Uppdrag Gransknings lögner om mig och bröstoperationen i Polen

Även om jag inte har någon som helst insikt i ditt specifika problem, så kan jag utan förbehåll påstå att mitt förtroende för Uppdrag Granskning har fallit platt de senaste åren.

Från redaktionens håll menar de naturligtvis alltid att de försöker ge en rättvis och balanserad skildring så är det sällan detta verkligen är fallet. Oftare verkar det som att man prioriterar chock och indignations journalistik (jag antar att det genererar tittare).

För att vara helt ärlig ska jag till och med säga att jag inte ens tittar på det längre. Det sista jag såg var deras MMA "granskning". Där det var uppenbart att man redan hade bestämt sig för vad man tyckte och mer eller mindre producerade en partsinlaga.

Varför bry sig med att titta på någonting som mer och mer börjar likna indoktrinering. Jag har annat att göra med min tid.

Jag håller med föregående "talare", när det gäller svt:s s.k. dokumentärer, nyhetsprogram vad det än gäller så kräks jag nästan om jag ska överdriva lite, men bara lite.
Det finns sällan en uns av objektivitet och en stor del omskrivningar av sanningen i dess program.

Vare sig det gäller som i detta fallet en beskrivning av en operation som gått snett, eller om det gäller så kallat klimathot invandringsfrågor och brott, så kan man inte titta på SVT ännu mindre på TV4 och för att inte tala om gammel/fulmedia.

Det sista var lite offTopic men det berör samma frågeställning om sanning/objektivitet från publicmedia som saknas.

Vi måste även kunna granska de som granskar. Det är inte rimligt att journalister skall kunna hänga ut oskyldiga. Journalisterna i Sverige har en enorm makt och politiskt sett så står de mycket mer till vänster, än vad resten av befolkningen gör.

Sjukhuschefer får avgå på falska grunder.
Drottningen blir uthängd för vad hennes pappa har gjort.
Framgångsrika företagare förföljs...
Politiker anklagas felaktigt för att ha köpt sex mm mm mm.

I ett och samma program agerar journalisten både jury, domare! Den som är oskyldigt anklagad tvingas ändå att säga "hej då" till en lysande karriär.

Glömmer aldrig nobelpristagarens tal (fysik) Han talade om hotet som kom inifrån landet. Det politiskt korrekta. Journalister som tilläts trakassera kungafamiljen och duktiga politiker.

Idag tillkännagavs nomineringarna för Guldspaden 2010 för grävande journalistik. I klassen Riks-tv tog Uppdrag Granskning 2 av 3 nomineringar.

Idag Gaddaffi, imorgon Uppdrag Granskning. Självutnämnda makthavare som lever i en glasbubbla brukar få ett trist avslut.

Vad är det för fel på UG? I sin iver att klämma åt ondskan lämnar de efter sig sönderslagna liv, raserade företag och - vilket är allvarligt - en allt större misstro mot medias granskning. Vi har alltså hamnat i en situation där vi behöver fråga oss vem som ska granska granskarna. Hur kunde det gå så illa?

Debatten om Uppdrag Granskning handlar numera inte om bovarnas ansvar, utan om UGs arbetsmetoder och dolda agendor. Är det ett problem? Inte för journalistkåren i alla fall, som gav Janne Josefsson Stora Journalistpriset. Så stor är kårens dröm om att framstå som cowboys ridande i nedgången att de prioriterar egen profilering framför den journalistiska gärningen och samhällsnyttan. Att sedan inslag efter inslag har kraftig slagsida vänster med förkärlek för PK-mässiga ickefrågor förstärker det bilden av mediala rättshaveristers hämnd på svenska folket. För så är det uppenbarligen. Janne Josefsson har ur sitt underdog perspektiv berättat att klasshatet är hans främsta drivkraft. Hur objektiv omvärldsanalys kan vi vänta oss med den utgångspunkten? Redaktionen är nu helt ur fas med sin omvärld och kör naturligtvis vilse i urvalet av inslag. Påhoppen på Ingvar Kamprad, drottningen osv är bra exempel.

Jag vet ingenting om bröstoperationerna i Polen. Men jag är förbannad över att folk inte ska kunna lita UGs rapportering.

Man gör osökt en koppling till dagens ledare i SvD http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/varfor-ar-vi-varldens-nast-mest-oro... som diskuterar varför vi är så oroliga i Sverige. Kan den journalism som Uppdrag Granskning står för vara en bidragande orsak? Har själv av mentalhygieniska skäl slutat titta på sörjan. Ett av problemen redaktionen har när de gör reportage med utländsk anknytning är att de helt enkelt inte klarar främmande språk. Frågan om polskan är för gullig. Om de inte kan engelska, varför ska de kunna polska?

Uppdrag Granskning bör läggas ner.....jag säger inte det för att de inte behövs utan för att de tappat sans och reson.

Uppdrag Granskning har blivit för mäktigta inom SVT och faktum är nog att de inte finns någon inom SVT som kan kontrollera dem. De får göra vilka reportage de vill och ingen bryr sig om att de ibland kränker och förvanskar.

Jag tror man resonerar enligt följande...50 procent av inslagen är rena fabrikationer men resterande 50 procenten är så viktiga att vi låter dem hållas.

Problemet är bara de människor, partier, organisationer, som råkar ut för de dåliga 50 procenten.

Mitt råd till SVT...lägg ner....ta kontroll och starta om.

Jag såg faktiskt det första programmet och var väldigt undrande kring hur Uppdrag Granskning lade skulden få förmedlaren. Uppdrag Gransknings journalistik för mest tankarna till Inkvisitionens metoder. Flyter du är du skyldig, sjunker du och drunknar var du oskyldig. En genomgående taktik de har är att alltid maximera det journalistiska övertaget genom kompletta överraskningsmoment. Det leder möjligtvis till de bilder av ett osäkert intervjuoffer, men knappast till sanningen. Den som inte kan svara omedelbart (med dold kamera) är skyldig och säger offret något fel på grund av oförberedelse är det ännu bättre för Uppdrag Gransknings dramaturi. Men uppdraget är väl att hitta just sanningen eller olika sanningar! Uppdrag Granskning har för länge sedan slutat granska och ägnar sig åt skandaljournalistik modell veckotidningarna. Det är djupt tragiskt för Public Service att man inte utvecklar programmet (som Plus har gjort). Nuvarande redaktion lever, som någon annan kommentar här, inte i fas med verkligheten.

