Håll sponsring borta från kulturen, Adelsohn Liljeroth!

Jaså, vänstern är mot arrangerade äktenskap inom den svenska kultursektorn samtidig som man vill tvinga ihop svenska folket med inkompatibla kulturer från fjärran länder.

Tja, vänstern är ju en kombination av egennytta och dubbelmoral så vem är förvånad över inkonsekvensen...

"Lena Adelsohn-Liljeroth verkar ha missat att det är svårt att få ihop två parter - näringslivet och kulturarbetarna - som inte är intresserade av att ingå äktenskap."

Men ingå äktenskap med komun, landsting och stat verkar tydligen gå bra.
Det är naturligtvis mycket bättre att kulturen sponras av företag eller andra privata inrättningar. Då drabbas bara ägarna eller eventuella donatorer.
Naturligtvis bör inte kultur sponras med skattemedel. Idealt är ju att dom som är intresserad av en viss kulturföreteelse betalar den själva.

När man som Bo T gör detta med kulturpolitik till en annan fråga än det faktiskt är och börjar tala om andra politikområden så är kommentaren knappt värd att bemöta mer än med konstaterandet att han inte verkar förmögen att inse att liknelsen mellann relationen mellan kulturarbetare och näringsliv snarare är bildlig än bokstavlig.

Jag håller dock inte alls med Leif D om att kulturen bör sponsras av näringslivet. Det artikeln går ut på är ju att de försök som hittills gjorts att få näringslivet att sponsra kulturen har gått dåligt eller i alla fall under förväntan. Beprövad erfarenhet ehelt enkelt, Adelsohn-Liljeroth försöker gifta ihop två faktorer som inte vill giftas ihop. Inom idrotten funkar det helt annorlunda, och till och med bra för det mesta.

Som vanligt är det omöjligt att förstå vad som menas med kultur.
Är det allt vi sysslar med, eller är det sådant som en trängre krets tror att de är satta att definiera? Denna krets har fått för sig att de är utvalda till att sticka sina långa fingrar i andras plånböcker och plocka åt sig vad de behöver för att finansiera sin icke livskraftiga kultur. Vanföreställningen hos denna krets är, att de vet bättre än jag, vad det är jag behöver. Befria oss istället från denna besserwissermenatalitet. NU!

Robert Pettersson: Visst är det svårt att deffiniera vad som ska rymmas i begreppet "kultur", men i detta fall skulle jag våga mig på att deffiniera det. De verksamheter som Adelson-Liljeroth avser är exempelvis teater, konstutställningar, musikverksamhet, och litteraturverksamhet så som bokutgivning, med andra ord; de verksamheter som rent praktiskt skulle kunna stöttas av näringslivet på samma sätt som man idag tenderar att göra med idrotten.

Ännu en liten fråga till Robert Pettersson är vikta du menar har de långa fingrarna? Sådana som jag? ;)

Jag är fundersam. Om jag målar en tavla ingen vill köpa, med vilken rätt kan jag att kräva att få den betald via skattsedeln? Finns det kanske fler aktiviteter ingen efterfrågar som kan ge intäkter på samma sätt? Jag kanske mediterar på ett unikt sätt, naturligtvis i syfte att utvidga det universella medvetandet och förbättra mänsklighetens villkor i en allt mer komplex tillvaro/existens/.

Typ.

"När man som Bo T gör detta med kulturpolitik till en annan fråga än det faktiskt är ..."

Du har rätt, #3 Jonas Lundgren. Jag ville bara påpeka vänsterns dubbelmoral när det gäller tvångsäktenskap.

Men erkänn att det var roligt med kopplingen mellan den skattefinansierade kultursektorn och vår svenska kultur, som om det skulle finnas någon koppling.

#9

"Tycker du även att vetenskaparna själva ska bekosta sin forskning/utbildning medelst vinstdrivande affärsverksamhet?"

Det behövs inte. Har omvärlden identifierat forskningen som betydelsefull stöttas den av samhälle och näringsliv med skolmedel och forskningsanslag.

