Påskuppropet är varken ”höger” eller ”vänster”!

Det är minst sagt lite märkligt att se pseudodebatten som nu följer i påskuppropets kölvågor. Det talas om vänster och höger vid debatthorisontens periferi, det görs försök att placera Jesus i endera facket, det talas i falsett om att kyrkan bör - respektive inte bör - ge sig in på politikens tassemarker, några debattörer känner sig närmast anklagade, som om de vore sämre kristna om de kallar sig högerkristna, någon vill försvara och rättfärdiga ett medmänskligt engagemang på ett filosofiskt plan utifrån den katolska socialläran, någon annan invänder i sin tur mot detta resonemang.

Vad ska allt detta vara bra för egentligen? Varför dessa intellektuella överbyggnader? Varför försöka partipolitisera en enkel och jordnära gräsrotsrörelse? Det undrar jag, som initiativtagare till det snabbt växande påskupprop som redan är i full gång via Facebook och på ett 40-tal orter över hela landet.

Alla försök att placera påskuppropet på en höger/vänsterskala är nämligen på förhand dömda att misslyckas, då anhängarna hör till hela spektrat.

Undertecknarna av artikeln i Aftonbladet (14/2) råkar sympatisera med partier till både höger och vänster. Och vad gäller mig själv så är det omöjligt att placera in mig i något statiskt vänster/högerfack utifrån hur jag har röstat genom åren. För att inte tala om den helige Ande, som inspirerar människor oavsett politiska preferenser.

Är jag vänster om jag vill att vi ska ha en trygg sjukförsäkring i det här landet, som innebär att sjuka måste få bli friska och rehabiliteras färdigt först innan de erbjuds insatser från Arbetsförmedlingen? Är jag höger om jag tycker att småföretagande är bra för Sverige, och därför behöver gynnas av konkurrenskraftiga villkor? Är jag vänster eller höger om jag tycker att allt arbete ska belönas med en skälig lön? Jag kunde fortsätta att spinna vidare på fler sakfrågetrådar som landar i olika politiska riktningar, men jag tror att poängen redan är tydlig. Kalla mig gärna idealist, men kanske är mina gränsöverskridande tankar embryot till ett nytt parti som vilar på idén att alla utan undantag ska ha det bra? Jag är inte rädd för att tänka nytt och stort och utanför alla färdiga mallar. Endast i det fria tänkandet känner jag mig helt hemma.

Påskuppropet vilar på en medmänsklig grund, ytterst handlar det om att värna människovärdet, det hela är partipolitiskt och religiöst obundet. Men jag tycker samtidigt att särskilt kyrkorna har ett moraliskt ansvar att ryta till när människor far illa om inget görs från de ansvarigas håll, trots många påpekanden. Den vädjan till Svenska kyrkans biskopar som några diakoner har tagit initiativ till, är på samma våglängd. Det är helt enkelt inte värdigt ett välfärdsland att behandla utsatta människor illa, vare sig det sker medvetet eller omedvetet. Vi som dagligen bevittnar de otaliga mänskliga katastrofer som reglerna per automatik leder till, får inte tiga utan måste gemensamt dra i nödbromsen.

Snart kommer, enligt Försäkringskassans beräkningar, omkring 75 000 personer att ha kastats ut ur försäkringen, de flesta för att återvända in i den igen efter de tre månadernas karenstid i "arbetslivsintroduktionen" som för många svårt sjuka innebär ett symboliskt besök på Arbetsförmedlingen vid något enstaka tillfälle, medan tillvaron raseras av extrem stress och ekonomisk ruin. Till vilken nytta? Då är inte de inräknade som hinner utförsäkras mer än en gång sedan reglerna infördes. Många har fått nya följdsjukdomar som är direkt orsakade av själva utförsäkringsförfarandet. Om tanken är att människor ska bli friska och kunna återvända i arbete så är detta absolut inte rätt väg att gå.

