De dödade officerarnas pluton gisslantagen av TV4

Journalister är som hyenor i jakten på ett byte. Hittar de inget att rapportera så skapar de något själva. Med lite klipp-och-klistra kan man få vad som helst att framstå som vad man vill. Självkritiken är obefintlig och lojaliteten kåren emellan är skyhög. En journalist som ställer frågan "hur känns det att ditt barn har blivit halshugget?" kommer aldrig någonsin att bli uthängd i media. Någon annan däremot som fäller smaklösa uttalanden, blir de på som hökar med sina vidriga metoder!

Men vad vill du att TV 4 ska göra?

Ska dom släppa hela historien och inte arbeta vidare, eller ska dom rapportera om detta utan att ens fråga om er medverkan?

Det svar du beskriver som enformigt är väl inte ett uttryck för gisslantagning eller utpressning ?

Att ni avböjer att intervjuas av de skäl som du anför är varken konstigt eller besvärligt sett ur journalistens, eller publikens perspektiv.

Journalister arbetar på det här sättet, varför ska de skämmas?

Det föreligger ett tydligt allmänintresse, bland annat eftersom allmänheten förser försvarsmakten med personal och pengar.

Det finns inget som helst allmänintresse vem som sköt vem.

Nu har "staten" beslutat att skicka ner soldater till A-stan och då förutsätter jag att soldaterna också har ett totalt lojalt stöd av samhället före, under och efter insats.

Hur kommer det sig att det i Sverige är "fult" att nämna det militära på ett positivt sätt. Kan det vara att landet inte varit i krig sedan 1814? Den enda gång det visats militärer på ett positivt sätt var Kronprinsessans bröllop förra året. I övrigt skrivs det bara negativt om det militära. Var istället stolta över militären. En värnpliktsarmé som i vissa lägen var överlägsen andra länders yrkesarméer. En frivillig utlandsstyrka där personer med olika kunskaper kompletterar varandra och löser uppgifter bäst av alla.

På sextiotalet hade Sverige världens fjärde största flygvapen och regerade i princip över Östersjön. Nu finns inte fler plan totalt än vad som rymdes på EN flottilj på 60-talet.

När man lade ner den allmänna värnplikten påverkade det fler områden i samhället än bara antalen grönklädda 18-åringar på stan. Dels kommer en hel årskull ut i samhället, ofta i arbetslöshet. Dels finns det ingen att skicka ut när det behövs tusentals "händer och fötter" vid skogsbränder, eftersök, översvämning, SNÖKAOS och annan allvarlig påverkan på samhället. Visst finns Hemvärnet och Frivilliga Resursgrupper men de har oftast "riktiga" jobb och kan inte skickas ut hur som helst. "Ni får sköta er själva på dagis idag, fröken skottar snö på stambanan" funkar ju inte så bra.

Samhället måste ha en "hand och fot"-reserv. Värnplikten var perfekt för detta. Det gav dessutom utbildning och "fostran" på ett sätt som dagens ungdomar totalt missar.
Värnplikten var också ett bra sätt att hitta folk till utlandstjänsten.

Andra länder har gjort reportage från A-stan och visat hur deras soldater har det där. Oftast har det resulterat i en att "staten" får skit för att de inte försett soldaterna med nödvändig utrustning osv.

Varför inte göra en hel "Afghanistan-vecka" i TV4. Bingo-Lotto, Bygglov, Matresan osv. direkt från MiS.

Kan bara konstatera att efter att ha tjänstgjort i en FN-mission som public information officer och då varit värd för ett antal svenska journalister, så litar jag inte en sekund på vad som rapporteras i pressen. Varför då. Följande utspelade sig en en liten by i östra FYROM. Reportern och hans TV-fotograf ville ha bilder på etnisk-albanska UCK-sympatisörer. Det fanns det inte i denna del av landet, så fotografen och reportern samlade ihop en hög ungar och ställde upp dem framför kameran. Sedan visade reportern ungarna hur man gör V-tecknet och fotografen hetsade ungarna att skandera UCK, UCK, UCK. En unge sprang till och med hem och gjorde ett pannband med en albansk örn och texten UCK. Jag har faktiskt bilder som jag själv tagit på den kände TV-reporten när han visar ungarna hur man gör V-tecknet. Detta hände för många år sedan, men jag har fortfarande inte något vidare förtroende för vad som visas i TVs inslag. Detta var faktiskt inte TV, utan journalisterna i fråga kom från vårt kära public service-bolag. Skäms!

