Vi måste få lika villkor i vårdsektorn

Det finns flera skillnader mellan privat och offentlig vård och omsorg (liksom skola). Den privata kan tacka nej till olönsamma, vårdkrävande eller besvärliga klienter, det kan inte kommuner och landsting. Offentliga vårdarbetare har meddelarfrihet, vilket garanterar en viss nivå, medan privata aktörer anklagar sina anställda för illojalitet om de berättar sanningar som inte passar.
Dessutom har offentliga verksamheter nära till de politiskt styrande, vilka har stor insyn i och påverkan på verksamheten.
Så jag tycker verkligen att vi ska ha lika villkor. Privata aktörer ska inte kunna stoppa ("avråda") besvärliga och kostsamma klienter och privatanställd personal ska ha full meddelarfrihet. Privata aktörer ska också betala ut konkurrenskraftiga löner och ha välutbildad personal.

48% av millarna är ARGA på privata alternativ i vården?
Vad är det för knäppgökar? Behöver vi kanske inte bra vård?
Vem utom privata vårdgivare kan genom att erbjuda valfrihet för oss vårdkonsumenter sätta blåslampan under de kommunala vårdalternativ som till följd av otillräcklig vårdtagarfokus i organisationen inte klarat och klarar av att fylla svenskarnas behov av snabbt tillgänglig, effektiv och individorienterad holistisk vård?
Svara på det, ni som är arga!

mvh

Som sjuksköterska på en offentlig vårdcentral i Göteborg skulle jag kunna skriva spaltmeter i detta ämne.Bra artikel.Hade ingen aning om företaget Svensk vård.Inte en dag för tidigt att all sjukvård såväl offentlig som privat granskas.När vårdvalet genomfördes 2009 i VG.Regionen så lades de kommande privata vc under luppen för att de skulle leva upp till kravhandboken.Det vill säga att genomföra sina åtaganden om man skriver vårdavtal med mammon, d.v.s regionstyrelsen och där hälso och sjukvårdsstyrelsen.VG.regionen skall ha omval 110515 där 1.5 milijoner västsvenskar åter skall gå till valurnorma.I valet 2010 vann den rödgröna röran + FP med knapp majoritet då det visats sig att S valfuskat!! Finns det inget företag som granskar politiker.Idag 110308 som är den internationella kvinnodagen har GP som första sida texten GUBBALAND=Västra Götaland.De flesta kvinnor finns naturligtvis ute i verkligheten(verklighetens folk som KD uttrycker det.)Jag tänker ofta på när det gäller rikspolitiken att där inom Rosenbads murar sitter regering och riksdag i sin värld,medan vi medborgare varje dag rusar runt på olika arbetsplatser från norr till söder och håller Sverige flytande.Vårdförbundet går i dagarna ut med namninsamlingslistor med rubriken vi är trötta på att vara trötta.Detta för att stödja framför allt syrror som jobbar kvällar och nätter.Frekvens av helgtjänstgöring som närmar sig varannanhelg med ett söndagspass på 13 timmar och där man går ifrån(hoppas jag)på tim.ledigt mitt på dagen.Fantastisk att man får matrast.Men det är inte säkert.Det kan bli en Youghurt på stående fot.Detta gjorde jag själv på 70-talet som nyfärdig syrra.Vår solidaritet med våra patienter har inga gränser.Jag brukar ställa frågan till herrar politiker:Hur mkt tjänar du ? Hur lång rast har du och hur länge tänker du jobba?Till 75 år kanske.Ni har väl marktjänst.Nu hör till saken att någon feminist är jag inte!Har en fantastisk man som lagar frukost varje morgon innan jag skall gå till gruvan=Vårdcentralen.En del privata VC slår nu igen då de ej når upp till 3000 listade.Andra går ihop och bildar aktiebolag(mkt ovanligt hos privata aktörer.)för att få ner kostnaderna.Många privata VC har satsat flera milijoner på denna sin verksamhet.Och så gick pat åt "fel håll"Det tar tid att bygga upp ett förtroende från patienthåll.2004 lade den offentliga primärvårdens politiker ner 5 st VC i centrala GBG av beparingsskäl.Man sparade 80 milijoner.Ingen,ingen har gjort ngn konsekvensanalys av vad denna besparing gjorde för "nytta"Patientlidandet som uppkom går inte att beskriva i ord.Än en gång se på Norge-TA BORT SJUKVÅRDSPOLITIKERNA.Skulle vilja starta ett vårduppror.

