Ett vänporträtt: Så är Håkan Juholt

Det här är inte en objektiv betraktelse av Håkan Juholt. Inte ens ett försök. Jag har känt Håkan sedan mitten av 90-talet och den text som växer fram kan förmodligen förväxlas med ett tal till hans ära den dag han fyller 50. Men det är en bild. Kritiker och belackare kommer att leverera en annan och det gör de.

Till exempel påstås det att Håkan inte är en samarbetsmänniska - att han skjuter från höften och sedan får partiet i bästa fall rätta in sig i ledet. Det är inte sant. Jag har sett honom som ordförande i Försvarsberedningen och jag har hört om alla utryckningar han har fått göra när partiledningen har klantat till det. Håkan har i försvarspolitiken gjort praktik av mottot att "alla ska med" och utryckningarna för partiets bästa har han gjort därför att både han och andra vet att det bara fungerar när det är han som åker ut till de gräsrötter som i sådana situationer plötsligt blir viktiga för partiledningar med tunnelseende i Stockholm.

Det förtroende det bygger på är resultatet av både fotarbete och ett stort hjärta. Håkan har förmodligen besökt varenda socialdemokratisk grupp bestående av mer än två individer i hela landet - och utanför landets gränser dessutom! Han ser och lever maskineriet, partiets blodomlopp. Pratar alltid lite med flygbladsutdelaren, avspisar aldrig veteranen och värvar medlemmar på tidigare helt outforskade sätt - på gott och ont - genom YouTube-klipp som bevisligen aldrig har varit i närheten av en reklambyrå. Han möter människor med äkta känsla och sådant märks och sätter avtryck.

Detta resande och öppna sätt mot människor på partiets samtliga nivåer har gjort Håkan till en av de mest kända socialdemokratiska företrädarna - inom rörelsen. Här hittar vi således nästa fundamentala missuppfattning: Det sägs idag att Håkan är en överraskning, en outsider som plötsligt poppar upp. Inget kan vara mer fel och här hamnar Stockholmsmedierna snett. Om någon hade bemödat sig med att fråga på partiexpeditionen vilka som är de mest efterfrågade talarna ute i landet, då hade man fått klart för sig att Håkan är sällsynt populär.

Fascinerande nog för de som har befunnit sig i Håkans närhet har han kombinerat detta närmast hysteriska resande och de åtaganden han har med en bestämd uppfattning om var hans näring kommer ifrån och vad som är rätt håll. När han blev biträdande partisekreterare deklarerade han att han minsann skulle vara närvarande för sina pojkar hemma i Oskarshamn. Det var nog fler än jag som log i mjugg men han kan visa upp statistik och bevisar att han rodde iland med det. Där finner vi en viktig nyckel till vem han är: Han åker alltid hem.

Håkan ägnar sig inte åt något socialt gullande med så kallade viktiga kretsar eller människor. Tvärt om. Han har medvetet aktat sig för att skapa en social krets i Stockholm som slukar upp och till slut riskerar att distansera från landet därute. Han vill inte dras in i det. Det gör honom möjligen till något av en främmande fågel, men det är samtidigt det som nu bär fram honom. Han har konsekvent givit sin bild av partiets misstag och problem, utan behov av att hålla tillbaka av sociala skäl. Det har på en och samma gång gjort honom stark och sårbar. Han har inte varit partiledningens kronprins. Nu är det gräsrötterna och den djupa rörelsens muller som bär fram honom till kongressens talarstol.

Och på tal om talarstol: Om Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt försökte bekämpa varandra med gråtmild lågmäldhet kommer vi nu få se partiledardebatter där Spanska ridskolan möter Djingis kahn. Håkan är en demagog, en folktalare som får hjärtan att bulta - eller människor med förkärlek för det stillsamma och ljumma att vända sig bort och kanske tänka att det är en folkförförare från svunnen tid de ser.

