Socialdemokratins ökenvandring är över

Trots öppenheten har några av dem som stått utanför känt sig alltför utanför. Nalin Pekgul som är kompis med Mona Sahlin fick beskedet via TV och blev väldigt upprörd över att hon inte fick beskedet före alla andra. Nej Nalin du har lyckats föra kvinnoförbundet ut i kylan och inte blir det bättre för att du gnäller inför media.
En kommunalordförande i Umeå tappade fattningen och skriker att han ska lämna socialdemokratin. Ja äntligen börjar Socialdemokratin bli spännande. Och det kan visa sig att ledarkrisen är det bästa som hänt på länge.

Låt oss då se vad som är möjliga frågor för Socialdemokratin. Kan man upprätta folkhemmet och åter bli det visionära samhällsbyggande partiet? Finns det problem som vittnar om en fattig underklass som knappt har mat för dagen?

Har vi en överklass med en finansmarknad och företag som trots regler om bonusar fortsättera att berika sig och stjäla pengar från folket? Har vi unga som lever i förskingring och saknar möjligheter att förverkliga sina drömmar därför att bostads- och arbetsmarknad har blivit för de få välbärgade? Har vi grupper som är ojämlikt behandlade?

Ja, jag kan svara absolut ja på ovanstående frågor och jag kan inte se att en borgerlig allians klarar av att lösa problemen. Men jag räds också en allians mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänstern därför att MP och V utgör hot mot flera viktiga frågor som nu måste lösas. Inte minst energipolitiskt och här blir MP och V en black om foten. Dessa partier utgör dessutom det största hotet mot oss kulturarbetare.

Kulturen

Kultur anses väldigt viktigt för att ge folk musik, film, teater och all slags underhållning men vi ska enligt MP och V inte kunna försörja oss. Här har bara KD satt ner foten och kräver verksamt upphovsrättsskydd och åtgärder mot fildelning. Vem ska ta upp denna fråga då ingen annan gjort det. Centern som säger sig vurma för småföretagen borde ha sett möjligheten nu kanske man får ställa sitt hopp till den pånyttfödda Socialdemokratin som under 60-talet bidrog till det kulturuppsving som placerade Sveriges musik och film på världskartan.

Småföretagaren den nya arbetarklassen
Idag har vi en ny värld med många småföretagare som lever under mycket snåla förhållanden. I själva verket har småföretagen blivit den nya arbetarklassen. Hur ställer sig socialdemokraterna till alla dem som tvingats ut i konkurrensen utan stöd eller skydd från något politiskt håll?

Förhållandet till facket är en het potatis och kommer så att vara. Men verkligheten visar på nödvändigheten av ett starkt fack och vare sig jag vill det eller inte så är kopplingen mellan socialdemokratin och facket en navelsträng som är svår att klippa. Skyddet för den anställde bör även omfatta rimligt stöd för den som tvingas från anställning. Här är A-kassans storlek på stöd kontraproduktiv och bör ligga på en nivå som inte får folk att hellre välja bort arbete än att arbeta. Stöd bör inriktas på den som vill klara sig själv. Att se småföretagaren som arbetare, som flera småföretagare gör, kan upplevas som att sitta på flera stolar men S måste hitta en lösning om man vill bredda sitt perspektiv. Den tidigare polariseringen mellan anställd och egen håller inte utifrån såväl ett ideologiskt som ett pragmatiskt perspektiv.

Möjligen är avståndstagandet till egna företagare och konsulter ett problem för myndighetsanställda som inte förstår att deras uppgift är att skapa bästa förutsättningar för sin uppdragsgivare dvs folket och här ingår även egna företagare.

Bolagisering av skola och vård

Detta område sticker varje sann socialdemokrat i ögonen, särskilt att kunna skapa vinst på det mest grundläggande av samhällets omhändertagande av unga och gamla. Jag har svårt att tänka mig att Juholt inte tar strid mot dessa företeelser. Även här måste man finna en väg som sannolikt även internt blir slitsam. 

