Riskkapitalbolagen förstör svensk vård

Hej,
Jag tycker att du bara fokuserar på att de privata alternativen genererar överskott och inte på kvaliteten i vården (två meningar nämner det, vad jag kan se) vilket jag tycker är fel utgångspunkt. Jag tycker man ska fråga sig: Ger privata alternativ sämre kvalitet till den som behöver vård? Om svaret är ja, varför väljer människor att gå dit? Om svaret är nej, är det då inte fantastiskt att de privata alternativen är 3 miljarder kronor mer effektiva? Kontentan kan ju inte vara att det är problemet utan att dessa 3 miljarder slarvas bort i de icke-privata alternativen? Målet med sjukvår kan ju inte vara att göra av med pengar utan att ge folk vård av hög kvalitet.

hälsningar
Fredrik

# Fredrik

Nu är inte jag Rossana, men jag sympatiserar med hennes åsikt så ag tar mig frihet att reflektera kring din kommentar. :)

Självklart kan kvalitén på vården vara både bättre, sämre och lika bra i privat regi. Det hela beror på vårdcentral, utbud samt vilka som driver den. I ett samhälle där alla människor gör väl eftertänkta och det finns en mängd val att göra val blir resultatet att den med bäst service "vinner". Nu är det tyvärr långt ifrån så på de flesta platser. Det är troligen så att de flesta trots allt väljer den vårdcentral som ligger närmast där man bor. Visst skulle folk kunna efterforska, men jag är rädd att den stora massan inte gör det. Är man dessutom sjuk resar man troligen inte längre än man behöver... Därmed straffas de i vissa fall av sämre vård, pga att de inte orkar, eller är kapabla att efterforska och därmed göra bästa möjliga val för dem själva. Har man istället en offentlig vård som håller samma kvalitet överallt, så blir dessa val onödiga. Detta är ju såklart förutsatt att den vården är av högsta klass. När skattepengar, som i nuläget, istället hamnar i fickan på riskkapitalister urholkas den offentliga vården. Man ska inte glömma bort att vård och skola i de allra flesta fall finansieras av skattemedel, även om de är "privata".

En annan anledning till att privata vårdaktörer kan plocka ut vinst även om tjänsten de tillhandahåller är undermålig, är för att vård är ett grundläggande behov och inget du väljer att utnyttja. Det är alltså inte som med hamburgare, eftersom hamburgare inte är ett behov. Därmed funkar inte samma typ av konkurrenstänk. Som jag skrev ovan så går sjuka människor till en undermålig vårdcentral, trots att de troligen hellre skulle ha gått till en av högre kvalitet av anledningen att de troligen i sitt sjukdomsläge inte orkar göra ett aktivt val.

Interna räntor och koncernlån användes även av kommunala och statliga bolag för att på koncernnivå netta bort vinster. är det också 'skattefusk" för att använda marxistisk terminologi?

Tror att riskkapitalbolag generellt kan hjälpa till att minska byråkratin och ta bort onödiga processer så dessa företag kan fokusera mera på vårdinsatser och mindre på administration. Detta torde också kunna fungera som förebild på det byråkratiska monster som kallas för landstinget.

Ett påpekande...

Ordet "privat" är inte synonymt med "profit".

Inom vård och omsorg är det fullt möjligt att både befrämja en frihetlig utveckling av alternativ och mångfald och fritt val utan att för den skull stoppa vårdpengarna i fickan på riskkapitalister eller giriga lycksökare.

Både i Sverige och hela världen finns en lång och god tradition av stiftelser, ekonomiska föreningar och personalkooperativ som bedriver fin verksamhet.

NON-PROFIT!

Allt annat är brutalism, vilket det senaste decenniets utveckling lärt oss.

#1

"Ger privata alternativ sämre kvalitet till den som behöver vård?"

Svaret är nog ja....om det handlar om vinstdrivande privata alternativ.

För några år sedan undersöktes gamlas & anhörigas nöjdhet med omsorgen på äldreboenden - många privata och kommunala i Stockholm. Öhrling Pricewater gjorde undersökningen.

De kommunala var lite bättre, men bara lite - i genomsnitt. Det mest intressanta var två saker. De privata rankade sämre på ALLT - på alla frågor och mätvariabler.

