Kvinnodagen

annika hernroth om Kvinnodagen

Feminism är friheten att välja!

Publicerad: 2011-03-10 11:03, Uppdaterad: 2011-11-02 15:11

Under kvinnodagen skrev Nalin Pekgul om vikten av förskoleomsorg under dygnets alla timmar, om hetsen som medelklasskvinnorna lider av- nämligen pressen att hämta tidigt. Pekgul förutsätter i sin text att målet är att jobba så mycket som möjligt, att det normala är att jobba heltid under barnens småbarnsår, och detta antagande blir ett förtryck i sig självt.

101 millningar
12 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Jag som skrivit detta heter Annika Hernroth

jag är tvåbarnsmamma, frilansskribent och politisk bloggare på http://truthandfiction.wordpress.com/

Jag slutade nyligen på mitt heltidsarbete utanför hemmet för att kunna spendera mer tid med mina söner, 3 och 8 år gamla. Jag fattade det beslutet efter att ha jobbat 8-16 ett halvår, en period som slet sönder mig av stress och dåligt samvete. Det kändes inte bra i vad jag kallar mammamagen, den instinkt som ger signaler om ett beslut är rätt eller fel för mina barn. Jag blev stressad och irriterad när barnen blev sjuka, fick ångest av att varken räcka till på min arbetsplats eller som förälder. Jag såg mina barn bli stora utan att egentligen vara där, varken fysiskt eller mentalt.

Så jag blev frilans istället. Jobbar hemifrån för att kunna hämta tidigare, för att kunna vabba med lugn i hjärtat och för att kunna se varenda clownshow och konstföreställning på sönernas dagis och skola. Jag vill vara där. Jag vill aldrig att mina barn skall behöva känna att jag valde bort dem, eller inte hade tid för dem, under de få år de var små.

Mitt beslut kostar mig massor. Ekonomin blir lidande, uppoffringar får göras, men själen mår bra.

Jag blir så besviken på de politiker som berättar för mig att vårdnadsbidraget är ett statligt kvinnoförtryck, att jag inte själv vet vad som är bäst för mig och min familj. Det får mig att känna mig omyndigförklarad, när jag i själva verket fattat ett mycket medvetet beslut.

Tänk om vi kunde sätta ett monetärt värde på det arbete som utförs i hemmet, tänk om omsorgen av våra små kunde anses lika viktigt som kontorsarbete? Det skulle föra jämställdheten framåt, det skulle ge kvinnor och män en valfrihet vi länge saknat. Att sköta barn, att fostra och vårda dem, är jordens viktigaste arbete. Det jobb man lägger ner under barnens unga år, betalar sig för hela samhället då de blir äldre. Detta bör återspeglas i såväl pedagogers lönekuvert, som i debatten om vårdnadsbidrag.

Nalin Pekgul efterlyser balans, och det gör även jag. Balans mellan arbete och familj, mellan barn och självförverkligande. Jag gick ner i arbetstid för att jag inte kunde finna den balansen i det moderna samhällets krav på att göra allt, och att göra det samtidigt. Jag valde den politikt inkorrekta vägen, att som kvinna låta barnen gå före karriären under småbarnsåren.

Jag vill påstå att det vore oerhört frigörande för mammor och pappor om vi fick anpassa våra liv efter våra barns behov, så att vi slapp gå igenom livet med ont i magen och ett gnagande samvete. Vissa barn behöver mer tillsyn, de orkar inte alla lika många timmar på förskolan, och därför bör också lösningarna få vara individuella.

Jag anser att feminism handlar om valfrihet, att fritt få välja hur man vill leva sitt liv. Varför kan vi då inte mötas, över blockgränserna, för att ge kvinnor den valfriheten? För 70 år sedan blev kvinnor som arbetade utanför hemmet stigmatiserade, idag är situationen den omvända. Har vi inte bara uppfunnit ett nytt förtryck? En feministisk backlash?

Jag är utomordentligt nöjd med den omsorg mina söner får på såväl skola som förskola, det var aldrig det som var problemet. Jag vill helt enkelt kunna vara där för mina barn i en större utsträckning, och jag önskar att det vore möjligt för min familj att göra en flexibel lösning som inte skadade oss så ekonomiskt.

