Amerikansk kulturimperialism i vänsterns tjänst

Wålsten blandar ihop underdog-hjälte-figuren (som redan de gamla grekerna använde) och medmänsklighet med socialism.
Finns väl ingen motsättning i att Hollywood skildrar kapitalismen som girig och hänsynslös (torde vara uppenbart för alla, relationerna till Libyen är ett aktuellt exempel) och att filmerna är skräp? Menar Wålsten att man ska hylla filmer bara för att de har liknande politiska värderingar som en själv?
På den här punkten tycks kulturvänstern för en gångs skull klara av att hålla två tankar i huvudet samtidigt, även om det kan vara lite mäktigt för Timbro.

En intressant iakttagelse att vänstern skulle styra kulturlivet. Jag menar, det är ju vi som har alla tidningar, de stora tv-kanalerna och resurserna över huvud taget, på vår sida?

När Timbro slutar titta sig själv i naveln och formulera konspirationsteoretiska skrifter som denna så kan man eventuellt ta dem på mer allvar.

Det hade iofs varit intressant med filmer med nyliberala värderingar: Leonardo DiCaprio åker till säg Libyen och bygger en fabrik. Genom att muta politiker och anställa illegala flyktingar från Eritrea så kan han tillverka leksaker åt Toysrus till vrakpris. Affärerna blomstrar och Leonardo lever lycklig i alla sina dagar. Det vore naturligtvis en mycket mer korrekt bild av verkligheten än det vanliga snömoset, men jag tror inte det skulle uppskattas speciellt mycket av kunderna.
Medmänsklighet säljer, inte nyliberlism. Fråga Reinfeldt!

#3
"Genom att muta politiker och anställa illegala flyktingar från Eritrea så kan han tillverka leksaker åt Toysrus till vrakpris."

Alltså erkänner du att det är politiken som gör att sådana saker sker? Det är inte en marknadsmässig handling att muta makthavare för att skaffa sig fördelar, det är att sätta marknaden ur spel. En korrekt bild av verkligheten är att beskriva makthavare som i första hand ser efter sitt eget hus och med väldigt smått intresse för resten.
Liberalism är den ultimata formen av medmänsklighet; att låta människor själva få bestämma.

Jakob Jonsson:

Det finns rätt mycket litteratur i ämnet politisk idéhistoria, om ideologierna samt om och av olika tänkare, och du kan även på några minuter skaffa dig kunskap om klassisk liberalism/nyliberalism här på internet med några få klick. Återkom med en bättre kommentar då du läst åtminstone grunderna i denna ideologi.

Hollywwod producerar under 10% av världens filmer, trots det dominerar dessa filmer totalt den svenska filmmarkaden. Då har det väl mindre betydelse vad för innehåll eller budskap filmerna från Hollywood förmedlar, problemet är ju i grunden att en mycket liten del av världens filmer dominerar så totalt.

Timbroskribenten borde kanske fråga sig varför marknaden är så "ond" att det är just "den amerikanska filmvänsterns" filmer som blir storsäljare.

Så oerhört intressant och anmärkningsvärt att Timbro nu också känner sig hotat av Hollywood. T o m de röda mattorna får dem att tappa fattningen.

Timbros analytiker ägnar uppenbart en stor del av sin tid till att följa trendbrott i den samhällsåskådning, som under decennier manglats ut från just Hollywood. Och uppvisar en känslighet som knappast ens en Disneyversion av Prinsessan på Ärten skulle kunna överträffa.

Och det skaver tydligen fett i den nyliberala stussen när man nu försöker beskriva finansindustrin som en Robin Hood-verksamhet, som ständigt saboteras av en riktigt elak makthavare, typ hertigen av Nottingham. Och att Nottingham egentligen numera ligger i Washington,D.C.

Timbro tycks numera inte bara vara oförmögna att se det publikknipande sambandet mellan facts and fiction i den filmindustri, som trendkänsligt söker största möjliga avkastning på sina produkter. Deras försök att klarlägga skillnaden leder dem in på ett förnekande av sambandet mellan storföretag och politik.

För medborgarna i USA däremot är begreppet 'corporate politics' inget krångligt. Att storföretagen håller strypgrepp på politiken är närmast en självklarhet. Och att så många tycker det är bra ligger ju också bakom det förhållandet att i stort sett alla politiska reformer anses bäst kunnas administreras av Marknaden.

