Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Ny tronarvinge

Victoria och Daniel har fått en dotter. Vad betyder det för monarkin? Läs (1) Skriv

EMU

Nytt stödpaket till Grekland klubbat. Men löser det krisen eller är det bättre att landet gör statsbankrutt?  Läs (87) Skriv

Iran och Israel

Alltfler bedömare anser att Israel väntas anfalla Iran för att hindra en iransk atombomb. Läs (15) Skriv

Internationella kvinnodagen

Clara Lindblom om Internationella kvinnodagen

Fram för en feministisk stadsplanering

Hålla nycklarna mellan fingrarna i den knutna näven, ha en sprayflaska i fickan eller låtsas prata högt i mobiltelefonen med en styrketränande pojkvän med fyra rottweilers om att denne ska komma och möta en på vägen hem. Strategierna tjejer använder för att hantera vardagsrädslan på vägen hem är många och berättar man om sina egna brukar igenkänningen bland de tjejer som lyssnar vara hög, skriver Clara Lindbom, förbundsstyrelseledamot i Ung Vänster.


Om författaren

25 årig student och vårdare som är ledamot i Ung Vänsters förbundsstyrelse och ersättare i Exploateringsnämnden i Stockholms stad.

I vissa fall är det inte riktigt fråga om rädsla, utan snarare om en ständig riskkalkylering. En uträkning som sveper genom huvudet där tiden på dygnet, belysningen, färdvägen och de senaste dygnens nyhetsrapportering ställs upp i en snabb ekvation. Blir utfallet fel ställer man in joggingrundan eller väljer att gå runt den stora parken istället för att ta den snabba vägen genom den.

Under diskussioner om stadsplanering ur ett genusperspektiv kommer ofta invändningen att både män och kvinnor kan uppleva en oro i miljöer som de upplever som farliga. Det stämmer, men kvinnor gör det i mycket högre utsträckning än män. Medan både män och kvinnor är rädda för att bli till exempel rånade, så känner kvinnor i första hand en oro för att utsättas för sexualiserat våld. För många kvinnor kan det räcka med att möta en okänd man på en folktom plats för att oron ska göra sig påmind i maggropen, medan forskningen visar att en man inte skulle uppleva ett sådant möte på samma sätt. Och intressant i sammanhanget är även att varken kvinnor eller män upplever rädsla då de möter en okänd kvinna, hur enslig och mörk parken i övrigt ter sig.

Kvinnors vardagsrädsla är nära sammankopplad med våra erfarenheter av mäns våld mot kvinnor, där händelser som vi framförallt råkar ut för i hemmet, skolan eller på krogen gör sig påminda i det offentliga rummet. Vi vet ofta att våldtäkter och misshandel framförallt sker i kvinnans eget hem, av en man som kanske bara minuterna senare kommer säga att han älskar henne, men det hjälper inte alltid när vi tvingas gå igenom en mörk viadukt på vägen hem eller sitter ensamma kvar på natt­bussen. Vardagsrädslan är en konsekvens av könsmaktsordningen och mäns våld mot kvinnor, och kommer därför aldrig vara möjlig att helt byggas bort. Men det betyder inte att genusperspektivet inte måste vara ständigt närvarande när vi bygger nya bostadsområden och planerar våra städer.

Platser som är överblickbara, befolkade och orienterbara ökar känslan av en plats känns trygg och säker, liksom att kommunikationsstråk blandas med bebyggelse och att omgivningen upplevs som välskött. Detta kan ofta uppnås med enkla medel: genom att kapa träd och buskage längst gångvägar så att sikten förbättras och ytor öppnas upp, använda trygghetsvandringar för att hitta gångstråk där belysningen behöver förbättras och erbjuda alternativa färdvägar kring platser som kanske är lummiga och trevliga dagtid, men obehagliga att vistas i nattetid. Det kan behövas en upplyst väg som går runt parken för att den som känner sig otrygg ska slippa gå genom den eller ett övergångsställe ovanför viadukten för att den som inte vill gå igenom den ska slippa korsa en hårt trafikerad motorled istället.

Men genusperspektivet måste också genomsyra fler delar av stadsplaneringen. Områden där olika funktioner som bostäder, arbetsplatser, offentlig- och kommersiell service blandas är levande under en större del av dygnet och upplevs därför som tryggare. I stora delar av Stockholms innerstad dominerar istället kontoren, och när ett område som Västra City kring Centralstationen planeras är andelen kontor förhållande till bostäder mycket hög. Sådana områden kan ofta vara inbjudande och attraktiva under dagtid, men fullkomligt öde efter att den sista den siste personen lämnat kontoret klockan åtta på kvällen.

Samma brist på genusperspektiv hittar vi också i planeringen av infra­struktur och kollektivtrafik. Män kör till exempel bil i betydligt högre utsträckning än kvinnor och våra städer planeras ofta för tillgodose behoven hos just dessa bilåkande män. Motorleder prio­riteras framför en utbyggd kollektivtrafik, köpcentrum förläggs utanför städerna vilket förut­sätter tillgång till bil och liten hänsyn tas till tjejers vardagsrädsla vid dragning av nattbussarnas linjer.

