Arabvärldens 1989?

Per Gahrton om Arabvärldens 1989?

Den unge Qadhafi stod för jämställdhet och demokrati

Publicerad: 2011-02-25 13:02, Uppdaterad: 2011-11-02 15:11

Hans bidrag till den politiska världslitteraturen, Gröna Boken, 1977, kunde varit skriven av en europeisk 1800-talsutopist. Inte minst förvånade han omvärlden med radikala idéer om kvinnors jämställdhet och "direktdemokrati". När jag intervjuade honom var det tydligt att han spelade en roll. Han agerade som skådespelare, inte som seriös politiker. Det var uppenbart att han, trots demokratiidéerna i Gröna Boken, var envåldshärskare.

33 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Per Gahrton, ordförande för Palestinagrupperna.

Enligt Stina Dabrowsky var Qadhafi drogad när hon intervjuade honom för ett tiotal år sedan. På al-Jezira förklarar exillibyer att Qadhafi är galen. Kanske är han det. I varje fall har han aldrig haft närkontakt med verkligheten.

Hans bidrag till den politiska världslitteraturen, Gröna Boken, 1977, kunde varit skriven av en europeisk 1800-talsutopist. Han gör rent hus med alla tidigare samhällsformer och fastslår att "den som äger dina behov behärskar dig eller utnyttjar dej och till och med förslavar dej...friheten kan inte delas och för att vara fri måste människan själv äga sina behov". Inte minst förvånade han omvärlden med radikala idéer om kvinnors jämställdhet. En grundbult i Qadhafis "lära" är att alla gamla partier, strukturer, förvaltningar, är förtryckande och skall krossas. Istället skall "direktdemokrati" råda.

I sitt TV-tal på tisdagen hävdade han att han inte kunde avgå eftersom han inte har någon position att avgå ifrån, han är inte president i en stat, han är bara "revolutionens evige ledare". Om han tror på vad han säger är han nog den enda människa som gör det. Libyerna har fyrtiotvå års erfarenhet av vilken sorts "demokrati" det blir utan demokratiska strukturer och procedurer.

Men Qadhafi har levt i en egen värld. När han fick nys om det politiska uppsvinget för "gröna" i Tyskland skickade han en inbjudan till Die Grünen. Att Qadhafi lånat sin gröna färg från islam, trots att han inte är islamist, och inte från växternas klorofyll, var en så apart tanke att den inte gick upp för en grupp tyska gröna som blev vederbörligen utskällda efter ett Libyenbesök.

Naturligtvis kan man, som Johan Lundberg, finna det festligare med felfinneri bland svenska debattörer än försök att greppa den enorma demokratiska omvälvning som nu sker i en arabvärld som av liberaler förklarats konstitutionellt oförmögen till demokrati. Jag vet inte om jag genomskådade Qadhafi tillräckligt snabbt för att få godkänt av Johan Lundberg, men om inte förr så skedde det under min intervju med honom i ett beduintält i mitten av 1980-talet.

Jag tyckte inte han verkade drogad, däremot var det tydligt att han spelade en roll. Han agerade som skådespelare, inte som seriös politiker. Det var uppenbart att han, trots demokratiidéerna i Gröna Boken, var envåldshärskare. 2002 fick jag detta intryck bekräftat när jag som medlem i en EU-delegation besökte Tripolis. En avslöjande detalj var en absurd galamiddag. Alla gästerna satt vända mot en scen. Där tronade Qadhafi tillsammans med gästande Kongopresidenten Kabila. Var och en av dem satt vid sitt eget lilla bord med ansiktena mot oss. De samtalade varken med varandra eller med oss. Hela middagen, hela besöket, inbegripet diskussioner med en s k människorättsorganisation och förevisning av huset där USA-flyg 1986 bombade ihjäl en av Qadhafis söner, var teater.

Jag tror inte Qadhafi är sinnessjuk. Men att han lider av storhetsvansinne är klart. Han stora sorg är att han föddes i ett befolkningsmässigt litet land, vilket gjort honom omöjlig som hela arabvärldens ledare. Han försökte råda bot på detta genom upprepade försök att ansluta Libyen till Egypten. 1972 lyckades han övertala egyptierna att acceptera en union, som dock rann ut i ökensanden. 1977 organiserade Qadhafi en folkmarsch till Kairo, som stoppades av egyptisk gränspolis. Därefter har han som bekant prövat andra vägar, inbegripet terrorism, för att bli ledare för något maffigare än fem miljoner libyer. Det ledde till att Libyen stämplades som skurkstat och utsattes för sanktioner. Inte förrän Qadhafi såg hur talibanerna och Saddam Hussein behandlades och gjorde vissa eftergifter lättades trycket på honom.

