Om författaren
Jag är hjärtspecialist sedan 35 år samt docent i medicinsk etik. Jag har varit ledamot i Läkaresällskapets delegation för medicinsk etik och bl a deltagit som etikspecialist i SBU:s utredning om tidig fosterdiagnostik 2003-2006.
Är den outtalade agendan hos politikerna att minska antalet födda personer med funktionsnedsättning för att det innebär en samhällsekonomisk vinst?
Den frågan bar jag med mig efter att ha besökt konferensen ”Fosterdiagnostik – individer och samhälle” som det Nordiska Ministerrådets kommitté för bioetik nyligen anordnade i Oslo . (http://ncbio.org/nordisk/2010/10/prenatal-diagnosis-individuals-and-society-2-3-december-i-oslo/) Jag har ännu inte funnit något svar på frågan och vänder mig härmed till riksdags- och landstingspolitiker som ska göra etiska ställningstaganden och har de ekonomiska resurserna för fosterdiagnostik i sina händer.
Först ska sägas att jag på intet vis är motståndare till kvinnans fria aborträtt. För det andra har jag ingen personlig anknytning till personer med Downs syndrom, inte heller till religiösa samfund eller till föräldrainitierad fosterdiagnostik.
Jag kom i kontakt med fosterdiagnostik åren 2003-2006 genom mitt deltagande i en utredning i Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU). Den skulle värdera nya metoder att säkrare finna foster med kromosomavvikelser. Det övergripande syftet var att förebygga och minska lidande. SBU kom fram till att kombinationen av en tidig ultraljudsundersökning och vissa blodprover från den gravida kvinnan (KUB) med ganska stor säkerhet – dock inte helt säkert – kan utvisa om fostret har någon kromosomavvikelse som till exempel Downs syndrom.
I Oslo representerades de nordiska länderna av gynekologer, barnmorskor, genetiker, etiker och enstaka journalister och politiker. Det svenska deltagandet var i särklass lägst. Konferensen tycks inte heller ha lämnat några spår i Sverige.
De nordiska länderna förhåller sig mycket olika till fosterdiagnostik. Danmark är det mest radikala landet och erbjuder alla gravida kvinnor gratis fosterdiagnostik i tidigt skede. Denna strategi leder till att man med 85 % säkerhet kan upptäcka 90 % av alla foster som har en extra kromosom. Den absoluta merparten av dessa graviditeter avbryts efter ett beslut av kvinnan. I Norge erbjuds fosterdiagnostik endast om det finns särskild risk för genetiska förändringar. På Island erbjuds undersökningen till ”självkostnadspris”. I Finland erbjuder samhället sedan ett år tillbaka fosterdiagnostik från graviditetsvecka 10. Finland har fri abort t.o.m. vecka 12 i graviditeten, liksom alla nordiska länder utom Sverige, som satt gränsen vid 18 veckor.
I Sverige har vi sedan 2006 en lag om genetisk integritet enligt vilken alla gravida kvinnor ska erbjudas en allmän information om olika former av fosterdiagnostik. Lagen säger dock inget om att samhället aktivt ska söka efter kromosomavvikelser. Det är dock allmänt vedertaget att gravida kvinnor över 35 år erbjuds gratis fostervattenprov, vilket oftast uppfattas som en rekommendation. Även den tidiga fosterdiagnostiken har gjort sitt intåg i många landsting, såväl för äldre som för yngre kvinnor. I de landsting där den tidiga fosterdiagnostiken inte bekostas med skattemedel går en del kvinnor till privata mottagningar och får betala själva.
På konferensen ställdes frågan varför samhället söker efter foster med kromosomavvikelser. Svaren blev för det första att det är möjligt att göra det och för det andra att samhället vill underlätta för den gravida kvinnan att fatta beslut om sin graviditet. Att fatta sådana beslut är dock något som sjukvårdspersonal finner svårt, och underlaget för beslut lämnas över till den gravida kvinnan. Hon får dessutom mycket kort tid på sig att besluta om ett eventuellt avbrytande av graviditeten.
Ingen på konferensen tillstod att samhället blir bättre utan personer med Downs syndrom, men i Danmark har man räknat ut vad det kostar att ta hand om sådana personer med denna diagnos. Några jämförelser med andra funktionshinder hade man dock inte gjort i ekonomiskt avseende. Här kan noteras ett rättfärdigande av fosterdiagnostik med att det innebär en ”samhällsekonomisk besparing” om färre personer med Downs syndrom föds. I Sverige finns mig veterligen inga sådana beräkningar och det verkar som om ingen svensk politiker av idag vill kännas vid att det skulle vara en samhällsekonomisk besparing och därmed en vinst för samhället att personer med kromosomavvikelser inte föds. Att de gör det i Danmark kan anses häpnadsväckande och för tankarna till en rasbiologisk ideologi.
Varför erbjuder då samhället denna typ av verksamhet? Det kan inte vara fråga om att uppfylla ett vårdbehov för fostret, det finns ju inget som kan bota kromosomavvikelser. Inte heller är det en form av sjukdomsprevention eller symtomlindring. Föräldrar till barn med Downs syndrom säger inte att de lider. Deras barn lider inte heller, men kan genom samhällets attityder och fördomar utsättas för diskriminering. Däremot framkallar erbjudandet om fosterdiagnostik ångest och oro bland många blivande föräldrar.