Så också de beryktade sub-prime lånen till mindre bemedlade bostadsköpare. För det är väl belagt (läs P Krugman, nobelpristagare i ekonomi, NY Times) att detta politiska initiativ för höjd bostadsstandard förvandlades till en härdsmälta av allt diffusare och värdelösa derivat genom en helt privat och vinstdriven kreditindustri.

Rollerna för Fannie Mae och Freddie Mac har varit att upprätthålla och garantera likviditeten i bolånesystemet. Fannie Mae som vinstdrivet (yes!) bolag och Freddie Mac med nån slags kontrollfunktion, som uppenbarligen inte alls kunde stå emot de vinstdrivna marknadskrafterna. Spekulationerna i "riskspridande derivat" av lånegarantier startade direkt efter omvandlingen i slutet av 60-talet av Fannie Mae till ett vinstdrivet bolag. Behovet av ett balanserande Freddie Mac upptäcktes bara några år senare men själva balansen gick det som bekant sämre med.

Påståendet att "det var politikerna som banade väg för finanskrisen" blir allt mer ifrågasatt och falsifierat, även i USA. Så småningom kommer även Timbro att få svälja dessa fakta - likt en nyliberalismens Titanicupplevelse. Så klä upp er och sätt er till rätta i galafåtöljerna.

Lydiah Wålsten har en poäng. Men redan Ronald Reagan började som vänsterman, så det är inget nytt. Det är tur att Timbro finns som en motvikt till alla rödgröna vänstermänniskor i massmedia. Ulf Adelsohn gjorde för övrigt en bra insats mot alla helgondyrkarna i programmet om Olof Palme i eftermiddags i radions P1.

Den intressanta frågan här är om Lydiah Wålsten är okunnig eller helt enkelt ljuger.

Ingen i Hollywood skulle påstå annat än att Hollywood är ultrakommersiellt. Den liberala Avatar (som förlorade mot den muslimhatande Hurt Locker) vägs upp av den konservativa Sagan om ringen. Produktionen av "vänster-" och "högerfilmer" är ungefär 50-50. Hollywood diskriminerar ingen. Ingen med pengar i alla fall.

Denna artikel är genant.

Lydia W har rätt att Hollywood nog en gång varit lite vänster eller åtminstone i opposition mot den häxjakt mot "kommunister" som senator Joseph McCarthy bedrev på 50-talet.

Många regissörer var och är judar och några av dom vänstersinnade. Det hindrar dom inte från att göra bra filmer. Det kan vara en fördel att ha ett underdog-perspektiv.

Den andra sidan som Lydia inte nämner är att det i Hollywood och utanför görs ganska mycket actionrullar och B-rullar med ett tydligt höger-budskap.
Western-genren skulle jag säga är också ett uttryck för en slags radikal högerideologi. Eller möjligtvis en cynisk och misantropisk livssyn.

Jag vill dock varna Lydia och andra känsliga tittare för att det kan dyka upp ett o annat ondsint järnvägsbolag i sådana filmer.
Men ondsinta företag som står mot den lilla människan är ett urgammalt tema med verklighetsanknytning som många människor har fått erfara.

Timbrotalibanerna är igång igen, dom har väl inte så mycket att göra nu när Mona är ute ur leken.

Filmskurkar är ofta hänsynslösa egoister som är likgiltiga för människoliv, och ondska i filmer är inte sällan samma sak som det. Skurkarna kännetecknas av gangstermentalitet. D v s av ett kriminellt tänkande där man bara roffar åt sig och stjäl från andra utan att känna samvetskval.

Det har egentligen inte mycket med politik att göra anser jag. Och om det skulle vara så protesterar filmerna nog snarast mot en extremt brutal höger som nog har större likheter med fascismen än med den politiska höger som är aktuell idag. Med andra ord tror jag att de där filmerna inte kan anses vara vänsterpolitiska utan att de rent allmänt vänder sig mot en kriminellt brutal halvfascism. Något som knappast ens Timbro ha något problem med. För jag vill inte tro att Timbro utgör en slags extremhöger... Det är väl mer en "propagandaorganisation" till stöd för mer moderata högerkrafter.