Johan Lundberg påstår att den för honom föraktliga vänstern förlorade intresset för Qadhafi efter dennes västsvängning för tio år sedan. Jaha, men istället fick han alltså mäktigt stöd från USA och EU - trots att han efter förblev samma förtrycksdiktator för sitt folk. Häromdagen hyllades han av Carl Bildt för att ha upprätthållit "stabilitet", ett ord man trodde utrensat ur svensk diplomatisk vokabulär sedan Göran Perssons fadäs om Kina.

Nu vädjar exillibyer om västligt stöd, vilket de givetvis bör få, men i former som inte luktar nykolonialism. Libyerna måste övertygas om att Europas demokratier prioriterar demokratin och folkets välfärd och inte bara är ute efter att trygga gas- och oljeleveranserna när en ny regim kommer till makten.

Per Gahrton (26 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/33445

33 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

"den enorma demokratiska omvälvning som nu sker i en arabvärld som av liberaler förklarats konstitutionellt oförmögen till demokrati."

Så burkatvång och islamsim är detsamma som demokrati? Det är nämligen islam som kommer in som ersättare i Lybien. Några demokratiska krafiter finns inte som kan fylla maktvakuumet. Dom enda som har en organisation och redan har börjat rulla ut den är islamisterna.

Permalänk | Anmäl #1 Leif D, 2011-02-25, 14:00

Citat ur artikeln : "Libyerna måste övertygas om att Europas demokratier prioriterar demokratin och folkets välfärd och inte bara är ute efter att trygga gas- och oljeleveranserna när en ny regim kommer till makten."

kommentar: Alldeles riktigt. Utan en sådan prioritering kommer arabfolken med säkerhet att ställa sig på Irans sida mot USA/NATO/Israel i kommande krig. Problemet går emellertid inte att lösa eftersom USA/NATO (inkl EU) just bara är ute efter att trygga gas och oljeleveranser på förmånliga villkor.

Permalänk | Anmäl #2 Börje Lundberg, 2011-02-25, 14:10

Man noterar roat att Gahrton inte har några referenser till gamla kritiska uttalanden av de arabiska diktaturerna från honom själv... De saknas? :-)

Permalänk | Anmäl #3 Bernt, 2011-02-25, 14:18

Det underliga är väl att Per Gahrton som genomskådade Kadaffi på 1980-talet inte genomskådat Palestinagrupperna.

Eller är det bara så att när judar är inblandade så är det reptilhjärnan som arbetar på en del?

Permalänk | Anmäl #4 Bo T, 2011-02-25, 14:27

Uppenbarligen är Qadaffi sinnessjuk. Det är ganska uppenbart om man ser honom i TV och intervjuer. Han har inte många vänner, inte ens i Arabvärlden. Inte ens Iran tål honom. Den enda riktiga vännen han har är kanske Chavez och Chavez borde ha bättre vett och bryta sitt vänskapsband med denne tok omedelbart!.

Permalänk | Anmäl #5 Ali K, 2011-02-25, 15:48

Ofattbart pinsamt att en gammal medarbetare till Radio Islam nu försöker ta sig ur den hörna han under flera decennier har målat in sig i.

Hur var det t ex med Dr Gahrtons bok "Egypten en arabisk demokrati", där han hyllar Egypten under Mubarak ?

Dr Gahrton kanske kan visa oss på något av alla de Khadaffi-kritiska citat han har producerat genom åren ? Nähä, inte det ? Hm....undrar just varför....kanske för att han har varit kritisk mot Khadaffi lika länge som demonstrationerna har varat, m.a.o. i flera dagar. Ynkligt, vilket ju brukar vara en bra synonym för den lille doktorn.

Permalänk | Anmäl #6 claes larson, 2011-02-25, 15:56

Hmmm...

En sektmedlem ut träskvänstern snackar om demokrati och har spenderat de senaste 20 åren åt att bekämpa Mellanösterns enda dylika?

All ser att Gartons kaftan är genomskinlig...

Permalänk | Anmäl #7 Tom Croker, 2011-02-25, 16:13

megalomani´ (nylatin megalomani´a, av megalo- och grekiska. mani´a 'vansinne'), storhetsvansinne, vanföreställning där man uppfattar sig som genial, förnäm, talangfull eller utkorad. Megalomani förekommer som syntym vanföreställning (i överensstämmelse med stämningsläget) vid mani, som bisarr vanföreställning vid schizofreni och som delvis förståelig vanföreställning vid paranoiska syndrom. I det sistnämnda fallet kan svåra besvikelser leda till att verklighetskontakten brister och att personen i fantasin får den framgång som inte varit möjlig i verkligheten. Utifrån ter sig självöverskattningen omåttlig, medan personen själv upplever oförståelse och okunnighet från omgivningen. Ett litterärt exempel är Selma Lagerlöfs romanfigur Kejsarn av Portugallien.