Jag har besökt fyra av våra sjukvårdsregioner för att diskutera frågan om fosterdiagnostik och överallt vittnar personalen om en svår frustration i beslutsfattandet. Samtidigt säger de: ”Klockan kan inte vridas tillbaka. Metoden är här för att stanna!”
Nu är det inte självklart att alla metoder alltid ska uppmuntras och bekostas av samhället. Vi måste skilja på vad vi kan göra och vad vi bör göra. Klockan kan göras om till en väckarklocka!
Idag har samhället en helt annan syn på funktionshinder än för 40 år sedan då metoder för fosterdiagnostik började användas. Man levde då med ett rasbiologiskt och arvshygieniskt tänkesätt som inte minst avspeglade sig i vårt bruk av tvångssteriliseringar mot befarade genetiska förändringar. Man ansåg vid den tiden att Downs syndrom var ett så svårt funktionshinder att föräldrarna rekommenderades lämna bort sina barn till institutioner, där de dog en alltför tidig död för att de inte fick samma vård som andra barn. Idag behandlas alla barn lika - i samklang med alla människors lika värde. Detta har inneburit att den genomsnittliga levnadsåldern för personer med Downs syndrom har stigit från ca 20 år till över 60 år under en generation. Detta är en helt unik ökning och den pågår fortfarande.
Samhällets syn på barn med Downs syndrom har alltså förändrats. Barnen får nu gå i vanliga skolor och får i allmänhet det stöd de behöver från samhället. Viljan att söka efter kromosomavvikelser finns dock kvar trots att det inte finns någon behandling för dessa. Den enkla lösningen tycks vara att avbryta graviditeten, vilket det finns upparbetade rutiner för.
Samhället har valt att bekosta fosterdiagnostiken och erbjuda den till gravida kvinnor som om man letade efter någon allvarlig sjukdom. Varför - frågar man sig igen. Många säger att det är bara för att man kan. Men bör samhället lägga sina resurser på detta? För att leta foster med Downs syndrom?
Gravida kvinnor tycks efterfråga garantier för att de bär på ett ”perfekt foster.” Politikerna i landstingen är rädda att inte ställa upp på gravida kvinnors efterfrågan. Riksdagspolitikerna uttalar sig inte. Faktum kvarstår - när samhället bekostar fosterdiagnostik är det en tydlig markering att man vill minska antalet barn födda med kromosomavvikelser. Och därmed att människor med utvecklingsstörning inte är välkomna i vårt samhälle.
Inom ett par år kommer vi att enkelt kunna fastställa alla möjliga genetiska avvikelser hos foster. Anlag för fetma, högt blodtryck, diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar, alkoholism, blödarsjuka, kriminalitet, synrubbningar, bröstcancer (finns bröstcancer om 40 år?), autism (ex Einstein), vänsterhänthet, dövhet (ex Beethoven), färgblindhet är bara några av de hundratals ärftliga tillstånd man kan leva ett långt och gott liv med. Ganska få går att behandla och de blivande föräldrarna kan ställas inför svåra beslut. Utomlands börjar det redan ställas krav på att gravida kvinnor med hög sannolikhet för genetiska avvikelser ska underkasta sig undersökningar (The Sun, Scotland 22 Apr 2010).
Blivande föräldrar kan vilja designa sina barn intill perfektion. Men är det självklart att någon överhuvudtaget ska få reda på någon annan människas genuppsättning? Barn – eller foster – är inte någons egendom!
Teknologin för allt detta finns runt hörnet. Men det kan inte vara en uppgift för samhället. När samhället lägger sig i så är det en form av arvshygien/eugenik som uppstår på nytt. Ingenting tyder heller på att vi har blivit lyckligare sedan fosterdiagnostiken blivit allmän. Jag tror inte att fosterdiagnostik med syftet att eftersöka foster med Downs syndrom kan förbättra vårt samhälle och vi bör därför avstå från alla massundersökningar av detta slag.
Några argument i punktform:
· Ingen fosterdiagnostisk metod kan garantera ett ”perfekt” barn
· WHO menar att man bör avstå från massundersökningar när det inte finns någon effektiv behandling
· När samhället stödjer och finansierar aktiviteter av detta slag är det en kraftig markering att man söker efter något allvarligt som samhället vill förhindra
· Även om man forskat fram en ny metod så är det inte självklart att samhället ska bekosta den
· Att man redan infört fosterdiagnostik för att sortera bort vissa individer är inget tungt vägande skäl att gå vidare med ”förbättrad” teknik
Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/33716
Genetisk utrensning låter mycker illa. Tekniken vi talar om bör inte enligt mig stämplas med det epitetet. Vi talar om en möjlighet för föräldrar att erbjuda sina barn goda grundförutsättningar. Jag ser inte hur detta kan vara negativt.
Jag har inte heller hört någon förälder till barn med missbildningar eller kromosomfel säga att de önskade att deras barn aldrig blivit födda, men jag har heller aldrig hört någon utav dessa föräldrar påstå att de inte önskade att deras barn var friska.
