Lika verksamhet? Lika villkor!

Jonas Milton om Lika verksamhet? Lika villkor!

Bisarra exempel från verkligheten visar hur privata aktörer missgynnas

Publicerad: 2011-03-08 09:03, Uppdaterad: 2011-11-02 15:11

De privata aktörernas existens inom välfärden är inte så självklar som man skulle kunna tro. Vi ser ett politiskt, ideologiskt, motstånd mot valfrihet och mångfald som maskeras av krav på vinstförbud för privata aktörer inom välfärden. Vi ser hur tillsynsmyndigheter ställer andra, hårdare, krav på privata aktörer än på offentliga. Genom att ställa samma kvalitetskrav på alla utförare, offentliga som privata, skulle vi få en sund konkurrenssituation som skulle leda till innovationer och höjd kvalitet. Så länge det är samma måttstock för privata och offentliga utförare räds vi inte jämförelse, tvärtom vi välkomnar den, skriver Jonas Milton, VD Almega.

202 millningar
9 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Jonas Milton är VD för Almega.

Almega är Sveriges största arbetsgivar- och branschorganisation för tjänsteföretag, vi är en förbundsgrupp som har cirka 10 000 medlemsföretag med sammanlagt 500 000 anställda. Medlemsföretagen representerar ett 60-tal branscher inom den svenska tjänstenäringen. Almega är den största förbundsgruppen inom Svenskt Näringsliv

Valfriheten inom den offentligfinansierade välfärden har inneburit en revolution. Den grundläggande tanken är att vi alla är olika, har olika behov och olika preferenser. Vi är inte stöpta i en och samma form, därför kan vi inte förväntas vilja ha samma typ av skola eller sjukvård. Det är det som är grunden för den valfrihet som vi nu ser inom den offentligfinansierade välfärden. Det är därför vi behöver en mångfald av utförare, privata och offentliga, som erbjuder tjänster av hög kvalitet. Utan en mångfald av utförare kan vi inte tillmötesgå kraven från en mångfald av människor.

Men valfriheten och de privata aktörernas existens är inte så självklar som man skulle kunna tro. Vi ser att många landsting har dragit sig för att införa vårdval. Vi ser hur tillsynsmyndigheter ställer andra, hårdare, krav på privata aktörer än på offentliga. Vi ser ett politiskt, ideologiskt, motstånd mot valfrihet och mångfald som maskeras av krav på vinstförbud för privata aktörer inom välfärden.

Det är synd att vi måste ta debatten om valfrihetens vara eller icke vara istället för att fokusera på kvalitet inom vård, omsorg, skola och förskola. Jag är nämligen helt övertygad om att konkurrens leder till högre kvalitet, så även inom offentligt finansierad välfärd. Det är bra att det kommer nya aktörer som utvecklar verksamheten. Är de tillräckligt bra leder det dessutom till att sämre verksamheter slås ut, vilket är bra eftersom vi inte vill betala för dålig kvalitet med våra skattepengar.

Tyvärr ser vi alltjämt exempel på hur lokala politiker drar sig för att släppa in privata aktörer då det riskerar att slå ut de offentligt drivna verksamheterna. Men om de privata aktörerna kan ta så stora marknadsandelar att de offentliga aktörerna slås ut så måste det ju bero på något. Det beror självklart på att de levererar en bättre tjänst till medborgarna. Frågan är om inte de lokala politikerna istället borde se till att få så hög kvalitet som möjligt istället för att stirra sig blinda på frågan om vem som är huvudman.

Frågan om kvalitet är central för privata aktörer inom såväl vård som skola. Vi ser gärna en oberoende kvalitetsutvärdering som är lika för alla utförare oavsett huvudman. Men en oberoende nationell utvärdering ska naturligtvis främst införas för att ge medborgarna ett bra underlag inför val av exempelvis läkare eller skola. Genom att ställa samma kvalitetskrav på alla utförare, offentliga som privata, skulle vi få en sund konkurrenssituation som skulle leda till innovationer och höjd kvalitet.

