservatismen bra eller dålig? Faran med konservatismen är att den kan dra för långt åt det odemokratiska och nationalistiska hållet vilket hotar leda till nazism eller fascism. Den kan också uppvisa för mycket motstånd mot förnyelse vilket kan leda till stagnation.

Trots dessa, och andra, risker - och trots att jag upplever mig närmare både socialism och liberalism - så tror jag att en viss ökning av konservatism kan vara bra. Den kan komma att balansera upp de värsta avarterna av den nu förhärskande liberala (o-)ordningen. Den kan också lösa socialismens dilemma som består i att vara tolerant mot intoleranta.

Min förhoppning är att det ansvarskrävande och ansvarstagande draget i konservatismen kan få större spelrum. Förhoppningsvis innebär detta då ett större krav på att makthavare ska hållas ansvariga samtidigt som makthavare också börjar ta ett större ansvar för de mest utsatta, i konfuciansk anda.

Slutligen tror jag att en viss ökning av konservatism i Sverige skulle kunna föra med sig just sådana positiva effekter. En anledning till att jag tror det är att typiskt svenska värderingar, d.v.s. det som konservatismen vill befrämja, huvudsakligen är väldigt inriktade på jämlikhet och frihet ( http://sv.wikipedia.org/wiki/Kultur_i_Sverige#V.C3.A4rderingar ).

Permalänk | Anmäl #6 Erik P-A Ejdeholm, 2011-03-15, 21:33

Men snälla, vi skrattar åt Martina Montazami och tycker sund om Betty Draper. "Förebilder"?
Showen "Ljust och Fräscht" är ju enda lång kritik av våra försök att ersätta ångest med materialistisk trygghet, detta vänder du till att konservatismen är på frammarsch. Hur är det möjligt!?
Du missförstår allting med vilja, så att det ska passa in i den uppdiktade världsbild. Skrämmande...

Permalänk | Anmäl #7 Tomas Karlsson, 2011-03-16, 08:40