Öhrling Pricewater-utvärderarna pekade på huvudförklaringen. Att de privata i genomsnitt hade 15% mindre personal.

Det är den mindre personalstyrkan och därmed sammanhängande lägre kvaliten för de gamla som förklarar "vinsten", dvs. "vinst" är en funktion av lägre kvalitet.

Och det kan man som skattebetalare aldrig acceptera!

DEN FRIA MARKNADEN ÄR ÖVERLÄGSET EFFEKTIV

Dinamarka kan inte förklara hur hon skall skilja på kompetenta chefer i verksamheten, de som bör befordras, och de inkompetenta som bör avskedas.

Ännu mindre kan hon förklara hur vi väljare skall se skillnad på de politiker som kan och de politiker som INTE KAN skilja på kompetenta och inkompetenta chefer.

Den som utgår från att alla politiker är särskilt kompetenta, kan drömma ihop vilket idealsamhälle som helst. I praktiken är dagens politiker snarast mindre kompetenta än "vanligt folk", eftersom de aldrig lärt sig arbeta på riktigt utan gått direkt från ungdomsförbunden till "vuxen-politik". Det är en negativ urvalsmekanism.

En fundamental principfråga är politikers roll. De skall vara väljarens ombud. När de istället driver verksamheter, vilka de än är, blir de istället väljarens motpart som leverantör. Inte ens moderata politiker förmår alltid skilja på de två rollerna. Det finns hur många exempel som helst på att politiker väljer leverantörsrollen. Det kan vi dagligen se i deras kritik av föräldrarnas val av friskolor. Det orsakar ju problem för den kommunala planeringen. I det sammanhanget talar politikerna mycket sällan talas om de kommunala skolornas tillkortakommanden med sin kvalitet, vilket är drivkraften i föräldrarnas intresse för friskolor.

Marknadsekonomins grundläggande mekanism är kundernas absoluta makt att befordra respektive avskeda verksamheternas chefer efter bedömning av det som är viktigast: hur väl deras produktionsresultat tillfredsställer kunden. Och det kan naturligtvis kunden bäst avgöra själ. Notera att kunden då är mycket bättre informerad än någon politiker kan vara. Och många kunder är mer kunniga än de politiker som sitter vid makten. Särskilt viktigt är att det är enda möjligheten för kunden att bedöma om han får sina pengars värde. Vad den offentliga produktionen verkligen kostar kan han aldrig få veta.

Ett kännetecken på en bra chef är att han ser missförhållanden, när de är så små att någon annan, kanske inte ens kunderna, har upptäckt dem. Då ingriper han och rättar till.

I den offentliga sektorn har chefen vanligen inte fullmakt att ingripa. Dessutom har politikern inte utsett en karaktöäär med den kompetensen. Således kan missförhållanden fortsätta att växa tills de står på första sidan i lokaltidningen. Och då är politikernas vanligaste åtgärd att kasta mer pengar på den organisation, som visat sig otillräcklig.

Kundernas/patienternas fria val är den bästa mekanismen att sortera fram dugliga chefer. Den mekanismen reagerar snabbare än de fyraåriga mandatperioderna, vilket gör att misstag kostar samhället mycket mindre.

Det är viktigt att vi lägger ut så många verksamheter som möjligt på den fria marknaden. Med villkor som gör kunden/patientens val verkligt fritt.

#4 Gunnel

Bra påpekat! En miss man lätt gör...

#7 Sture

Vad du beskriver stämmer ju inte. Även staten anställer chefer ur näringslivet. Rektorer och skolchefer i skolan är ofta kompetent folk. Din generalisering kring politikers bildning är heller inte korrekt. Visst finns det politiker som klättrat den politiska stegen sedan ungdomsåren, men många av dem måste endast ses som kompetenta människor. Kolla bara i Riksdagen, där har vi nu advokater, nationalekonomer, socialarbetare mm... Det finns väl ändå en idé med att politiker inte är en elit, eller? Det är väl fantastiskt om en fd narkoman och hemlös kan hitta en plats i politiken och därmed bidra med sina erfarenheter.