Frågan är varför det tar sån tid från politiskt håll att rätta till de uppenbara fallgroparna. För att se dem behövs sannerligen inget förstoringsglas, vid det här laget känner nog de flesta personligen en eller flera svårt drabbade. Det gick oerhört snabbt att ogenomtänkt montera ner sjukförsäkringen, det borde gå lika snabbt att avbryta de tidsinställda utförsäkringarna som har visat sig ställa till oändligt mycket mer skada än nytta, medan justeringen och finslipningen av reglerna i övrigt fortgår, för även det behövs verkligen.

Något måste också göras åt de kraftigt eskalerande förtidspensioneringarna av arbetslösa ungdomar som stängs ute från arbetsmarknaden samtidigt som svårt sjuka skyfflas ut på den. Var finns logiken i att på löpande band förtidspensionera dessa personer och neka dem ett yrkesverksamt liv framöver, medan de som verkligen skulle behöva det i princip stängs ute från den möjligheten eftersom de intyg som krävs är näst intill omöjliga att skriva? Vilken läkare utan väl utvecklad siarförmåga kan intyga att en person helt kommer att sakna arbetsförmåga resten av livet?

Det är oerhört fantasilöst att tänka sig att det enbart skulle finnas två lösningar av ett problem: den tidigare utformningen av sjukförsäkringen och den nuvarande. Två val som framstår ungefär som valet mellan pest och kolera. Självfallet finns det en uppsjö av alternativa möjligheter, och jag vet att det har lämnats in konstruktiva förslag till de ansvariga politikerna vad gäller detta, då jag själv är en av dem som har inkommit med sådana och då jag även har sett andras förslag.

Sjukförsäkringen som den ser ut idag kan liknas vid hur det är att åka i en bil utan säkerhetsbälte och krockkudde. Om olyckan är framme så får kraschen fatala konsekvenser, den kan t.o.m. leda till döden. Det finns inga fungerande skyddsnät kvar längre ifall människor blir allvarligt sjuka. T.o.m. elefanter skulle trilla igenom de glesa maskorna. Det är fritt fall mot den hårda marken utan fallskärm som gäller. Försäkringen, liksom sjukvårdens resurser, är i nuläget väl anpassade för lättare åkommor som är snabbt övergående. Men vad hjälper det den som blir svårt sjuk? Sjukdom är inte tidsinställd. Sjukdom är inte heller något man väljer och därmed kan välja bort.

Förmodligen var det möjligt att genomföra reformen utan kraftiga protester för att stämningen hade piskats upp i media genom antagandet att det pågår ett "omfattande fusk" med sjukförsäkringen. Det visade sig senare röra sig om en omfattning på hela 0,04%. Grovt falskt larm med andra ord. Att benämna det hela som ett rån är heller inte särskilt långsökt. Vad som har hänt är att allas gemensamma sjukförsäkringspengar som har betalats in och öronmärkts för detta, har avlägsnats från försäkringen som gick med storvinst, och istället använts till att finansiera jobbskatteavdrag. Detta förfarande är inte bara oetiskt utan sannolikt även olagligt.

I skrivande stund håller inte bara sjukförsäkringen som den är tänkt att fungera, utan även Försäkringskassan som sådan, på att mer eller mindre rationaliseras bort. Detta tycks vara två led i en allt snabbare övergång till ett privatiserat försäkringssystem som de som redan nu är sjuka aldrig kommer att kunna få del av. Av "välfärdens kärna" finns då inget kvar längre. Inte heller av den frukt som en gång omgav kärnan.

Men än är det inte för sent, folket kan fortfarande säga sitt om vad som pågår. Det mest akuta nu är att sjuka människor mitt ibland oss håller på att gå under. Det handlar bokstavligen om att rädda liv.

Det vi vill uppnå är inga orimligheter, utan något som borde vara alldeles självklart: en fungerande sjukförsäkring som tar individuell hänsyn, som därmed hjälper istället för att stjälpa, som gynnar tillfrisknandet istället för att sätta krokben för det. Det vinner hela samhället på. Det som nu pågår är däremot en förlustaffär av stora mått, både för samhällsgemenskapen och på individnivå.