Förutsättningen är att den inte kan finansieras av utövarna själva. Något forskare som regel inte klarar, men väl dansare och knypplerskor.

# 12

Hoppsan, vad hände här? Inte för att jag vet om det är konstnärligt, men jag har spelat piano i poppgrupp, fotograferat, producerat film, gått på teaterskola (tillsammans med Ted Gärdestad), hjälpt konstnärer, formgivare och i princip alltid vistas i kreativa miljöer och sammanhang.

1960-talets samhällsresurser kommer inte tillbaka, trots att Göran Persson tömde pensionskontot på drygt 200 miljarder kronor. Av det kan vi dra slutsatsen att vi måste gallra på utgiftssidan. Det påståendet kan man välja att betrakta som ett neokonservativt angrepp på kulturen eller ett utslag av åtminstone elementära kunskaper i matematik.

Jag har inte över huvud taget berört min egen kultursmak eller inriktning.

Livskraftig kultur är sådant vi gör av behov eller lust. Livskraftig kultur kan till och med generera ekonomisk vinst, så att man kan fortsätta i mån av lust.
Om jag måste tilltvinga mej ekonomiska medel från min nästa för att förnöja mej så är det en - icke livskraftig kultur.
Hur svårt kan det vara?
Det finns ingen anledning att separera forsking och utveckling från kulturen. Ett nytt sätt att klyva atomkärnor kan vara minst lika upphetsande som navelskådande teaterpjäs.

Egentligen ett enkelt problem. Dra in alla kulturanslag, från Operan till Teater Bubbelibubb.

De håller bara liv i skräp ingen är intresserad av och förhindrar att en ny adekvat kultur växer fram.

Låt kulturarbetaren försöka få någon intresserad av att betala för det han gör. Hittar han ingen så är det därför att han inte producerar något som någon vill betala för.

I vart fall ska inte skattebetalarna stå för kostnaden.

#14. Där har du en poäng Robert. Varför begränsa begreppet konst till aktiviteter som förutsätter scen eller staffli. Är inte konsten innersta syfte att utforska oss själva och omgivningen, att tänka hittills otänkta tankar (och nu bortser vi från konst som bedövande dekoration, som enklast ersätts med ett ytterligare glas vin). Det ges gott om utrymme för egengenererad konst i vardagen, om man vill. När jag var ung arbetade jag som busschaufför. Det gjorde jag till en konst, provade sociala mönster mm. Allt utgår ifrån ens eget betraktningssätt, nyfikenhet o s v. Ibland får man en känsla av att de ängsligaste traditionalisterna finns bland konstnärerna själva.

Absurt inlägg. Det finns massa exempel i andra delar av världen där företag och människor med mycket pengar sponsrar kultur av det enkla skälet att de vill att denna ska finnas. Och OM de ibland vill ha en gentjänst genom att låta sitt namn stå i programmet el dyl så är väl det inga problem?
Att med tvång ta människors pengar och låta dem betala för evenemang de aldrig skulle se, som de kanske ogillar eller t o m föraktar är ett uttryck för en mycket taskig människosyn. Dessutom är kulturen inte sällan politisk, vilket gör det ännu värre att den är skattefinansierad.

Låt folk behålla sina slantar istället och stödja de kulturevenemang som de själva anser bra och viktiga, genom biljettköp men också genom personliga bidrag. Detta tillsammans med donationer och sponsring från rikt folk och företag skulle funka precis lika bra som idag. Dessutom skulle mer provocerande och icke-politiskt korrekta kulturyttringar komma till tals.

Jag fick för mej att artikeln handlade om finansiering, och huruvida kulturen ska finansieras på frivillig väg eller om man ska tvinga folk till att öppna plånboken.
" Jo jag ska åka till Västerås för att ställa ut min gamla amerikanare på Power Meet, ro hit med en femhundring till bensin"

#22 Robert,

En gammal amerikanare är verkligen kultur. Att ta hand om den och låta allmänheten se resultatet är en stor kulturgärning. Jag satsar hellre mina slantar på det, än på en hel del obskyr stats- och kommunalfinansierad kultur.