Permalänk | Anmäl
Tony Esson, 2011-03-05, 18:34
Låt oss ställa upp två extrempunkter för att se på saken ur filosofiskt perspektiv:
Låt säga att alla barn skulle födas med downs utan fosterdiagnoser och ingen skulle ha downs med diagnoserna. Vad ger detta för konskevenser på samhället i stort när vi väljer någon av dessa två vägar? Visst kan det vara charmigt med att ta första bästa barn, men i ett samhälle där vi begränsar oss till 1,66barn per kvinna så blir det det inte konstigt att man önskar att barnet blir så fritt från stora defekter som möjligt. Vi kan tycka vad vi vill om detta faktum men det är så det ser ut.
Artkelförfattaren för fram något slags ekonomiskt argument mot diagnoserna. Vad det kostar att ha dessa barn på fosterhem eller deras kortare levnadslängd är något som inte nämns, trots att det också är kostnader som blir på längre sikt. Dessutom är det skillnad på den gamla tidens rashygien och dagens abortmöjligheter och det är en tydligt skillnad på att inte föda ett barn som är sjukt och att särbehandla ett redan fött barn. Dessutom kvarstår mitt extremexempel jag lade upp i början. Dessutom så läggs beslutet om abort i moderns händer och inte i myndighetens, vilket ytterligare är en viktig distinktion. Sjukvården levererar bara informationen.
Det är dumt att dra upp Einstein som bevis på autism, torts att han aldrig fick någon som helst diagnos för detta. Man kan lika gjärna dra upp Hitler och fråga sig om det är möjligt att göra abort i ett sådant fall. Dessutom vet vi, vilket beskrivs i exempelvis "freakonomics" att det är en statistisk koppling mellan oönskade barn och utanförskap. Det är helt enkelt för stora negativa risker på flera plan att genomgå en graviditet där man med säkerhet vet att barnet har allvarliga mutationer eller kromosomfel.
Jag anser att sjukvården fortsatt ska hålla sig neutral, ta reda på risker och förvarna om dem och låta makten finnas i mammans händer. För om alla barn hade varit verkligen lika bra fungerande hade vi inte behövt hjälpmedel. Evolutionen har liksom inte bara goda sidor utan också en hel del dåliga sidor vi måste förhålla oss till. Jag tycker det inte är ett dugg konstigt att föräldrar önskar det bästa för sina barn och därmed vill att det ska var friskt.
Permalänk | Anmäl
Andreas Hämäläinen, 2011-03-05, 18:49
"Först ska sägas att jag på intet vis är motståndare till kvinnans fria aborträtt."
Ja, det kan du ju försöka påstå. Hela din artikel tyder däremot på motsatsen...
Permalänk | Anmäl
Ingrid Axelsson, 2011-03-05, 21:20
"Anlag för fetma, högt blodtryck, diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar, alkoholism, blödarsjuka, kriminalitet, synrubbningar, bröstcancer (finns bröstcancer om 40 år?), autism (ex Einstein), vänsterhänthet, dövhet (ex Beethoven), färgblindhet är bara några av de hundratals ärftliga tillstånd man kan leva ett långt och gott liv med. "
Och om korta pojkar valts bort på fosterstadiet hade vi sluppit Hitler! Miljontals liv hade sparats...
Jag tror du själv förstår att det är både intellektuellt ohederligt och korkat att anspela på att Beethoven eller Einstein aldrig skulle fötts om deras föräldrar hade haft möjlighet att välja bort dem. Gör du inte det är du antagligen för dum för din tjänst.
"Barn – eller foster – är inte någons egendom!"
Foster är en del av en kvinnas kropp, så länge du inte kan plocka ut fostret och själv hålla det vid liv bör du hålla väldigt tyst om vad du tycker att en kvinna bör göra med sitt eget kött och blod.
"Teknologin för allt detta finns runt hörnet. Men det kan inte vara en uppgift för samhället."
Eftersom vi finansierar sjukvård offentligt så är det en uppgift för samhället att erbjuda vård som behövs och efterfrågas.
"När samhället lägger sig i så är det en form av arvshygien/eugenik som uppstår på nytt. "
Och nu försöker du sätta något likhetstecken mellan folkmord och tvångssteriliseringar och att ge kvinnor möjlighet att välja bort att få barn som har sämre hälsa. Det är en skamlig debattmetod.
Det enda sättet den jämförelsen ens börjar bli giltig är om man anser att foster är människor, vilket vi i vårat samhälle inte gör. Vill du argumentera för den ståndpunkten så var hederlig nog att göra det direkt istället för att linda in det i insunationer och logiska felslut.
För att lite snabbt abortera även dina punktargument:
"Ingen fosterdiagnostisk metod kan garantera ett ”perfekt” barn"
Nej, men den kan ersätta gravt handikappade barn med friskare barn. En enorm nettovinst för både familj och barn.
"När samhället stödjer och finansierar aktiviteter av detta slag är det en kraftig markering att man söker efter något allvarligt som samhället vill förhindra"
Nej, det är det inte. Det är en signal att samhället respekterar människors behov att vilja få så hälsosamma barn som möjligt.
"Även om man forskat fram en ny metod så är det inte självklart att samhället ska bekosta den"
Med en metod som är så pass användbar så är det självklart i en så pass offentligt styrd sjukvård som vår ska bekosta den offentligt.
"Att man redan infört fosterdiagnostik för att sortera bort vissa individer är inget tungt vägande skäl att gå vidare med ”förbättrad” teknik"
Där har du förstås rätt. Det är så självklart rätt att det inte alls behöver några sådana argument.