Därför kan jag tycka att det är lite märkligt att det inte ställs samma krav på privata aktörer som på offentliga. Konkurrens är ju som bekant mest effektiv när den sker öppet och på lika villkor. Ett av de mer bisarra exemplen som vi kan hämta från verkligheten var när en privat utförare inom vård och omsorg tog över en offentligt driven verksamhet. Helt plötsligt ställdes det andra krav på de fysiska lokalerna, som alltså var de samma som tidigare. Tydligen ansåg tillståndsgivande myndighet att det krävdes fler hissar i fastigheten. Trots att landstinget i fråga redan drivit verksamhet där i många år. Andra exempel handlar om att det ställs högre krav på bemanning och kompetens av den privata utföraren.

Om samma krav ställdes på utförare oavsett huvudmannaskap skulle fokus flyttas från vem som gör vad, till hur bra de olika verksamheterna faktiskt är. Det handlar om att få valuta för våra skattepengar och att ge medborgarna så bra välfärd som möjligt. En välfärd som blir mer anpassad till medborgarnas behov snarare än byråkratiska strukturer.

Det finns idag ingenting som tyder på att privat driven välfärdsverksamhet generellt sett skulle hålla lägre kvalitet än offentligt driven. Tvärtom visar brukarundersökningar att de som valt privata alternativ är mer nöjda.

Det är min fasta övertygelse att vi skulle få betydligt bättre välfärd för pengarna om vi kastade de ideologiska skygglapparna och istället fokuserade debatten om välfärden på kvalitet. Så länge det är samma måttstock för privata och offentliga utförare räds vi inte jämförelse, tvärtom vi välkomnar den.

Jonas Milton (6 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/33802

9 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Skattebetalarna kanske håller på att vakna och inse att privatiseringar inte är av godo. skattebetalarna kanske inte vill att deras surt förvärvade skattepengar ska gå till vinstmarginaler för privata profitörer

Permalänk | Anmäl #1 susanna svensson, 2011-03-08, 09:23

Framtiden heter mer valfrihet, inte mindre. Varje människa har ett egenvärde.

Permalänk | Anmäl #2 Michael Lindblom, 2011-03-08, 10:36

Milton anser att vinstdrivna entrepenörer inom sjukvård, omsorg, utbildning motarbetas på ett bisarrt sätt. Han är riktigt orolig för att hela "valfrihetsrevolutionen" står på spel. Hans bevis handlar om en tvist angående antalet hissar i en vårdfastighet.

Milotons oro över det vinstdrivna privatiseringsprojektet tycks i alla fall inte delas av några av världens största riskkapitalbolag.

Sålunda har nu Capio/Nordic Capital kunnat sälja av stora delar av sina privata sjukhus till CVC (Citicorp Venture Capital). Precis som jätten 3i förhoppningsfullt satt i sig stora delar av Carema. Eller Aleris bollats mellan EQT och Investor för optimalt utnyttjande, rent bokföringsmässigt, av den generösa avkastningen inom välfärdsbranchen.

Dessa hyperprofessionellt vinstdrivna bjässar ser inga som helst problem med de orättvisa krav på tillsyn, kvalitet osv som Milton framhäver. För dem är det betalningssäkra svenska kommuner och landsting som gäller. Och för dem, liksom för Milton, gäller det att med alla sorters sött tal om "människan valfrihet" befästa denna betalningsvillighet.

CVC, 3i, EQT, Investor ... Alla struntar fullkomligt i om vinsterna uppstår ur "mänskligt individuella behov" beträffande Formel 1, klädmode, kanal-TV, swimming pools, jakt, badrums- och köksdesign mm - eller genom sjukdom och funktionsnedsättning.

Dessutom jobbar de, förutom venture-delen, med Leverage Buyout. Dvs den sorts övertag och kontroll av olika vinstgivande verksamheter som skapas genom allt mer komplicerade lånetransaktioner och "riskspridningsderivat" av samma slag som låg bakom senaste krisen inom finansindustri och realekonomi. En metod för att mångdubbla vinstmöjligheterna - men också riskerna. Precis som i Kreugerkraschen.

Miltons missnöje och hans försök att grunda det på förförande söt valfrihetsretorik ter sig minst sagt bisarrt mot dessa exempel ur verkligheten.

