Vargen – ett hot mot vår hälsa

Ett nytt hot har dykt upp i vår natur. Dvärgbandmasken, som finns i två varianter, varav den ena är direkt livshotande för människan. Rävens mask är den farligaste, men till skillnad mot vargen rör sig inte räven över så stora områden. Därför är vargen ett större hot för en landsomfattande spridning av dvärgbandmasken. Masken är vanligt förekommande på kontinenten och därför plockar man inte heller där bär och svamp. Risken för spridning av dvärgbandmasken i vårt land är stor idag och myndigheterna måste omedelbart se till att stoppa eller minimera faran i så stor utsträckning som möjligt.
Just nu diskuteras livligt den skjutna räven från Bohuslän som hade dvärgbandmask. Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA) har ett par tusen rävar som skall undersökas. Informationen från både media och myndigheter har skrämt upp människorna. I synnerhet hundägarna.
Är räven den stora smittspridaren i vårt land? Rävens dvärgbandmask kan drabba människan och kommer man inte i tid under vård är smittan dödlig. Räven rör sig emellertid över mindre geografiska ytor. Därigenom är möjligheterna större att kunna förhindra smittspridning.
Vargen, däremot, rör sig snabbt över betydligt större områden, vilket resulterar i ökad smittspridning över okontrollerade delar i vårt land. Hundens, eller vargens, dvärgbandmask är inte lika livshotande för människor som rävens. I sammanhanget kan nämnas att mårdhunden, som hotar att inlemmas i vår fauna, även den bidrar till spridning av dvärgbandmask.
Vargen kan i speciella fall ha rävens dvärgbandmask. Det finns fall i Europa (Slovakien) av rävens dvärgbandmask i varg. Hundar smittas bara av parasiten genom att äta en infekterad mellanvärd, ex smågnagare. Hunden smittas inte via avföring eller kontakt.
De länder i Europa som är förskonade från dvärgbandmask är idag Storbritannien, Sverige och Norge, exkl. Svalbard.
Det här trodde vi som sagt till för några dagar sedan.

Det finns två huvudvarianter av parasiten
Dvärgbandmaskar är inälvsparasiter som är släkt med binnikemasken, men är endast några millimeter stora. Under sin livscykel måste den ha två värddjur, en huvudvärd och en mellanvärd. Hos huvudvärden finns masken i tarmsystemet, livnär sig på den mat som finns där och producerar ägg, ägg i miljoner, som kommer ut med avföringen. Äggen är mikroskopiskt små, lätta och mycket tåliga. Långvarig torka eller stark upphettning eller kyla (först vid 80 minusgrader) eller frystorkning, är i princip de enda sätten att ta död på dem. Äggen fastnar i vegetationen liksom på bär och svampar. De finns också i pälsen på en smittad huvudvärd. När de följer med under näringsupptaget av ett djur, som kan fungera som mellanvärd, utvecklas larver. Dessa larver går ut i blodbanorna och sätter sig så småningom i något blodrikt organ, vanligtvis lungor och lever.
Det finns två varianter av dvärgbandmask. Rävens dvärgbandmask, E. multilocularis och vargens (hundens), E. granulosus. Den ursprungliga huvudvärden för multilocularis var fjällräven och mellanvärd var fjällämmeln. Men räv, varg, hund, lo och katt kan också vara huvudvärd. Mellanvärd är oftast gnagare. Granulosus hade ursprungligen vargen som huvudvärd och ren och älg som mellanvärdar. Hund och räv kan också fungera som huvudvärd.