Permalänk | Anmäl
John Lundaahl, 2011-03-05, 21:39
Hmmm. Jag säger så här - Att ta hand om ett barn med utvecklingsstörning är ett livsprojekt. I svåra fall kan det behövas omvårdnad 24 timmar om dygnet, varav föräldrarna får stå för merparten. Visst finns det glädje i det också men vi ska inte blunda för att det är en tung börda.
Vi har i sverige valt att ha fri abort. Jag har själv funnits med i periferin i vårdapparaten då vissa mammor aborterat flickfoster av inget annat skäl än att de var flickor. Tydligen skulle en flicka bli en belastning för familjen medan en son vore en fördel. Man kan tycka (och jag tycker) att det är grymt och en smula omänskligt att abortera av sådana skäl. Kanske kan man tycka detsamma om abort av utvecklingsstörda barn?
Men vi har kollektivt valt att acceptera fri abort, oavsett orsak. Beslutet och ansvaret är mammans. (pappa har ingen beslutsrätt i endera riktningen, utom i den mån han kan påverka mammans beslut)
Mot den bakgrunden har jag svårt att se varför föräldrar inte skulle få veta om deras barn kommer att bli utvecklingsstört. Beslutet att göra abort eller inte är föräldrarnas. Så även ansvaret för att ta hand om sitt barn med Downs syndrom.
Permalänk | Anmäl
Tomas Fredriksson, 2011-03-06, 14:39
Att "ingen fosterdiagnostisk metod kan garantera ett 'perfekt' barn" (vad nu det är) är ett mycket dåligt argument för att inte erbjuda föräldrar möjligheten till fosterdiagnostik och - om så skulle vara fallet - välja att abortera bort ett foster som annars skulle utvecklas till ett barn med Down's syndrom.
Det finns förmodligen ingen blivande förälder i världen som inte hellre vill ha ett barn utan Down's syndrom än ett barn med Down's syndrom. Vad föräldar till barn med Down's syndrom känner för de barn de redan fått är irrelevant. (Får man ett barn med två huvuden och åtta armar så älskar man det också.)
Självklart ska föräldrar som har - eller vill föda fram - barn med Down's syndrom stödjas och deras barn vara välkomna. Kommentarer som insinuerar att man skulle vara någon slags halv-nazist eller rasbiolog för att man vill ha ett friskt barn - och därför kanske aktivt avslutar graviditeter som inte leder dit - är dock för korkade att ödsla tid på att bemöta.
Permalänk | Anmäl
Peter Andersson 2, 2011-03-06, 14:41
Tack för medkommentatörerna för att de klarade av att förklara bättre än vad jag kunde själv. Bara för att man vill ha ett barn friskt från ALLVARLIGA defekter betyder det inte att man är en minihitler. Särskilt #5 är bra och läsvärd.
Permalänk | Anmäl
Andreas Hämäläinen, 2011-03-06, 16:34
Snart kommer vi att kunna få reda på allt om fostret utan att anlita sjukvården. Blodprov till nån firma gör att vi kan bli förvarnade om defekter men också kön, kroppslängd, hår- och ögonfärg, närsynthet och kanske till och med fallenhet för hög aggressivitet eller sävlighet. Den som väntar sitt första barn begär nog inte abort för en bagatell men kanske det andra eller tredje?
Det blir en sorts teknologisk evolution. Vissa egenskaper kan med tiden bli mycket sällsynta. Är det bra eller dåligt? Jag vet inte.
Med tanke på att den moderna människans högsta önskan är att vara unik, medelmåttor föraktas, så tror jag faran för likriktning är starkt överdriven.
Permalänk | Anmäl
Olof Lindberg, 2011-03-06, 19:32
Hur kommer det sig att det bara är en massa PK-troende muppar som kommer in i etikråden? Handlar kravet på etiska råd om att helt styra de åsikter som får prövas inom forskarvärlden? I så fall, till vilket syfte? Skall de vara ett sätt att pådyvla oss politiskt korrekta åsikter genom att inte tillåta vetenskaplig prövning av saker som PK-maffian inte gillar?
Har de etiska rådens införande på bred front någon form av samband med att Sveriges forskningsresultat och liknande nu fallit fritt?
Permalänk | Anmäl
Sven P Andersson, 2011-03-06, 22:00
"Jag tror inte att fosterdiagnostik med syftet att eftersöka foster med Downs syndrom kan förbättra vårt samhälle och vi bör därför avstå från alla massundersökningar av detta slag."
Nähä. Men jag tror precis tvärom och tycker att sådan här utveckling är jättebra, utom för gamla sutkart som vill att allt ska vara som förr, på stenåldern.
Det är väl utmärkt att möjligheten finns för dom som vill ha den. Men jag misstäner att det är själv möjligheten att göra ett val, att folk får sköta sin liva själva, som artikelförfattaren är emot.
Permalänk | Anmäl
Leif D, 2011-03-06, 23:14
Att tillägga så kommer ju naturligtvis inte detta ges till mammor vars barn är så små att de går att ta bort. Om det görs, så kommer alla downs ungar att spolas ner i avloppet och alla andra oönskade sorter också, förhoppningsvis de så kallade "föräldrarna" också som är såpass ruttna och fega att de måste titta in på ungen och rata den i sin egen mage.