Stadsplanering ur ett genusperspektiv måste diskuteras mer, kunskaperna som finns måste användas och tjejers erfarenheter måste också synliggöras - de ska genomsyra varenda översikts- och detalj­plan som vi tar fram i den här staden. Vardagsrädslan är inte en fråga som bara angår oss som tar omvägar på vägen hem, låter bli att följa med på efterfest för att vi är oroliga över att ta oss hem själva eller min mamma som brukar ta sin kvällspromenad med en mortel i fickan. För när mer än var fjärde kvinna uppger att de känner sig otrygga i sitt bostadsområde om kvällarna är det inte längre en fråga om enskilda personers upplevelser.

Det är en fråga om demokrati och att det offen­tliga rummet ska vara öppet för alla.





Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/33829

38 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Varför inte feministiska makaroner??

Eller feministiskt väder? Eller feministiska fotvårtor....jamenar vad stoppar er ?
Feministiska öronmuffar blommor semestrar.

Feminism känns lika fräscht dern där utflyktsmackan man glömde packa upp ur sidofacket förra sommaren. Låt folk vara fria på sitt helt egna sätt och stoppa upp den centralstyrda.avindividualiserade feminsitiska prussiluskorna på Nordiska Museet som ideologiska stofiler. Vem frågar efter ditt överförmunderi?? Kan du peka på någon som begärt din hjälp för att fatta sina egna beslut? Vem har ropat? Självutnämnd överförmyndare utan någon att förmynda över?

Permalänk | Anmäl #2 Berg Säker, 2011-03-08, 15:34

Jag förstår inte varför artikelförfattaren inte vågar gå hela vägen.

Om det som är problemet är mäns våld mot kvinnor, varför då inte helt enkelt föreslå ett "processläger" utanför varje stad där männen kan vistas, så att kvinnorna i samhället inte behöver vara rädda för de farliga männen? Ett sådant läger kan kanske ta emot 10.000-30.000 män per månad vid full kapacitet, skulle inte det lösa saken ganska... slutgiltigt?

Om det är könsmaktsordningen som är problemet, varför inte helt enkelt avskaffa rösträtt för män, så att kvinnorna kan forma ett dynamiskt, hållbart och tryggt samhälle där kvinnans behov sätts i centrum?

Om det är kvinnors rädsla som är problemet, trots att män i högre grad än kvinnor är de som råkar ut för våld, borde man då inte försöka ta reda på varför kvinnorna är så rädda genom att noggrant studera t.ex. alla dessa veckotidningar för kvinnor?

Permalänk | Anmäl #3 Sven P Andersson, 2011-03-08, 15:43

Jag glömde att man för att undvika att nya män föds och stör den inrättade feministiska ordningen naturligtvis också skall införa tvångsabortering av alla pojkfoster. Tycker inte du det också, Clara Lindblom?

Permalänk | Anmäl #4 Sven P Andersson, 2011-03-08, 15:45

Sverige behöver inte en genusfokuserad stadsplanering för att minska överfall och brott mot kvinnor (och män)...Sverige behöver hårdare straff och riktiga fängelser för att låsa in förbrytare. Finns ingen anledning att överfallsvåldtäckter och grova rån/misshandel inte skall ge livstidsfängelse. Snart 40 år av dalt med kriminella och försök att återanpassa dem har ju inte lett någonstans, det är hopplöst. Bättre att låsa in dem för evigt och gärna någonstans där det är billigt för att minimera skattebetalarnas utgifter.

Permalänk | Anmäl #5 Johan Klutz, 2011-03-08, 15:45

Det är väl ingen vits i att hålla på och bota symptomen?? Problemet ligger ju inte i att det finns ställen att bli våldtagen på, utan att det finns våldtäktsmän som använder dessa ställen.

Vi behöver ett bra mycket bättre rättssystem och så behöver vi bli av med såna som utnyttjar systemet (tänk Assange och tänk Butt), annars tror jag att vi bara kommer få se grövre våldtäkter och fler tönträttegångar som underminerar allvaret.

Permalänk | Anmäl #6 Viktor Andersson, 2011-03-08, 15:44

Bra skrivet!

Har många gånger valt att ta en annan väg än den närmaste för att den inte varit ordentligt upplyst. Har många gånger varit rädd när jag gått ute på kvällen. Vågar inte heller löpträna på kvällarna i det lummiga elljusspåret sen det skett överfall där.

Vi behöver bättre planerade städer så att man kan känna sig trygg. Sen måste vi såklart jobba på att få snubbar att sluta våldta och överfalla. Dock tar det längre tid att förändra normer än att bygga om en park. Kan det rädda 10 kvinnor från att bli våldtagna är det värt det.