Dödligheten bland människor
Det tråkiga, och farliga, är att människan kan fungera som mellanvärd för båda maskarna. De är dock lite olika till sin karaktär. Granulosus bildar avgränsade cystor i de angripna organen. En cysta kan växa till en grapefrukts storlek. Brister den uppstår en livshotande chock. Symptomen är olika beroende på i vilket organ cystan växer vilket gör den svår att diagnosticera. Medicinering och kirurgi kan oftast bota tillståndet. Efter att symptomen kommit är likväl dödligheten ca 6 %.
Multilocularis bildar inte cystor utan blåsorna växer ihop med det drabbade organet. Det kan också sprida sig till andra organ likt en cancers metastaser. Sjukdomen är 100 % dödlig om inte behandling sätts in. En behandling som blir livslång och mycket dyrbar. Sjukdomen kan inte botas.
Inkubationstiden är lång, ofta mellan 5-15 år, för den som drabbats av dvärgbandmasken.
Spridningen
Granulosus finns i Finland hos varg, älg och ren i gränstrakterna mot Ryssland. Vid några tillfällen har vargar fört med sig smittan till svenska renbetesland. Ca vart tionde eller tjugonde år inträffar detta. Genom avmaskning av hundarna och destruktion av inälvor från slaktade renar har man blivit av med smittan.
Multilocularis finns nere på kontinenten och ca 50 fall upptäcks varje år inom EU. Schweiz, som är hårt drabbat, tillkommer.
Tidigare har vi inte haft de stammar av varg och älg som har varit förutsättningen för en permanent närvaro av vargens dvärgbandmask. Maskens livslängd i huvudvärden är begränsad till 6-12 månader. Det är bara en tidsfråga när rävens dvärgbandmask via korridoren till Ryssland får sällskap av vargens. Idag är således risken uppenbar för att dvärgbandmaskarna blir permanenta inslag i svensk natur.
Bär och svamp blir en riskfaktor
Genom allemansrätten plockar ca 5 miljoner svenskar bär och svamp. Rent kommersiellt omsätts ca en miljard årligen och värdet av det som samlas privat motsvarar nog samma summa. Andra kringvärden som kan drabbas är turistnäringen. Våra skogar lockar folk just genom sin tillgänglighet och bristen på farliga djur och sjukdomar. Nere på kontinenten plockar man helt enkelt inte bär och svamp av rädsla för sjukdomar. I Tyskland finns på sina platser varningsskyltar.
Ansvariga måste förhindra smittans utbredning - nu
Det räcker inte med att undersöka rävarna. Vargen måste också granskas. Det tredje djuret som kan föra in dvärgbandmasken är hunden och troligt är att bohusräven smittats av illegalt införd hund.
Hur ska spridningen av dvärgbandmasken begränsas? Det är huvudfrågan idag. Myndigheterna måste fatta snabba beslut enligt försiktighetsprincipen. Det är ointressant om det är räv, lo, varg eller hund som är boven i dramat. Nu gäller det att med alla medel stoppa förekomsten av smittospridarna, hur dramatiskt detta än kan anses. Det är dessutom betydligt lättare att spåra djuren nu när det är vinter. Stora rovdjursstammar blir alltid smitthärdar.
Calle Seleborg
Medlem i Värmlands Säterbrukarförening och tillhör Viltförvaltningsdelegation Värmlands län.
Mångårig debattör för skyddet av glesbygdens näringar och livskvalité

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/33420

9 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

I och med att det antagligen en hund som tog hit sjukdomen och sedan spred den vidare kan vi väl börja med att avliva alla hundar inom rikets gränser. För att sedan hermetiskt sluta gränsen mot alla typer av hunddjur. Och när vi ändå är igång är det väl lika bra att avliva övrig djurpopulation. Från fåglar kan man få fågelinfluensa, från grisar svininfluensa, rådjur sprider fästingar med TBE/borrelia, katter, älgar mfl sprider säkert något och det är bäst att vara på den säkra sidan.

Mvh,
Jonathan

Permalänk | Anmäl #1 Jonathan Diamant, 2011-02-24, 18:51

Men vi människor sprider också en hel del ex antibiotikasesistanda bakterier och vägglöss bäst att stoppa all invandring och böbjuda all form av turistande utanför landets gränser. förresten förbjud all import också det lär ju ha förekommit att en del farliga djur tagit sig hit med importerade varor ex den giftiga spindeln den svarta änkan

Permalänk | Anmäl #2 susanna svensson, 2011-02-25, 18:08

Sverige är redan ett av Europas hårdast av varg drabbade länder med ca 25 vargar per miljon invånare. Med detta resonemang skulle t.ex. Storbrittanien bära 3000 vargar på sin befolkning.
EU-kommissionären som kan komma från något vargfritt land gäller som fan på att runt 15 skjuts i Sverige. Skäms på sig EU.
Är det rätt att importera sjukdomar? Ser på TV-programmet Verminators från USA där dom bekämpar tvättbjörnar och kackerlackor i stora mängder. Den mårdhund som tränger sig in från Finland har staten ställt upp på att bekämpa FÖR att den misstänks föra in dvärgbandmask. Naturligtvis ska alla djur som för in sjukdomar motarbetas.
Oförsiktiga turister som för in kackerlackor och annat är ett latent problem som vi faktiskt måste inse finns.
Sedan kanske Sverige har hårdare regler mot gifter varför man i Sverige inte kan bekämpa insekter på ett relevant sätt och vi är därmed mottagligare mot import av skadejur jämfört med andra länder.

