Kvoteringstvång gör vägen lång

Europeiska kommissionens vice ordförande Viviane Reding skriver på debattplats i Dagens industri 2/3 under rubriken "Ni har ett år på er att få in fler kvinnor i styrelserna". Reding vill "ge företagen en chans att själva se över sammansättningen i sina styrelser", dock med förbehållet att ett icke godkänt resultat (minst 40 procent kvinnor) vid nästa års början kommer att medföra lagstiftning och politiskt tvång.

Reding använder sig av statistik för att stärka en tes som otvetydigt bottnar i en fixering vid utfall. Siffrorna; ett godtyckligt axplock av undersökningar och forskningsrön kring kvinnorepresentation och ickehomogen gruppdynamik - helt tagna ur sitt sammanhang, och helt utan relevans för specifika branscher i företagsvärlden, blir viktigare än sammanhanget. Bland annat hänvisar hon till en undersökning från Goldman Sachs som säger att en utjämning av klyftan mellan könen "skulle kunna" höja euroområdets BNP med "upp till" nio procent. Det räcker alltså med att man har indikationer på att något "skulle kunna" vara fördelaktigt för att motivera omfattande överstatliga interventioner i de svenska börsbolagen.

Reding hänvisar också till Norge som föregångslandet framför andra - hon menar att kvoteringsreformen fallit ut väl ut där. Det är fel. Det som skett i Norge är förvisso att fler kvinnor tagit plats i bolagsstyrelserna - dock har det föranlett att färre människor sitter i bolagsstyrelserna. Samma kvinnor tenderar att ta på sig fler uppdrag - mångfalden har alltså minskat medan maktkoncentrationen ökat. Ett ypperligt bevis på att det inte går att tvinga fram en önskvärd effekt utan att det blir skevt i något annat hänseende.

Dagen före, den 1/3, skriver krönikören Sophie Nachemson-Ekwall, också i Dagens industri, en märklig krönika på just temat mångfald. Hon skriver att hon har "tröttnat på näringslivets rädsla för kvotering av kvinnor till börsstyrelserna" och tycker att Svenskt Näringsliv, Industrivärldens ordförande Sverker Martin-Löf och Kollegiet för svensk bolagsstyrning bör "djupdyka i innebörden av begreppet mångfald ".

Det finns åtminstone två bekymmer med Redings och Nachemson- Ekwalls resonemang. För det första är motiveringen att en politisk tvångsåtgärd "skulle kunna" generera effekter som är önskvärda såväl ekonomiskt som i termer av mångfald oerhört märklig. Det finns uppenbart ingen mätbar vinst med att lagstifta om vem som får sitta i en bolagsstyrelse. För det andra är resonemangen historielösa. I dag är 60 % av högskolestudenterna i Sverige kvinnor, och kvinnor dominerar sju av nio utbildningsområden. Man kan tycka vad man vill om utbildningstraditionen i Sverige - faktum är dock att kvinnor inte utbildade sig i lika stor utsträckning som män förr i världen. Att tänka sig att det korrelerar med den mansdominans som idag råder på styrelseposter är inte orimligt.

Att fokusera på vem som givet kompetens och erfarenhet är mest lämpad för ett uppdrag utan att lyfta fram kön eller bakgrund är det enda rimliga förhållningssättet.  Sammansättningen i våra börsbolags styrelser kommer antagligen att förändras med tiden utifrån de behov som marknaden känner - och förmodligen kommer så också ske med könsrepresentationen. Viktigast är dock, oavsett vad, att personer med rätt utbildning, kompetens och personlig lämplighet rekryteras till styrelseplatserna.

Fixering vid utfall är förenat med stor risk i det här fallet. Vi får aldrig glömma vad det är värt att företagsklimatet är gynnsamt och att företagen är välmående - det är en av de viktigaste förutsättningarna för att skapa arbetstillfällen och välstånd. Kvinnlig representation och mångfald i våra bolagsstyrelser är självfallet inte ett motsatsförhållande till gott företagsklimat - det är däremot överstatliga interventioner och blind utfallsfixering. Det är lika orimligt att detaljstyra företagsklimatet politiskt som att företag ska tvingas till den risk en reform kring vem som ska sitta i styrelsen eller inte innebär i form av kunskapsdränering.

Risken att svenska börsbolag söker sig utanför Sverige och Europa på grund av överstatliga interventioner av det här slaget är orimligt hög jämfört med vinsten av ett utfall som "skulle kunna" höja värdet på bolagen . Det finns många exempel på företag som lämnat Sverige och Europa på grund av skattepolitiken och lagstiftningen kring arbetsmarknaden. Vad är det som säger att en politisk intervention i börsbolagens styrelsesammansättning inte får samma effekt?

Den typ av utfallsfixerade resonemang och åsikter för kvotering och mångfald som fördes i Dagens industri förra veckan,och som hörts debatten i stort på sistone, bör uppmärksammas och bemötas. Detta av den enkla anledningen att de är orimliga på så många plan. Det är inte upp till lagstiftande politiker att bestämma vem som är bäst lämpad att sitta i en bolagsstyrelse och företagsklimatet kan omöjligtvis förväntas utvecklas till det bättre med hjälp av tvångsåtgärder.

Josefine Uppling (1 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/33805

4 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Ytterligare en "nyttig idiot", som Lenin skulle ha uttrycket det, som vägrar se att män i alla tider kvoterat in män i första hand pga gemensamma sociala sammanhang och inte och inte för deras kompetens.

Permalänk | Anmäl #1 Mats Blom, 2011-03-08, 12:19

Mats, jag tror jag har missat att få mina styrelseerbjudanden i egenskap av att jag är snoppägare. Skulle du kunna snacka med övriga i manskabalen så att det åtgärdas?

I den mån det myglas i storföretagsvärlden, och det görs det nog, så görs det utifrån nätverk inte kön. Om 99,999% av kvinnor och 99,998% av män är uteslutna från de högsta sfärerna i företagsvärlden så innebär det inte att kvinnor är dubbelt så diskriminerade som män, det innebär att båda könen är i stort sett lika diskriminerade i sammanhanget.

Permalänk | Anmäl #2 John Lundaahl, 2011-03-08, 13:16

Hur länge tänker man sig att denna kvotering ska behöva fortgå? Alltså, är det enbart fördelningen av män och kvinnor på höga poster inom näringslivet som är intressant eller mäter man något annat också? Kommer man att avskaffa kvotering när dessa mål är uppnådda? Om vissa företag anställer för många kvinnor, kommer man att kvotera in män då?

Permalänk | Anmäl #3 Fredrik Franzén, 2011-03-08, 14:16

Frågan om kvotering är i grunden en fråga om liberalism vs. kollektivism.

Å ena sidan har vi människor som anför argumentet att är man emot kvotering så måste det vara för att man inte bryr sig, eller ser problemet. Vad är annars anledningen till att man inte bara rättar till siffrorna med lagstiftning så är vi på väg mot lösningen? Det går för långsamt annars.

På andra sidan står de som likt jag själv undrar hur man kan tycka såhär. Antingen är man för att människor väljs på grund av sitt kön eller också är man emot det. Kvotering är fel av samma skäl som det är fel att män väljer andra män från sina egna nätverk utan att ta sitt ansvar för att kliva utanför denna krets människor.

Att någon annan gör fel kan väl inte legitimera att jag också väljer bort människor på grund av deras kön? Det tycker inte jag att någon får göra oavsett i eventuella goda intentioner!

Permalänk | Anmäl #4 Per R, 2011-03-09, 10:33