Permalänk | Anmäl #7 Linnea E, 2011-03-08, 16:08

Det största problemet sitter i dessa kvinnornas huvuden, inte i stadsplaneringen! Ju mer feministerna uppmärksammar våld mot kvinnor, överfall, mord, råd, våldtäkter, desto mer rädda blir kvinnorna. Om man vill att kvinnor ska vara trygga så ska man också sprida en positiv bild, inte en negativ! Feministernas metod är exakt densamma som sverigedemokrateras, men skillnaden att det handlar om utsatta kvinnor istället för utsatta svenskar. Båda bottnar i en människoföraktande grupp-mot-grupp-mentalitet som hör hemma i gamla Sovjet!

Permalänk | Anmäl #10 Erika Svensson, 2011-03-08, 16:22

"Dock tar det längre tid att förändra normer än att bygga om en park."

#7 Linnea E. Det finns inga "normer" som säger att män ska överfalla och våldta kvinnor som du påstår.

Om du slutar hata och demonisera och börjar studera hur en mans hjärna fungerar så kanske du också förstår varför detta våld finns, TROTS normerna.

Det handlar om överlevnadsmekanismer som spårar ur.

Permalänk | Anmäl #11 Bo T, 2011-03-08, 16:25

Det hade varit bra om Clara Lindbom sett över fakta först och sett att arbeta med jämställdhet och trygghet är något som redan görs inom stadsplaneringen, sedan länge.

Det bara det att de folk planerade för 50 eller 100 år sedan fortfarande påverkar våran stadsbild och att det tar tid att bygga om städer.

Permalänk | Anmäl #12 Elin Dalstål, 2011-03-08, 16:28

Ett förslag som många feminister kommer stödja är att alla män måste ha fotboja och utegångsförbud efter kl åtta

Permalänk | Anmäl #13 michael lilja, 2011-03-08, 16:37

Skicka våldtäktsmän och falskanmälare på lika långa straff någonstans där de kan få utföra straffarbete som kommer deras offer tillgodo.

Permalänk | Anmäl #14 Peter, 2011-03-08, 16:41

Hennes 8:de mars-dag
Blivit alltmer en fars-dag
Var är hans tjena-mors-dag?
Kan det bli en på torsdag?
Kvinns som älskar ert genus
Förlägg dagen till Venus
Morsa Mars-männen tjenis
Ty det våras för .....!

Permalänk | Anmäl #15 Joakim Steneberg, 2011-03-08, 16:41

Så här på den internationella kvinnodagen passar det ju bra att skriva om en god nyhet från USA: President Barack Obama har tagit initiativ till bildandet av ett mansråd, som ska lyfta upp problem som drabbar män och pojkar. Rådet ska heta White House Council on Boys to Men, och det ska ha tre syften:
- Kartlägga pojkars status och undersöka vilka problem som drabbar dem under deras process att bli män
- Kartlägga både uppenbara och underliggande problem som drabbar pojkar och män i samhället
- Komma med förslag på lösningar
Vita Huset har bett Dr Warren Farrell, legendarisk manskämpe och författare till böcker som ”The Myth of Male Power” och ”Why Men Earn More”, att utarbeta ett förslag på upplägg för rådet.
Mycket glädjande!
Och detta är något hel annat än den fjäskiga statsfeminism som förordas även av vår statsfeminister, tydligt inpirerad av och hängande i kjolarna till "Ung vänsters" moderpartis förre partiledare, Gudrun Schyman.
Statsfeminism är könsrasism. Men om vi gör om hela planeten, går då Clara Linblom med på att vi tar med alla unga män som blivit kanonmat under sekler? Även genom kvinnliga statschefer!

Permalänk | Anmäl #16 Joakim Steneberg, 2011-03-08, 16:50

Ett sätt skulle vara att rensa stan på buskar och träd, montera kraftiga strålkastare överallt, ta bort byggnader, bilvägar och framförallt införa manliga och kvinnliga zoner. Tillägg: utegångsförbud för män efter 22.00. Ja, det finns mycket att gripa tag i!

Permalänk | Anmäl #17 Alvin Stoltz, 2011-03-08, 17:11

Vilken sorts kvinnor är det egentligen som har mest problem med olustkänslor och rädsla av att gå själva? Vilka kvinnor är det som mest blir utsatta för våld och våldtäkter utomhus?
Fundera på det...

Permalänk | Anmäl #24 Lena Bengtsson, 2011-03-08, 18:10

Det låter mer som att skribenten lider av mörkrädsla och nån sort fobi för att befinna sig ensam. Jag tror att KBT-behandlingar för henne och alla hennes jämlikar skulle vara en betydligt lättare väg att gå än att bygga om samhället utifrån en massa fobikers verklighetsbild!

Permalänk | Anmäl #26 Erika Svensson, 2011-03-08, 18:39

Clara Lindblom kunde mycket väl ha titulerat artikeln "Fram för en TRYGGARE stadsplanering" snarare än feministisk, i och med att hon själv erkänner att män också kan känna sig otrygga i stadsmiljön.