Om man läser vad utredarna säger (vilket visades i bild i TV igår) så kan man konstatera att det stod att det inte kunde uteslutas att de dödade officerarna hade "träffats av " svenska kulor. Märk väl att det inte stod att det inte kunde uteslutas att de "dödats av" svenska kulor. Omständigheterna gör att det inte går att fastställa vem som avlossade de dödande skotten. Jag finner det lite väl magstarkt att journalister då slår upp detta som om det är svensk eld som dödat svensk personal.

Det är ett så härligt överlägset och snorvalpigt påpekande, Kristian. Ungdomar.
Smaka på den.
Apropå att urholka ordens betydelse.

1. Detta är en artikel av officeren som TOG ÖVER skytteplutonen. Han har INGET ansvar i vad som hände och att ställa honom till svars på detta sätt är bara löjligt.

2. Militären har säkerligen redan samlat in bra bevisning i detta fall, så det finns inget för nyheterna att hämta. Soldaterna pratar inte om det för de inte FÅR prata om det. De får inte heller säga att de inte FÅR prata om det, så därför säger de "orkar inte".

3. Vad tror ni militären är? En samling CSI nördar med automatgevär? De visste vad de gav sig in i och har nu valt att ge sig in i det igen. De vill uppenbarligen detta. Vad de inte vill är att tvingas käbbla sinsemellan om något gammalt, eller hur skulle ni känna att ligga i en öken med 20 beväpnade människor ni grälar med?

4. Noterbart är att det inte är lätt att slåss i ett dammoln. Försök göra ner ens två-tre fiender, ni kan vara 100 man och ha tanks med er, men så fort det där enorma dammolnet kommer så kommer det där lätta uppdraget att bli förbannat svårt. Betänk också att normalt skytteavstånd i krig är ca 100-150 m och kikarsiktet lär inte hjälpa dig i ett dammoln. Dammoln är vanliga i afghanistan.

5. Jag hade hoppats att Johan och Gunnar skulle bli de sista som tvingades dö i detta meningslösa krig av Svenskar, men det verkar som om de ersatt de med någon ny. Nästa gång någon blir skjuten i deras pluton, så kan vi skylla det på den nye. Tills dess är han ännu en i raden som uppenbarligen tror att detta kommer att leda till något gott, liksom hans befälhavare. Jag föreslår att vi låter honom gå in i ännu en by och att det INTE händer något den gången.

I övrigt, så önskar jag Svenska Militären en trevlig vår, happy shooting och glöm inte; its not a peaceful assignment until youre wearing peace doves instead of weapons.

#4 Björn Carlsson.
"Kan bara konstatera att efter att ha tjänstgjort i en FN-mission som public information officer och då varit värd för ett antal svenska journalister, så litar jag inte en sekund på vad som rapporteras i pressen."

Kan så vara, men är det någon man definitivt INTE ska lita på så är det militären aka försvarsmakten.

För är det några som undviker "sanningen", så är det försvarsmakten och dess "mediaavdelning"...
Förresten, har det någonsin sagts något som ens liknar "sanning" därifrån??

Så vad Björn Carlsson anser om media är ju nästan skrattretande, Snacka om att "kacka i eget bo"...

Det var en sansad, klok, rak och ärlig beskrivning av händelserna vid dödsskjutningarna .
TV 4 har mycket, mycket att lära av dig Daniel Nybling.
Jag vet vad du och Johan och Gunnars pluton och FS18 har gått igenom, så all min beundran.

http://soldatmamma.blogspot.com

TV4 gör sitt jobb, de granskar
Försvaret gör kanske sitt jobb, de försöker skapa en positiv bild av krigandet så att de kan locka fler ungdomar till Afghanistan
Men vad gör politikerna?