Jag håller med om att den offentliga sektorn ofta är för homogen, och byråkratisk. Jag efterlyser mer arbetsplatsdemokrati, fler syndikatstrukturer mm... Vad jag inte vill se är ett samhälle där du förlitar dig på sjukvårdsförsäkringar. Då skapas ett A och B människoförhållande, där handikappade, sjuka, överviktiga och människor med ett oturligt genetiskt arv får dras med dyra premier, medan vi andra friska kommer billigt undan.

Jag tycker du summerar det hela med din första mening: "Den fria marknaden är överlägset effektiv". Är det inte bra vård vi vill, istället för effektivitet? Effektivitet innebär ofta tidspress, sållande och obekväma arbetsförhållanden. Vilken typ av effektivitet talar du om?

Hej igen,
Tack för alla svar.

Jag menar att konkurrens är det enda sättet jag känner till för att skapa bättre vård. Ni som tror att icke-konkurrensutsatt verksamhet i statlig regi är mer effektiv och bättre för mig som person måste nog förklara er med riktiga argument. Vad finns det för anledning att tro det? (förutom att ni kanske känner att det är rätt på ett emotionellt plan).

Min upplevelse av vården idag är inte alls bra. När hunden blir sjuk däremot är det däremot inga problem. Då kan man åka in och få hjälp med en gång. Jag har massa alternativ när det gäller att lämna in bilen, osv. Men när man blir sjuk (viktigaste av allt) så fungerar det ofta inte alls. Jag har folk på nära håll som nästan dött för att de inte nått fram i landstingen. Att det skulle vara den bästa modellen är för mig helt befängt. Dessutom säger min erfarenhet är att personalen gör ett bättre jobb, trivs bättre och mår bättre om de har konkurrenter. Fokus blir på vad man ska uppnå och ens prestationer blir ofta synligare ett annat sätt. Det skapar stimulans.
Ett vanligt argument är att "Folk kan inte fatta rätt beslut själva så det måste samhället hjälpa dem med." Så kanske det är ibland. Men det betyder ju att vi måste vara extra noga med att det verkligen blir kvalitet i vården (dvs. inte som det varit under lång tid i landstingen). Ett annat argument är ju att vård inte är något man köper utan något man behöver. Men då tycker jag konsekvensen är den samma: Det blir ännu viktigare att det fungerar.

Jag får ibland en väldigt otäck känsla, nämligen att det viktigaste är att vård inte får drivas i vinst syfte oberoende om det gör den bättre.

Bäste Martin #8.

Det jag skriver stämmer mycket bra på ett principiellt plan. I ett debattinlägg kan man inte uppehålla sig vid alla undantag.

I en enkät om trivseln på arbetet som gjordes av ett fackförbund för några år sedan (jag är inte professionell debattör som håller reda på referenser i alla lägen) blev det övergripande resultatet att det största problemet var "dåliga chefer". Påtagligt var också att det var mycket vanligare på offentliga arbetsplatser än på privata.

Det är fullständigt självklart om du tänker på mekanismerna för deras utnämningar. Det börjar med din egen oförmåga att avgöra politiska kandidaters verkliga kompetens.

När unga Anna Lindh tillträdde som miljöminister 1994 fick hon frågan hur hon skulle klara ett ämbete, där så mycket vetenskap i discipliner hon var helt okunnnig i skulle vara avgörande. Då svarade hon käckt att det var inget problem. När det gällde fakta skulle hon bara kalla på experter.

Journalisten var inte tillräckligt mogen för att ställa den självklara följdfrågan: Hur ser du skillnad på en expert och en charlatan ?

Att staten anställer chefer från näringslivet är ingen garanti för att dessa chefer är särskilt kompetenta.

Sen har vi fått katastrofen IPCC, där charlataner förför politiker att bevilja dem anslag, så att de kan expandera sina verksamheter med fler forskare. Sedan använder politikerna dessa "forskare-experters" utsagor för att bevilja mer anslag.

Var snäll och räkna upp de ministrar ur de senaste par regeringarna, som inte gått raka vägen från ungdomsförbund till politiken. De får plats på två rader.