Permalänk | Anmäl #27 Erik Iversen, 2011-03-08, 18:44

En väl genomförd segregering i en "gated" stad skulle ju vara väldigt effektivt när det gäller oönskade människor. En profil för varje stad skulle kunna innebära att man portförbjuder: våldsverkare, narkomaner, fyllon, socialister, kollektivtrafik och muslimer, i den ena staden.
De som har en önskan om en annan profil på staden ska naturligtvis vara fria att bygga efter eget huvud. Personligen skulle jag tycka att det vore skönt att slippa socialister i min närhet.

Permalänk | Anmäl #29 Robert Pettersson, 2011-03-08, 19:03

Tja, ärligt talat, jag tänker inte peka på elefanten som står mitt i rummet, det får faktiskt svenska kvinnor göra själva. Det är ni som skapar den här världen, jag kan inte hjälpa den som inte vill hjälpa sig själv.

Permalänk | Anmäl #30 Martin A, 2011-03-08, 19:07

Jag skriver det här trots att jag inser att Clara aldrig kommer att förstå det - hon kan se och läsa orden men aldrig förstå innehållet. Clara lilla, du kan skapa ett kalhygge bred som en fotbollsplan längs din väg om du vill, men det kommer inte att göra dig och andra mer trygg. Du och dina politrucker är själv medskyldiga till att skapa den mijö där du och dina systrar inta kan vara trygga. När t ex 11-åriga flickor inte kan bada i ett offentligt bad utan att attackeras av immigranter, så varför ska du få vara ifred, hur bred gatan än är och hur uppplyst den än är? Det är skillnad på svenska killar och utländska - en stor skillnad. Åk till Italien vetja, så förstår du snabbt vad jag menar. Åk till Marocko så förstår du ännu bättre vad jag menar... Men du kommer nog aldrig att förstå, Clara lilla. Det är den riktigt stora tragiken.

Permalänk | Anmäl #31 Thomas Björklund, 2011-03-08, 19:37

Män är ju många gånger troligare som offer för våld i offentliga miljöer, ändå är kvinnorna räddare.

Vad kan det bero på?

Kan det bero på att feministerna skrämmer upp dem med alla överdrifter kring brott mot kvinnor och den ensidiga belysningen av brott mot kvinnor?

Vilket är det vi ska ändra på då? Ska vi bygga om städerna så att kvinnorna känner sig säkrare eller ska feministerna bara sluta att skrämma kvinnor?

När mina barn var rädda för monster i skogen så högg jag inte ner skogen.

Permalänk | Anmäl #33 Max Jernberg, 2011-03-08, 19:49

Principen som Clara tar upp är viktig och trist att det finns så många tråkiga kommentarer. Har själv tre döttrar och fru, och känner igen de problem som Clara tar upp. Fast jag skulle vilja vända på det att våld minst lika ofta riktas mot män (av män) och egentligen berör detta den allmänna tryggheten hos alla.
En grundprincip för att motverka (manligt) våld är att skapa synlighet. För det är nästan bara män som åsamkar våldsrelaterade brott.

Permalänk | Anmäl #34 GB, 2011-03-08, 19:57

En trygg stadsplanering är ett GEMENSAMT intresse för kvinnor och män. Det finns ingen anledning alls att piska upp en könsstrid kring denna fråga, det är bara krystat och larvigt och ger intryck av att man till varje pris vill ha bråk och missämja. Jag STÖDER de konkreta förslag artikeln framför, punkt.

Permalänk | Anmäl #35 Peter Ingestad, 2011-03-08, 20:08

Clara, gå inte ut under "Earth Hour". Känn hotet från klimatalarmisterna.

Permalänk | Anmäl #36 Robert Pettersson, 2011-03-08, 20:12

#34. GB. För att denna gång ta det diplomatiskt: det är riktigt att män är våldsamma av naturen. Att våld och sex hänger ihop är en del av det fullständigt amoraliska sexuella samspelet, där BÅDE män och kvinnor medverkar. Det är så det ÄR, för vi är skapta såna, vare sig vi gillar detta eller ej.

Uppdaterad neurologisk forskning visar sambandet mellan våld och sex, och testosteronets roll i sammanhanget är ju välkänt.

Permalänk | Anmäl #37 Peter Ingestad, 2011-03-08, 20:19

Jag förstår ambitionen men rent konkret, vad är en feministisk stadsplanering och vad är en trygg stadsplanering?
Själv har jag arbetat med arkitektur och stadsutveckling i snart fyrtio år. Mig veterligt finns inget samband mellan någon särskild typ av bebyggelse, växtlighet eller belysningsnivå och brottsfrekvens. Däremot finns det mycket starka samband mellan social position i ett områdes befolkning och områdets brottsfrekvens. Även mellan ett områdes antal krogar och brott finns solklara samband.
Brott är ett socialt problem och kräver sociala lösningar. Tex jämnare fördelning av välstånd.
Vi som ritar städer kan inte göra nåt åt det.