offentligt producerad vård uppvisar låg produktionsökning jämfört med annan tjänsteproduktion. Den kommunalaförvaltningsformen är kostnadsdrivande genom sin ansvarsstruktur ,dvs. driftsöverskott och överförbrukning,går till centrala konton,samtidigt som budgeten är en sammanvägning av kostnader och förhoppningar.Den offentliga driftformen år lämplig vid katastrofer och vid unika insatser .För större volymer av väl beskrivbara -kontrolerbara insatser ,ger konkurensutsatta utförare mer kvallite för pengarna.

Bra skriven artikel Patrik!
En del i detta som du nämner är tillsynen. Angående detta håller jag självklart med dig att den ska gälla för alla verksamheter inom samma område men jag vill också tillägga att den tillsyn som görs varierar oerhörtberoende på tjänstemännens egen personliga tolkning av saker och situationer samt deras (brist på) kunnande och komptens inom vård och behandling. Ett enkelt exempel: Vid en tillsyn på ett av mina HVB var tjänstemännen bekymrade över att vi begränsade tillgången till internet (där de tidigare farit oerhört illa) för de flickor som vårdas på institutionen medan tjänstemännen som utförde tillsynen på en annan av våra enheter ansåg (och insåg) att detta var både utmärkt och nödvändigt!
Tjänstemännen som utövar tillsynen har i vissa fall till synes ingen som helst kompetens gällande vård och behandling av personer med olika typer av problematik och kan inte heller någonting om de metoder som är verkningsfulla (enligt forskning och erfarenhet) att använda. Socialstyrelsen delar ut allvarlig kritik för att personal använder tekniker som stöds av både forskning, erfarenhet och omtanke och riskerar däremed både liv, hälsa och framtida möjligheter för de placerade ungdomarna genom att t ex hävda att personal inte får gå in på de placerade ungdomarnas rum (på HVB-hemmet) oberoende av situation, att personal inte får bestämma när ungdomarna ska gå och lägga sig, inte får väcka dem på morgonen så att de kommer iväg till skolan etc, etc. I vissa fall verkar det som att socialstyrelsen anser att ungdomarna lika gärna kunde bo på ett "all inclusive hotell" eftersom personalen inte får utöva ens ett normalt s.k. "vuxenansvar". Än mindre effektiv vård och behandling!
Tillsynen är ett orhört viktigt instrument men för att bli effektiv, likvärdig och bra vore det önskvärt att de som utför tillsynen också har kompetens inom det område som ska granskas!

Re Hansi; För att få en bra vård måste framför allt de ansvariga ha de kunskaper som krävs samt vara ájour med lagstiftning, riktlinjer m m. Att Du inte tar dessa på allvar ger Du verkligen uttryck för här.

# 1 Precis som du säger, helt klart ska villkoren ska vara lika, även om det skulle innebära att vissa av dagens villkor skulle förändras till det "sämre".

Vad gäller de allra mest krävande klienterna så är min uppfattning att de kommunala verksamheterna inte klarar dem, utan placerar dem i enskilda verksamheter, framför allt rörande placeringar från socialtjänsten.

Vad gäller meddelarfriheten i privat verksamhet så är det något som enligt min uppfattning väldigt sällan används av privata arbetsgivare för att hitta källor inom det egna företaget. Det är dessutom enkelt för beställaren att kräva att meddelarfrihet motsvarande offentlig verksamhet ska gälla även hos en privat utförare, t ex i upphandlingar eller i avtal för enskilda placeringar.

# 6 Jag ser inte riktigt vad i Hansis inlägg som pekar på att han, som ansvarig för behandlingshem, inte tar lagstiftning och riktlinjer på allvar. Hans inlägg handlar ju om kompetensen hos de som utför tillsyn, vilken han anser ibland brister, vilket hans exempel konkret visar på. Hansi är dessutom en av de professionella inom behandling som kanske bäst har koll på vilka lagar och riktlinjer som gäller, och som tar dem på mycket stort allvar.