Hela den här saken hade hamnat i ett annat läge om Försvarsmakten intagit en annan hållning inledningsvis. En dryg månad efter händelsen lade man på en välbesökt presskonferens fram sin egen version av händelseförloppet. Den utredning som sedan åklagaren genomförde kom till slutsatsen att FM:s uppgifter inte kunde bekräftas.

Här kan man undra varför det var så angeläget för FM att föra fram sin bild. Varför kunde man inte ha förhållit sig strikt neutral och inväntat en oberoende utredning?

Även Försvarsmaktens hantering av frågan den senaste veckan väcker allvarliga frågor om deras informationspolicy och attityd till öppenhet. Första dygnet efter TV4:s reportage ville FM inte lämna några kommentarer alls. Den linjen övergav man dock redan efter ett par dagar. När så arméinspektören fick frågor om slutsatserna på presskonferensen i mars 2010 vägrade han att kommentera dessa och hänvisade i stället till den nedlagda förundersökningen.
Därmed lyckades han med konststycket att kasta mera bränsle på brasan.

Därefter tvingades FM göra ännu ett avsteg från den policy som man ursprungligen hade valt. Det skedde när ÖB framträdde i TV4 och slutgliltigt backade från FM:s egna slutsatser, så som de presenterades för snart ett år sedan. Likaså medgav han att fel hade begåtts från FM:s sida under utredningens gång.

Sammantaget ger det här en bild av en organisation med snurrig informationspolicy som målar in sig själv i hörn efter hörn och där till slut ÖB tvingas lägga saker och ting tillrätta. Det är också uppenbart att uppgifter korrigeras i takt med att man pressas av opinionen.

Så frågan här blir ju i vilken utsträckning vi egentligen kan lita på den information som Försvarsmakten lämnar framöver. FM:s skildring av Afghanistaninsatsen på den egna hemsidan har från dag 1 haft propagandistiska drag, vilket har kritiserats med jämna mellanrum. Det finns inte mycket i hanteringen av den här händelsen som motsäger den bilden.

Vissa inlägg här är under mänsklig värdighet både att läsa och kommentera.

http://soldatmamma.blogspot.com

#15 Carina, jag håller delvis med dig. Adams påhopp är lite väl onyanserat. Å andra sidan är ditt smeknamn "soldatmamma" lite suspekt och uppfattas nog som provocerande av en hel del personer.

Att leva sitt eget liv genom sina barn är inte alltid helt nyktert, en hel del hockeyföräldrar borde kanske skaffa sig ett eget liv. Särskilt om man fortfarande betraktar sig som en sådan morsa eller farsa när barnen är vuxna.

Om man dessutom identifierar sig själv som "en mamma vars barn har gått ut i krig" är det om möjligt än värre, för då är det definitivt inte fråga om några barn längre. Och man borde ha en egen identitet utanför sina barn.

Det kan ju vara så att om media skulle klara av att citera och analysera information rätt så skulle folk, inkl försvarsmakten, vara mer benägna att vara media behjälplig.
Adam och Kristian det är beklämmande att människor i Sverige fortfarande kan leva i en sådan bubbla som ni gör. Hur tror ni Afghanerna själva skulle klara angrepp från talibaner?

För övrigt är medelåldern i utlandsstyrkan 29,4 år - knappast några ungdomar Kristian och Mayo - mamma är man även till vuxna barn.

Jag litar inte på TV4 det minsta. Det visar deras rapportering om 11 september med all tydlighet. Men jag litar inte blint på er i Försvarsmakten heller. Du Daniel och dina soldater har en skyldighet att berätta eftersom insatsen i Afghanistan bygger på en lögn. Frågan är så oändligt mycket allvarligare än dina vänners tragiska död.

http://www.nyhetskanalen.se/1.2044767/2011/03/07/skl_rapport_det_var_en_...

