Från Spectrial till Cirkus Assange: vart tog piraterna vägen?

Inom piratrörelsen sågs det som självklart att rättegången mot Pirate Bay var politisk. Det fanns helt enkelt för många mäktiga intressen i kulisserna, både politiska och kommersiella, för att vårt svenska rättsväsende skulle orka stå pall. Kanske var piraternas retorik ibland uppskruvad några varv för mycket, men tack vare WikiLeaks vet vi nu att deras farhågor var långt ifrån ogrundade.

Idag, två år senare, är hela världens ögon än en gång på Sveriges rättsapparat, och även denna gång rör det sig om ett fall som borde intressera piraterna. Ett fall som dessutom har ännu mäktigare storpolitiska och kommersiella intressen i kulisserna. Så pallar vårt rättssystem den här gången?

Låt mig sammanfatta de senaste månaderna:

Sedan augusti förra året har vi sett Julian Assanges namn på löpsedlar över hela världen, utpekad som våldtäkstsman efter att kammaråklagare Maria Häljebo Kjellstrand i strid med sekretessbestämmelserna bekräftat hans namn till Expressen. Vi har sett förundersökningen läggas ner då det enligt chefsåklagare Eva Finné “inte föreligger misstanke om brott”. Vi har sett den återupptas av en tredje åklagare på en politikers begäran.

Vi har sett hur valda delar av förundersökningen har läckt till pressen, och hur pressen i sin tur har publicerat hårt vinklade och ibland rent lögnaktiga artiklar om fallet. Vi har sett regelrätta smutskastningskampanjer. Vi har sett mängder av konstigheter i förundersökningsprotokollet. Förhör som är gjorda i strid med gällande rekommendationer. Datum som ändras. Frågor som aldrig ställs. Och bevis som ignoreras.

Vi har sett Interpolefterlysningar, europeiska arresteringsordrar och en sällan skådad nit från överåklagare Marianne Ny.

Jag citerar chefsåklagare Finné igen:

"Förundersökningen läggs därför ned vad avser denna anmälan eftersom det inte föreligger misstanke om brott".

De flesta som har läst den läckta häktningspromemorian skulle nog dela hennes bedömning. Det som Julian Assange anklagas för är inte någon våldtäkt enligt det allmäna rättsmedvetandet, och det är ytterst tveksamt om det ens befinner sig i någon juridisk gråzon. Eva Finné tyckte inte det. För henne var det glasklart: inget brott har begåtts.

Då infinner sig frågan: var är piraterna? Hur kan det komma sig att de plötsligt fäster så stor tilltro till det svenska rättsväsendet? Är det här ärendet verkligen så känsligt att ingen vågar ta bladet från munnen? Det svenska rättsväsendet blev kraftigt ifrågasatt under Pirate Bay-rättegången, men när samma rättsväsende ifrågasätts av utländska observatörer hör vi inte ett knyst från piraterna.

WikiLeaks har, på gott och ont, kommit att bli synonymt med Julian Assange. Många skulle kanske säga att personfixeringen är av ondo, men det är svårt att bortse från Assanges track record. Sedan i höstas läser vi dagligen nya avslöjanden från WikiLeaks, och ser hur de förändrar världen runt omkring oss.

Självklart finns det starka intressen som noga följer—och påverkar—det som händer Julian Assange. Och var och en som stödjer WikiLeaks och rätten att publicera och sprida information har en skyldighet att göra detsamma, för det är endast så vi kan försäkra oss om att Assange blir rättvist behandlad.

Detta kräver inte att man tar ställning i den s.k. skuldfrågan. Det kräver bara att man utsätter rättsväsende och media för den granskning och kritik som behövs för att de ska sköta sina jobb ordentligt, och inte springa andras ärenden. Eller, som Anna Troberg uttryckte det för några månader sedan:

Och är det något vi bör hålla ögonen på så är det att processen går rätt till och det ser det ju verkligen ut att finnas anledning att hålla benkoll på med tanke på allt ståhej runt Wikileaks som oundvikligen grötas samman med anklagelserna mot privatpersonen Julian Assange.

Jag hoppas verkligen att Anna fortfarande håller benkoll. Att hon följer fallet och sätter sig in i de fakta som finns att tillgå. För det finns många frågor att ställa, och det börjar bli dags att ställa dem.

Piratpartier runt om i världen har förstått vad som kan hända om de inte är på sin vakt. När ska den svenska piratrörelsen vakna?

Ivan Johnson (1 artiklar)
http://ivanjohnson.wordpress.com

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/33494

3 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Det finns en makt som inte ens pirater vågar sätta sig upp mot: Den svenska rabiatfeministen.

Permalänk | Anmäl #1 Anders K, 2011-03-02, 13:59

Ask not what your pirateparty can do for you. Ask what you can do for your pirateparty.

Permalänk | Anmäl #2 Jerker Montelius, 2011-03-03, 08:14

Den svenska piratrörelsen är inte så svensk längre. Pirat Bay har inte sina servrar mos moder Svea, de finns sannolikare på ett skepp på internationellt vatten, med sina kablar tjuvkopplade in på lämplig transoceankabel.

Och piratrörelsen har aldrig varit en del av Wikileakstanken, de har helt olika idéer och syften. Piratrörelsen motarbetar upphovsrätt. All kultur till alla. Wikileaks läcker ut hemligt material, något helt annat. Allt hemligt till alla. Upphovsrätten till hemligt material är inte av något avgörande intresse, det är bara hemligheten som är av intresse. Och en hemlig bestseller wannabee är inte mycket att ha, ur upphovsmannaintresse.

Sedan finns det några små och inte särskilt betydelsefulla skärningspunkter, t ex Scientologernas holy crap. Den boken skulle kunna publiceras på båda platser, med ett litet asflabb från både Svartholm och Assange. Från deras respektive retreat.

Permalänk | Anmäl #3 Mayo Mellberg, 2011-11-21, 23:12