Permalänk | Anmäl #3 Sven I Eriksson, 2011-02-26, 19:15

Jonathanoch Susanna.
Med er filosofi kan vi skrota SVA. De allra flesta sjukdomar som man bekämpar ger faktiskt få dödsfall per år.
Om jag försökte hävda att vår rovdjurspolitik gärna får kosta kanske 5 dödliga angrepp per år under detta sekel skulle nog de flesta anse att det vore oacceptabelt.
Men de sjukdomar som sprids av dessa djur kommer att kosta minst dessa siffror. Om vi inte ändrar vårt sätt att umgås med vår natur kommer siffrorna att bli långt värre.
Rekommenderad läsning http://whqlibdoc.who.int/publications/2001/929044522X.pdf och http://www.echino.eu/english/?page_id=10
Det finns ett uttryck. "Det är bättre att stämma i bäcken än i floden". Det har högsta relevans här.

Permalänk | Anmäl #4 Calle Seleborg, 2011-02-27, 09:21

Calle Seleborg har skrivit om dvärgbandmask och betonat behovet av åtgärder. För mig verkar det enkelt att (uppmuntra till/ta bort hinder för) skjuta rävar för fullt i de kommuner där man rekommenderar avmaskning av hundar med riskbeteende (Uddevalla, Munkedal, Färjelanda och Vänersborg eller en del av detta område). Inget hindrar att man gör mer senare. Chansen finns fortfarande att detta skall stoppas i sin linda och att närvaron av rävens dvärgbandmask inte skall bli permanent och vi skall kunna behålla vissa nationella Svenska beteenden som höjer livskvalitén och som jag vill slå vakt om (som att stoppa nyplockade blåbär direkt i munnen eller direkt till middagsefterrätten) och då är det viktigt att handla snabbt. Varför gör man inte det och vad har gjorts? Tiden har varit tillräcklig för eftertanke och kompletterande analyser. Förklaring, vad som hänt och tankar efterfrågas.

Permalänk | Anmäl #5 Dag Lindgren, 2011-03-03, 20:45

USCH. Ni varghatare verkar ju inte bara vilja utrota Vargen, utan ALLA rovdjur/rovfåglar vi har i Sverige/Norden. Ert hat behöver ett annat utlopp
t.ex gå i TERAPI, för hatet brukar ligga djupare än så, psykologiskt sett...Vi andra vill skydda utrotningshotade djur och fåglar.
Säger en kvinna som i minst 45 år vandrat i djupa skogar,plockat bär och svamp m.m och inte en ENDA gång mött varken björn/varg/lo . Låt oss ta hand om våra utrotade djur istället, men många av er tänker bara i eget egoistiskt intresse. Varför inte INHÄGNA era tamdjur?!

Permalänk | Anmäl #6 KarinAndersson, 2011-03-10, 19:53

Vi ska vara stolta över att vi har varg i Sverige. Öka vargturismen och låt folk njuta av det vilda och de som har varg på sin mark kan tjäna lite extra pengar!

Permalänk | Anmäl #7 Erik Johnsson, 2011-06-30, 20:38

Jag förstår inte dethär hatet mot vargen. Vi lever inte på 1200-talet.

Permalänk | Anmäl #8 Emily Svensson, 2011-07-09, 06:35

Jag skiter i hur många år ni har debatterat frågan och om ni lever på landsbygden, det ger er inte rätten att utrota vargen...Antigen så flyttar ni elller oxså så flyttar man på vargen...Hela debatten är helt sjuk...liknar samma inställning som man hade mot häxor i Sverige. Det hela är en projicering av ett något annat som känns hotade för befolkningen....Detta resonemang kan inte vara acceptabelt i ett moderna samhälle. Vargen är en levande varelse av kött och blod...vi har ingen rätt att döda...

Permalänk | Anmäl #9 Anneli Sköld, 2011-11-24, 07:49