Uppdrag Granskning har gjort många bra reportage men tyvärr har kvalitén sjunkit och som tittare får jag känslan att mycket bygger på journalisternas förutfattade meningar. Ett exempel är Ikea reportaget där rena kommunistinställningar blottades.Även Karin Mattison är en känd vänster sympatisör som har svårt att vara objektiv. Jörgen P , du gör helt rätt som nobbar Uppdrag Granskning.

Eeh...

Uppdrag Förvanskning vare väl....

Intressant att Doktor Eleph@nt inte har kommenterat på Newsmill någonsin tidigare och enbart har kommenterat just denna artikel.

Uppdrag Granskning är det enda grävande journalistiska programmet i Sverige.

Man kan ju undra vad landets övriga journalister sysslar med. Lyckas aldrig få fram någonting.

Om man kollar på de mängder av avslöjande som UG har gjort genom åren så är det fantastiskt.

Men de är ogillade av borgerliga väljare, de vill inte ha någon grävande journalistik därför att all sådan journalistik både i Sverige och utomlands bygger på det journalistiska idealet om att lyfta fram den lilla människan tex utlänningarna som i princip jobbade gratis åt Mcdonalds genom att städa nätterna igenom.

En flinande kändis, glossiga program, utan faktiskt innehåll. Det är den borgerliga synen på TV.

Kulturminister Adelsohn gör sitt yttersta för att marginalisera SVT så att ingen tittar på dem annat än en smal grupp av befolkningen. Det är det uttalade målet som de också lagt fram i massmedia.

Tanken är att svenska folket ska bli en flinande, flabbande idiot som beundrande tittar på när överheten är med i TV och solar sig i TV-glansen.

@ Dr. Eleph@nt.

Jag kan verkligen hålla med dig om det du säger. Den pågående urholkningen av utbudet verkar tyvärr leda till en kulturell sotdöd, där vi sakta men säkert begravs i en skitflod av dåliga sitcoms, matlagning, kändisar och heminredning.

Problemet är att när man rapporterar på det sätt som UG nuförtiden gör så leder det inte på något sätt till en förbättring av situationen. Ni kanske tror er vara vita riddare på ädla springare som står upp för den lilla människan, men bruket av oärliga metoder och vinklad rapportering gör er till precis lika stora skurkar själva.

Vidare är det lite märkligt att kalla sig "Uppdrag Granskning". Det ger ju ett sken av att ett fenomen skall granskas och att man sedan formar en åsikt utifrån det man funnit. Inte att man ger sig in med en förutfattad mening som man söker bevisa. En dramaturgi som kräver att någon är skurk och tvingas till skamstocken i varje program är inte heller en vettig konstruktion.

Å andra sidan så vet jag redan att du/ni/UG inte kommer att ta till sig ett endaste ord av denna kritik. Jag har det stora nöjet att ha många vänner med liknande inställning, men (oavsett hur charmerande de än må vara i de flesta situationer) när det visar sig att de själva är oetiska så vägrar de blankt att se det. Det är alltid någon annan det är fel på, något strukturellt, någon som förtrycker, något som rättfärdigar era omoraliska handlingar.

Men visst, fortsätt som ni gör. För all del, i mina ögon har ni redan visat vart ni står och jag tänker ändå inte titta. För jag vill inte har era politiskt korrekta fördomar nerkörda i halsen.

Ha för all del en trevlig kväll.

Personligen blir jag mest bedrövad när jag läser de flesta av dessa kommentar. Ni menar alltså på fullt allvar att ni tycker det är bättre med ingen grävande journalism alls än en grävande journalism som måhända emellanåt tar i lite väl för att någon av oss ska orka kolla?

Inte konstigt att vi medborgare blir överkörda av giriga företagare om det så gäller el, medicinsk förmedling, skola eller vad.

Jörgen har spenderat hundratals ord på att göra vad? Jag ,inte är han då sakligare i sitt försvar av det UG rapporterade än vad UG var själva.

Snarare tvärt om.

Den här artikeln var väl ett utmärkt tillfälle att utan stora ord lagda i munnen på folk, gå igenom bit för bit de anklagelser som riktats mot honom. Men det väljer han alltså inte att göra.

Bilden som UG förmedlade och den Jörgen nu förmedlar om sin och sitt företags fullkomlighet är så vida isär att om jag ska välja så väljer jag den sakligare parten. Och i det här fallet är det UG. Om man så inte tycker det var sakligt nog kan man förstås diskutera.

I just det fallet som UG rapporterade om krossades en hel familj och ni sitter här och tycker där är för jävligt att UG berättade historien på det sätt de kände krävdes.

Bara det faktum att Jörgen känner sig totalt oansvarig för att ha förmedlat tjänster till vad som nu framstår som ett sjukhus under all kritik är väl anmärkningsvärt i sig själv. Om en förmedlare inte ens känner sig ansvarig för kvalitén på de tjänster han förmedlar och kompetensen hos de som utför dem, var är man som förmedlare ansvarig för då?
Pappersarbetet?

Hur man på NÅGOT sätt kan bedyra sin totala oskuld när någon vars pengar man tagit gått det ödet till mötes är för mig en gåta. Särskilt om man nu är så mänsklig som Jörgen tycks hävda att han är.

Den som granskar makten kommer att möta motstånd, det är därför som UG förtalas. De mäktiga kan försvara sig, inte minst genom förtal av sina granskare.

Om vi å ena sidan ser inredningsprogrammens sköna och färgkoordinerade medelklassmys, allting är så fint och bra, mamma och pappa har fina jobb, villan är dyr och barnen ser friska och harmoniska ut. Det är den kommersiella TVn.

Sedan har vi Janne Josefsson som visar att en psykisk sjuk pappa haft sex med sin dotter samt sovit på marken ute i skogen mitt i vintern. Allt detta medan Socialförvaltning och socialnämnd är informerade.

Kontrasten är stor, och många medelklassare vill ha sitt fredagmysiga liv i fred, de vill verkligen inte veta något sådant här som Josefsson släpar fram.

Sedan har UG kanske 1-2 miljoner tittare, de som hävdar att de har sakfel i sina program är sällan särskilt specifika med att ange just VILKA sakfel som skulle finnas.

Skulle det finnas några sakfel skulle de bli fullkomligt massakrerade eftersom så många borgare retar sig på deras program.