EU och bidrag
Sverige är sämst på att söka bidrag från EU och vårt minus 16-17 miljarder varje år kan läggas till räntan för statsskulden som ligger på samma nivå. Ett utflöde på 32 miljarder som skulle kunna halveras om vi bara blir bättre på att söka EU bidrag.  Detta borde vara Socialdemokraternas hemmaplan. Jo jag hör att det låter illa men jag menar faktiskt väl. Det är näst intill skandal att vi har folkvalda i EU som inte löst problemet.
När det gäller företagande och EU finns en gigantisk potential för det parti som klarar av att sätta sig in i förhållanden, göra en bra analys och komma upp med trovärdigt förslag till vad man vill försöka stödja och verka för. Alliansens rutavdrag för hushållsnära tjänster är faktiskt den enda och det bästa åt det hållet men visst borde man kunna mer.

En bra ledare
Om valet faller på Håkan Juholt kan jag se en stark, karismatisk och vinnande ledare framför mig. Jo det är ingen kompromiss utan kanske den bästa av de manliga kandidaterna även om jag fann Lena Sommestad väldigt intressant. Här är det möjligt att hon föll på att hon är akademiker och nu ville S ha en "äkta" sosse med fötterna i myllan. Problemet med Carin Jämtin är inte bara att hon gjorde ett dåligt Stockholms val senast. Hon når (än så länge) inte genom rutan. Men å andra sidan ska hon inte behöva det. Hennes roll är att få kansliet att fungera. Och naturligtvis har valberedningen haft detta i åtanke då man valt parhästar.

Hur det yttrar sig får vi se. Jag tror att Juholt klarar balansen mellan substans och populism och jag välkomnar en möjlig polarisering som ger folket valmöjligheter. Det kommer att skärpa innehållet hos alla.

Börje Peratt (29 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/33958

5 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Så har då Juholt blivit vald med buller och bång och plötsligt är politik kul igen. Juholt är inte som alla andra. Han går sina egna vägar och som han säger en "Åsa Nisse" som möjligen skulle pimpelfiska utan fiskekort bara för att det är en kick i sig att få springa från Landsfiskalen. Så träffar han en tjej som visar sig ha gått alltför lång ut på den sköra isen. Storleken på Åsa Lindgrens brott är värre än en Tobleroneaffär. Monas långsamt sjunkande sänke är en baggis jämfört med denna black om foten. Trist trist. Vi ska ju vara försonande och ge människor en andra och en tredje chans. Men hur långt sträcker sig toleransen för väljarna. I USA skulle det antagligen vara omöjligt med en första dam som nedlåtit sig till förskingring. Jag tror nog att Håkan kommer att tvingas göra ett av sina svårare val här.

Permalänk | Anmäl #1 Börje Peratt, 2011-03-29, 08:49

Vad tråkigt för er att det enda ni hittade i öknen var Håkan Ljugholt...

Permalänk | Anmäl #2 Olah Örtengren, 2011-04-05, 21:07

#2 Olah Örtengren Vad får dig att tro att jag tillhör S? Det finns tunnelseende och det finns sugrörsseende. Sedan finns det en möjlighet att kommentera företeelser på ett vidsynt sätt. Din respektlösa kommentar om Håkans namn gör dig egentligen ovärdig att bemöta men om någon kallar dig Spola Dingren från skit så kanske du förstår.

Permalänk | Anmäl #3 Börje Peratt, 2011-04-06, 07:58

Tycker Börje Peratt fortfarande (i oktober) att ökenvandringen är över?

Permalänk | Anmäl #4 Jan Wiklund, 2011-10-07, 15:51

@Jan Wiklund, möjligen läser du bara rubriker? Redan ingressen diskuterar situationen utifrån skaderisk. Inne i texten säger jag att Lena Sommestad var ett intressant alternativ. Hon blev sedan kvinnoförbundets ordförande. Redan i mars 2010 förvarnade jag för en ny ökenvandring. Din kommentar över ett halvår senare tycks mig något senfärdig.

Permalänk | Anmäl #5 Börje Peratt, 2012-01-22, 09:56