Permalänk | Anmäl #3 Jan O Lindgren, 2011-03-08, 14:14

Det finns flera skillnader mellan privat och offentlig vård och omsorg (liksom skola). Den privata kan tacka nej till olönsamma, vårdkrävande eller besvärliga klienter, det kan inte kommuner och landsting. Offentliga vårdarbetare har meddelarfrihet, vilket garanterar en viss nivå, medan privata aktörer anklagar sina anställda för illojalitet om de berättar sanningar som inte passar.
Dessutom har offentliga verksamheter nära till de politiskt styrande, vilka har stor insyn i och påverkan på verksamheten.
Så jag tycker verkligen att vi ska ha lika villkor. Privata aktörer ska inte kunna stoppa ("avråda") besvärliga och kostsamma klienter och privatanställd personal ska ha full meddelarfrihet. Privata aktörer ska också betala ut konkurrenskraftiga löner och ha välutbildad personal.

Permalänk | Anmäl #4 Marion, 2011-03-08, 20:40

Det är lättare att uppnå lönsamhet om man kan plocka russinen ur kakan...

Permalänk | Anmäl #5 Marion, 2011-03-08, 20:43

Jonas Milton har sitt idiotsäkra svar, detta:

"Men om de privata aktörerna kan ta så stora marknadsandelar att de offentliga aktörerna slås ut så måste det ju bero på något. Det beror självklart på att de levererar en bättre tjänst till medborgarna."

När det gäller svaret "bättre tjänst" har både upplevd verklighet och många utvärderingar visat att påståendet är direkt felaktigt. De privata, vinstdrivande aktörerna i Stockholm levererar sämre kvalitet. Vanligtvis inte katastrofalt sämre, men nästan alltid av lägre kvalitet.

Men att vinstdrivande intressen vunnit marknadsandelar "beror på något"...javisst!

Framför allt beror det på att genuin valfrihet inte existerar. När min läkarmottagning privatiserats kan jag naturligtvis välja att uppsöka någon annan - om de vill ta emot mig vill säga? Är jag fel sorts patient, dvs inte lönsam...så vill de inte ha mej, tackar nej. Patientens behov är inte längre i centrum utan ägarnas egen behovsprofil.

Så fungerar en marknad!
Den styr mot friska eller lättbehandlade patienter och styr bort från multisjuka och vårdkrävande.

Permalänk | Anmäl #6 Gunnel Gomér, 2011-03-10, 13:38

Jag är medlem i skattebetalarnas förening men jag börjar bli väldigt besviken på dem.
Dom har helt missat förslösandet av skattemedel genom att samhället tillåter stora vinstuttag ur den skattefinansierade sektorn.
Jag tror förvisso att man med de stenhårda rationaliseringar vi ser följderna av i nyheterna ibland, personalbrist, möjligtvis kunna höjt "effektiviteten" med 10% men genom att bolaget sen ska ha en vinst på 10% i aktieutdelning så förslösas ju nyttan för skattebetalarna. Egentligen blir det ju vårdtagarna, kunderna som förlorar på privatisering av vård, skola och omsorg samt personalen som får jobba hårdare. Vinnare blir ett antal aktieägare. I bästa fall går det jämt upp för skattebetalarna men som sagt, vinsten betalar kvalitetssänkningen.

Permalänk | Anmäl #7 Sven I Eriksson, 2011-03-20, 14:35

Håller med dig Sven. Gick faktiskt nyligen ur Skattebetalarns förening i protest.

Permalänk | Anmäl #8 Erik Johnsson, 2011-06-28, 20:25

Tack för en bra artikel Jonas! Varje människa har ett egenvärde...

Permalänk | Anmäl #9 Emily Svensson, 2011-06-29, 16:29

Lika verksamhet? Lika villkor!
En debatt initierad av
Svenska Vård

16 artiklar 2 bloggar

Skriv i ämnet! Länka till blogg

Svensk vård, omsorg och behandling genomgår stora förändringar. Privata alternativ är självklara, men förutsättningarna för privata utförare är inte konkurrensneutrala. Bör de vara det och vad behöver i så fall åtgärdas?