Som svar på signaturen "trapets" kommentar kan jag bara säga att jag håller med fullständigt om att utförarna måste vara á jour med lagstiftning och gällande regler och precis som Patrik kommenterar senare (tack för stödet Patrik!) är det något som jag verkligen försöker se till att ha koll på och följa! Dessutom tar jag oerhört allvarligt på denna fråga! Jag tar dessutom oerhört allvarligt på att man ska nå ett resultat i behandlingen och ge ungdomarna en mycket bra möjlighet till att få en fungerande tillvaro! Det jag menade (vilket "trapets" inte verkar förstå) är att socialstyrelsen bör tillse att tillsynen görs på samma sätt och ge samma riktlinjer till alla utförare. Det är olyckligt att man på ett ställe säger en sak och på ett annat ställe någonting helt annat. Sådant skapar bara förvirring och otydlighet och motverkar en god tillsyn! Om jag ytterligare ska tydliggöra min åsikt i frågan så är jag alltså FÖR en ordentligt tillsyn (gärna oanmäld), jag är FÖR krav på tillstånd, jag är FÖR lika villkor, jag är FÖR krav på evidensbaserade metoder, jag är FÖR öppenhet och jag är FÖR hög säkerhet och hög kvalité!

Hansi: Läste din kommentar där du tar upp tillsynen och till att börja med log jag då jag känner igen situationen men vid närmare eftertanke är det obehagligt. Det innebär ju att regeringens förlängda arm inte har kompetens och att vi är försökskaniner i den nya "ordningen" vilket jag också skrev i mitt inlägg. Tillsyn är följaktligen ett lotteri för oss idag. Frågan jag ställer mig är om vi ska ha juridiskt ombud närvarande vid tillsynen? Alternativt representant från placerande kommun?
Summa summarum, lite otäckt är det!

Som föreståndare för två HVB/korttidsboenden i Göteborg vill jag först påpeka att det är glädjande att Socialstyrelsen sedan 2010 övertagit tillsynskontrollen.
Före dess kunde tillsynen vara tvivelaktig då det inte var ovanligt att det var tjänstemän från kommunens egna verksamheter som utförde kontrollen och utifrån en konkurrenssituation kan opartiskhet ifrågasättas. Under mina 15 år som föreståndare har jag upplevt mycket varierande kvalitet på tillsynen.

Socialstyrelsen kom till mig på tillsyn för ett år sedan och det var en mycket ingående tillsyn som tog mer än en dag. Det var glädjande att se hur noga man var i att säkerställa kvaliteten i minsta detalj.
För mig känns det för första gången som en rejält kvalitetsstämpel att ha fått en väl godkänd kontroll.
Dock infinner sig en olustkänsla då jag får information att endast en handfull av alla liknande verksamheter genomgår samma kontroll det året. Och vad jag förstår är situationen likartad innevarande år på grund av att socialstyrelsen tillsynsenhet helt enkelt inte har personella resurser för att klara att genomföra tillsyn i alla verksamheter.
Än mer beklagligt är att kommunens egna verksamheter överhuvudtaget inte bedöms, granskas och tillsynas.
Privata verksamheters tillsynsresultat/bedömningar är offentliga.
Det är bra.
Är det inte rimligt att samtliga verksamheter inom samma område granskas genom tillsyn på samma grunder?

Att kommunala verksamheter undantas från samma granskning känns både orimligt och omodernt.