Permalänk | Anmäl #38 Olof Lindberg, 2011-03-08, 20:21

Här ett tips för folk som känner rädsla och obehag som artikelförfattaren, och som vill göra nåt åt saken och slippa obehaget.

(Och det här gäller oavsett kön! Försök fatta det! Suck.)

Kampsporten jiujitsu är väldigt fredlig och mjuk, men den gör det ändå nästan omöjligt att besegra utövaren. För en angripare som inte själv kan jiujitsu blir det dessutom svårt att fatta vad som händer. Angriparen får inga slag eller andra motangrepp, hen bara dråsar i backen. Angriparen angriper, den angripna gör en blixtsnabb, mjuk rörelse, och angriparen dråsar i backen. Så blir det gång på gång, vad angriparen än försöker. Den som kan jiujitsu verkar hal som en ål, omöjlig att komma åt.

En aningen kortväxt tjej som jag känner berättade hur ett gäng killar blev aggressiva. Killen som gav sig på henne ropade mycket snart "Akta er killar, hon kan slåss!" Det var häftigt att se den självkänsla som denna aningen kortväxta tjej utstrålade när hon berättade om upplevelsen. Hon var rejält trygg, klart förvissad om att ingen kommer åt henne mot hennes vilja.

Även om angriparen själv kan jiujitsu tror jag hen dråsar i backen om hen inte är väldigt skicklig. I jiujitsu utnyttjar man nämligen angriparens rörelse. Man förstärker angriparens rörelse precis lagom i lämplig riktning så att angriparen tappar balansen. En angripare som vill slippa dråsa omkull får helt enkelt sluta angripa.

(Fast jag måste göra en reservation. Jag kan inte själv jiujitsu. Jag har några bekanta som kan. Om jag har förstått dem rätt fungerar det så som jag beskriver.)

Jag tror för övrigt att det är väldigt osannolikt att en angripare i en mörka park skulle vara skicklig på jiujitsu. För att träna upp sin skicklighet krävs nämligen självdisciplin och lugn. Sådana egenskaper tror jag inte man finner hos människor som är så empatistörda och impulsbenägna att de kan få för sig att angripa folk i mörka parker.

En så sjuk aggressivitet finner vi nämligen bara hos störda människor. Det finns faktiskt inte några samhällsnormer eller etikettsregler som säger att män ska angripa kvinnor i mörka parker. Konstiga feminister som #7 Linnea E har missuppfattat hur våra samhällsnormer och etikettsregler ser ut.

Istället handlar det alltså om psykisk störning, och psykisk störning finns faktiskt hos båda könen! Det trodde ni ínte! Det finns alltså även psyksjuka kvinnor! Och inte heller hos kvinnor finns det samhällsnormer eller etikettsregler som säger att de ska bli paranoida, uppträda psykotiskt, slåss osv.

Nästa gång du ser en konstig person ute på stan som gestikulerar och pratar med inbillade personer, försök ta till dig att detta beteende inte beror på någon samhällsnorm eller etikettsregel som säger att man ska gestikulera och prata med inbillade personer.

Men för att återgå till allvaret:

Den som upplever så mycket rädsla och obehag som artikelförfattaren bör absolut fundera på jiujitsu. Man slipper gå omkring och må dåligt. Man får mycket mer trygghet och glädje i sitt liv.

Permalänk | Anmäl #39 kafpauzo, 2011-03-08, 20:32

#39 kafpauzo, 2011-03-08, 21:32
Sånt där är fint i teorin men i verkligheten kan ingen tävla mot kroppstyngd, vana och aggressivitet.

Om du tänker skydda dig med våld som kvinna, skaffa elpistol, pepparsprej eller skjutvapen. Feministiskt självförsvar verkar någorlunda vettigt också eftersom det lutar sig mot sinnesstämning och attityd, så kanske kan funka någon gång men jag skulle inte lita på det om jag var kvinna.

Våld händer så fort när det händer, den aggressiva är van, har planerat det, är inställd på det, har valt plats och tidpunkt, om än omedvetet. Medan offret gick runt i sin vardag och helt plötsligt hamnade i någon annans verklighet på någon annans villkor. Kampsporter är tämligen teoretiska till sin natur, särskilt jujitzu där många tekniker bryter sönder ben och leder och alltså inte kan tränas in till ryggmärgsreflexer.
Sen är Jujitzus teorier sunda vilket väl visas av att det tränas flitigt av de som sysslar med ultimate fighting, men det är ett dåligt råd till en kvinna.

Permalänk | Anmäl #40 Martin A, 2011-03-08, 20:59

Hej kafpauzo! Jag tycker att det är roligt med språkbegåvade personer, men jag tycker ändå att det blir dålig svenska när du blandar svenska och engelska. "Hen", dvs "höna", det är bättre att du skriver ut det svenska ordet, så har alla lättare att förstå vad du menar.