Vad har du för kontonummer?

Jonas Lundgren,

"Och hade det krävts sponsorer är det föga troligt att en kontroversiell kulturarbetare som Maj Wechselmann eller Jan Myrdal skulle ha speciellt lätt att få sponsorer inom näringslivet."

Maj Wechselmann har nog inte haft några problem med det.

En majoritet av svenskarna hade dock gärna sluppit diktaturkramaren Jan Myrdals enfaldiga inlägg i allehanda sammanhang. Alltså är det exemplet mest ett stöd för beslutet att ta bort alla statliga subventioner, låt alla konstnärer söka stöd från de som efterfrågar deras produktion. Oavsett om det är dans, litteratur, teater eller annat.

Samhället avser nog inte heller i framtiden att agera mecenat i någon större utsträckning, utöver retoriken blir det ingen avgörande skillnad med en ev rödgrön regering. Orsaken stavas 1/tillgängliga resurser 2/ samhällets huvuduppgift och 3/ nödvändig prioritering. På ledande håll inom vänstern är man egentligen tacksam över att Alliansen vågade dra i utgiftsbromsen, på samma sätt som överlät skolproblemet på Alliansen och integrationen på SD. För att lösa konstens finansiering måste man först inse var problemet består i, och det handlar om en avgrundsdjup kulturskillnad. Att börsnoterade företag avstår från att sponsra Anna Odell är troligt, men genom att fokusera på de omöjliga matchningarna missar vi antagligen chansen att se de som kan lyckas. Många inom näringslivet har ett äkta intresse av kultursponsring och många konstutövare är öppna för samarbete, men man litar inte på varandra och man förstår inte varandras språk. Vid minsta missljud drar man sig ner i sina trygga skyttegravar igen. Genom åren har jag inte bara hjälpt ett antal konstnärer marknadsföra sig, utan även drivit att antal sponsringprojekt (inkluderande en nationalscen) och en del av dessa har jag efteråt insett stupade på just kultur- och kommunikationsfrågor. Lägg energin på att lösa dessa knutar, inrätta medlare, brookers, matchmakers eller datingföretag. Svårt, tja kanske. Men gör inte den klassiska vänstergiren att be pappa staten om pengar så fort det tar emot lite.

#24 Mayo Mellberg: Tyvärr, Mayo Mellberg, innebär nedtystnad av störande eller radikala individer som av vissa bland annat kan kallas för "diktaturkramare". En total idéfattigdom uppstår och det svenskaste av allt, uppfinningsrikedomen och kreativiteten dör.

Ska vi tysta ner nyliberala noll-skattskämpar som Ayn Rand också då? Ska vi tysta Sverigedemokrater? Nazister? Kommunister?
Kultursektorn har en vänsterriktning och varför är det så? Jo, för att i kulturen ingår det ett starkt kritiskt tänkade, vilket är tankeställade. I näringslivet ingår inget kritiskt tänkande, där är ekonomisk överlevnad drivkraften. Då vissa vill få ekonomins hjul att rulla snabbare, vill vissa sakta ned hjulet på vägen för att vi ska hinna fråga oss vad det är som egentligen händer med oss som människor. Varför anses Cornelis Vreeswijk, Bob Dylan m.fl. så viktiga? Deras protest/kritiska/tankeställande sånger är aktuella än idag just protest/kritiska/tankeställande. Om näringslivet tar makten över kulturen kan vi säga ajöss till fritt tänkande, ajöss till vår roll som främsta innovationsnation och Goddag till en tid där ingen ser skillnad på reklam och kultur.

Ingen "kulturkonsument" vågar då tro att någon av renast ärliga välvilja bara vill berätta nåt eller har en kommersiell agenda för ett multinationellt företag. Exempel: Kommersiell amerikansk hiphop där klädföretag dyker upp som smygreklam överallt.

Förlåt Gunilla, det var inte jag som refererade till Wiki. Du brukar blanda ihop debattörer, det blir sällan bra. Jag håller med dig i mycket du skriver, hjärnan formas av sina aktiviteter, och dans och musik fungerar utvecklande på ett högt plan.