Bara att se Karin Mattisson ger mig kalla kårar. Någon som utstrålar så mycket inkapslad ilska och hat är verkligen svår att ta på all var. Jag tycker faktiskt att hennes beteende är ett gränsfall till vad som kan kallas friskt. Jag förstår inte att man har släppt in henne på Uppdrag Granskning, det är ett riktigt felsteg. Mitt förtroende för dem har sjunkit för varje reportage där hon har medverkat. Sen vill jag samtidigt säga att mycket av det som kommit fram genom Uppdrag Granskning verkligen har varit befogat, så det inte mot "grävande journalistik" kritiken riktas, utan mot dem som låter ändamålet helga medlen.

Uppdrag granskning handlar alltid om att i förväg identifera ett "offer", helst ska offret vara fattig, kvinna, invandrare, arbetslös, sjuk eller handikappad. Samt att identifera en förövare som helst ska vara man, vit, rik, makthavare eller äldre.

Sedan vinklar man hela reportaget utifrån denna fördomsfulla verklighetsuppfattning. Du är verkligen inte ensam om att ha tröttat på dessa ovärdiga journalistiska metoder som inte bara uppdrag granskning ägnar sig åt utan egentligen hela mediabranschen!

Du kan väl tänka dig reaktionerna om man skulle beskriva hur en fattig invandrarkvinna lurar en affärsinnehavare på pengar? Hon skulle snarare framstå som en hjälte alternativt ett offer för media "rasistiska svartmålning"

Erik S, det är ju de grupperna som sitter på makten som du räknar upp.

Man skulle ju kunna vända på det: Man tar en fattig, hemlös kvinna och granskar honom bara för att visa han vid ett tillfälle behandlat Jacob Wallenberg på ett felaktigt sätt.

Det är ju så din verklighetsbild ser ut.

#18

"Sedan vinklar man hela reportaget utifrån denna fördomsfulla verklighetsuppfattning"

Snälla någon, vad är det för fördomsfullt med att anta att det finns många medborgare som befinner sig i utsatta positioner i samhället och har svårt att svara för sig?

Att man har energi att klaga över att ett samhällsgranskande program konsekvent väljer att ställa sig på de utsattas sida är bara för sorgligt.

Absolut kan man diskutera hur mycket en redaktions personliga övertygelser skall prägla urvalet av de frågor redaktionen tar upp (även jag ifrågasätter UGs urval den senaste tiden) men att hänga upp sig på att man konsekvent väljer fall där någon utsatt drabbats (tycker för övrigt inte de är så i fallet UG) ger inget sympatiskt intryck precis.

@Kim: Om det inte är mot halmgubbar du slåss mot du så får du gärna tala om i vilket inlägg någon har hävdat att ingen grävande journalistik alls skulle vara bättre än den överdrivna typen som är allt för vanlig idag. Är man duktig ser man till att gräva till dess att man hittar något relevant istället för att försöka göra något relevant av det man har grävt fram.

@Doktor: Nej det är inte "de grupperna som sitter på makten", däremot skulle man möjligen kunna uttrycka sig att "de som sitter på makten tillhör de grupperna", en mycket viktig skillnad vilket matematiskt kan beskrivas som mängden A tillhör mängden B men mängen B tillhör inte mängden A.

@Kim: Ja det är extremt fördomsfull att före manhar skaffat sig tillräckligt med information om det aktuella fallet utgå ifrån att en fattig person är offer och en rik person är förövare.

#21

"Är man duktig ser man till att gräva till dess att man hittar något relevant istället för att försöka göra något relevant av det man har grävt fram."

Och om det nu är någonting som inte är relevant så får du, precis som Jörgen, gärna peka ut exakt vad det är och förklara varför det inte är relevant eller riktigt.

"Om det inte är mot halmgubbar du slåss mot..."

Naturligtvis finns det många som ogillar UG men som för den delen inte ogillar grävande journalistik. Men när det som i det här fallet faktiskt är UG som gör hela fallet känt och folk skriver sånt som:

#1 "Varför bry sig med att titta på någonting..."
#6 ...slutat titta på sörjan..."

Så blir effekten just sådan. Om det enda alternativet är UG så väljer man alltså ingenting.

Min kommentar var alldeles för svepande. Har inga problem med att erkänna det.

"Ja det är extremt fördomsfull att före man har skaffat sig tillräckligt med information..."

Personligen tycker jag att det är ett rimligt antagande. Precis som man i rättsväsendet "fördomsfullt" väljer att anta att någon är oskyldig till motsatsen bevistas så tycker jag det är väldigt hälsosamt att man väljer att "fördomsfullt" anta att en starkare part nog är den felande parten till motsatsen bevisats om man är ett samhällsgranskarprogram. Dessutom är UG ett tipsdrivet program så om det någon miljonär där ute som blivit blåst på ett bygge eller nått så är det bara till att tipsa.

Ganska säker på att man kan hitta en del fall i UGs historia där den starke är den utsatta.

Men visst kan man säkert klassa det som en fördom. Men att ha problem med det tycker jag tyder på rätt stor brist på sympati och empati.

Vore säkert intressant med ett program som valde den motsatta vinkeln. Som granskade fattiga bidragsfuskare, hemlösa som stjäl osv.

Dessutom förundras jag över hur man kan beklaga sig över UGs bristande saklighet, relevans och objektivitet (vilket i sig inte är konstigt) samtidigt som man inte reagerar på samma brister i Jörgen Petersens artikel ovan.

Nog för att artikeln innehåller en del information som känns relevant i sammanhanget och skapar en del frågor, men så vidare saklig och objektiv är den då inte.

Det är sällan det när ord som "totalt" och"fullständigt" används så frekvent.

Är det bara den grävande parten som skall utkrävas saklighet?

@22 Kim.

"Precis som man i rättsväsendet "fördomsfullt" väljer att anta att någon är oskyldig till motsatsen bevistas så tycker jag det är väldigt hälsosamt att man väljer att "fördomsfullt" anta att en starkare part nog är den felande parten till motsatsen bevisats om man är ett samhällsgranskarprogram".

Hoppsan, om du väljer att inte fokusera på fördomar utan på den eventuella skuldfrågan så ser du galet det blev. Inte heller jag vill vara utan granskande journalistik, men jag vill att den ska vara just det och inte någons enskilda valarbete. Som vi ser i den här tråden har folk redan "valt sida" utifrån vilken politisk hemvist man har, vilket faktiskt visar att något är galet med UGs utbud. För övrigt är jag bekant med flera personer som förefaller empatiska trots att de inte röstar S eller V.

Äkta empati måste väl ändå vara att kunna känna med alla som är offer oavsett vilken samhällsgrupp de tillhör.