Fredrik Reinfeldt kommer att få problem med Håkan på ett helt annat sätt än med Mona Sahlin. Den av de borgerliga partiledarna som möjligen kan komma väl ut i debatterna med den nya S-ledaren är förmodligen Maud Olofsson. Hon växte när hon speglades mot den "bufflige" Göran Persson och krympte mot Sahlin. Håkan kommer inte kunna dölja vad han tycker och det kan förvandla henne till alliansens starkaste motdebattör.

Försvars- och säkerhetspolitiken har fostrat Håkan Juholt till en samförståndspolitiker i hantverket. Det, tillsammans med gräsrotskontakten och erfarenheter från olika utsiktspunkter i partiet, har gjort honom bred, för i säkerhetspolitiken ryms allt från att ha rutin på högnivåbesök till miljöfrågor, sociala frågor och ekonomi. Lägg därtill den demagogiska förmågan och debattglädjen och vi kan se en vitaliserad politisk debatt och den stärkta opposition som regeringen såväl som landet verkligen behöver.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/33932

5 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Juholt anser också att medborgarna inte bör få rösta i EU-valet. Det där talet om demokrati var det alltså inte särskilt mycket med, eller hur?

Permalänk | Anmäl #1 Sven P Andersson, 2011-03-10, 14:53

Bingo Rimer varning. De flesta fotografer tar bilder på bl.a. unga damer som var väldigt unga på 80-talet. Risken finns att sådana bilder ligger någonstans i en låda hemma hos en peson som kan lätt få över 100 000 kr för bilderna...

Permalänk | Anmäl #2 Anna Frick, 2011-03-10, 15:16

Trevligt med en artikel som ger ett ärligt intryck.
Och gudarna ska veta att vi behöver någon form av oposition mot den här regeringen.
Men vänsterpolitik går nog inte att bedriva längre i sverige är min tro. De möjligheterna har ni i etablissemanget förstört med den politik ni fört de senaste 40 åren.

Permalänk | Anmäl #3 Martin A, 2011-03-10, 17:36

En bra artikel. Som icke socialdemokrat, utan borgerlig väljare, reagerade jag ändå på beskedet om Juholt med ett slags lättnad. För landets skull. Det får vara nog nu med floskelord och utopier, nog med obildade pratkvarnar vars enda begåvning är att de kan låta munnen gå. Sverige behöver en politik som baseras på den verklighet vi har runt oss - framtiden kommer ändå och landet kommer, jag lovar, inte att missa den bara för att vi ägnar åt oss realpolitik, som jag tror Juholt kommer att göra.
Det hade varit en katastrof rakt ner under 4% spärren för soc.dem. om de valt något av alla dessa "namn" som figurerat på sista tiden. Bildligt talat kommer Juholt att uppfattas som att inte bara ha hår under näsan utan också på bröstet. Jag tror han är en pragmatiker av stora mått, och sådana behövs. Juholt verkar inte vara en person som sticker huvudet i sanden och låtsas som intet när något är obekvämt.
När väljarna väljer så tänker de någonstans så här: Om nu telefonen skulle ringa hos statsministern klockan tre på natten, att Öresundsbron är sprängd (eller valfritt annat) - vem vill vi ska svara i telefonen då? Vad ska den statsministern ha för namn? Själv har jag börjat tappa förtroendet för Reinfeldt, också han en pratkvarn tycker jag mer och mer. Ord, ord, ord och inget blir sagt.
Skulle nu Juholt lyckas vända soc.dem opinionssiffror och vinna nästa val, så kanske han kan ta Anders Borg med sig??? Alltså - jag är trött på partitjafs, jag vill ha dugliga människor till att styra det här landet.

Permalänk | Anmäl #4 Viktoria Larsson, 2011-03-10, 18:46

Viktoria...skön att ha ett sådant förtroende för någon man sett i tio minuter på en presskonferens...:)

Att Fredrik skulle vara en pratkvar måste väl också vara ett overstatement...mannen ljuger aldrig och lovar inte det han kan hålla tycker jag.

Sveriges bästa Statsminister på mycket mycket länge.

Permalänk | Anmäl #6 Amerikanen, 2011-03-11, 13:47