I sakfrågan tror jag så här. Att sponsorerna som du säger inte vet vad de ska sponsra är knappast ett problem för dem att lösa utan för konstutövaren. De vill ju ha pengarna. Och ja, det är en klassisk vänstergir att be staten (oss andra) om pengar för sådant ingen annan vill finansiera, vilket förvisso kan vara motiverat. Jag noterar också att du skriver samman "humanvetenskapligt/konstnärligt kulturella", vilket är bekymmersamt och försvårar navigationen. Det är verksamheter som lever under skilda förhållanden.

Härmed avslutar jag pratet med dig. Jag vet hur det brukar sluta. Vill du beteckna det som manlig härskarteknik så varsågod.

Njae Gunilla, det där stämde kanske under det gamla bondesamhället, men idag har vi på många vis ett blomstrande kulturliv där folk såväl producerar som konsumerar kultur och går på teater och musikal, ser film, sjunger i körer, skriver poesi, går på konserter, lyssnar på musik och dansar etc. Sen vilken kultur som folk väljer är ju en annan fråga.
Men man kommer fortfarande inte ifrån grundproblemet här. Varför ska människor tvingas att betala för saker som de aldrig tar del av eller som de rentav föraktar? Jag förstår inte denna människosyn?
Varför ska människor som för sitt eget välbefinnandes skull skapar olika former av konst kunna kräva att folk ska betala för det oavsett om de gillar det eller ej?
Konstnärer och kulturskapare måste precis som ALLA andra i ett samhälle kunna erbjuda någonting som andra vill betala för. Varför ska de vara undantagna de förutsättningar som gäller för alla andra? För att det de gör är viktigt? Enligt vem? Och varför är inte andras jobb så viktigt att de kan kräva lön utan prestation?

Mayo Mellberg, jag skulle nog våga påstå att Myrdal har fått s.k. konstnärlön snarare på grund av sin litteratur än sina minst sagt udda politiska åsikter. Barndom är exempelvis en utmärkt bok.

Sedan är jag säkert korrupt i frågan eftersom jag och Myrdal det hänt att vi delat på sidutrymmet i den socialistiska tidsskriften Clarté.

Dock vågar jag gå så långt som att påstå att Myrdal är lika beundrad i den socialistiska rörelsen idag som Lasse Wilhelmson inom palestinarörelsen, med andra ord har båda dessa herrar en ganska liten krets av beundrare. Dock har Jan också haft ganska goda analyser i vissa fall.

Gunilla Madegård: Jag gissar att din sambo inte tycker att Pol Pot var någon sympatisk kille i vilket fall som helst, det är kanske snarare den typen av märkliga sympatier man kan kritisera hos Myrdal, som jag skriver så anser även jag att Myrdal också är intressant och har spännande perspektiv på olika saker, men jag har väldigt svårt att hitta sympati för exempelvis hans försvar av massakern på Himmelska fridens torg under Deng Xiaopeng eller hans försvar för Röda khmerernas skräckvälde i Demokratiska Kampuchea.

#26 Johan Bergkvist,

Jag har inte sagt att vi ska tysta ned Jan Myrdal. Jag har sagt att en majoritet av svenska folket gärna hade sluppit höra honom, och om hans röst har hörts tack vare statliga bidrag, borde de aldrig ha betalats ut. Han får skrika hur högt han vill, men inte med en skattefinansierad megafon.

Och vad gäller kritiskt tänkande, kan det komma från alla politiska håll. Det beror bara på varifrån man utgår.

Precis som för alla personer med udda åsikter, finns det några som gärna tar del av personens visdomsord. Det gäller både för Jan Myrdal och Jimmy Åkesson. Men det betyder inte att en konstnär ska uppbära statliga bidrag för att torgföra sin politik.

Själv kränger jag tjack på parkeringen för att finansiera min våldsamma förbrukning av kulspetspennor och anteckningsblock. Och jag lovar att mina sponsorer aldrig frågar om någon cred i epilogen.