Jag har ett medfött fel, jag kommer därför att adoptera. Vansinnigt kan dock tilläggas att föräldrar som har fått ett barn med downs löper stor risk att föda fler barn med defekten. Trots det finns det "freakyfamilies" som ändå väljer att fortsätta. Det tycker jag är grymt då ett liv med downs är ett liv i totalt utanförskap och misär. Att sätta barn i världen MEDVETET med det hindret, är grymt.
Men att likt en mengele hora titta in i magen för att se om ungen duger till talar mer om att föräldrar verkar ha missat nåt och det är att många av de framgångsrika människor som vi lyfter fram i media också lider av ett funktionshinder. Mark Zuckerberg som skapade facebook (biljonär) kanske kan framställas som en "braniac"; när facebook egentligen är ett undermedvetet verktyg som Mark skapade för att ha ett lättare sätt att kommunicera med andra. Det största sociala nätverket i VÄRLDEN, skapades av en unge som skulle stå överst på listan över "aborteras omgående".
Vi kan vara glada att ingen aborterade Mark Zuckerberg, eller hur?
En sak till, tro inte på att SKIT ni läser om gener. Vi vet alla att detta är skitintressant men också att forskare älskar rön för det ger dem anslag och särskilt om de lovar att du kan odla fram perfekta människor. Tro inte på allt ni läser och dessutom finns det ingen garanti för att något annat inte händer under den där tiden som ni vill spendera som perfekta föräldrar, till ett perfekt barn. Vem ska ni sålla bort då er unge hissas ner i hålet, överkörd av ett fyllo?
Om ni inte vågar spela roulette med ert DNA, så skaffa inte barn. Jag vill INTE föra vidare min autism till mina barn, därför väljer jag att adoptera. Jag vet vilket helvete det innebär och tyvärr så kan nog få föräldrar förstå att det faktiskt är det.
Permalänk | Anmäl
Adam Åström, 2011-03-06, 23:28
Nu anser jag ju att beskattning är fel, och att vi borde finansiera saker frivilligt, men om vi bortser från det så kan jag inte se varför vi inte borde finansiera fosterdiagnostik. Om folk inte vill ha missbildade barn så ska man väl hjälpa dem. De har ju betalat in sina pengar till staten, varför ska de inte få något så viktigt tillbaka?
Och ge blanka fan i att göra billiga försök att få folk att förknippa fosterdiagnostik med nazismen! Det är bara lågt. Kom inte heller med fåniga argument om allas lika värde, när det uppenbarligen är så att alla inte är lika mycket värda. Du är inte värt lika mycket som min systerson exempelvis, och jag betvivlar att du värderar mig lika mycket som din eventuella syskonbarn.
Permalänk | Anmäl
Sebastian Lundh, 2011-03-07, 05:36
Alltid detta tjafs om "signaler". Sjukdomar och handikapp är inte önskvärt PER DEFINITION. Ingen ärlig människa väljer att vara sjuk eller handikappad över att inte vara det. Om abort anses vara moraliskt acceptabelt då är fosterdiagnostik den allra bästa anledningen att göra abort.
Permalänk | Anmäl
Harald Ek, 2011-03-07, 21:32
Tack för en viktig artikel!
En liten kommentar till innehållet i några av artikelns kommentarer. Personer som har den/de kromosomuppsättningar som vi brukar kalla Downs syndrom är inte mer lika varandra än människor i vilken annan gruppering som helst.
Och man kan undra hur den som har Downs syndrom och läser dessa kommentarer, känner sig
Permalänk | Anmäl
irene marie johansson, 2011-03-09, 12:12
Det är viktigt att den här typen av frågor diskuteras. Det har implikationer för mycket mer än abortfrågan.
Det är svårt att argumentera mot att livet börjar vid befruktningen. När skulle det annars börja - vid sista veckan för legal abort?
Abort handlar alltså om att ta ett liv. Allt annat är nog omskrivningar för att mildra samvetskval. Sedan får man ta ställning till om skälen för abort är tilräckligt tunga. Vid det ställningstagandet kan man inte enbart se till föräldrarnas eller samhällets önskemål (sådana tankebanor kan leda väldigt fel) utan även till den individ som, om allt fortskrider normalt, kommer att åldras över generationerna. Skulle den individen föredra att inte existera? När är ett liv värt att leva? Svåra och mycket känsliga frågor som inte kan avfärdas genom en politisk programförklaring.
Permalänk | Anmäl
Daniel. Andersson, 2011-03-12, 09:23
Rädda människor, går de att abortera bort också? Rädsla för ''missbildningar'' och död? Rädsla för livet? Väldigt många har diagnoser och det blir nästan lite pinsamt när man ser vilken nedvärderande syn en del av er har på just en människa med Down's syndrom. Jag ser det som okunskap och rädsla.
Det är många män som skriver...
Och det är bra för då får man reda på hur mycket rädsla det finns. Jag är mamma och har burit min goa unge i magen. Det är rasbiologi det handlar om. Ja, det finns människor som vill styra likt en gud, vem som ska få födas. Det finns många kopplingar mellan nutida genteknik och konsekvenserna av att forskare började mäta skallar. Många forskare av idag tror sig bära på den totala kunskapen men många av forskarna kan inte ens bli gravida eftersom de är män. Och då har man ju missat en väldigt stor kunskap, att bära på liv. Många blir funktionshindrade just pga rädsla, man utnyttjar helt enkelt inte hela sin kapacitet som människa och om man sedan blir förälder. Rädda föräldrar, rädda barn, dålig framtid.
ps. de flesta av oss bär på olika diagnoser.Tack för en underbar artikel RURIK LÖFMARK!
