Legitimationen bara en bit i pusslet

I dag, onsdag, debatteras regeringens förslag om att införa yrkeslegitimation för lärare och förskollärare i Riksdagen. Det kan komma att bidra till en förändring av läraryrket. Det kan komma att utveckla det svenska utbildningsväsendet. Men ensamt är legitimationen ingen lösning på den svenska skolans utmaningar. Dessutom finns det flera problem med det sätt som regeringen väljer att införa lärarlegitimationen.

Det ter sig vara märkligt att regeringen först beslutade om en ny lärarutbildning och först därefter kom på att utreda frågan om lärarlegitimation. Så mycket bättre det hade varit om dessa två förslag kom tillsammans. Nu får legitimationen något konstgjort över sig, vilket är synd. Efter avslutad utbildning behöver studenten, eller den behöriga läraren, göra en ettårig introduktionsperiod för att kunna få sin legitimation och bli anställningsbar. Som förslagen till lärarlegitimation är konstruerad kommer den inte att fungera som en del av lärarutbildningen och det finns ingen garanti för att den kommer att utveckla de kunskaper som lärarutbildningen har gett.

Det finns fler delar i regeringes förslag till lärarlegitimation som inte är tillräckligt genomtänkta. Att förslaget dessutom har ändrats flera gånger på vägen visar på att regeringens reformiver ibland överstiger dess förmåga att göra saker rätt.

Det är bra och viktigt att satsa på lärarna, öka deras delaktighet och inflytande i skolan. Genom att skolans pedagoger gemensamt arbetar för måluppfyllelse och blir ansvariga inför varandra ökar förutsättningarna att skapa en framgångsrik skola.

Men vi bör påminna oss om att en legitimation upprättas av staten för en viss yrkesgrupp i första hand för att skydda patienten, klienten - eller eleven i det här fallet. Det är alltså för elevernas skull Riksdagen fattar det här beslutet. I skolan återfinns fler yrkesgrupper än lärare, samtliga viktiga för elevernas utveckling, trygghet och möjligheter att nå målen. Flera av dessa grupper kommer inte få ta del av något legitimationsförfarande. Det rör sig bland annat om fritidsledare, barnskötare och modersmålslärare. Det är också samma grupper där vi finner minst andel behöriga yrkesutövare. Högre status, bättre villkor och mer delaktighet i skolans utveckling - sådant som legitimationen så småningom ska ge, måste också komma dessa grupper till del. Här saknar regeringen politik. Det må vara att alla yrkeskategorier inte lämpar sig för ett legitimationsförfarande. Men då behövs andra strategier.

Idag är nästan hälften av dagens sysselsatta lärare 50 år eller äldre. De kommande 15 åren kommer många att gå i pension. Fram till 2018 behöver Sverige över 30 000 nya lärare. Vi ska inte nöja oss med något annat än de allra bästa. Då krävs mycket mer än ett halvhjärtat legitimationsförfarande. Storleken på lönekuvertet, arbetsmiljön och karriärmöjligheter är andra utmaningar som behöver politiska lösningar. Det måste till andra reformer och dessa lyser i nuläget med sin frånvaro.

Jabar Amin (1 artiklar)

Anmäl