Att inte räcka till, att ständigt stressa och pussla, det är inget liv. Det leder till utbrändhet, ångest och stressymptom. Detta kostar samhället massor varje år, och dess konsekvenser gör sig påminda långt efter småbarnsåren.

Tänk om vi fick alternativ? Ett ekonomiskt hållbart vårdnadsbidrag som kunde användas fullt eller partiellt fram tills barnet fyller 5? En möjlighet att inte bara överleva dessa intensiva år, utan även njuta av dem?

Nu jobbar jag 9-14:30 varje dag, och jag har inte ont i magen längre. Visst oroar jag mig för ekonomin, men mammamagen säger mig att jag gör rätt. Ångesten är borta, det dåliga samvetet likaså.

Jag säger inte att mitt val är mer rätt an någon annans, och jag skulle aldrig drömma om att döma en förälder som hämtar sina barn efter klockan 17. Det här är rätt för mina barn, för min familj, det är mitt eget val. Det är bara den friheten jag ber om, Nalin pekgul. Friheten att välja själv. Och jag önskar så att Du skulle kämpa lika hårt för kvinnors rätt att välja, som för förskolans skyldighet att ha öppet dygnet runt.

annika hernroth (5 artiklar)
http://truthandfiction.wordpress.com/

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/33925

12 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Det bästa val du gjort. Hellre en tom plånbok än en tom själ.

Och kom ihåg, livet springer inte ifrån oss, livet är med till den dag vi dör och det kommer nya friska chanser att gripa efter i alla livets olika faser om man vill. Var så säker!
Både plånbok och själ kommer en dag att vara välfyllda.

Att jobba hemifrån kan dessutom vara förkovrande på många olika sätt som gagnar dig i framtiden. Jag gjorde precis som du och det har jag aldrig ångrat. Nu efter ett långt liv och med facit i hand känner jag mig helt nöjd med utgången.

Permalänk | Anmäl #1 Christina Lundqvist, 2011-03-10, 11:44

Bravo! Jag har gjort precis som du. Ökad valfrihet för alla är den enda rätta vägen att gå i ett modernt samhälle.
Att byta ett förtryck mot ett annat är ju sällan så lyckat. Som det är nu så är det ytterst få som har något val och likadant var det på 50-talet (fast åt andra hållet).

I Nalins värld består den enda valfriheten av att fritt kunna välja mellan olika förskolor..?!

Permalänk | Anmäl #2 Ulrika W.Andersson, 2011-03-10, 13:26

Att jobba hemifrån?
Det kan inte många kvinnor göra, eller män.
Det är lätt att som debattören ta sin egen situation.

Permalänk | Anmäl #3 Bo Grahn, 2011-03-10, 13:29

Vad hände med männens rätt att välja?

Jag kan bara tala för mig själv, men jag är inte bredd att betala för att du ska vara hemma och leka med barnen. Vill man göra detta, man eller kvinna, så är det rätt att man får stå för kostnaden själv, och inte belasta skattebetalarna detta.

Permalänk | Anmäl #4 Mikael, 2011-03-10, 16:59

NALIN PEKGUL påstår (TV4 s Kvällsöppet nyligen t ex) att det är fritt fram att stanna hemma om man vill. Gör det för allt i världen, gnäll inte och skyll er själva när det blir skilsmässa, säger hon, s-kvinnornas ordförande. Ja, ni har ju hört det många gånger.

Och visst kan man göra som Nalin Pekgul säger. Om man klarar den oerhörda diskrimineringen man då råkar ut för, förstås. Den som henne(s) parti har infört. Denna diskriminering kan åsättas ett ekonomiskt värde som följer:

Vård av 2-3 barn på daghem drar lika mycket resurser som skapas i ett heltidsarbete enligt SOU79:89 (civ eg Petra Lantz). Den hemmaförälder som byter vården av sina 2-3 barn mot ett heltidsarbete gör därför inget ytterligare bidrag till nationen.

Men med arbetsbytet kan man tjäna in en lön till. Och få subventioner för sina 2-3 barn som motsvarar ytterligare en lön. Familjen disponerar därmed tre löner, i motsats till den som förblir hemmaförälder i en familj med bara en lön och inga subventioner.