Vad det gäller "jiujitsu" så är du mer än lovligt naiv. Har du varit i ett verkligt slagsmål? Vet tänker du dig att du ska möta och eventuellt ska slåss emot? Svaga Sune? Nej, du vet aldrig vem du kommer att möta och det är här teorin möter verkligheten och allting kraschar... När jag var liten hörde jag tramset att judo, ja där behöver man inte vara stark, bara man behärskar tekniken. Är det så? Tja, möter man en svag stackare som inte kan slåss, då funkar judo och jiujitsu alldeles utmärkt. Däremot, om man möter någon som kan slåss och som dessutom är stark, elak och extremt smärttålig, då har man ett jätteproblem och det problemet löser man inte med judo och jiujitsu, det löser man med löpning. Du ska springa helt enkelt. Vad du gör är att invagga dig i en falsk säkerhet, men det är ok, det är din ensak. Majoriteten av män under 65 skulle bunta ihop dig utan några större problem, med eller utan judo och jiujitsu. Anledningen till att de inte gör det är för att de flesta är hyggliga och snälla människor.

Permalänk | Anmäl #41 Thomas Björklund, 2011-03-08, 21:10

Ta taxi! Det ÄR farligt för kvinnor att vara ute nattetid.

Permalänk | Anmäl #42 Peter Ingestad, 2011-03-08, 21:15

#39 kafpauzo

De där pyjamassporterna blev omoderna på 90-talet när tävlingsformer som gjorde att de kunde testas blev vanligare.

Det är såklart bara hokus pokus.

Permalänk | Anmäl #43 Max Jernberg, 2011-03-08, 23:18

Kvinnligt våld är "osynliggjort" (nertystat) i Sverige. Många här verkar inte ha insett detta, liksom inte orsakerna till våldet överhuvudtaget. För det finns alltid förklaringar, de måste man utgå från om man vill förändra.

Permalänk | Anmäl #44 Joakim Steneberg, 2011-03-09, 00:31

Kampsport av den brutalare skolan fungerar. Att lära sig springa 100 meter på några sekunder fungerar förmodligen ännu bättre. Båda dessa alternativ kräver åratal av träning. Feministiskt självförsvar däremot är trams.

Detta beror helt enkelt på att du måste träna, träna och träna innan du faktiskt kan klara av att stå på egna ben om någon anfaller dig. Särskilt om anfallaren är större, tyngre och bra på att slåss. Annars kommer du inte ens att försöka slåss eller fly; det som oftast händer är att offret blir paralyserat. Det sägs att i skarpt läge tappar man bort 90% av det man kan. Därför fungerar inte en självförsvarskurs på några dagar eller 10 gånger, 1 per vecka.

Dessutom: Det tar gott om tid att lära sig använda våld mot någon. Du kan inte göra det utan rejält med sparring. De flesta tappar bara kraften i slaget så fort man nuddar huden.

Och vidare: Nycklar, högklackade skor och liknande, det är inte vapen och har aldrig varit det. Dra inte kniv mot någon om du inte kan använda den. Att slå mot strupen, ögonen, skrevet och knäna, det är ruggigt svåra saker att lyckas med, och den som anfaller kommer med största sannolikhet vara väl medveten om dessa områdens sårbarhet. Om du skulle träffa honom i skrevet, vad tror du händer då?

Det låter som helgerån att säga det, men det finns saker som är värre än att bli våldtagen. Att bli fullständigt sönderslagen, kanske aldrig kunna gå mer på grund av ett krossat knä, hjärnskador efter en spark i huvudet... Inte så kul.

Alltså: Om du verkligen vill kunna känna dig hyfsat trygg, lär dig att slåss ordentligt och fjanta inte. Det tar flera år att lära sig, och kommer ge dig en rätt bra chans att klara dig. Se till att hålla ögonen öppna. Drick dig inte full innan du skall hem. Ha inte hörlurar i öronen. Skaffa dig ett 140-dB larm. Om du hinner märka anfallaren, försök springa. Prioritera: Våldtagen, svårt skadad, död? Om du inte kommer undan och inte tror du kan slåss tillräckligt bra, gör då inget för att provocera.

Hemskt? Ja, absolut. Jag skulle aldrig supa mig full om jag inte har transport hem ordnad. Och ja, jag skulle absolut hellre bli våldtagen än mördad.

Det handlar om hur du värderar saker. För att kunna försvara dig kommer du behöva träna länge.

Permalänk | Anmäl #45 Sven P Andersson, 2011-03-09, 01:32

Själv förstår jag inte varför Clara Lindblom ska få vistas i bebyggda områden överhuvudtaget. Det är män som till nästan 100% har byggt alla hus, vägar och planerade områden. Varför ska kvinnor har rätt att parasitera på mäns arbete? Om Clara Lindblom vill vistas i bebyggda områden får väl hon och hennes feministiska väninnor bygga sina egna områden. Samma sak med Internet, varför får Clara Lindblom använda denne manliga uppfinning? Kan inte kvinnor göra något själva? Måste de ständigt parasitera på mäns arbete och mäns uppoffrande?