Uppdrag granskning går ju just nu på TV bland annat visar man hur Kristina har det på det hem där hon vårdas. Hon är ju inte kontaktbar och sitter i stolen som en kolli.

En hel de av de som kommenterar fokuserar inte på denna tragedi, de fokuserar på istället på Uppdrag Granskning.

Tragiska figurer det är vad ni är.

#24

"Hoppsan, om du väljer att inte fokusera på fördomar utan på den eventuella skuldfrågan så ser du galet det blev"

Den kommentaren förstår jag inte. Den enda poängen med att dra upp rättsväsendet är för att påvisa att en icke neutral utgångspunkt i normala fall inte är ett hinder för objektivitet. Och inte nödvändigtvis ett resultat av fördomar.

Att folk stör sig på att ett samhällsprogram tar på sig rollen som valarbetare för att främja en viss politiskt riktning kan jag väl förstå, men när ett program leder till till att en av de största medicinska skandalerna i Polens historia avslöjas känns sådana invändningar rätt underordnade.

Det är min poäng.

Jag fokuserar på sakfrågan, som i det här fallet knappast kan anklagas för att vara politiskt driven, och ta den andra diskussionen när det passar sig.

"vilket faktiskt visar att något är galet med UGs utbud."

Kan hålla med. Eller så är det ett tecken på att folk faktiskt ibland tycker det är viktigare att ta strid för sina politiska övertygelser än att applådera de som inte delar den när de faktiskt gör någonting bra.
Vilket jag tycker är rätt otäckt.

#26 Jag såg också programmet. Fruktansvärt tragiskt. Mycket bra att det talas om risker. All operation innebär en risk. Hoppas att alla som planerar att skönhetsoperera sig fick en tankeställare. Är det värt det?

Problemet med UG är inte att de granskar. Tvärtom! Problemet är att de inte granskar!

De låtsas granska. De utger sig för att granska. Men detta är lögn och falsk marknadsföring.

Vad UG gör (precis som man gör i all skandaljournalistik) är att man långt före grävandet väljer vilken eller vilka aktörer man tänker utpeka som illgärningsmän och vilka man ska lyfta fram som drabbade offer.

Det bestämmer man redan i den allra första planeringen. Det är det allra första steget i denna planering. Planeringen fortsätter sedan med att man skissar fram grunddragen i en dramaturgi, som omväxlande mosar de valda bovarna allt grövre och lyfter fram offrens lidande på ett allt mer gripande sätt.

Denna planering görs alltså långt innan man har några fakta. Och efter denna planering handlar allt det fortsatta arbetet om att bygga upp dramaturgin enligt den plan som man kommit överens om. Här är man därför helt fokuserad på att hitta starkaste möjliga material, som på ett dramatiskt och gripande sätt illustrerar offrens lidande och bovarnas ondska.

Allt handlar om dramaturgi. Helst vill man ha material som man kan presentera på ett sådant sätt, att man får spännande växlingar mellan anspänning och vila, i ett dramatiskt stegrande förlopp, fram till någon form av klimax. Det finns olika dramaturgiska modeller, men fokus ligger hela tiden på att hitta material som går att sätta ihop med en stark och gripande dramaturgi.

Det betyder att fokus helt och hållet ligger på att gräva fram data som på ett gripande sätt talar till de i förväg bestämda offrens fördel och de i förväg bestämda bovarnas nackdel.

Om man dessutom hittar enstaka data som talar svagt i motsatt riktning är det bara bra. Sådant material passar bra i dramaturgin, det kan bidra både till de eftertraktade växlingarna mellan anspänning och vila, och till en fasad av objektivitet och sanning.

Däremot om man hittar starka fakta, eller stora mängder fakta, som talar emot de i förväg bestämda bov- och offerrollerna, då är det materialet inte användbart i den överenskomna dramaturgin. Eftersom det är oanvändbart upplevs det som ovidkommande av personerna som gräver. Inget att bry sig om. Det går ju inte att använda.

Visst kan det förekomma att man hittar så starka fakta att man tvingas att lägga märke till det och reagera, och därför tvingas hålla ett krismöte och göra om hela dramaturgin. Men det ska mycket till.

Skandaljournalisterna går alltså in i en roll och ett grupptryck som skapar mycket kraftiga skygglappar som är kopplade till starka sociala instinkter. Även för människor som har väldigt höga ambitioner kring sanning och objektivitet är det sannolikt omöjligt att undvika att påverkas starkt av skygglapparna.

Uppdrag "granskning" och annan skandaljournalistik handlar alltså inte på något som helst sätt om att granska och söka sanning. Allt handlar om dramaturgi, och alla ska följa en förutbestämd överenskommelse.

Enda sättet att få någorlunda sann rapportering hos program som UG kanske är om man splittrar redaktionen i två delar som åläggs att arbeta helt åtskilda, och ser till att varje gång en av redaktionerna pekar ut en aktör som skurk måste den andra redaktionen göra största möjliga ansträngning att peka ut samma aktör som god och ansvarstagande. Sedan ger man båda bilderna fullgott utrymme i dramaturgin.

Jag måste lämna en reservation. Det som jag beskriver ovan grundar sig inte på någon egen erfarenhet av journalistiskt arbete. Grunden är istället kunskaper från flera andra håll om vad journalistik är (både riktig journalistik och skandaliserande), och om hur grupparbete går till, och om hur en dramaturgi byggs upp. Grunden är också att jag många gånger har sett att skandaljournalistik helt och hållet saknar samvete, och utan några som helst betänkligheter krossar människor fullständigt, bara för en story. Jag har letat efter den mekanism som kan få människor att bete sig så fruktansvärt, trots att de i övrigt är schyssta människor.

Se för övrigt gärna boken och filmen Katharina Blums förlorade heder.

Det finns för övrigt en mängd andra områden där vi människor tar på oss skygglappar som döljer sanningen. Det är ofta baserat på de roller vi tar på oss i samspelet med andra, och på vår medfödda tendens att bygga upp en dramaturgi.

Ibland får våra skygglappar fruktansvärda konsekvenser. Det hör till mänsklighetens stora tragedier att vi har en mycket stark benägenhet att bära skygglappar.

Människor är sällan avsiktligt onda, men vägen till helvetet byggs ständigt upp på nytt, av idel goda avsikter.