Alla, oavsett partifärg eller tro, som värnar om den gemensamma välfärden och sina medmänniskor, och som inser att allvarlig sjukdom kan drabba precis vem som helst när som helst, kan alltså med gott samvete stödja påskuppropet!

Här är länken till påskuppropet på facebook.

Pingbacks som länkar till denna artikeln

[...] också: Charlotte Therese Björnström – Påskuppropet är varken höger eller vänster Svenska Kyrkan – Brev till Statsminister Fredrik Reinfeldt LO:s brev till regeringen (2008, 2009, [...] Blogg:Regeringen fortsätter sitt staplande av otydliga undantag i , 2011-04-11, 08:35

[...] utanför partipolitiken. Han samsas med tongivande röster som Charlotte Therese Björnström, som betonar att Påskuppropet varken är höger eller vänster. I kölvattnet har det förstås uppstått en [...] Blogg:Påskuppropet är här « Resilienta reflexioner, 2011-04-07, 21:55

[...] också: Charlotte Therese Björnström – Påskuppropet är varken höger eller vänster Svenska Kyrkan – Brev till Statsminister Fredrik Reinfeldt LO:s brev till regeringen (2008, 2009, [...] Blogg:Det börjar bli dags att visa prov på den ofta omtalde öd(m)j, 2011-04-01, 11:01

[...] Påskuppropet är varken höger eller vänster Regeringen bör lyssna på kloka förslag från kyrkorna [...] Blogg:Påskuppropet: att vara för sänkt skatt och mot utförsäkringa, 2011-04-01, 09:06

[...] tystas Röst; Påskuppropet engagerar Charlotte Therese Björnström – Påskuppropet är varken höger eller vänster Bitte Assarmo – Att agera mot utförsäkringarna är en kristen skyldighet Svenska Kyrkan – [...] Blogg:Fernissa stoppar inte utförsäkringarna « Ett hjärt, 2011-03-29, 14:08

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/33623

14 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Påskuppropet är en partipolitisk kampanj till stöd för i första hand (s). Den är en fortsättning på valrörelsen, och drivs också på nyhetsplats av Aftonbladet, för att i någon mån försöka förbättra opinionssiffrorna för (s).
Den andra sidan av rörelsen är att man vill partipolitisera svenska kyrkan. Nästa påsk blir det väl aktuellt med ett kyrkligt upprop för "ett rättvisare, sant kristet skattesystem", eller kanske "kristen kamp mot dålig integration - nej till fria skolvalet"...

Permalänk | Anmäl #1 A G Mattsson, 2011-03-03, 19:20

#1 AG Mattsson

Det framkommer tydligt att du inte har läst artikeln och att du talar i nattmössan! Din kommentar blir underkänd!

Hemläxa: Läs artikeln!

Permalänk | Anmäl #2 Johannes Forsblom, 2011-03-03, 20:04

ÄNTLIGEN EN HUMAN människa om man jämför med Helena Rivièreas iskalla hårda attityd.....Jag håller med. denna jakt på sjuka människor i Sverige måste förändras, oavsett politisk tillhörighet. Jag vill gärna jämföra dagens utförsäkringar med tortyr och ett BROTT mot våra innevånare.
Antingen ättestupan eller självmord. Denna regering kommer en vacker dag att få stå i skamvrån för vad de gör mot den vanliga människan i vårt samhälle.

Permalänk | Anmäl #3 KarinAndersson, 2011-03-03, 20:17

Vad Charlotte och rödgröna satt i system att LJUGA om

http://www.dn.se/nyheter/sverige/kraftig-okning-av-sjukdagar

– Nu kommer de tillbaka från arbetsförmedlingen där man konstaterat att de inte kan arbeta

– Nu kommer de tillbaka från arbetsförmedlingen där man konstaterat att de inte kan arbeta

– Nu kommer de tillbaka från arbetsförmedlingen där man konstaterat att de inte kan arbeta

– Nu kommer de tillbaka från arbetsförmedlingen där man konstaterat att de inte kan arbeta

KONSTATERAT att de inte kan arbeta!!