Permalänk | Anmäl
Lena Josefsson, 2011-04-07, 09:48
16 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Genetisk utrensning låter mycker illa. Tekniken vi talar om bör inte enligt mig stämplas med det epitetet. Vi talar om en möjlighet för föräldrar att erbjuda sina barn goda grundförutsättningar. Jag ser inte hur detta kan vara negativt.
Jag har inte heller hört någon förälder till barn med missbildningar eller kromosomfel säga att de önskade att deras barn aldrig blivit födda, men jag har heller aldrig hört någon utav dessa föräldrar påstå att de inte önskade att deras barn var friska.
Låt oss ställa upp två extrempunkter för att se på saken ur filosofiskt perspektiv:
Låt säga att alla barn skulle födas med downs utan fosterdiagnoser och ingen skulle ha downs med diagnoserna. Vad ger detta för konskevenser på samhället i stort när vi väljer någon av dessa två vägar? Visst kan det vara charmigt med att ta första bästa barn, men i ett samhälle där vi begränsar oss till 1,66barn per kvinna så blir det det inte konstigt att man önskar att barnet blir så fritt från stora defekter som möjligt. Vi kan tycka vad vi vill om detta faktum men det är så det ser ut.
Artkelförfattaren för fram något slags ekonomiskt argument mot diagnoserna. Vad det kostar att ha dessa barn på fosterhem eller deras kortare levnadslängd är något som inte nämns, trots att det också är kostnader som blir på längre sikt. Dessutom är det skillnad på den gamla tidens rashygien och dagens abortmöjligheter och det är en tydligt skillnad på att inte föda ett barn som är sjukt och att särbehandla ett redan fött barn. Dessutom kvarstår mitt extremexempel jag lade upp i början. Dessutom så läggs beslutet om abort i moderns händer och inte i myndighetens, vilket ytterligare är en viktig distinktion. Sjukvården levererar bara informationen.
Det är dumt att dra upp Einstein som bevis på autism, torts att han aldrig fick någon som helst diagnos för detta. Man kan lika gjärna dra upp Hitler och fråga sig om det är möjligt att göra abort i ett sådant fall. Dessutom vet vi, vilket beskrivs i exempelvis "freakonomics" att det är en statistisk koppling mellan oönskade barn och utanförskap. Det är helt enkelt för stora negativa risker på flera plan att genomgå en graviditet där man med säkerhet vet att barnet har allvarliga mutationer eller kromosomfel.
Jag anser att sjukvården fortsatt ska hålla sig neutral, ta reda på risker och förvarna om dem och låta makten finnas i mammans händer. För om alla barn hade varit verkligen lika bra fungerande hade vi inte behövt hjälpmedel. Evolutionen har liksom inte bara goda sidor utan också en hel del dåliga sidor vi måste förhålla oss till. Jag tycker det inte är ett dugg konstigt att föräldrar önskar det bästa för sina barn och därmed vill att det ska var friskt.
"Först ska sägas att jag på intet vis är motståndare till kvinnans fria aborträtt."
Ja, det kan du ju försöka påstå. Hela din artikel tyder däremot på motsatsen...
"Anlag för fetma, högt blodtryck, diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar, alkoholism, blödarsjuka, kriminalitet, synrubbningar, bröstcancer (finns bröstcancer om 40 år?), autism (ex Einstein), vänsterhänthet, dövhet (ex Beethoven), färgblindhet är bara några av de hundratals ärftliga tillstånd man kan leva ett långt och gott liv med. "
Och om korta pojkar valts bort på fosterstadiet hade vi sluppit Hitler! Miljontals liv hade sparats...
Jag tror du själv förstår att det är både intellektuellt ohederligt och korkat att anspela på att Beethoven eller Einstein aldrig skulle fötts om deras föräldrar hade haft möjlighet att välja bort dem. Gör du inte det är du antagligen för dum för din tjänst.
"Barn – eller foster – är inte någons egendom!"
Foster är en del av en kvinnas kropp, så länge du inte kan plocka ut fostret och själv hålla det vid liv bör du hålla väldigt tyst om vad du tycker att en kvinna bör göra med sitt eget kött och blod.
"Teknologin för allt detta finns runt hörnet. Men det kan inte vara en uppgift för samhället."
Eftersom vi finansierar sjukvård offentligt så är det en uppgift för samhället att erbjuda vård som behövs och efterfrågas.
"När samhället lägger sig i så är det en form av arvshygien/eugenik som uppstår på nytt. "
Och nu försöker du sätta något likhetstecken mellan folkmord och tvångssteriliseringar och att ge kvinnor möjlighet att välja bort att få barn som har sämre hälsa. Det är en skamlig debattmetod.
Det enda sättet den jämförelsen ens börjar bli giltig är om man anser att foster är människor, vilket vi i vårat samhälle inte gör. Vill du argumentera för den ståndpunkten så var hederlig nog att göra det direkt istället för att linda in det i insunationer och logiska felslut.
För att lite snabbt abortera även dina punktargument:
"Ingen fosterdiagnostisk metod kan garantera ett ”perfekt” barn"
Nej, men den kan ersätta gravt handikappade barn med friskare barn. En enorm nettovinst för både familj och barn.