Så länge som man inte lagstiftar om samma krav på tillstånd, kvalitet, upphandling m.m. för privata och offentliga utförare så undermineras möjligheterna för brukarna att få bästa möjliga insatser.
För kommunerna är det självklart så att man försöker placera så många som möjligt inom de egna vårdverksamheterna för att minska kostnaderna. Problemet är att kunskapen om de kommunala vårdgivarnas effekter och kvalitet är mer bristfällig än de privata vårdgivarnas. Små och medelstora kommuner har inte reella förutsättningar att driva egna HVB-hem eftersom vården inte blir tillräckligt differentierad. Kommunerna placerar alltför ofta människor med vitt skilda hjälpbehov, problem, kön och ålder i den egna vårdverksamheten, i strid med de regler som gäller för privata vårdgivare, med usla resultat som följd. Man har ofta större kompetensbrister än de privata vårdgivarna. Försöken att samverka regionsvis har inte lyckats, förutom Gryning som ägs av alla kommuner i Västra Götalands län och Vårljus som ägs av kommunerna i Stockholms län. I och med att de verksamheterna drivs av kommunägda bolag så omfattas de av samma krav på tillstånd, tillsyn, upphandling och kvalitetssäkring som övriga vårdgivare och deras ekonomiska förvaltning blir mycket tydligare än de kommunala vårdgivarna. Jag hävdar att de kommunala vårdgivarnas verksamhet generellt inte är billigare än de privata, av naturliga skäl. Alla verksamheter har kostnader för personal, lokaler, utbildning, drift, IT-system, m.m. men enbart de bolagiserade verksamheterna redovisar tydligt vad verksamheten kostar. Ett återkommande inslag i debatten kring privata vårdgivare är att de kostar väldigt mycket och att de ger dåliga resultat. Detta upprepas ofta som ett mantra av chefer och politiker inom socialtjänsten, utan något som helst faktabaserat stöd. Efter 10 år som IFO-chef och efter att ha utbildat många kommuners socialtjänst och ca 150 vårdgivare är min erfarenhet att uppdragsgivarnas handläggare och personal hos såväl offentliga som privata vårdgivare oftast är mycket måna om att de människor de har att hjälpa ska få bästa möjliga stöd till en förändring.
Ur min synvinkel finns minst 5 tydliga faktorer som måste uppfyllas för att vårdresultaten ska kunna bli optimala (oavsett om man är en privat eller offentlig vårdgivare):
1) Kompetens och förmåga hos vårdgivarens personal att skapa en god behandlingsallians med klienten och en god samarbetsallians med uppdragsgivaren.
2) Kompetens och förmåga hos uppdragsgivaren att skapa en god samarbetsallians med vårdgivaren, en god allians med klienten och förmåga att ge rätt återkoppling om vården till chefer och politiker.
3) Kompetens och förmåga hos cheferna inom socialtjänsten att backa upp sina handläggare och att ställa krav på att vården ska fullföljas tills den ger de planerade resultaten, eller att åtminstone inte avsluta vården när det finns ett vårdbehov som man inte kan ta hand om på ”hemmaplan”.
4) En väl planerad eftervård där klienten får fortsatt professionellt stöd på ”hemmaplan” med hjälp av öppna behandlingsinsatser, boende, sysselsättning och social gemenskap.
5) Nationella riktlinjer bör införas för upphandling av vårdverksamheter och den ska gälla alla verksamheter. För närvarande blir ofta upphandlingarna ett hinder för vårdgivare att kunna utveckla sin kvalitet i och med att upphandlingarna i praktiken ensidigt fokuserar på vårdkostnaden. Det lägsta anbudet ger ofta den lägsta kvalitén. Bättre kriterier måste utvecklas för upphandlande myndigheters möjlighet att bedöma kvalitén på det de upphandlar, vilket i sin tur kräver att såväl vårdgivare som uppdragsgivare använder verktyg för att kunna följa upp och utvärdera sina insatser.
Tyvärr är det mycket vanligt att uppdragsgivarna avbryter vårdinsatser alltför tidigt eller beviljar orimligt korta behandlingstider. Det är naturligt att man vill dra ner på kostnaderna men detta leder istället till att kostnaderna ökar dramatiskt på grund av att klienterna återkommer hos olika vårdgivare ett antal gånger, och ofta med bristande kartläggning som grund för placeringen. Om man istället skulle våga bevilja kostnader för en tillräckligt lång behandlingstid så skulle kostnaderna för institutionsvården minska med ett antal miljarder per år. Om man ska göra något, då ska man göra det ordentligt! Bristerna inom kommunernas eftervård är en mycket påtaglig orsak till de bristande resultat som politiker och chefer ofta menar uppvisas av HVB-vården.
Samma villkor för vårdgivare, oavsett vem som är huvudman, är en nödvändighet för att privata och offentliga vårdgivare gemensamt ska kunna utveckla vårdinsatserna till nytta för klienterna och med minskade kostnader.

Bra artikel Patrik, håller verkligen med dig angående regelverken. Fungerar inte i längden!

Det här var en intressant och matnyttig artikel! Tack Patrik!

Ja dethär regelverket fungerar verkligen. Förstår inte varför det inte diskuteras mer,.