Permalänk | Anmäl #4 Thomas Karlsson, 2011-03-03, 20:27

#4 Thomas.

Ja visst, är det ironiskt att regeringen först ville komma tillrätta med de sjuka med ett nära samarbete mellan FK och AF.

När det nu har misslyckats, vill man nu komma tillrätta med de sjuka som återvänder till FK med ett "multiprofessionellt team".

Men när det i sin tur kommer att misslyckas ... ja, då återstår stupstocken, gasning eller nackskott!

Permalänk | Anmäl #5 Johannes Forsblom, 2011-03-03, 21:07

Johannes: jag har läst artikeln, jag läser alltid noggrant. Har även läst dina olika inlägg på Newsmill, håller med om en del och tycker annorlunda om en del. Men respekterar dina åsikter!
Men jag är helt övertygad om att utspelet är ett partipolitiskt utspel. Det motsägs inte av att naiva företrädare tror att dom är en del av en partipolitiskt obunden kampanj.
Jag tycker det är mycket bättre och rakare att (ibland högst berättigad, ibland enligt mina privata politiska åsikter mindre berättigad) kritik mot regeringen framförs öppet politiskt, och inte falskeligen inlindat i "partipolitiskt och religiöst obundna" kampanjer...

Permalänk | Anmäl #6 A G Mattsson, 2011-03-03, 23:18

frågan är möjligen politisk, hur skall våra socialförsäkringar utformas och löningarna på problemet är antagligen olika beroende partipolitisk tillhörighet.

men att i de nya system som behandlar allt fler utförsäkrade mycket illa där självmord och kraftiga försämringar av sin sjukdom eller tom får nya sjukdomar pga utförsäkringen är inte ett humant system och att protestera mot detta borde vara självklart för alla, för alla kan drabbas, vilken dag som helst. proterstera mot ett MYCKET orättvist och inhumant samt förstörande av sveriges humankapital borde vara en självklarhet, hur man sedan utformar de nya regler som krävs är naturligtvis något annat, men det har ju inget med protesten att göra.

Permalänk | Anmäl #7 carina jällbrink, 2011-03-04, 10:16

Det är rent historiskt att denna renasen som religionen gör inom politiken i Sverige 2011. Huvudanledningen till detta är den kraftiga nedgången och saknaden av politiska mål som (S) drabbats av efter en tid, det var just (S) framgång att engagera dessa grupper under den politiska paraplyet ,något "nedtonade" dock.
Nu när (S) är inte vad det har varit, så måste dessa grupper själva driva fram sina intressen och med detta blottlägga sina riktiga ambitioner i samhället.

Permalänk | Anmäl #8 George Corro, 2011-03-04, 11:02

Jag vill bara påminna mindre initierade kommentatorer att det var Anna Hedborg(s), som utredde socialförsäkringen och att Alliansen i stort har följt rekommendationerna från den utredningen i omstöpningen av FK och socialförsäkring.

Påskuppropet är varken höger eller vänster. Vi som drabbats av denna idiotiska politik har numera inget parti alls i riksdagen att vända oss till.

Permalänk | Anmäl #9 Tomas Blom, 2011-03-04, 13:45

Kyrkornas roll är att lyfta upp de problem som de politiska besluten orsakar, oavsett vem som styr landet.

Permalänk | Anmäl #11 Heikki Salonen, 2011-03-05, 22:58

I stort sett menar både höger och vänster att alla ska ha det bra. Det som skiljer är hur man tror att det kan åstakommas. Men framförallt har man inte samma syn på hur många som behöver inkluderas för att det ska definieras som alla.
Rent konkret menar jag att höger anser att livskvalitet kan mätas som ett genomsnitt medan vänster mäter skillnaden mellan den som har det sämst och den som har det bäst.
Konsekvensen blir att höger och vänster inte har samma moraliska måttstock.
Jag tror att Påskupprorets måttstock är den vänstra:-)

Permalänk | Anmäl #12 Olof Lindberg, 2011-03-06, 14:19

Bra talat!

Permalänk | Anmäl #14 Peter Ingestad, 2011-03-31, 00:30