Efter Erlander är väl Fälldin det enda undantaget. Möjligen kan man även undanta Palme, som ju började i Unghögern. Hans väg var alltså inte rak. Han gick direkt från universitetet till riksdagen. Hans arbete i försvaret var kortvarigt före studierna.

Hur stor andel av riksdagsledamöterna har haft en någorlunda långvarig verksamhet i det privata näringslivet, det som omsätter halva BNP ?

Du har rätt i att alla "kunder" inte kan eller inte gör sig besväret att nyktert utvärdera de leverantörer som står till förfogande. Men du underskattar känsligheten i den visare på kundernas tillfredsställelse som vinsten utgör. Det behövs bara att några få procent reagerar på dålig kvalitet, så försvinner vinsten och chefen får skaffa sig ett annat jobb. Han har sorterats bort och en ny får chansen.

Beträffande risken för "ofördelaktiga risker" i ett försäkringssystem, så finns ett väl utarbetat förslag i skriften: "En sjuk försäkring i behov av friskpeng". Den är väl värd att läsa. Det förslaget försöker säkerställa att drivkrafterna verkar åt rätt håll i alla led:

Försäkringsbolaget bedömer vilka vårdinrättningar som levererar mest "friskhet" i sina behandlingar. Arbetsgivaren bedömer vilket försäkringsbolag som ger bäst villkor, vilket inbegriper rådgivning för friskvård, att hålla sjukfrånvaron låg. Den anställde tjänar på att välja hög självrisk och hålla sig frisk. Staten säkerställer att kroniskt sjuka och handikappade får försäkringsskydd, vars kostnader slås ut på alla.

Med effektivitet menar jag förstås att kunderna-patienternas tillfredsställelse skall bli så fullständig som möjligt. Till acceptabla kostnader. Det är vad som skiljer privat och offentlig verksamhet. Den offentliga kan skylla på "reglerna", som ju befriar individen från eget ansvar för kundens tillfredsställelse. Och kostnaden är andras bekymmer.

Erfarenheten visar att offentlig verksamhet, ex.vis vård, kan hålla utomordentlig hög kvalitet, men bara så länge den får kosta vad som helst. När kostnaderna skall räknas faller systemet ihop.

OFFENTLIG PRIVATISERING = BUDGETGARANTI, INTE KONKURRENS

När en offentlig myndighet lägger ut vård på entreprenad, är det inte verklig privatisering. Den essentiella funktionen är att det privata företaget levererar en garanti för att budgeten skall hållas till myndigheten.

När vårdtagarna inte har något eget val och vårdgivaren inte heller har något val vilka villkor som skall gälla, kan konkurrensen endast avse priset i anbudet. Att precisera kvalitet i vård av människor lär vara tämligen meningslöst, så länge vårdtagarna inte själva kan avgöra vilket av flera alternativ de kan välja. Preciseringen av upphandlad kvalitet och bedömningen av den nivå som levereras blir helt den köpande myndighetens ansvar.

Att kritisera antalet skötare, som eskorterar "ensamkommande barn" till Husbybadet, är rätt överdrivet. "Barnen" var såvitt jag sett alla i övre tonåren. De borde således inte behöva vaktas för att hindra drunkningsolyckor eller andra olycksfall. Att de behövde vaktas av väktare för att inte begå brott, måste betraktas som en kulturkrock, som inte varit självklar att förutse. Eller menar du att den borde ha förutsetts ?

#9 Fredrik

Det är väl inget problem om vård drivs med vinst. Problemet är när offentlig och privat/profitvård finansieras av samma skattepengar. Då de privata alternativen inte har samma redovisningsplikt, blir det lättare för dem att ta till knep som snyggar till siffror och ger mer klirr i kassan. Man kan tex neka vissa vårdtagare, något offentlig vård inte kan göra. Nu säger jag inte att alla privata vårdalternativ tar till dessa knep, men det förekommer.

Att statlig regi är bättre än privatregi beror på vad och hur man mäter. Att privat regi är bättre för dig som individ är ingen garanti för att den är bättre för samhället. Ta USA som exempel. Jättebra vård för dem med försäkring. Om man av olika skäl inte har försäkring är du tyvärr ofta utlämnad, så vida du inte kvalificerar för någon av åtgärderna som finns för extremt fattiga eller gamla.