"När samhället stödjer och finansierar aktiviteter av detta slag är det en kraftig markering att man söker efter något allvarligt som samhället vill förhindra"
Nej, det är det inte. Det är en signal att samhället respekterar människors behov att vilja få så hälsosamma barn som möjligt.
"Även om man forskat fram en ny metod så är det inte självklart att samhället ska bekosta den"
Med en metod som är så pass användbar så är det självklart i en så pass offentligt styrd sjukvård som vår ska bekosta den offentligt.
"Att man redan infört fosterdiagnostik för att sortera bort vissa individer är inget tungt vägande skäl att gå vidare med ”förbättrad” teknik"
Där har du förstås rätt. Det är så självklart rätt att det inte alls behöver några sådana argument.
Hmmm. Jag säger så här - Att ta hand om ett barn med utvecklingsstörning är ett livsprojekt. I svåra fall kan det behövas omvårdnad 24 timmar om dygnet, varav föräldrarna får stå för merparten. Visst finns det glädje i det också men vi ska inte blunda för att det är en tung börda.
Vi har i sverige valt att ha fri abort. Jag har själv funnits med i periferin i vårdapparaten då vissa mammor aborterat flickfoster av inget annat skäl än att de var flickor. Tydligen skulle en flicka bli en belastning för familjen medan en son vore en fördel. Man kan tycka (och jag tycker) att det är grymt och en smula omänskligt att abortera av sådana skäl. Kanske kan man tycka detsamma om abort av utvecklingsstörda barn?
Men vi har kollektivt valt att acceptera fri abort, oavsett orsak. Beslutet och ansvaret är mammans. (pappa har ingen beslutsrätt i endera riktningen, utom i den mån han kan påverka mammans beslut)
Mot den bakgrunden har jag svårt att se varför föräldrar inte skulle få veta om deras barn kommer att bli utvecklingsstört. Beslutet att göra abort eller inte är föräldrarnas. Så även ansvaret för att ta hand om sitt barn med Downs syndrom.
Att "ingen fosterdiagnostisk metod kan garantera ett 'perfekt' barn" (vad nu det är) är ett mycket dåligt argument för att inte erbjuda föräldrar möjligheten till fosterdiagnostik och - om så skulle vara fallet - välja att abortera bort ett foster som annars skulle utvecklas till ett barn med Down's syndrom.
Det finns förmodligen ingen blivande förälder i världen som inte hellre vill ha ett barn utan Down's syndrom än ett barn med Down's syndrom. Vad föräldar till barn med Down's syndrom känner för de barn de redan fått är irrelevant. (Får man ett barn med två huvuden och åtta armar så älskar man det också.)
Självklart ska föräldrar som har - eller vill föda fram - barn med Down's syndrom stödjas och deras barn vara välkomna. Kommentarer som insinuerar att man skulle vara någon slags halv-nazist eller rasbiolog för att man vill ha ett friskt barn - och därför kanske aktivt avslutar graviditeter som inte leder dit - är dock för korkade att ödsla tid på att bemöta.
Tack för medkommentatörerna för att de klarade av att förklara bättre än vad jag kunde själv. Bara för att man vill ha ett barn friskt från ALLVARLIGA defekter betyder det inte att man är en minihitler. Särskilt #5 är bra och läsvärd.
Snart kommer vi att kunna få reda på allt om fostret utan att anlita sjukvården. Blodprov till nån firma gör att vi kan bli förvarnade om defekter men också kön, kroppslängd, hår- och ögonfärg, närsynthet och kanske till och med fallenhet för hög aggressivitet eller sävlighet. Den som väntar sitt första barn begär nog inte abort för en bagatell men kanske det andra eller tredje?
Det blir en sorts teknologisk evolution. Vissa egenskaper kan med tiden bli mycket sällsynta. Är det bra eller dåligt? Jag vet inte.
Med tanke på att den moderna människans högsta önskan är att vara unik, medelmåttor föraktas, så tror jag faran för likriktning är starkt överdriven.
Hur kommer det sig att det bara är en massa PK-troende muppar som kommer in i etikråden? Handlar kravet på etiska råd om att helt styra de åsikter som får prövas inom forskarvärlden? I så fall, till vilket syfte? Skall de vara ett sätt att pådyvla oss politiskt korrekta åsikter genom att inte tillåta vetenskaplig prövning av saker som PK-maffian inte gillar?
Har de etiska rådens införande på bred front någon form av samband med att Sveriges forskningsresultat och liknande nu fallit fritt?
"Jag tror inte att fosterdiagnostik med syftet att eftersöka foster med Downs syndrom kan förbättra vårt samhälle och vi bör därför avstå från alla massundersökningar av detta slag."
Nähä. Men jag tror precis tvärom och tycker att sådan här utveckling är jättebra, utom för gamla sutkart som vill att allt ska vara som förr, på stenåldern.
Det är väl utmärkt att möjligheten finns för dom som vill ha den. Men jag misstäner att det är själv möjligheten att göra ett val, att folk får sköta sin liva själva, som artikelförfattaren är emot.
Att tillägga så kommer ju naturligtvis inte detta ges till mammor vars barn är så små att de går att ta bort. Om det görs, så kommer alla downs ungar att spolas ner i avloppet och alla andra oönskade sorter också, förhoppningsvis de så kallade "föräldrarna" också som är såpass ruttna och fega att de måste titta in på ungen och rata den i sin egen mage.
