Om socialdemokratins förlorade själ

Den 15 februari överlämnade den socialdemokratiska kriskommissionen sin slutrapport till partistyrelsen. Den grupp som tagit sig an idé- och omvärldsanalysen har gjort ett både ambitiöst och insiktsfullt arbete. Denna del av rapporten bör kunna utgöra underlag för en fortsatt diskussion om hur partiet ska gå vidare.

Inledningsvis listar gruppen tre tänkbara förklaringar till socialdemokratins minskade förtroende bland väljarna, men man missar den mest troliga förklaringen - nämligen att den socialdemokratiska politiken alltmer fjärmat sig från de idéer som utgör socialdemokratins kärna. Denna kärna består enligt gruppen av "idéer om trygghet och arbete, en berättelse om sammanhang och samhörighet, värderingar om demokrati och jämlikhet, hållbarhet och modernitet". Jag skulle önska att gruppen lagt ner mer möda på att analysera denna kärna för att med den som utgångspunkt formulera en vision - en vision som, likt Per-Albins folkhemstanke, skulle vara ett svar på våra förhoppningar om en bättre värld. Men förmodligen ingick det inte i uppdraget.

Andra delar av rapporten gör mig bedrövad. I den del som innehåller den organisatoriska analysen föreslås till exempel att man ska "upprätta reglerverk för uppförande, koder och språkbruk" och att man ska "ta bort begreppet supporter". Den som ska analysera det socialdemokratiska partiets problem måste åtminstone kunna skilja på stort och smått.

Ett annat exempel på undermåligt arbete utgör den faktabaserade analysen. Det man kallar det långa perspektivet börjar 2000 och slutar 2006. Det borde ha börjat senast någon gång på 1980-talet, då avgörande misstag gjordes av de socialdemokratiska regeringarna. Misstag som, tillsammans med den borgerliga politiken i början av 1990-talet, ledde till massarbetslöshet och kraftigt försämrad välfärd.

Den grupp som skrivit den faktabaserade analysen har letts av Morgan Johansson, som var minister i Göran Persson regering 2002-2006. Kanske är det därför som beskrivningen av den perssonska regeringsperioden präglas av en så osannolik självgodhet. Det är förmodligen få som känner igen sig i den beskrivningen. Om socialdemokraterna ska kunna återta sin position som statsbärande parti, måste partiet förstå att denna period är en del av problemet.

Längre fram konstaterar gruppen att de rödgrönas förslag då det gäller fastighetsskatten och bensinskatten bidrog till partiets fall i valet 2010. Vad menas? Ska den socialdemokratiska politiken bli populistisk och undvika de impopulära och svåra besluten? Om det nu är så att svenska folket röstar efter plånboken, så måste även detta analyseras. Varför röstar man efter plånboken? Vilket ansvar har socialdemokraterna för att det blivit så? Vad krävs för att väljarna ska se till allas bästa och inte bara sitt eget?

Här följer min egen kortfattade analys:

Sedan början av 80-talet har vårt samhälle blivit alltmer egoistiskt. Konsumtionssamhället har brett ut sig. Vi har uppmanats att i första hand tänka på oss själva. Alla har vi blivit aktieägare, om inte på annat sätt så genom våra pensionsfonder. Vår individuella lycka har blivit vårt mål. En del lyckas bättre i detta samhälle och får tiotals miljoner i bonus - andra lyckas sämre och hamnar på gatan. De nyliberala idéerna, som länge varit förhärskande, har fått oss att tro att det är så här det ska vara.

De har också fått oss att tro att kollektivet och individen utesluter varandra - att de har motsatta intressen. Jag tror tvärtom att individen och kollektivet förutsätter varandra - att ett fungerande kollektiv bara kan existera om det består av fria individer och att individerna utvecklas bäst, när de känner att de befinner sig i ett sammanhang.

Vi måste fråga oss vilket samhälle vi vill ha. Vill vi ha ett samhälle där konkurrensen blir allt hårdare - där några är vinnare och andra är förlorare? Eller vill vi ha ett samhälle som är solidariskt och rättvist? Jag tror att de flesta - oavsett om man är arbetare eller tjänsteman, ung eller gammal, man eller kvinna - föredrar det senare. Vi vill ha ett samhälle som uppfyller våra basala behov av trygghet - ett samhälle där vi alla blir bekräftade och samtidigt har möjlighet att påverka.

Men är det inte det här som var arbetarrörelsens ursprungliga vision - en vision som har tappats bort någonstans på vägen? Är det inte förlusten av den visionen, som är förklaringen till den nedgång som lett till socialdemokratins svåra valförluster 2006 och 2010?

Arbetarrörelsens viktigaste uppgift idag är, enligt min uppfattning, att på nytt levandegöra sin ursprungliga vision och att visa att man har både viljan och förmågan att förverkliga den. För egen del är jag övertygad om att jag mår bäst, om jag lever i ett samhälle där alla andra mår bra - att min egen lycka hänger ihop med allas lycka.

Rune N Karlsson (1 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/33605

2 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

@Rune:

Du skriver bla följande...;

"Andra delar av rapporten gör mig bedrövad. I den del som innehåller den organisatoriska analysen föreslås till exempel att man ska "upprätta reglerverk för uppförande, koder och språkbruk" och att man ska "ta bort begreppet supporter" "

Det verkar som du vill ha begreppet "supporter" kvar...?

Jag kritiserade bl a det begreppet i min artikel (http://www.newsmill.se/artikel/2011/02/08/vad-h-nder-med-socialdemokratin), med följande resonemang...;

"Lyft fram de lyckade politiska exempel som finns ute i landet. Lär av dessa. Det behövs inga mirakellösningar. Det handlar åter om att göra rörelsen till rörelse igen i egentlig mening. Som det hette tidigare - de många människornas parti. Men då handlar det om det som är väsentligast i modernt ledarskap - förmåga att kommunicera. När partiet för några år sedan införde begreppet "S-supporter". Fundera på det - vad innebär det egentligen? Jo, att passivt titta på och heja. Det räcker inte. Politik måste bygga på delaktighet i verklig mening. Skrota snarast begreppet s-supporter - det bara förvillar. Vi skall alla vara medspelare - och folk måste också vara välkomna att medverka i laget."

Jag tror att man måste på ett bättre sätt än hittills ta tillvara på folks vilja till engagemang i verklig mening.

För övrigt tycker jag att du Rune har skrivit en intressant och tankeväckande artikel.

Permalänk | Anmäl #1 Bo Sundbäck, 2011-03-06, 21:38

Bo, jag håller med dig i det du skriver, men om socialdemokratin ska ska komma till rätta med sina problem och bli den kraft som åter lyfter fram solidariteten som en ledstjärna i svensk politik, så måste man förstå vad som är viktigt och vad som inte är det. I det sammanhanget tyckte jag att det här med supporter kändes lite futtigt.

Permalänk | Anmäl #2 Rune N Karlsson, 2011-03-06, 22:29