Jag har också haft hund. Han har drabbats av ett antal komplicerade problem. Vi har alltid haft honom försäkrad. Däremot har självrisken vid ett par av tillfällena varit så hög att avlivning hade varit aktuellt om jag nu inte varit lyckligt lottat och haft föräldrar med god ekonomi och en stor kärlek till jycken...

#10 Sture

Samtidigt är det undantag du uppehåller dig vid. Att offentliga instutioner inte kan hålla samma klass på löner och resurser beror ju såklart på att de är skattefinansierade. Därmed inte sagt att det principiellt skulle vara någonting dåligt. Det handlar tex mycket om hur mycket resurser vi är beredda att lägga på vård, skola och omsorg. Däremoot anser jag att man bör utveckla den offentliga strukturen, med mer arbetsplatsdemokrati och lite lösare regelverk.

Jag vet inte om du missbedömer politikers makt. På varje departement sitter en mängd experter av olika slag. Att dessa experter skulle vara sämre eller mindre kunniga än deras likar inom den privata sektorn stämmer inte. Jag har en kusin som är högt utbildad matematiker. Han har i ett flertal år arbetat åt regeringen. Regeringsdepartementen består av en mängd kompetens. Vårt land hade inte varit så väl fungerande om det bara hade hängt på Reinfeldar, Sahliner och Ohlys... I Nordkorea och andra diktaturer fungerar det på det sätt du beskriver, där en människa har makten och viljan att styra allt från topp till tå.

"Att staten anställer chefer från näringslivet är ingen garanti för att dessa chefer är särskilt kompetenta. "

Det är väl aldrig en garanti någonstans?

Vad gäller charlataner, eller lobbyister så håller jag med om att det mycket väl kan vara ett problem. Dock tror jag inte att regering anställer människor i god tro. I övrigt tycker jag att det borde vara lag på att partierna redovisar varifrån de får ekonomiskt stöd. Något de flesta gör, förutom...(trumvirvel...)... Moderaterna och något mer av de borgerliga partierna (kommer tyvärr inte ihåg vilket av dem...).

"Det behövs bara att några få procent reagerar på dålig kvalitet, så försvinner vinsten och chefen får skaffa sig ett annat jobb. Han har sorterats bort och en ny får chansen."

Jo, det funkar på en plats där det finns ett stort utbud. Där det inte finns ett utbud fast stor efterfrågan finns det ingen större anledning att göra förbättringar, folk kommer ändå att söka sig dit. Precis samma princip som med offentlig vård, med skillnaden att den är tillgänglig för alla. Den privata skulle i princip med rätten på sin sida kunna hänvisa vissa vårdtagare till annan ort om de anser att de fyllt den kvot de behöver för att gå med vinst.

Slutligen skulle jag vilja veta vad som är acceptabla kostnader? Redan nu betalar du för en undersökning. Har svårt att se att det skulle bli billigare om man bröt bandet med staten helt och hållet. Om man nu har ett system med försäkringspremier, blir inte premierna väldigt mycket dyrare för den som blir lättare sjuk? Nu hänvisar jag till USA där det funkar ungefär så.

För mig handlar det inte om ett antingen eller. Jag tycker att skatten ska gå till den offentlga vården, den som vi alla kan uttnyttja. Den privata vården får finansiera sig själv.

Jag föredrar att vara "kund" istället för "patient". En "kund" vill man ska bli nöjd så den kommer tillbaka och så man får ett gott rykte. En "kund" är man tvungen att vårda. En "patient" kan man behandla hur som helst. Den kommer ändå tillbaka om det inte finns något annat sjukvårdsalternativ.

Hej alla,
Kul att många tycker till!

Personligen får jag intrycket av att problemet för några av er verkar vara att vinst är så fel att ni hellre vill ha sämre vård. Typ: "Några till får gärna stryka med så länge inte någon tjänar pengar på det". Jag kan inte se någon annan kontenta av den arga inställningen till vinst?

Så, återigen: Varför kan vi inte utgå från kvaliteten? Om en sjukhus A har samma kvalitet som sjukhus B men drivs 10% mer effektivt (t.ex. gör vinst) så är ju inte sjukhus A problemet. Problemet är ju sjukhus B som inte är lika effektivt.

