Fack och näringsliv kan samverka slagkraftigt när nya svenska jobb står på spel

Det är inte självklart att företag och fack lierar sig för att driva gemensamma åsikter. Men när det gäller en konkret näringspolitisk fråga där det är uppenbart ligger svenska jobb i ena vågskålen medan det är tomt i den andra är det bara handling som räknas om förändring av en orimlig situation ska kunna åstadkommas.

Den borgerliga Alliansen gick till val på löftet att arbete ska löna sig. Nu förväntar sig Livsmedelsarbetareförbundet att regeringen Reinfeldt förmår omsätta denna självklarhet i praktisk politik där ingen åtskillnad görs på jobb och jobb.

Livs organiserar landets sysselsatta inom snustillverkning, en 200 år gammal svensk industri med starka rötter i Västsverige. En region där den globala ekonomins dramatiska strukturomvandlingar ledde till att näringsministerns statssekreterare nära nog öppnade filial för att rädda Volvo och Saab under förra mandatperioden.

Räknat i sysselsättning är de två industrigrenarna inte särskilt olika, skillnaden är att fordonsindustrin krymper medan snusförbudet indirekt leder till att tusentals jobb inte tillåts växa fram inom livsmedelssektorn.

Synnerligen försiktiga beräkningar på marknadspotential från Handelns utredningsinstitut föreslår att exportförbudet kostar minst 3 miljarder kronor per år i förlorade exportintäkter. Det är detsamma som 10 procents tillväxt av den samlade svenska livsmedelsexporten. HUI förutspår en fördubbling av både statens skatteintäkter och sysselsättningen inom branschen. Siffror som ingen regering som säger sig värna svenska jobb kan slarva bort i förhandlingar med EU.

Den svenska snusexporten fortfarande globalt konkurrenskraftig och exporten till marknader utanför EU växer snabbt, trots det mest extrema av alla EU:s handelsrestriktioner. Det går långsiktigt inte att konkurrera med dålig handelspolitik byggd på bräckligt godtycke, byråkratisk prestige och grumligt försvar av ett förbud en gång beslutat på idag helt irrelevanta grunder.

Slaget om snuset står mellan en okunnig Kommission som frenetiskt letar efter argument för att försvara ett ogrundat totalförbud och en växande skara medlemsstater, fack och näringslivsorganisationer som hellre ser att frihandel leder till tryggade svenska industrijobb i framtiden.

Svenskt snus är diskriminerat av EU. Cigarettindustrins monopol skyddas genom prisreglering som förhindrar enskilda medlemsländer att höja priset för att minska rökningen.

En Kommission som agerar på det sättet har sedan länge förverkat all trovärdighet som beskyddare av snusförbud utifrån hälsoargument när de själva avskaffade cancervarningen på snus år 2001 och deras egen expertkommitté så sent som år 2008 konstatera att snus är minst 90 procent mindre skadligt än den i Europa fullt tillåtna rökning.

Livs har tillsammans med vår europafack EFFAT till Kommissionen understrukit exportförbudets konsekvenserna för sysselsättningen och ser 2 000 nya jobb i Sverige som en sannolik följd av att snus blir tillåtet att sälja till övriga EU-länder.

Nu återstår för Fredrik Reinfeldt och hans Allianskamrater i regeringen att samfällt agera för det svenska snuset och Sveriges rätt att behandlas som alla andra medlemsländer inom EU medan tid fortfarande finns. Vi är många som kommer att ställa regeringen till svars för ett misslyckande.

Pauli Kristiansson, ombudsman Livsmedelsarbetareförbundet