Källa: Nationalencyklopedin, http://www.ne.se/lang/megalomani

Permalänk | Anmäl #8 Eva Johansson , 2011-02-25, 17:05

Typiskt av miljövänsterpartisten Gahrton att ljuga om att USA och Europa stött Khadaffi. Men Gahrtons lögner är endast billig retorik. Han har dessutom själv, mig veterligenm, aldrig skrivt något negativt om MÖ diktatorer förr
Men så låter det alltid från vänsterns håll. USA påstås ha stött varenda diktatur i hela världen. Men det är inte sant.

Att ha normala diplomatiska förbindelser och handelsutbyte med en regim som kontrollerar ett land, om än en diktatur, är fullständigt normalt. Det har Sverige, USA mfl. Men det är inte samma sak som att stödja denna regims politiska förtryck.

Annat är det i en akut situation som den vi nu ser i Libyen. Där måste man ta ställning för eller emot en regim. Och Bildt tog ställning för stabilitet. Och det i en situation där valet är en stabil diktatur eller stabil demokrati. Men han vägrade ta ställning och borde fått avsked på stående fot.

Permalänk | Anmäl #9 Ein Stein, 2011-02-25, 18:04

Per Gahrton beskyller Johan Lundberg för "felfinneri" när han beskriver det medlöperi till Qadhafi som svenska intellektuella gjort sig skyldiga till. Vad ska man då kalla alla de tirader om ”antiarabisk rasism och islamofobi” som Gahrton levererat genom åren? Felfinneri? Eller värre än så: medvetna karaktärsmord?

Som vanligt gör sig Gahrton skyldig till halsbrytande motsägelser utan att blinka.

Permalänk | Anmäl #10 Elin Eriksson, 2011-02-25, 18:07

Märklig och osammanhängande artikel inspirerad av Gadaffi?

Permalänk | Anmäl #11 Anna Frick, 2011-02-25, 19:06

Men då har väl Khadaffi spelat ungefär samma teater som Gahrton själv. (Kan ni inte båda sluta med era onödig H:n/ eller Hån förresten!) Den om "jämställdhet", (och demokrati) som extremfeminiska (odemokratiska) MP de facto motarbetar!

Permalänk | Anmäl #12 Joakim Steneberg, 2011-02-25, 20:56

Ghadaffi (eller Khadaffi) har liksom Garthon, varit samma person hela tiden.
Den ene försöker nu (om än inte speciellt övertygande) svära sig fri från sitt havererade livsprojekt, den andre kommer troligen att möta en exukitionspluton.
Ur svenskt perspektiv är den stora frågan hur personer som Garthon och hans likar har lyckats tillskansa sig ett sånt enormt stort utrymme i den svenska debatten?

Vi borde alla skämmas.

Permalänk | Anmäl #13 Torgny Carlsson, 2011-02-25, 22:39

Jo kanske i hans gröna bok, men det stod väl inte något om koncentrationsläger i Mein Kampf heller? Det är inte vad de skriver utan vad de tänker och gör som är avgörande. Gahrton är bara ledsen för att han ännu en gång satsat på en despot som inte klarade racet.

Permalänk | Anmäl #14 Michael Lindblom, 2011-02-25, 23:32

Vi får hoppas Gahrton inte tog bilen efter att ha skrivit om gamle präktige Khadaffi.

Permalänk | Anmäl #15 t, 2011-02-26, 02:39

Lika som bär!

Permalänk | Anmäl #16 Per, 2011-02-26, 07:06

Ständigt detta klander mot USA.
Men vem var det som införde sanktioner mot Libyen när de försökte utveckla massförstörelsevapen? Jo USA, Och vad gjorde Sverige och andra länder? Ingenting!

Var tacksamma för att vi har USA som den demokratiska världens främsta försvarare. För utan USA hade världen varit en tummelplats för allsköns diktatorer.
T

Permalänk | Anmäl #17 Ein Stein, 2011-02-26, 07:53

Är det vår gamle bekant "Cronscough" som skrivit namnet Khadaffi idag? Quadhafi - nu börjar det nästan bli löjligt.