'någon som utstrålar så mycket inkapslad ilska och hat är verkligen svår att ta på allvar' säger någon om karin. uppdrag förvanskning säger ngn annan.. hmm.. själv tycker jag UG är en smekning medhårs. alltför mesigt. att någon kan ta illa vid sig av detta är det verkliga allvaret. jag blir så nedstämd av svenskarnas slätstrukenhet ibland. i finland skrattar man nog gott åt sådan typisk svensk mesighet. i england är UG journalistik 'par for the course' håller med om att övriga journalistkåren inte ens syns på skalan öht. ge mig janne josefsson hög på lsd då blir tryck grävandet...

#10 - 'känd vänster sympatisör som har svårt att vara objektiv' jag är höger precis som du kristina. vore kul att någon endaste gång se någon från vårt eget lag gräva lite i skiten ... i vilken kanal som helst.. iallafall en gång så vi får nån balans ;o). vad gäller själva artikeln/programmet. jag såg det. inget att orda om. medical travel verkar på de hela taget inte seriöst men det hade man fattat om läst-luktat på deras webb...

#29

Ok då så du ställer dig tveksam till den valda dramaturgin, men vilken del av resultatet är det du tycker är missvisande? Naturligtvis finns det lurendrejeri och fuffens i samhället där man sannerligen inte behöver anstränga sig för att skapa den dramaturgin du beskriver. Och om den nu speglar ett faktiskt skeende, UGs bevakning av mutskandalerna i Göteborg är ett lysande exempel, då känns kritik av den valda dramaturgin ganska ovidkommande.
Det är ju inte dramaturgin i sig du är kritisk till. Det är det faktum att jakten på den kan leda till att man slirar med sanningar.
Därmed är det av yttersta vikt att påvisa dessa sliringar. Finns det inga sådana skiter jag då personligen stort i hur svulstig dramaturgi man använder. Att missförhållandena de facto kommer fram känns långt viktigare.

Dessutom är det väl konspiratoriskt att anklaga UG redaktionen för att sitta och smida ränker om vem man ska plocka den här veckan när det trots allt är ett tipsdrivet program. Hur man gör urvalet bland tips tycker jag absolut är värt att diskutera men det är ju inte så att man går efter folk, företag och företeelser där man inte har en föraning om att det kan ligga en hund begraven.

#32 Kim Lund

Oj oj, tydligen skriver jag väldigt otydligt. Vilka missförstånd!

Det är verkligen inte något fel att man har en dramaturgi. Alla berättelser har en dramaturgi, det är oundvikligt. Att man väljer att skapa en engagerande dramaturgi är bara bra. Engagemang är viktigt och värdefullt.

Felet är ett helt annat. Felet är att man bestämmer offer- och skurkroller alldeles för tidigt, långt innan man vet något. Som allra första steg hittar man på, i stora drag, vilka som är offer och vilka som är skurkar. Inte för att man är avsiktligt slarvig eller elak, utan för att man vill jobba effektivt och göra programmet engagerande.

Så här, ungefär, i en förenklad beskrivning (mer om min förenkling nedan):

1. Man sorterar och rangordnar olika tips för att hitta de mest lovande.
2. Man vaskar fram och väljer ut ett tips som passar bra och verkar bli ett engagerande program.
3. Baserat på detta tips väljer man, i stora drag, vilka aktörer man ska framställa som offer och vilka man ska framställa som skurkar.
4. Baserat på de valda offer- och skurkrollerna skissar man på en dramaturgi, i stora drag.
5. Baserat på den skisserade dramaturgin planerar man vad för sorts faktamaterial, intervjuer osv som krävs för att denna dramaturgi ska utvecklas på önskat sätt.

Först när detta är klart börjar man samla fakta och göra intervjuer.

När man börjar samla fakta har man alltså redan kommit överens om en dramaturgi, och därmed offer- och skurkroller, trots att man inte vet något. Man är i stort sett låst vid detta, och helt inriktad på att vaska fram fakta och intervjumaterial som förstärker den överenskomna dramaturgin.

Målet är dramaturgin, men det får som biverkan att man också har låst fast de överenskomna offer- och skurkrollerna i förtid, oavsett om dessa roller är sanna eller inte. Om man sedan får fram material som talar emot känner man att detta är störande moment som man gärna bortser ifrån.

Om programmet ägnade sig åt verklig granskning skulle man börja med att skaffa sig en stor mängd material som ger en omfattande, allsidig bild av sanningen. Först därefter skulle man bestämma offer- och skurkroller. Det beslutet skulle då baseras på vilka som faktiskt är skurkar, enligt omfattande fakta.

Felet är alltså inte alls att det finns en dramaturgi. Felet är att punkt 3 ovan kommer på tok för tidigt, långt innan man har nödvändiga fakta. Man gör rena gissningar enligt den vaga informationen i ett tips. Hela det fortsatta arbetet inriktas på att bevisa dessa tidiga påhitt.

Min beskrivning är inte alls konspirationsteoretisk. Arbetsgången är helt enkelt det billigaste och effektivaste sättet att göra dramaturgin så spännande och engagerande som möjligt. Att gräva kan nämligen vara mycket tidskrävande. Det blir därför kostsamt. Det går betydligt snabbare om man redan har en klar bild av vilka effekter man vill skapa.

Min beskrivning här är en förenkling, avsedd att reda upp missförståndet. I verkligheten är nog arbetsgången inte fullt så naiv som i beskrivningen. Man samlar nog in en liten mängd ytliga fakta innan man låser rollerna helt. Men såvitt jag förstår ligger beskrivningen ändå mycket nära sanningen, i de flesta fall av skandaljournalistik, inklusive UG.

#33 Det var nog jag som var otydlig. Ber om ursäkt för det.

"När man börjar samla fakta har man alltså redan kommit överens om en dramaturgi, och därmed offer- och skurkroller, trots att man inte vet något. Man är i stort sett låst vid detta, och helt inriktad på att vaska fram fakta och intervjumaterial som förstärker den överenskomna dramaturgin.

Målet är dramaturgin, men det får som biverkan att man också har låst fast de överenskomna offer- och skurkrollerna i förtid, oavsett om dessa roller är sanna eller inte."

Det finns onekligen situationer där det man slutligen förmedlar ligger bra nära sanningen utan att man har behövt tumma på den i dramaturgins namn. I de fall har jag rätt lite problem med att man i ett allt för tidigt skede bestämt sig för vad man vill att sanningen ska vara. Om någon tycker det processbrott du beskriver inte är värt att sanningen kommer fram så håller jag sannerligen inte med.

Först när övergreppen på sanningen är riktigt grova är det värt det att ifrågasätta metodiken. Särskilt om alternativet är ingen granskning alls. Som du själv säger är kanske deras metodik en förutsättning för att kunna motivera kostnaden för programmet och arbetsinsatsen som krävs.