Permalänk | Anmäl #46 Medborgare X, 2011-03-09, 09:10

Till alla:
Jag börjar med det senaste ämnet, ju-jutsu. Jag har själv tränat Ju-jutsu i ungdomen (är fortfarande ungdom dock) och det är som många skriver ett bra sätt att försvara sig på men det är också som många andra skriver något som tar lång tid. För att det ska fungera i praktiken måste det sitta i ryggmärgen eftersom man som "#45 Sven P Andersson" skrev tappar nästan allt man kan i en sådan situation, man paralyseras. Det finns ingen tid till att tänka efter hur tekniker går till utan man går på instinkt och har viss träning satt sig i ryggmärgen så kommer man ev. använda sig av det.

Jag blev själv överfallen och rånad av tre ynglingar strax innan jul förra året. Klockan var 01.50 och jag var spiknykter, hade 700m promenad hem från en kompis. Det var upplyst, längder av hyreshus på båda sidor av vägen och mitt framför ett Hemköp..
De slog ett tjugotal gånger mot ansiktet och försökte även knäa mig i ansiktet. Knäningarna lyckades jag blockera genom att sätta armarna framför huvudet så de fick ta smällen istället. Jag vill påstå att den handlingen var en kombination av ren självförsvarsinstinkt och delar av den Ju-jutsu jag kan. Jag har övat mycket på tekniker för att undvika just sådana övergrepp, jag använde inte de specifika teknikerna då det inte sitter i ryggmärgen ännu men däremot en blandning av andra blockeringstekniker som jag övat på. Jag har aldrig blivit överfallen förut och torde då paralyseras och tappa all handlingsförmåga. Jag var på det klara (ta det med en nypa salt) hela tiden och reflekterade över vad som händer. Jag vill tro att det var träningen från ju-jutsun som gjorde att jag behöll den sinnesnärvaro och kunde hålla "koll" på situationen. Jag var lugn (läs, inte panik) under hela förloppet och gjorde absolut ingenting som kunde provocera dem.

Vad jag vill säga med detta är att även om kampsporterna kanske inte hjälper att helt avvärja ett överfall kan de lindra det och du kanske kan undvika bestående skador. Jag fick sy två stygn i läppen men hade jag inte blockerat knäningarna så hade mitt ansikte varit helt vanställt idag.

Jag har för övrigt testat judo och fick då fullständigt däng av även de yngsta knattarna som tränade (är själv 192cm lång och lagom vältränad) så jag tycker inte man helt kan räkna ut folk som är korta och tunna. Tekniker kan hjälpa men det kräver som sagt mycket träning och ja, det är fördel att vara stor, tung och stark.

Då till huvudämnet.
Att bygga om samhället för att man ska känna sig säker.

Jag förstår problematiken och kan hålla med om målet med idéen men jag är inte av den uppfattningen att man ska anpassa sig till problemet, man ska inte bygga bort problemet, man ska ta tag i problemet och lösa det så det inte uppstår igen.

Jag kommer ta upp rånet igen, förklarar varför längre ner. Jag har givetvis blivit en smula paranoid av rånet och mina fördomar har fått vatten på sin kvar, förövarna var av "utländsk art". Det innebär inte att jag tänker sluta vara ute sent på kvällar och nätterna för det. Jag undviker visserligen ibland att gå hem själv nu så här nyss efter händelsen. Det innebär inte att jag tar ut aggressioner på alla invandrare, jag har fått många kommentarer av folk runt om att "dessa jävla invandrare", "att det alltid är dem” och den klassiska "skicka hem dem!". Jag vill ändra på förövarna så de inte gör om samma grej, förebygga.

De är alla arresterade och dömda för rånet alldeles nyligen och säger samma sak som jag sa under rättegången:
”Jag vill kunna träffa er om några år och ta er i hand och lyckönska er för framtiden, jag vill kunna vara vän med er trots det som hänt”.

Jag kommer besöka dem så småningom när jag smält allt lite och prata med dem. Jag tror personligen att det kan hjälpa dem att komma ur problemen. De sa alla under rättegången att de ångrar sig, djupt. Sen om de verkligen menar det kan man alltid fundera på men jag hoppas att de menar det och det kommer bygga vidare på när jag träffar dem. Jag tror att genom att visa att jag inte hatar dem för deras handling utan är villig att ge dem en andra chans kan få dem att riktigt tänka till. De är alla under arton och har hela livet framför sig, det är så synd att kasta bort det på en sådan här idiotisk grej. Därför vill jag istället för att bygga upp ett hat mot dem eller glädjas åt att de hamnar i sluten vård och säga ”rätt åt dem, gör så med alla" hjälpa dem hitta en bättre väg i livet. Jag hoppas att genom att göra så, inte bara kanske bättre deras vardag utan även inspirera deras släkt och vänner som ser att alla vill inte ont och genom det förebygga ev. andra personer som har problem och kanske skulle gjort nått liknande. Plantera en god gärning och låta den gro hos folk.