Efter 8-10 år och hänsyn till skatt, har den ekonomiska diskrimineringen uppgått till 3-4 miljoner kronor till den gynnade arbetsbytarens favör. Och till motsvarande straff och diskriminering för den hemmaförälder, som vägrar att lämna sina barn till politikernas fostran och indoktrinering.

Förbudet mot diskriminering på grund av åsikt är artikel nummer 14 i den högtidliga Europadeklarationen om de Mänskliga Rättigheterna. Den är bara en av de mänskliga rättigheterna, som Nalin Pekguls parti nonchalerar fullständigt (se t ex s-kvinnornas program Familjen i framtiden, en socialistisk familjepolitik).

Krister Pettersson Familjekampanjen

Permalänk | Anmäl #5 Krister Pettersson, 2011-03-10, 19:53

Krister Pettersson Familjekampanjen

Permalänk | Anmäl #6 Krister Pettersson, 2011-03-10, 19:53

Ja, det känns i "mamma-magen" när det blir för tungt, när det blir för tungt också för barnen.

Eftersom du framhåller dig själv som exempel, måste jag dock fråga: Har barnen ingen pappa? Om de har det, har han ingen "mage".

Jag begriper mig ärligt talat inte på de familjer som anser att 1,6 heltidstjänster är lagom för barnen och att detta ska fördelas som 1.1 till pappa och 0,5 till mamma. Varför inte 75% var?

Säg inte att det inte gåååååår. Det går ju för nästan alla kvinnor :-)

Permalänk | Anmäl #7 Gunnel Gomér, 2011-03-11, 19:52

Hej Gunnel!
Jo barnen har en pappa, men han jobbar i en annan stad och jag är ansvarig för barnen under veckorna, därav uppdelningen. men i princip håller jag absolut med dig, och är övertygad om att de har en pappamage :-)

Permalänk | Anmäl #8 annika hernroth, 2011-03-12, 10:27

Varför inte blåsa liv i det gamla politiska (och feministiska) kravet på 6 timmars arbetsdag?

Vår bristvara är TID. Vi tillbringar i ett heltidsarbete 10-11 timmar per dag borta från hemmet (beroende på restiden). TID, inget kunde bättre främja omsorg om barnen och omsorg om de gamla och omsorg om det gemensamma & obetalda.

Det ekonomiska? Tja, ur arbetgivarens synpunkt kunde de få två arbetslag i produktionen kl 07-13.30 och 11.30-18...effektivitet i lokal och resursutnyttjande. Mer spridd rusning och tryck i kollektivtrafik och i butiker. Föräldrar som saxar arbetstider. Inbesparingar kunde göras i barnomsorg, skola och vård av gamla. Antalet arbetslösa skulle sjunka. Och känslan av delaktighet och gemenskap öka.

Jag tror att det är dags att damma av och utreda möjligheterna!

Permalänk | Anmäl #9 Gunnel Gomér, 2011-03-12, 16:01

Gunnel, verksamheterna måste vara effektiva och inkomstbringande. Det du beskriver skulle innebära att man får minska antalet fordon i kollektivtrafiken för att uppnå samma beläggning och betala ut mer OB-ersättningar. Begrav förslaget en gång för alltid.

Permalänk | Anmäl #10 Mikael, 2011-03-13, 12:13

Hej Mikael,

Det finns mycket som tyder på att en anställd är lika produktiv på 6 timmar som på 8 timmars arbetsdag (om vi bortser från vissa yrken). Arbetsplatsernas produktivkrafter används mer effektivt med två arbetslag

OB-ersättning kan det väl inte bli tal om. För vaddå?

I förslaget om 6 timmars arbetsdag ingår förslag på rätt stora besparingar av skattemedel till förmån för obetalda insatser - för barnen, för de gamla, de sjuka, för idrotten, för föreningslivet, för kulturen.

Många barnfamiljer arbetar idag 1,6 heltidstjänster. Pappa 1,1, mamma 0,5. Jag kan inte se att 75% var skulle ge lägre produktivitet.
Hur ser du det?

Permalänk | Anmäl #11 Gunnel Gomér, 2011-03-13, 15:16

FEMINISM ÄR FRIHETEN ATT VÄLJA ÅT ANDRA !

Permalänk | Anmäl #12 invandrarTjej, 2011-03-15, 17:15