UG kanske begår så grova övertramp på sanningen, i så fall ska det förstås belysas. I just detta fall har man absolut slirat på ett par sanningar och tryckt till Jörgen Petersen onödigt på vissa punkter, men hans försvar är fullt av konstigheter. Så som det ofta är ligger väl sanningen någonstans mitt emellan.

I IKEA avsnittet var väl inte UGs eventuella misstag att de slirade med sanningen. Snarare handlade det om att de helt enkelt valde att belysa ett ämne som inte så många tyckte var speciellt upprörande. Mig inklusive.

Med tanke på att fler och fler granskningsprogram tenderar att gå fram rätt vårdslöst är det viktigt att markera hur vi medborgare vill att de ska utformas för att fylla sina syften. Men den diskussionen måste man väl kunna ta utan att helt rata det som framkommer under tiden.

@ Kim. Håller fullständigt med ditt sista stycke. Det är ju skälet till att vi överhuvudtaget diskuterar UG här. Många känner tveksamhet - t o m olust - inför deras arbetsmetoder, vilket i sin tur skapar osäkerhet kring urval, relevans o s v. Vi behöver mer granskande journalistik, inte mindre. Men den får inte se ut som om den vore saxad ur The Sun.

kafpauzo har en poäng vad gäller dramaturgin. Det känns iscensatt. Med andra ord inte äkta. Målsättningen måste vara att berätta historien på faktabas, inte så det luktar fiction. Och återigen, när journalisternas uppträdande doftar av hat och personliga agendor lockar det säkert några meningsfränder, men får fler att tveka.

Jag måste reagera hårt på detta.
Min moster är Kicki Nilsen. Kvinnan som låg mellan liv och död via att fått en operation via Medical Travels hemsida och av Jörgen Petersen. Hon deltog i UG igår.
Jag och min familj drabbades väldigt hårt av detta.
Igår när jag satt vid datorn precis innan UG skulle visa våran intervju där min Mamma och min moster och hennes Sambo visades.
Då kom jag in på denna hemsida via SVT's hemsida.
Jag måste säga att Jörgen (du) är en liten orm som försöker dig slingra dig ur allting.
Detta går inte riktigt då du inte bara har förstört min familjs liv utan också andras.
När jag hör ditt namn så blir jag arg ledsen besviken.
Du skulle höra av dig när min mamma kom ner till Polen . Men de gjorde du inte.
Du är verkligen en orm som försöker dra dig ur allt detta vilket inte är acceptabelt.
Jag tycker därmed att du skall komma och be om en ursäkt som den polska läkaren med Christina H i Skåne som gjorde brösten via din hemsida gjorde.
Du kan ha mage att sitta bakom din skärm och påstå att detta inte är ditt fel osv.
Vet du vad de värsta är?
Det är ditt ansvar att patienterna som köper sina operationer via din hemsida får en bra operation på bra klinik med bra folk.
Inget av detta var bra.
Jag kan säga så här , Jörgen och alla andra som läser.
Jag är 15 år jag fyller 16 i år .
Ni kanske tror jag sitter bakom min skärm och skriver massa gojja . Men jag vet vad som är rätt å fel jag har en dröm om att arbeta som socialsekreterare eller psykolog .Jag vet hur man stöttar folk. Jag kan detta nu efter några år med att få hjälpt min familj å mina vänner.
Igår när vi satt och kollade på UG, grät Tindra min mosters mellanbarn (9år) Min mamma, min moster och min styvpappa.
Det gjorde så ont att se vad Jörgen Petersen har förstört för våran familj.
Det är snart ett år sedan detta varit och detta året har vart de värsta i våran familjs liv.
2011 sa jag att de skulle bli de bästa året i mitt liv.
Vet ni vad? De kanske de inte ens blir för Jörgen Petersen har försört så mycket för oss.
Nu säger jag mina slutord.
Jörgen, du skall höra av dig till oss enligt mig be om ursäkt komma o säga de face to face.
För du är en orm som inte ens hör av dig .
Du smiter dig undan när de blir jobbigt.
Så enkelt är inte livet skall du veta, gör man fel skall man stå för de och ta smällen.
Nu hoppas jag att du får en hård smäll.
Jag ber till gud att du skall få igen för detta .
För alla liv du har förstört alla familjer du har förstört för .
Du kan gärna höra dig av till mig.
eelinmyren@hotmail.com
Jag har lite att säga till dig.
Mvh Elin.

För några år sedan blev jag intervjuad av en journalist på Uppdrag Granskning. Jag kände mej hedrad att bidra till något så seriöst och att en journalist som själv utbildade i press-etik var så engagerad och nyfiken på vad jag hade att berätta.

Programmet sändes och - oj så besviken jag blev! Okej, det var inga direkta osanningar i programmet (som jag minns) men vinklingen var stark och i dess namn hade man, i min mening, utelämnat fakta som inte passade deras vinkel.

Måhända är min uppfattning (vinkel) inte heller rätt men jag tror den är mer i samklang med hur övriga människor som arbetade i denna verksamhet skulle beskriva det som skedde. Jag kände det så i de diskussioner som vi hade efter programmet.

Jag försökte berätta det för journalisten. Det var dock inte lätt för en amatör som jag att argumentera för min sak. Där fick jag stryk med 10-0. Vilken attityd-förändring före- och efter programmet!

Min personliga uppfattning av verkligheten och programmet som sändes är att det verkar som om Uppdrag Granskning tidigt hade ett syfte med det aktuella programmet. Ett syfte som man sedan arrangerade reportaget efter. Det jag läser om andra program som gjorts av Uppdrag Granskning verkar följa samma mönster.

Jag tycker inte det är bra att detta program görs av trovärdiga (?) SVT.

"Jag tycker inte det är bra att detta program görs av trovärdiga (?) SVT."

Jo... - #37 Boo Löfberg - ett lovvärt förhållningssätt, verkligen...

Men går det i ett åt hållet hopplöst "förljuget samhälle" ?

Jörgen Petersen (JP) berättar i sitt inlägg att han förbereder legala åtgärder mot det polska sjukhuset. Förmodligen kommer han då anföra att han blivit vilseledd avseende sjukhusets tillstånd, vårdpraxis och kompetens.