Det är absolut naivt av mig men jag tror på det och måste då ge det ett försök.

Jag håller med "#38 Olof Lindbergs" inlägg "Brott är ett socialt problem och kräver sociala lösningar. Tex jämnare fördelning av välstånd.".

Så varför tjatar jag om detta rån fortfarande? Jo, för att principen är den samma. Folk är rädda att gå hem själva på nätterna och vill bygga bort eller utrota det som ev. kan bli problem istället för att ta itu med det verkliga problemet och förebygga framtida. Jag tror inte att genom förbättrad belysning, öppnare gator och kanske till och med mer övervakning löser problemen utan bara tillfälligt undviker dem och istället skjuter dem åt sidan som då kommer hitta nya vägar. Javisst, mina tankegångar är för långsiktiga lösningar och nås inte på en dag och ja, genom förändrad stadsplanering som Clara Lindblom skriver om kan man ev. undvika vissa problem. Tillfälligt..

Att man ska anpassa "feministisk stadsplanering" för att kvinnorna är så utsatta tycker jag är trångsynt. Ja, kvinnor blir ofta utsatta för övergrepp och ja, det är helt förkastligt att det sker och de ska känna sig rädda. Det ska ingen behöva göra. Men som så många påpekar, männen är om inte minst lika utsatta. Varför i så fall stadsplanera så kvinnorna ska känna sig trygga? Varför inte stadsplanera så ALLA kan känna sig trygga? Är inte det ett mer jämställt mål att sträva efter?

Hjälp mig gärna med mina funderingar och synpunkter och om jag glider ifrån ämnet.

Kommunikation är nyckeln till en bättre värld.

Permalänk | Anmäl #47 Jonas Helmersson, 2011-03-09, 17:34

#47 Jonas Helmersson, 2011-03-09, 18:34
Jämför gå hem själv 2011 med 1981. Vad är det som förändrats? Rånar och våldtar de som bodde här 1981 mer? Rånar och våldtar deras barn mer? Knappast.

Permalänk | Anmäl #48 Martin A, 2011-03-09, 22:04

Tänk dig Stockholm år 1971 och tänk dig samma stad idag.

Det finns en väsentlig skillnad som är bakgrunden till det du, med rätta, försöker synliggöra men den bakgrunden kommer du aldrig att ens försöka tänka på för du är ideologiskt förblindad. Du offrar gärna tiotusentals svenska kvinnor på det mångkulturella altaret.

Posen är viktigare för dig än sanningen. Jag känner inget annat än rent förakt mot dig.

Permalänk | Anmäl #49 Anna Hellsén, 2011-03-10, 23:14

Jag ska inte bli personlig men jag tror inte att du själv varit utsatt för varken misshandel eller ngt annat slags våld. Däremot har sjukt många män som jag vet fått på flabben ordentligt. Jag har i min ungdom tvingats ta till knytnävarna flera gånger för att försvara mig och i vuxen ålder för ngt år sedan i min hemstad malmö blev jag helt oprovocerat nedslagen och sparkad i huvudet av ett gäng ungdomar. Pallade inte ens gå till polisen för det är meningslöst. Du påstår att män inte är rädda när vi går i vissa miljöer, skitsnack. Kan ngn ta fram äkta statistik kring risken att bli misshandlad och rånad som man jämfört med att bli misshandlad och/eller rånad och/eller våldtagen för kvinnor?
Låt mig gissa att män löper sjukt mycket större risk. jag är så jävla less på allt skitsnack. hur många kvinnor går på gym för att bli stora för att inte behöva vara rädda, hur många kvinnor beväpnar sig med skjutvapen eller knivar?

jag tycker det är för jävligt med alla äckliga våldtäktsmän, men förringa inte det faktum att det är sjukt mycket våld i samhället och att det främst är män som är utsatta. jag har hela mitt liv varit rädd för att gå runt i vissa ställen i min egen jävla hemstad. Dom flesta kvinnor jag träffar har aldrig varit utsatta för ett skit medans jag inte känner en enda kille som inte varit i slagsmål.

Permalänk | Anmäl #50 Crocadillapig O Monkadillafuck, 2011-03-24, 14:43

annons:
annons:

Newsmill-bloggen

Diskussion i SR:s Nya Vågen

Anders Lindberg, ledarskribent på Aftonbladet, retade upp många debattörer när han skrev en text ...

annons:

Om Newsmill

Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.

 

Läs mer om Newsmill

Newsmill-bloggen

Diskussion i SR:s Nya Vågen

Anders Lindberg, ledarskribent på Aftonbladet, retade upp många debattörer när han skrev en text ...

Vad är att Milla?

Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.


 
© 2008 Newsmill. All rights reserved.