Normalt sett har ni har mitt fulla moraliska stöd. Dock inte fullt ut i det ni gör i Afghanistan. Men det kan inte lastas på er även om det är varje svensks plikt att ta reda på sanningen (den finns inte i Afghanistan). Den går inte att missa.

#17 Jens, jag har inte sagt att de skulle vara svenska ungdomar som går ut i krig. Jag har sagt att de är vuxna, att man som förälder kanske borde ha en annan egenidentitet än att titulera sig som sina vuxna barns mor eller far. Visst är man mamma (och pappa) även till vuxna barn, men återigen, det är skillnad på att curla och identifiera sig som en del av sin tvååring, än med sin 32 åring.

För övrigt förstår jag soldaterna utmärkt. Varför ska de frivilligt dra upp en traumatisk händelse de helst vill lägga bakom sig. Behöver de diskutera händelsen, finns det säkert psykologer och andra inom försvaret som är bättre diskussionspartners än en TV-journalist.

Dessutom, varför ska man lita på en TV-journalist, när man vet att de flesta, i valet mellan "bra TV" och korrekt och sanningsenlig information, väljer det första?

Mayo, mitt smeknamn ger uppenbarligen helt missvisande associationer, tack för tankeställaren! Det finns dock en historia bakom att en stark självständig kvinna med väldigt navelklippta vuxna söner kallar sig så.
När äldsta sonen skulle åkas iväg t Afghanistan, var han stark, modig och beslutsam. Det är hans liv. Jag ville hitta ett sätt att fokusera min oro, och vara lika modig. Fick hjälp att starta en blogg, så att jag skulle kunna engagera mig i omvärlden istället. Vad skulle bloggen heta? Hmmmmm, ja, men tanken med bloggens existens var ju ovanstående, så namnet blev som det blev. Kunde aldrig drömma om att bloggen skulle li så välbesökt. Hade tänkt lägga ner den efter missionens slut. Men nu är jag fortfarande tuffande, byta namn nu känns inte riktigt, fast med ditt påpekande skulle jag bort göra det.

#21 Carina, jag förstår dig och respekterar ditt syfte och tanke med namn och blogg. Vi släpper det. Det är lätt att inse att många föräldrar med barn som utsätter sig för livsfara (soldater, bergsbestigare osv) kan ha ett stort behov av att möta andra i motsvarande situation.

Eftersom jag inte alls känner dig, var mitt påpekande mer av allmän karaktär. Själv har jag inte ställts inför provet, men om något av mina barn åkte ut i krig eller fick för sig att bestiga Anapurna, skulle jag kanske starta motsvarande blogg, "bergsbestigarpappa".

Problemet med MAMMA (!) är kanske snarare hennes att hon tycks insistera på att få göra sig till första talesman för alla anhöriga som har någon närstående soldat i Afghanistan.

Ena dagen skriver hon inlägg med rubriken "Vi anhöriga kräver sanningen om den mörklagda afhanistanrapporten, Bildt!", men när TV4 vill att Försvarsmakten berättar sanningen kring de dödsskjutna soldaterna för såväl de döda soldaternas anhöriga jämte allmänheten och publicerar frågor som anhöriga fortfarande dröjer vid, skriver genast MAMMA ett annat inlägg med rubriken "Sanningen om vem som sköt är meningslös och skadar mer än det läker". Inte nog med det. Hon anklagar TV 4 för att vara "rättshaverister". Hon anklagar dem för att ljuga och för att vara senasationslystna och som grädde på moset skriver hon att kanalen skulle ha en slags hemlig agenda därtill...

MAMMA bör kanske börja fundera på att börja knäppa åtminstone en liten trovärdighetsknapp i kappan, så hon inte flyger iväg som en annan Mary Poppins för vinden med egna trovärdighetsproblem modell större i sin kappsäck?