En annan möjlig händelseutveckling är förstås att JP själv blir föremål för rättsliga åtgärder. Under förutsättning att inte UG förvanskat innehållet på hans företags hemsida är det väl rätt uppenbart att JP vilselett kunderna angående åtminstone omfattningen av den service de köpt, vilket skulle kunna ge underlag för en civilrättslig stämning. Jag håller det heller inte för uteslutet att en åklagare skulle finna anledling at starta en förundersökning angående exempelvis misstanke om bedrägeri.

Jag rekommenderar följande länk för ett oerhört mer klargörande reportage än de två tidigare. Det saknar den ovan omnämnda dramaturgi men slår huvudet på spiken,

http://svtplay.se/v/2344969/webbexklusivt_konsumentens_ansvar

Det spelar ingen roll vad som står på hemsidor och i marknadsföring. Det är avtalet som avgör om det har begåtts felaktigheter och av vem i så fall. I detta inslag säger UG att de flesta av de fall de har undersökt och redovisats har det saknats avtal. Hur är det möjligt?

#34 Kim Lund

Självklart måste sanning komma fram. Det är nödvändigt för att vi ska ha en fungerande demokrati, och ett samhälle där olika aktörer tvingas ta ansvar. Att media gräver och rapporterar är verkligen inte fel, det är livsnödvändigt för samhället.

Men det betyder inte att det är vare sig nödvändigt eller försvarbart att krossa människors liv baserat på gissningar och lösa antaganden.

Kvällspressens skandaljournalistik krossar människor oavbrutet, varje dag. Jag har sett det på nära håll. En nära väns tioåriga dotter blev mördad, under ovanliga och dramatiska omständigheter. Kvällspressen fylldes i flera dagar av insinuationer som skapade intrycket att mamman, min vän, skulle vara misstänkt för att ha utfört mordet. Som om inte dotterns död redan i sig var en outhärdlig chock och obeskrivlig sorg fylldes hennes och barnens tillvaro av horder med drevjournalister som ständigt krävde att få gotta sig i deras tragedi och skapa nya insinuationer, och av grannar och bekanta som trodde på insinuationerna. Familjen tvingades flytta och byta namn.

Skandalpressen berättar gärna gripande om folk som drabbas exempelvis av politikers och myndigheters beslut. De håller tyst om tragedierna som de själva ständigt skapar, dag efter dag, året runt. Antalet drabbade är gigantiskt.

Skandaljournalisterna och deras redaktioner skulle mycket väl kunna arbeta varsamt och mänskligt, men de vill inte bry sig om sånt. Det är ju inte det billigaste sättet. Och vad som är viktigare, det ger inte de läckraste tragedierna att gotta sig i.

Det går att agera ansvarsfullt även i en vinstdriven och hårt konkurrensutsatt verksamhet. Många företag har hittat former för det. Men skandalpressen är helt enkelt inte intresserad av att tänka i sådana banor. Möjligen kan man debattera problemet lite halvengagerat några dagar ibland. Men vad jag kan se är det bara för syns skull. Snart hittar man nya tragedier att gotta sig i, och genast slocknar varje uns av samvete.

Du använder uttrycket "slira på sanningen". Ett så överslätande uttryck är en extrem skönmålning av detta mycket allvarliga problem.

Jag nämnde att det är livsnödvändigt för samhället att sanning kommer fram. För att sanning ska komma fram krävs att det som rapporteras är just sanning. Det duger inte med lösa gissningar som man har låst fast vid ett morgonmöte.

Arbetsordningen som jag har beskrivit är rena definitionen på ordet fördomar. Man dömer på förhand, man dömer innan man vet. Det är exakt vad ordet fördomar betyder. Redaktionen inleder alltså sitt arbete med att skapa sig en samling tydliga, konkreta fördomar. Därefter skapar man ett program vars syfte är att presentera dessa fördomar. Om fördomarna råkar stämma med sanningen eller inte är en bisak.

Visst kan fördomar stämma med sanningen. Det händer förstås ofta. Men det betyder inte att fördomar är tillförlitliga sanningskällor. Journalistiken borde rimligtvis se det som en central uppgift att presentera sanning. Att nöja sig med lösa gissningar som kan råka stämma är en uselt låg ambitionsnivå.

Självklart är det ekonomiskt möjligt för en redaktion att samla dokumentation och fakta innan man låser fast sig vid konkreta fördomar. Visst, det är inte det absolut billigaste sättet, men det betyder inte att det måste bli dyrare än vad som är rimligt. Man får arbeta i en lite annorlunda ordning, man får börja med ett inledningsskede där man samlar fakta innan man låser sig. Om det verkar lättare kan man basera detta inledande arbete på en samling hypoteser om tänkbara offer- och skurkroller. Ett sådant inledande arbete kostar förstås mer än ett morgonmöte med gissningar, men kostnaden är inte bortkastad. Man får nytta av det insamlade materialet under hela det fortsatta arbetet.

För övrigt är det en onödigt enkelspårig slentrian att låsa sig vid att ett offer måste vara enbart offer och en skurk måste vara enbart skurk. Det finns faktiskt en större dramatik i att presentera en ovisshet, där samma aktör verkar vara både skurk och offer. Offret A är svårt drabbat av att skurken B gjorde allvarliga fel. Men stämmer det verkligen att B är en hänsynslös skurk? Det visar sig att B samtidigt har drabbats av att C gjorde svåra fel. Har C hindrat B från att göra det rätta? Har B trots allt gjort sitt yttersta för att göra så gott han kunde? Här ser vi hur B gjorde fel. Förfärligt. Här ser vi hur han försökte trots allt. Lovvärt. Eller var det det?

Dramaturgi kan byggas på många sätt.

Och journalistik kan bygga på sanning.

#41

Nu är väl ändå inte UG aftonbladet eller expressen. Att likställa deras arbetsmetoder och målbild med UGs är nog att ta i.

Du skriver många visa ord och jag håller med om de flesta men så länge ingen påvisar fall där denna felaktiga approach lett till grova övertramp så är det likväl kritik som inte biter. Jag struntar helt ärligt om folk tokgissar sig fram om det varje gång leder till att någonting väsentligt avslöjas. Nu har UG naturligtvis långt ifrån ett "perfect track record" men den här typen av kritik fylls sällan på med faktiska exempel. Vilket du inte inte heller gör.
Som sagt, kritiken är likväl motiverad, men inte värt att stoppa program för.

"Arbetsordningen som jag har beskrivit är rena definitionen på ordet fördomar. Man dömer på förhand, man dömer innan man vet.