Jag är inte emot skattefinansierad vård, tvärtom kan jag tänka mig att betala mer för det eftersom vi har medmänniskor med problem, svåra sjukdomar, etc. Men jag vill att våra skattepengar ska användas effektivt. Det sker genom konkurrens. Jag vet inget exempel där icke-konkurrens varit bra för kunden eller tjänsten. Men det finns massor av exempel på det omvända.

Så varför inte utgå från det enkla faktum att konkurrens skapar rätt fokus (kund, kvalitet, effektivitet) och strunta i vinster etc?

Vänligen,
Fredrik

Det är fel att tjäna pengar på de som är sjuka!! Därför bör sjukvårdsanställda, sjuksköterskor, doktorer arbeta utan lön. De gör uppenbarligen vinst! Finns det någonting värre??

Det här en debatt som alltid verkar hamna i helt fel fokus. Vänsterns hållning i allmänhet orkar jag inte ens kommentera men många gånger så verkar även de som förstår styrkan i konkurrensutsatta marknader hamna helt fel.

För att konkurrens ska verka som en faktor för att maximera effektiviteten så krävs det att båda sidorna av marknaden alltså utbudssidan och efterfrågesidan har möjligheter att värdera vad dom får ut av sitt utbyte.

I fallet med sjukvård så är det mycket svårt för den enskilde individen att bedöma detta på grund av en rad olika anledningar, vilka bland annat är att man sällan gör två likadana ingrepp på olika sjukhus eller att man inte kan bedöma nivån på sin egen vård.

Allt det här är dock relativt ointressant när det handlar om verksamheter som drivs med hjälp våra gemensamma pengar. I det här fallet handlar det istället om hur väl de som hanterar våra gemensamma pengar kan sköta sin roll som köpare. Det spelar således ingen roll om vården drivs i någon slags gemensam form eller privat. Köparen kan ju ställa precis vilka krav som helst på sjukhusen och om de inte klarar av att möta dessa så får man ju helt enkelt ordna produkten själv precis som det var tidigare.

Det som man dock kan konstatera från tidigare erfarenheter är att stat, kommuner och landsting oftast är sämre köpare än de privata av den enkla anledningen att människor är mindre noggranna med pengar som inte på något sätt är dina eller påverkar din lön direkt.

Således blir frågan snarare hur mycket man litar på de som i dagsläget utsetts att köpa vår gemensam sjukvård för våra gemensamma pengar.

En köpare ska alltså se till att han får ut det han vill ha av sitt köp till så låg kostnad som möjligt. Således spelare det ingen roll om säljaren gör 99% vinst eller ingen vinst alls eftersom du som köper förväntas välja den som uppnår dina krav till lägst kostnad.

Om en privat aktör kan göra en stor vinst måste man ju istället se till att effektivisera den gemensamma vården på samma sätt.

#18 Staten är en dålig köpare eftersom de som arbetar där inte känner att det handlar om deras egna pengar på samma sätt anställda inom den privata marknaden gör.

Självklart skall vi inte ha någon lön.Sjuksköterskeyrket har alltid varit ett kall.Självklart,pat beröm är vår lön för mödan men det är oerhört svårt att leva på den.Läkarna är däremot inte kallade.De har härligheten men inte ärligheten.De har just den gångna veckan haft fullt upp med att se sig ha råd att köpa sig en semla.Mkt skall ha mer.Att som syrra jobba privat innebär löneförhöjning men oxå ;ingen frånvaro oavsett grad av sjukdom samt jobba utan nämnvärda raster(det finns dock undantag-rent mänskliga privata alternativ.) Jag tror inte att artikelförf.har arbetat i sjukvården,Sjv.politiker tänker inte de tycker.Hur hög lön har t.ex författarinna?

Felet med upplägg att privata företag, oftast stora riskkapitalbolag,
är två. Det ena är att inte vinsterna regleras, låt oss säga att 50 %, skall återivesteras. Med nuvarande ordning sitter styrelser som inte har kontakt med enheterna och kräver högre o högre vinster trots att de inte har oveblick. Att sedan bolagen inte skattar i Sverige är ju rena rånet från oss skattebetalare.