Anette, jag uttalar mig för mig själv och de anhöriga som givit mig sitt mandat.
Jag skulle kuna föklara med 100% exakthet skillnaden i mina krav på sanning i det ena och andra fallet.
Men jag har inte tid att bemöta en person som är mer upprörd över mig som person, och att jag kunnat ge dig svar på tal i en annan debatt, än att diskutera sakfrågor, lyssna, förstå och respektera.
Och eftersom jag inte kallar dig för ANETTE, dvs skriker på skriftspråk, så bör du sluta skrika MAMMA.
Alla undrar säkert vad du är så upphetsad för.

Jag tror jag blev lite upphetsad därför att du uppenbarligen kräver av andra det du inte kräver av dig själv dvs sanningsenlighet, nyansering och granskning.

Nu när du uppger att du har mandat av anhöriga att föra deras talan, vore det klädsamt om du fortsättningsvis definierar vilka anhöriga du isåfall har fått det mandat ifrån. Jag har personligen mycket svårt att tro att du har fått något sådant mandat från de två dödade soldaternas anhöriga som ju faktiskt ville rikta ljus på det du själv uppenbarligen föredrar förblir mörkt, då du skrev ditt inlägg med rubriken "Sanningen är meningslös om vem som sköt och skadar mer än läker." En del anhöriga får tydligen kräva sin rätt att begära ut sanningen från Bildt och Försvarsmakten med dig som talesman härinne, medans andra anhöriga helst inte skall göra detsamma och absolut inte genom TV4. Den där fullständigt bristande logiken, den självpåtagna rollen som anhörigtalesman och den egocentriska attityden skapar ärligt talat huvudbry hos mig men jag är ganska säker på att du själv aldrig någonsin lider av minsta huvudbry och det är väl förmodligen just där problemet sitter.

"TV4Nyheterna kan avslöja att svenska myndigheter redan i april förra året visste att den svenske plutonchefen Johan Palmlöv dödades av sina egna i Afghanistan.

Nyheterna har tagit del av den hittills hemligstämplade utredningen som gjorts av Statens kriminaltekniska laboratorium.

Publicerad 7 mar 2011 18:54
Uppdaterad Mon Mar 07 22:05:42 CET 2011 Se också
Stödjer uppgifterna om svenska kulor
ÖB:s expert stöder TV4
Politiker kräver sanningen om skotten
ÖB: "Det som TV4 fastslår är fel"
Öppenhet i Danmark om soldaters dödsfall
Se TV "Det är dags för en större öppenhet"
Afghanistan-soldater var dåligt utbildade
Läs de anhörigas brev om försvarets mörkning
Försvaret: Vi har inget att mörka
Kräver öppenhet om dödsskotten
Anhöriga kritiska till mörkläggning
"Dödsskjutning möjlig att undvika"
Polisen har sedan i april förra året misstänkt att det var svensk ammunition som dödade den svenska soldaten Johan Palmlöv, uppger TV4Nyheterna.

- Polisen ställde frågan om det fanns DNA från den skadade eller omkomna soldaten på den här kulan. Vi undersökte det här på SKL och konstaterade att det var DNA från den här personen, säger Roger Carlsson, enhetschef på Statens kriminaltekniska laboratorium (SKL).

TV4Nyheterna: Vad visade er undersökning?

- Den visade att DNA:t överensstämde med den här avlidna personen.

Enligt åklagarens dokument som baseras på den rättsmedicinska analysen dödades plutonchef Johan Palmlöv av ett skott som träffade mitt i pannan. Kulan gick sedan genom huvudet och ut under vänster öra.

Kula av svensk typ
I kroppsskyddet i vänster axel hittades rester av en kula som med all sannolikhet är den kula som dödat Johan Palmlöv. SKL:s analys visar att Palmlövs DNA finns i det blod som hittats på kulan, som har kaliber 5,56 och är av svensk modell.

Bo Wide är före detta kriminalkommissarie och en av Sveriges mest erfarna mordutredare. Han har för TV4Nyheternas räkning gått igenom SKL:s rapport.

- Det här kommer från ett vapen med 5,56 millimeters kaliber. Och de enda som använde den typen av vapen vid det här tillfället var ju svenskarna, säger Bo Wide, före detta kriminalkommissarie.

