Makthavare skjuter på demonstranter i irakiska Kurdistan

Det är omtumlande dagar. Världen står i brand och folk reser sig. Också i irakiska Kurdistan har makthavare skjutit på protesterande medborgare de senaste veckorna. Det började med en fredlig demonstration i solidaritet med Egypten och Tunisien den 17 februari. Demonstrationen ägde rum i staden Suleimaniya och demonstranterna krävde även sociala reformer och protesterade mot den utbredda korruptionen i Kurdistan. En mindre grupp demonstranter - frustrerade unga män och pojkar - började kasta sten mot ett partihögkvarter tillhörande KDP, ett av de styrande partierna i Kurdistan.

Inom kort öppnar vakter på partihögkvarteret eld mot demonstranterna och en ung pojke, Rejwan 15 år, dödades. 57 personer skadades också, varav flera allvarligt. Demonstrationen i Suleimaniya var gnistan som väckte proteströrelser i flera andra kurdiska städer och situationen har utvecklat sig på ett mycket oroande sätt.

Var helst människor har samlats till protester för att visa sitt missnöje med orättvisor och korruption, har makthavare och polis svarat med våld och skottlossning. Hittills har sex människor bekräftats döda och ett hundratal rapporteras skadade. Kidnappanden av människor som är obekväma för makten har också rapporterats. Likaså har människors rörelsefrihet begränsats och studenter har skickats hem från universitet mitt under pågående termin för att undvika möten och upplopp. Religiösa ledare fördömer protesterna och den kurdiske presidenten Massoud Barzani använder ett hotfullt språkbruk när han för första gången uttalar sig om läget.

Det är anmärkningsvärt att den kurdiska ledningen, med de två partierna KDP (Kurdistans demokratiska parti) och PUK (Kurdistans patriotiska union) i spetsen, som i årtionden stoltserat med sin kamp för frihet och med sina demokratisträvanden, nu slår så hårt tillbaka mot folkets rättmätiga krav på demokrati. Sedan det kurdiska maktövertagandet 1991, när västvärlden gick in och skyddade området från Saddam Husseins aggressioner har de båda partierna periodvis varit involverade i en blodig maktkamp.

Sedermera har man i praktiken delat territoriet i två maktsfärer. Området har fått stort västligt stöd och möjlighet att bygga upp en relativt fungerande infrastruktur; vägar, internet och satellit-tv fattas inte många i Kurdistan idag. Däremot råder det korruption och en skriande brist yttrandefrihet. Det kurdiska styret håller en fin fasad och skroderar om kvinnorättigheter och jämlikhet. Detta är dock inte alls med verkligheten överensstämmande.

Orsakerna till dagens protester är - i Kurdistan liksom i andra länder - brist på demokrati, brist på mat och brist på frihet. Demonstranterna är unga människor som har fått nog av arbetslöshet, nog av demokratibrist, nog av brist på yttrandefrihet och nog av korruption.

Demokrati var ett flitigt använt begrepp när USA med allierade invaderade Irak 2003. Idag pumpas pengar in i det kurdiska området i norra Irak, ett område som idag, med sin relativa stabilitet och sina oljetillgångar, lockar internationella företag och riskkapitalister. Man bygger vägar och varuhus, det finns ett par internationella flygplatser och många förmögna som lever i ofattbar lyx. Till det gamla klansamhället har påförts en modern kapitalism där klassklyftorna ökar och ett fåtal skor sig på de rika oljetillgångarna. Politiker från olika schatteringar gynnar sina egna. Exploatering, kortsiktiga vinster och svågerpolitik präglar idag Kurdistan.

Men vem talar om demokrati nu? I Sverige omnämns dödsskjutningarna i Sulaimaniya den 17 februari knappt i media. Inte heller de skjutningar och kidnappningar som ägt rum sedan dess. Detta trots att regionen är mycket nära knuten till Sverige och trots att Sverige har konsulat i Arbil.

Så om Sverige menar någonting alls med sitt prat om fokus på mänskliga rättigheter och demokrati i sitt utrikespolitiska arbete så är det hög tid att sätta press på de kurdiska makthavarna nu. Dagens kurdiska ledare, antingen de är klanledare, före detta frihetskämpar eller tillhör den nya generationen politiker, måste förstå att demokrati och frihet inte bara gällde då det kurdiska folket lever under förtryck av andra. För det är NU det är möjligt att bygga ett samhälle på riktigt. Det är NU det ska krävas sociala reformer och rättvisa.

Demokrati är inte överflöd åt ett fåtal och ett hungrande kuvat folk. Kurdistan har blivit en storkapitalets lekstuga där ett fåtal skor sig medan vanliga många människor lever i nöd. För man bygger en hel del i Kurdistan idag, men det är ett bygge uppifrån och demokrati måste byggas underifrån!

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/33536

3 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

En hel del svar skulle jag vilja ha från Fredrik Malm i FP och inte minst S som har haft flera samarbeten med kurderna i området för att utbilda i demokratifrågor. Och sen har vi debattören Kurdo Baksi. Vad tycker han?

Permalänk | Anmäl #1 Bo Grahn, 2011-02-28, 17:12

Totalt 47 dödade "kurder".

Permalänk | Anmäl #2 TmT, 2011-02-28, 21:59

Kurdiska samhälle är väldig splittrad, tyvärr. Jag kan inte förstå varför höjer ni inte röst för att kräva rättvisa för dem kurder, som Armenia deporterade i 1985-1993 och massmördade i Karabaks krig. Det som Armeniska militära styrkor gjorde i Khojaly http://www.newsmill.se/artikel/2011/02/26/hur-l-nge-skall-riksdagen-dans...,
har dem gjort ocskå i Lachin, område, som var tätt bebott av kurder.

Tusentals kurder från Armenin och Karabakh är idag flyktingar och fick hem i Azerbaijan. Här är brevet från dem, som publicerades 1993 i Prof. T. Goltz bok och har aldrig var besvarad av kurder från andra länder:
http://www.azerigenocide.org/archive/arch01.htm

Permalänk | Anmäl #3 samuel, 2011-03-01, 07:34