Permalänk | Anmäl #18 Elisabeth Hammarberg, 2011-02-26, 09:30

#6 claes larson,
>>Ofattbart pinsamt att en gammal medarbetare till Radio Islam nu försöker ta sig ur den hörna han under flera decennier har målat in sig i.

Jag fick Googla innan jag trodde på det. Wow...

Hur kan svenska tv-program låta någon så extremistisk -- med kopplingar till en radiostation som dömts för rasistisk hatpropaganda! -- sitta i debattprogram?!

Och nu skyllde Gahrton på USA -- som om Libyen var demokratisk innan han fick komma in i kylan som betalning för att ha avslöjat olika diktaturers kärnvapenprogram...

Var det inte vanliga åsikter i Pakistan att översvämningarna var en konspiration från USA/Israel? :-)

Tack för att ha gjort en bra helg bättre! :-)

Permalänk | Anmäl #19 Bernt, 2011-02-26, 16:16

Ännu en intressant stavning på Khadaffi, jag skall hitta på en helt egenstavning jag också.

Permalänk | Anmäl #20 Robet Stenkvist, 2011-02-26, 16:44

Jag tror att Per G. faller för färgen på diktatorns lilla gröna miljöpartist som han är.Maos lilla röda lika populär månne??P.G. ta nu en miljövänlig barkbåt och ge dig ut på medelhavet.Styr bara inte mot Gaza.........

Permalänk | Anmäl #21 Agneta Berglöw, 2011-02-26, 20:37

Ni som retar er på Per Gahrtons stavning borde kanske göra er besväret att ta reda på varför.
De som läst arabiska förstår.
Ni som retar er har uppenbarligen inte läst arabiska.
Qaf är en bokstav som inte finns på svenska språket.
Den transkriberas INTE (trots allmänt missbruk) Kh! Inte heller Gh
Gahrton har helt rätt.

Permalänk | Anmäl #22 Gunnar Ehn, 2011-02-26, 23:54

Per Gahrton hörsammade alltså kallelsen till Libyen för lite info om "Gröna boken". Men på den tiden var ju Kadaffi god. Gahrton skrev då så här i en artikel i Sydsvenskan: "Ändå är det något speciellt med en kontaktyta för så vitt skilda radikala grupperingar som västtyska gröna, sandinister, filippinska muslimer och sydafrikanska befrielserörelser."
Nu skriver han att han noterade missförståndet som fick västtyska gröna att vara med på konferensen. Men då räknade han gladeligen in dom i de progressivas skara.
Gahrton är alltid partigängare mer än en den nyktre rapportör som han nu försöker spela.

Permalänk | Anmäl #24 Pjotr Lesr, 2011-02-27, 17:34

Bisarrt att läsa Gahrtons artikel om Khadaffi.
Just det år 1977 som Khadaffi skrev sin Gröna Bok som Gahrton kallar "hans bidrag till den politiska världslitteraturen" inleddes hans förtryck mot motståndare på allvar, med offentliga avrättningar, tortyr och försvinnanden. Se bl.a. DN Fokus, s.12 från 26 februari.
Jag förstår att Gahrton vill kalla den kritik som nu med rätta utgår emot Gahrton och andra meningsfränder som inte precis höjt rösten mot de arabiska diktaturerna för "felfinneri". Jag antar att artikeln är ett led i någon slags trovärdighetsräddning. Jag tror inte den lyckas.

Permalänk | Anmäl #25 Lisa Abramowicz, 2011-02-27, 17:37

Här är från en nylig artikel av Per T Ohlsson i Sydsvenskan om Gahrton som 1983 ger "en storögd rapport från en internationell konferens i Benghazi om Den gröna boken. Kaddafis politiska linje beskrivs i lätt lyriska ordalag:
”Han vill ju stå för den högsta formen av demokrati, tillämplig i alla delar av världen. Samtidigt vill han vädja till det muslimska uppsvingets företrädare, t ex Irans ayatollor och muslimska minoriteter i Afrika och Sydostasien. Det är ingen lättlöst ekvation.

Ändå är det något speciellt med en kontaktyta för så vitt skilda radikala grupperingar som västtyska gröna, sandinister, filippinska muslimer och sydafrikanska befrielserörelser.” "

Kan detta möjligen kallas ett typiskt exempel på revolutionsromantik i grön tappning?

Året var 1983. Författare var Per Gahrton.

Permalänk | Anmäl #26 Lisa Abramowicz, 2011-02-27, 17:47

Detta skriver Olle Wästberg i sitt nyhetsbrev ang. Khadaffi:
"Telubaffären: Khaddafis grymhet ingen nyhet.