TV4Nyheterna: Hur sannolikt bedömer du det är att svensk ammunition dödade den svenska officeren?

"Väldigt stor sannolikhet"
- Ja, med tanke på det här så är det ju väldigt stor sannolikhet att det var just den här kulan som man har hittat som dödade officeren, säger Wide.

SKL:s analys svarar inte på vilken kaliber som dödade löjtnant Gunnar Andersson. Men enligt den hemliga obduktionsrapport som TV4Nyheterna tidigare tagit del av träffades Gunnar Andersson av två skott där storleken på ingångshålen var 5-6 millimeter. Det motsvarar den svenska kalibern 5,56.

Enligt experter TV4Nyheterna tidigare talat med innebär detta att också löjtnant Andersson med all sannolikhet träffats och dödats av svensk ammunition.

Försvarsmakten vill inte kommentera uppgifterna."

Min enda åsikt är den att det fanns inget egentligt skäl för Försvarsmakten att mörka dessa "friendly fires" varken för anhöriga eller allmänhet. Jag tycker vi alla har rätt att få veta hur det går till i ett krig och vad alla svenska soldater riskerar att möta i en krigszon. Jag är helt enkelt lite less på den svenska överheten som ständigt bemöter svenska folket som om vi vore födda i farstun. Inte för att jag gillar TV4 vaernda dag i veckan, men visst är jag tacksam över att SVT, och nu också Soldatmamman, utsätts för konkurrens när det gäller den granskande journalistiken och vad svensk folket får veta och inte veta.

När man märker arr man debatterar med en haverist är det givetvis dags att lägga ner.
Punkt.
http://soldatmamma.blogspot.com

"När man märker arr man debatterar med en haverist är det givetvis dags att lägga ner.
Punkt."

Vi som talar emot dig är inga haverister, vi råkar bara inte hålla med om att detta krig är såpass nödvändigt att man med alla medel kan ursäkta unga människors "val" att kasta sig rakt in i det. Innan kriget i Afghanistan började så var det krig i Irak och det som följde var en direktinvasion på mycket lösa grunder av Afghanistan, nämligen under parollen "Usama bin laden finns här". Det var först långt senare, då svenska trupper anslöt sig till ISAF (som står under NATO befäl, som i sin tur lyder under USA) och det var först då som svensk media började helgonförklara våra insatser eftersom de uppenbarligen syftade till ett mål (demokrati, fred osv) som var långt vida överställt Afghanistans egna suveränitet. Ofta så målar man upp bilden av Svenska soldater som mycket bättre och mer moraliskt utrustade än sina medstyrkor.

Parollen att "vi strider för fred" framställs som en ursäkt för att ställa upp och varje kritik möts med en skymf. Att vara emot insatsen i Afghanistan möts med rätt lama argument, såsom att kvinnor och barn lider (vilket de gör i alla krig, det är inte vårt fel, eller ansvar) men då kan man fråga sig varför vi inte hjälper samma grupper här hemma. Det är plötsligt väldigt fint att åka ner till Afghanistan och kämpa för fred och demokrati, utan att man för den sakens skull riktigt funderat ut varför. Krigets grundvalar skyms undan till förmån för billiga retoriska (och propagandamässiga) begrepp som till slut ger "insatser" en innebörd som inte speglar verkligheten.

Ta ett bra exempel "våra styrkor utför fredsbevarande insatser", men detta argument faller eftersom hela insatsen i Afghanistan beskrivs som just detta, om än i olika ordalag. De ekonomiska intressen (och geopolitiska) som genomsyrar mycket av kriget skyms undan eller försvaras. Något ska vi ju vinna på det och alltså så uttrycker vi en offerroll som inte hör hemma i ramarna för vad vi försöker uppnå. ISAF och de Svenska styrkorna kanske inte har något större motiv med att vara i Afghanistan, annat än att hjälpa till (och för att förtydliga, jag är FÖR fredsbevarande insatser och ja känner med de soldater som faktiskt tror på det humanitära)
men det har USA tillsammans med England och andra stormakter och tyvärr har ISAF blivit en "pawn" i det spelet.