Jag har ett medfött fel, jag kommer därför att adoptera. Vansinnigt kan dock tilläggas att föräldrar som har fått ett barn med downs löper stor risk att föda fler barn med defekten. Trots det finns det "freakyfamilies" som ändå väljer att fortsätta. Det tycker jag är grymt då ett liv med downs är ett liv i totalt utanförskap och misär. Att sätta barn i världen MEDVETET med det hindret, är grymt.
Men att likt en mengele hora titta in i magen för att se om ungen duger till talar mer om att föräldrar verkar ha missat nåt och det är att många av de framgångsrika människor som vi lyfter fram i media också lider av ett funktionshinder. Mark Zuckerberg som skapade facebook (biljonär) kanske kan framställas som en "braniac"; när facebook egentligen är ett undermedvetet verktyg som Mark skapade för att ha ett lättare sätt att kommunicera med andra. Det största sociala nätverket i VÄRLDEN, skapades av en unge som skulle stå överst på listan över "aborteras omgående".
Vi kan vara glada att ingen aborterade Mark Zuckerberg, eller hur?
En sak till, tro inte på att SKIT ni läser om gener. Vi vet alla att detta är skitintressant men också att forskare älskar rön för det ger dem anslag och särskilt om de lovar att du kan odla fram perfekta människor. Tro inte på allt ni läser och dessutom finns det ingen garanti för att något annat inte händer under den där tiden som ni vill spendera som perfekta föräldrar, till ett perfekt barn. Vem ska ni sålla bort då er unge hissas ner i hålet, överkörd av ett fyllo?
Om ni inte vågar spela roulette med ert DNA, så skaffa inte barn. Jag vill INTE föra vidare min autism till mina barn, därför väljer jag att adoptera. Jag vet vilket helvete det innebär och tyvärr så kan nog få föräldrar förstå att det faktiskt är det.
Nu anser jag ju att beskattning är fel, och att vi borde finansiera saker frivilligt, men om vi bortser från det så kan jag inte se varför vi inte borde finansiera fosterdiagnostik. Om folk inte vill ha missbildade barn så ska man väl hjälpa dem. De har ju betalat in sina pengar till staten, varför ska de inte få något så viktigt tillbaka?
Och ge blanka fan i att göra billiga försök att få folk att förknippa fosterdiagnostik med nazismen! Det är bara lågt. Kom inte heller med fåniga argument om allas lika värde, när det uppenbarligen är så att alla inte är lika mycket värda. Du är inte värt lika mycket som min systerson exempelvis, och jag betvivlar att du värderar mig lika mycket som din eventuella syskonbarn.
Alltid detta tjafs om "signaler". Sjukdomar och handikapp är inte önskvärt PER DEFINITION. Ingen ärlig människa väljer att vara sjuk eller handikappad över att inte vara det. Om abort anses vara moraliskt acceptabelt då är fosterdiagnostik den allra bästa anledningen att göra abort.
Tack för en viktig artikel!
En liten kommentar till innehållet i några av artikelns kommentarer. Personer som har den/de kromosomuppsättningar som vi brukar kalla Downs syndrom är inte mer lika varandra än människor i vilken annan gruppering som helst.
Och man kan undra hur den som har Downs syndrom och läser dessa kommentarer, känner sig
Det är viktigt att den här typen av frågor diskuteras. Det har implikationer för mycket mer än abortfrågan.
Det är svårt att argumentera mot att livet börjar vid befruktningen. När skulle det annars börja - vid sista veckan för legal abort?
Abort handlar alltså om att ta ett liv. Allt annat är nog omskrivningar för att mildra samvetskval. Sedan får man ta ställning till om skälen för abort är tilräckligt tunga. Vid det ställningstagandet kan man inte enbart se till föräldrarnas eller samhällets önskemål (sådana tankebanor kan leda väldigt fel) utan även till den individ som, om allt fortskrider normalt, kommer att åldras över generationerna. Skulle den individen föredra att inte existera? När är ett liv värt att leva? Svåra och mycket känsliga frågor som inte kan avfärdas genom en politisk programförklaring.
Rädda människor, går de att abortera bort också? Rädsla för ''missbildningar'' och död? Rädsla för livet? Väldigt många har diagnoser och det blir nästan lite pinsamt när man ser vilken nedvärderande syn en del av er har på just en människa med Down's syndrom. Jag ser det som okunskap och rädsla.
Det är många män som skriver...
Och det är bra för då får man reda på hur mycket rädsla det finns. Jag är mamma och har burit min goa unge i magen. Det är rasbiologi det handlar om. Ja, det finns människor som vill styra likt en gud, vem som ska få födas. Det finns många kopplingar mellan nutida genteknik och konsekvenserna av att forskare började mäta skallar. Många forskare av idag tror sig bära på den totala kunskapen men många av forskarna kan inte ens bli gravida eftersom de är män. Och då har man ju missat en väldigt stor kunskap, att bära på liv. Många blir funktionshindrade just pga rädsla, man utnyttjar helt enkelt inte hela sin kapacitet som människa och om man sedan blir förälder. Rädda föräldrar, rädda barn, dålig framtid.
ps. de flesta av oss bär på olika diagnoser.Tack för en underbar artikel RURIK LÖFMARK!