Som jag sa tidigare så innebär det att du även tycker rättväsendet agerar fördomsfullt då domstolarna konsekvent utgår från att vederbörande är oskyldiga. Att utgå från en icke-neutral ståndpunkt är faktiskt inte så konstigt. Om man tycker en domstol har förutsättningar att objektivt granska ett fall trots denna fördomsfulla utgångspunkt så torde det gälla en redaktion också. Med det inte sagt att det blir så. Precis som i en domstol.

"Det går att agera ansvarsfullt även i en vinstdriven och hårt konkurrensutsatt verksamhet."

Absolut. Hade gärna sett mer av den varan. Även av UG.

"Att nöja sig med lösa gissningar som kan råka stämma är en uselt låg ambitionsnivå."

Håller med. Men resultatet är rätt ok med tanke på ambitionsnivån.

Det finns mycket att jobba på inom svensk grävande journalistik. Och UG kan absolut bli ett mycket mer balanserat program. Men även i nuvarande form så gör den mycket nytta.

Tycker jag.

Det var Uppdrag Granskning som tog upp ett fall om sexuella övergrepp mot en minderårig inom Jehovas Vittnen för ett par år sedan. Jehovas hade valt att tysta ner fallet. Flera månader senare framträdde brottsoffret och då framkom att även förövaren varit minderårig. Det gör inte brottet mindre "värt", men däremot så kan iaf jag förstå att Jehovas valt att hålla tyst. Förövaren var ju själv ett barn, och barn ska vi skydda. Eller?

#42 Kim Lund

"Nu är väl ändå inte UG aftonbladet eller expressen. Att likställa deras arbetsmetoder och målbild med UGs är nog att ta i."

Jag har tyvärr fått intrycket att det finns stora likheter i många avseenden, och att UG har gjort grova övertramp några gånger. Men jag har inget intresse av att efterforska detta närmare och försöka bevisa det, för mitt mål är inte att komma med den sorts specifika anklagelser och utpekanden som kan sänka någon.

"men den här typen av kritik fylls sällan på med faktiska exempel. Vilket du inte inte heller gör."

Och inte tänker göra. Mitt intresse i den här frågan är att provocera fram tankegångar som kanske kan spridas och ge impulser till bättre arbetssätt i journalistiken. Om man sprider goda tankar och idéer kan de ibland få fäste och sporra till förbättringar. Och om journalistiken så önskade kunde de med bara lite högre kostnader nå mycket högre sanningshalt, och vinna mycket större förtroende hos allmänheten.

Pressen har som bekant förfärande lågt förtroende, med tanke på att de ska försvara vår demokrati. Orsaken ligger säkert till stor del hos skandaljournalistikens nonchalans mot utsatta människor, och nonchalans inför sanningen när de insisterar på att tjata fram påhittade vinklingar.

Det kanske skulle kunna tänkas att 95% av journalistikens alster är sanning, även om jag tvivlar starkt på att det är så mycket. Men vad hjälper det, om det nu är så mycket, vi läsare och tittare kan inte känna förtroende eftersom vi då och då konstaterar att reportage är framtjatade fantasifoster. Då hjälper det inte om fantasifostren bara är 5%.

Och jag tvivlar väldigt starkt på att andelen fantasifoster är så låg. Det går inte att upprätthålla 95% sanning när grunden är gissningar på morgonmöten. Omöjligt.

"Som sagt, kritiken är likväl motiverad, men inte värt att stoppa program för."

Jag är verkligen inte ute efter att stoppa program, det skulle inte lösa någonting. Tvärtom. Journalisterna har utmärkta förutsättningar att göra ett fantastiskt bra jobb, om de bara utsätts för de rätta kraven och får de rätta möjligheterna. Eller om de själva sätter ner foten och kräver det som behövs för att de ska kunna göra ett bra jobb. Det handlar absolut inte om att de borde lägga ner, verksamheten borde förbättras och förstärkas.

"Som jag sa tidigare så innebär det att du även tycker rättväsendet agerar fördomsfullt då domstolarna konsekvent utgår från att vederbörande är oskyldiga."

Inte alls. Skillnaden är väldigt stor.

Om domstolarna agerade som skandaljournalistiken skulle de hålla fast benhårt vid en i förväg beslutad tes, och låsa hela sin planering vid den. De skulle bara släppa sin tes om de utsattes för väldigt uppseendeväckande och omskakande fakta, så starka fakta att de tvingades byta perspektiv trots ett mycket hårdnackat inre motstånd.

Man hör ju alltför ofta om intervjuoffer som har försökt förklara fakta för en journalist, medan journalisten bara har velat höra sin förutbestämda vinkling bekräftas, och har tjatat envist utifrån denna vinkling, fullständigt ointresserad av att den inte stämmer. "Men var det inte ändå en fruktansvärd tragedi för dig?" "Men var det inte ändå oerhört jobbigt?" "Men fick du inte ändå väldigt stora svårigheter efteråt?" Och det ska föreställa rapportering. Jisses.

Och omvänt: Om skandaljournalisterna agerade som domstolarna skulle de väga olika hypoteser mot varandra, lugnt och sakligt och med mycket stor omsorg. De skulle hela tiden vara öppna för att vilken som helst av hypoteserna kan vara sann. Enda skillnaden mellan vägningarna skulle vara att en av hypoteserna får företräde om man i slutänden finner att bevisen inte räcker. Till sist skulle de nå fram till en avslutande sammanvägning, och vid denna avslutning skulle de kontrollera extra noggrannt om det fanns så tungt vägande bevisning att en beskyllning stod utom rimlig tvivel.

Självklart finns det ingen journalist som agerar så. Och det ska de inte heller göra. Det är inte deras uppgift. Ingen kräver att reportage ska vara domslut.

Men de ska inte heller vara gissningar.

Jag tycker att Uppdrag Granskning är ett bra program! Att en del som kommer i kläm i programmet beklagar sig det kan jag förstå. Det behövs program som river i skiten. Finns för få sådana.

Jo... - #45 Inga-Lill Johansson - det kan ju ligga något i det i o f s. Men att ösa dynga i en gödselstack fram och tillbaka - ger ju ej alls mindre lukt av gödsel - utan precis tvärtom.

Så själv skulle jag nog hellre vilja förespråka - att Wi istället öser upp dyngan på en traktorkärra och sprider den på åkrarna - för där gör den ju nytta.

Vad jag menar med det finns lite om på videon ”Det nya planetära medvetandet” (ca 14 min) och videon Paul Hawken: Blessed Unrest, Bioneers 2006 (ca 6 min) - samt som text HÄR.