Det majoriteten är emot är att vi inte sträcker oss till att dra en gräns för när en fredsbevarande insats har blivit en förtäckt krigsinsats, i regi av en annan makt. Det många Svenskar är emot (förutom hela idén med krig) är att vi inte erkänner att Sverige både medverkar i strider och även utför stridsuppdrag vilket inte ligger i linje med fredsbevarande insatser, men här kommer kruxet.

Det är inte Svenska officerer som har bestämt vad som ska ske, utan NATO befälen. Detta gör att svenska trupper rentav har beblandats med USA trupper och används ungefär likadant. Det spelar ingen roll med vilken vit flagg man än går in i en Pashtun eller hur välmenande man är, man kan inte komma ifrån att Afghaner knappast lägger så stor vikt vid om det står "USA" eller "Sweden" på uniformen, eftersom deras huvudsyfte i stora drag är desamma. Varken USA trupper eller Svenska trupper har som mål att rasera och beskjuta, men då landet i fråga och befolkningen vägrar att acceptera deras närvaro, så faller argumenten för deras närvaro.

Oavsett vad vi här hemma tycker eller säger, så är fakta just fakta och fakta är just nu.

1. ISAF står under NATO befäl och kriget LEDS av USA. Alltså så är den Svenska styrkan en del av koalitionsmaktens falanger, oavsett deras egen syn på saken.

2. Kriget har pågått i över 5 år (inkluderat IRAK, 10 år) och fortfarande kan vi inte mäta någon direkt förbättring för lokalbefolkningen och vi harännu inte lyckats definiera och lösa de problem som vi tydligen är där för att lösa. Vi säger att om vi lämnar Afghanistan så "sviker" vi lokalbefolkningen och alla kvinnor som uppenbarligen måste ge upp sina traditioner till förmån för ett västerländskt ideal som pressas på dem.

Visserligen så är det fel att kvinnor misshandlas och pryglas, men detta är något som inte har med talibaner att göra. Frågan har fått en alltför snäv mall och det gagnar inte kvinnor att beskrivas som slavar under "Talibanväldet", när kvinnor världen över lider enormt mycket på andra villkor. Ta bara barnarbetet i Bangladesh, där folk är fattiga och lever i misär. Man skulle lika gärna kunna invadera det landet med parollen att hjälpa lokalbefolkningen, på samma grunder som ISAF säger sig bedriva sina insatser i Afghanistan.
Detta belyser ett större hyckleri och det är att vi själva anser oss goda nog att "befria" kvinnorna och barnen utan att för den sakens skull fundera över vad för värld de kommer att befrias till. Livet är inte lätt för någon, så var ska insatsen sluta? När upphör vårt ansvar.

Detta återkopplar jag till min tidigare diskussion om propaganda och enkla retoriska medel för att stödja insatserna. Det faktum att ett hundratal flickor har fått börja skolan, skyms starkt (av de som ser) att skolgång inte ger något mervärde om det saknas arbeten, högskola osv. Att läsa 9 år i grundskolan är visserligen en bra sak, men det saknar reell mening om det inte finns något efteråt.
Om vi dessutom ska lära upp barnen och befria kvinnorna så måste vi göra så fullt ut och de förändringar som krävs står utanför vår kontroll.

Vi kan knappast förneka att det är fint att hjälpa till men frågan är hur vi ska lösa hela problematiken. Vi kan inte helgonförklara oss bara för att det har startats flickskolor (pojkskolor då, eller varför inte könsblandade skolor som här?) eftersom det å ena sidan sätter flickor i ett rum som beskriver tex män och pojkar som deras presumtiva förtryckare. Att högna in ett könsbegrepp i barnens verklighet förvrider sanningen och skymmer undan de kulturella skillnader som finns, tex att man i de länderna skiljer pojkar och flickor åt. När ska vi tvinga Afghanerna att tillämpa genusteorier och könsmaktsordning, vi gör ju det här hemma och vi använder vår egen standard för att bedriva den befrielse som vi anser oss bedriva. Varför ska vi tumma på målet, när vi uppenbarligen beskriver oss så fullkomliga att vi bara kan sparka i dörren och vifta med en magisk stav?