I den svenska diskussionen om Muammar Khaddafi och skräckväldet i Libyen låter det ibland som om Khaddafi en gång var en hygglig politiker som på sistone blivit tokig. Ingenting är mer fel. Redan på 1970-talet var det helt klart att Kadaffi lät verkställa politiska avrättningar, sände ut mordpatruller mot landsflyktiga dissidenter, hade hundratals politiska fångar och drev en politik präglad av fanatisk antisemitism.
En av 1980-talets stora svenska politiska skandaler var Telubaffären: Det helstatliga svenska försvarsföretaget sålde utbildning (bl a i kärnfysik och raketteknologi) till Libyen, ca hundra libyska kadetter påbörjade utbildning på Telub och Sverige offererade radarstationer och fjärrstyrningssystem för båtar till den libyska krigsmakten. Jag var som riksdagsledamot drivande i att få stopp på eländet och medverkade sedan i journalisten Ingvar Hedlunds bok "Ska Sverige utbilda terrorister?" Hedlund fick stora journalstpreiset för sina Expressen-avslöjanden om Telub.

Ingen borde ha blivit överraskad av grymheten i Kadaffis regim."

Permalänk | Anmäl #27 Lisa Abramowicz, 2011-02-28, 17:08

Tack, Lisa Abramowicz, för mycket intressant och belagd information. Jag sällar mig till andra kommenterare som undrar hur Per Garthon har fått ett sådant inflytande att han inbjuds till svenska debattprogram.

En revolutionsromantiker med en förkärlek för antisemiter som Rami och Khadaffi avslöjad.

Permalänk | Anmäl #28 A-K Roth, 2011-02-28, 17:37

Bisarrt att Abramowicz och andra sionister verkar få det som att Gharton hyllar Khaddaffi i denna artikel. De som kan läsa svenska ser ju att så inte är fallet. Gharton skriver ju klart och tydligt att Khaddafi var en envåldshärskare. Abramowicz brukar också ha lätt för att anklaga andra för att vara lögnare om det inte passar den egna agendan. Detta är högst anmärkningsvärt när siter som hon är förknippad med som "Fred i Mellanöstern" ständigt förvanskar fakta i gammal trogen sionistisk manér. Inte minst vad gäller FN Resolution 242. Sedan så är jag hyfsat säker på att inte Gharton formulerat rubriken till denna artikel, då den inte reflekterar innehållet i på ett bra sätt. Att Khaddafi var en favorit bland politiker som Sarkozy, Berlusconi, Blair och USA:s administration de senaste åren är ju ett faktum.

Permalänk | Anmäl #29 Terry K, 2011-03-01, 09:59

Ovanligt seriöst i #29 Terry K, för honom. Han argumenterade inte (utan egna referenser) mot Wikipedia, ens...

Permalänk | Anmäl #30 Bernt, 2011-03-05, 15:43

@Terry K. Kul att du talar om Abramowicz och nämner både sionism och FNs Resolution 242. Har du läst den? Den uppmanar alla stater i området att acceptera länders gränser. DVS, även arabiska stater krävs att acceptera Israel. Men den lilla delen väljs ju ofta bort av Israelhatare.

Permalänk | Anmäl #31 Michael Lindblom, 2011-03-17, 22:00

Och Gahrton började som folkpartist........

Permalänk | Anmäl #33 Ralph Haglund, fil.lic., 2011-04-30, 17:07

"En grundbult i Qadhafis "lära" är att alla gamla partier, strukturer, förvaltningar, är förtryckande och skall krossas. Istället skall "direktdemokrati" råda."

Den här sortens idéer känner man igen mer från Mao Tse Tung, Robespierre och Bolsjevikerna. Men det är mycket starkare förknippade med vad de stod för i praktiken: massmord, och ett förtrycck brutalare än någon av deras föregångare varit kapabel till.

Per Garhton är väldigt snabb att avfärda det som Obama säger som "teater" och oärligt, men tar Qadaffi (illavarslande) drömar om utopier som fullständigt uppriktiga. Jag tycker inte att det är en konsekvent hållning, och upplever det som obehagligt när politiker här i väst så mycket hellre ställer sig brevid diktatorer istället för demokratiska ledare, och dessutom är så arroganta att de försöker åberopa moraliska skäl när de gör det.

Permalänk | Anmäl #34 Thomas Hefner, 2011-05-09, 16:38

"En grundbult i Qadhafis "lära" är att alla gamla partier, strukturer, förvaltningar, är förtryckande och skall krossas. Istället skall "direktdemokrati" råda."

Permalänk | Anmäl #35 Thomas Hefner, 2011-05-09, 16:38