Fd ÖB: Försvarsmakten är moraliskt skyldig att undersöka sovjetiska ubåtsvraket

Skyll på "Djurens-rätt" det var väl dom som släppte ut "minkarna"

Bogseringsteorin låter långsökt. Varför skulle man ha bogserat inne på svensk ekonomisk zon? Jag är rätt säker på att Försvarsmakten vet precis hur det ligger till. Det kan knappast vara så att detta vrak hamnat på sin plats utan att denna händelse registrerats av svensk eller utländsk signalspaning. Något annat vore en praktsensation och ett kraftígt underkännande av FRA:s eller andra länders avlyssning av radiotrafiken. Så frågan blir då varför man hela tiden varit så ointresserad av att undersöka vraket. Delar av det svenska försvaret har i alla år känt till DC-3:ans plats på Östersjöns botten. Ändå ville man att planet skulle förbli där. Mönstret tycks gå igen.

Precis som #2 så tror jag att försvarsmakten vetat mycket länge vad det är som ligger där. Och jag tror inte på någon bogseringsteori.

Eftersom Försvarsmakten - vad jag vet - vid upprepeande tillfällen använt vapenverkan vid misstänkta kränkningar är det ju ganska logiskt att tro att det är en sådan konsekvens som ligger på botten.

Huruvida det är moraliskt eller inte att undersöka vraket vet jag inte. Men vet man vad det är som ligger där förstår jag inte varför man ska behöva smyga med det. Gränsen kränktes och försvarsmakten agerade på precis samma sätt som Sovjet hade agerat på. Vad är problemet, varför hålla på att smyga?

Allvarligt?
Finns det verkligen någon som tror att denna gamla ryska u-båt av whiskyklass skulle vara sänkt av svenska antiubåtsinsatser?
Enligt Emil Svensson http://sv.wikipedia.org/wiki/Emil_Svensson som granskat bilderna är den strippad på allt av värde så långt det går att se så teorin om att ryssen slarvat bort den är säkert 100%-ig. Att de var lite off-line när de tappade den är väl inte heller något nytt, felnavigeringar i ryska flottan hör ju till vanligheterna.
Vi har väl haft nog med konspirationsteorier under alla dessa år av ubåtsjakter, värst var väl de påstådda grodmännen som sågs springa över almö utanför karlskrona en natt för 27år sen.
Släpp detta nu!

Svar till #4 Johan Carlberg Tror gör man i kyrkan. Vet bör de som var med veta. Du tycks vara yngre av dina kommentarer att döma, kanske får du en chans om du blir riktigt gammal och 70-års sekretessen släpps att få veta det många tror sig veta.

Diplomaten Rolf Ekéus skriver följande i ett Newsmillinlägg:

"Som den säkerhetspolitiska utredningen 2002 kunde visa följde försvarsmakten under alla år till all lycka, även under ÖB Gustafsson, i praktiken denna linje, dvs inga förberedelser för operativ samverkan med NATO i strid mot regeringsdirektiven ägde rum under åren 1959 till 1990. Inte minst därför är det trist att Gustafsson i sin bok angriper Olof Palme för att driva inrikes-utrikespolitik när Palme bestämt hävdade betydelsen av en trovärdig neutralitetspolitik för Sveriges säkerhet. Det som möjligen kan ha förvirrat Gustafsson kan ha varit det tidvis omfattande försvarstekniska utbytet mellan Sverige och USA, vilket kom att verksamt bidra till den svenska försvarsförmågan. Det kan också förefalla som Gustafsson felaktigt uppfattat det svensk-amerikanska militära underrättelseutbytet som avvikande från neutralitetspolitikens principer. I själva verket innebar varken det tekniska samarbetet eller underrättelseutbytet någon avvikelse från neutralitetspolitikens förbud mot förberedelse för operativ samverkan med främmande makt."

Jag misstänker att denna officiellt förda neutralitetspolitik har skördat en hel del svenska offer "under bordet" och jag tycker precis som f.d ÖB Bengt Gustavsson att ubåtens nationalitet naturligtvis borde identifieras. Personligen gissar jag att det kryllade av både väst- och östliga ubåtar i de svenska vattnen under de här åren, men varför de envisades med att hålla på inom svensk territorium vet möjligen bara ett fåtal invigda.

Jag hoppas dessutom innerligt att en av kalla krigets svenska offer, f.d flygofficeren Bertil Ströberg, som fälldes för spioneri under det iskalla året 1983, kommer att beviljas resning i Högsta domstolen och att bevisen denna gång kommer att utgöra själva kärnan. Inte ens en flygofficer i svenska försvaret bör kunna fällas på så lösa indiciegrunder som sitt uppvisade "beteende" i en svensk domstol.

svar till Inger E Johansson
Tror är något försvarsmakten har gjort alltsedan man började jaga ubåtar, undervattensfarkoster och sälar. Givetvis har det funnits kränkningar och säkert en och annan jagad rysk ubåt i verkligheten men allteftersom åren gick, minorna och sjunkbomber detonerades och resultaten blev noll, drogs till slut ett löjets skimmer över det hela. Vad min ålder har med saken att göra vet jag ej.
Har själv upplevt ubåtsjakt på nära håll och "säkerhetsåtgärder i skärgården" och kan säga att det till slut inte blev trovärdigt. Jag kan berätta ett antal historier om hur absurt det stundom var.
Att försvarsmakten drog växlar på detta för att skaffa sig ökade anslag kan jag förstå eftersom S under decennier hade avrustat hela försvaret och förband efter förband slaktades allteftersom de sk.hotbilderna förändrades. Titta på hur många fartyg vi har kvar i aktiv tjänst så kan vem som helst förstå det
Tro det eller ej ;)

#7 Johan Carlberg 'löjets skimmer'..... faller över de som inte tagit till sig vad som setts.
Inte bara en och annan.....

Militären i sin helhet fick väl utstå mycket spott och spe under de här åren och av rubriken att döma så drar man ju gärna slutsatsen att förre ÖB vill ha upprättelse som enbart nuvarande tjänstgörande försvarskollegor och försvarspolitiker kan ge honom och hans kollegor.

Kalla kriget producerade nog fler svenska offer än vad vi någonsin har kunnat föreställa oss och 2011 måste det väl ändå vara möjligt att skriva den sanna historien om det "neutrala och alliansfria" Sveriges insatser oavsett om sanningen kan komma att skapa nya offer?