Om vi vänder på det, så pratas det mycket om tex rent svårlösliga problem typ logistik, hälsa etc etc utan att man för den sakens skull reflekterar över det ovanstående problemet. Lösningen beskrivs ofta som totalitär och kommer att innehålla "collateral damage". Plötsligt så kommer vapnen fram och kriget får en mekanisk mening utanför de demokratiska mål som påstås ligga till grund för dess existens. Man kan inte lösa strukturella problem utan tvång och motreaktionen blir våld från lokalbefolkningen och separationer och nya grupperingar. När någon av dessa befolkningsgrupper känner sig missnöjda, så uppstår dilemmat att deras agenda vänds mot ISAF och USA. Kort sagt; då människan känner sig låst, så slår hon åt alla håll.

I detta skede så skylls ofta våldet på talibaner, utan att man för den sakens skull funderar över de kulturella orsakerna. Att beskriva en del av befolkningen som offer och den andre som baneman är standard i krig, tyvärr så vet många för mycket om de omständigheterna som orsakar de slitningar inom landet för att retoriken ska fungera. De informationskonflikter som uppstår förvirrar och slöjar insatserna i en grumlig dimma, beroende på var och hur de sker.

Kriget i Afghanistan är ett uttryck för vår vilja att med tvång förändra ett samhälle, utan att för den sakens skull fundera över vad rätt vi har att göra det. om vi ska använda oss av gemensamma mål, så krävs hela befolkningens stöd och det jag vet är att i ett land som afghanistan så är politiska mål mycket känsliga för yttre påverkan. Att tex Hamid Karzai säger sig veta att vi behövs, talar inte för att det faktiskt är så, utan mer för att man vill befästa våra egna illusioner. Detta ökar Hamid Karzais kontroll över landet, eftersom han då kan styra med båda händerna. Bakom krigets fasansfulla fakta så pågår opiumodling och cannabisodling i stor skala. ISAF och USA har länge försökt pressa den Afghanska regeringen att göra något åt detta, utan att inse att landets bönder faktiskt försörjer sig på hanteringen.

Som motvikt kan nämnas att Talibanerna hatar droger och att under deras välde så sköt man opiumsmugglare och odlare. Något gott har de allt i tankarna, eftersom fakta talar för att produktionen aldrig varit såpass hög som nu och under krigsåren.

Kort sagt och till sist, man måste väga lidande mot lidande men även väga moral och filosofi mot verkligheten. Vi måste utgå från att vår närvaro i längden kan riva upp andra sår och krigshärdar som vi inte kan kontrollera. Vi kan inte blint anta att Afghanistan blir "the last big win" och propagandan håller inte längre måttet, då kriget gått in i ett sådant skede att ingen vet hur det kommer att sluta...

För att förstå soldatmammans ståndpunkt bör man nog lägga ihop hennes övriga åsikter.
Att kungen lägger sitt apanage på glädjeflickor ska inte granskas och alltihop är för övrigt de slampiga flickornas eget fel.
Militären kan aldrig göra fel och får inte granskas.
Muslimer och andra mörkhyade är samtliga misstänkta våldsmän och terrorister. Dessa ska granskas!
Allvarliga fördomar blandas med mer pikanta åsikter som att man bör få vara full när man kör båt och att man borde få parkera i taxizonen utanför flygplatser.
Kolla igenom bloggen och hennes inlägg här, så avtecknar sig en överklassdam som grundar sig på sin bekantskapskrets vonoben-perspektiv för att skapa en självförhärligande, svartblå världsbild.
Jag skulle inte bli förvånad om soldatmammans söner tycker detta är rejält pinsamt...

#10 Mats Jansson
... och din uppfattning grundar du på vederlagda egna erfarenheter förstår jag....

Ja, Jösses!