Ett oförklarligt politiskt motiv

Saddamregimen agerade ofta, i stort och smått, på ett sätt som vi inte kan förstå eller ta åt oss. Invasionen av Kuwait 1990 är ett exempel på en svårförstålig handling. Under regimens 35 år vid makten förekom ett oräkneligt antal handlingar som för en utomstående framstår som helt obegripliga. En egenskap hos Saddam som ledde till oförklarliga och obegripbara händelser var hans hämndbegär när han kände sig sårad. En karikatyrtecknig i en utländsk teckning kunde få honom att agera med oanade konsekvenser som följd.  På många sätt agerade regimen samtidigt ytterst rationellt och begåvat. Saddams  geniala sätt att nationalisera oljeindustrin i början på 1970-talet lade grunden till landets välstånd som en rik oljenation.

Olof Palme var FN:s generalsekreterares personliga sändebud som medlare i kriget mellan Iran-Irak. Han besökte Irak fem gånger och träffade representanter för landet i FN och hemma i Stockholm. I februari 1986 hade Irak svåra motgångar i kriget. Utrikeshandelsminister Mats Hellström besökte Bagdad i mitten på februari och vid ett möte med utrikesminister Tariq Aziz uttalade denna kritik mot FN:s agerande som gav Iran möjlighet att förstärka sian styrkor under tillfälliga stilllestånd. Samma kritik fick Palme själv ta emot den 28 februari 1986 då Iraks Stockholmsambassadör Mohammed Said Kahdim Al-Sahaf även känd som "Bagdad-Bob" besökte Rosenbad. Al-Sahaf hade begärt, utan den formella vägen via UD, att snarast få träffa Palme. Vid samtalen diskuterades också Bofors vapenexport till Iran.  (Bofors vapenexport har ansetts kunna var ett motiv för Iran, Irak och vapenhandlare att mörda Palme. Flertalet vapenexporterande länder sålde till både Iran och Irak). FN:s medlargrupp där Jan Eliasson var den som drog det tyngsta lasset var en av flera medlargrupper. En affärsjet med algeriska medlare störtade 1982 i gränsområdet mellan Turkiet, Irak och Iran. Enligt uppgift sköts planet ned av irakiskt stridsflyg. FN-medlaren var satt att ge domen över konflikten, vilket kunde innebära betydande konsekvenser för ländernas territorier och politiska ledning. De slutsatser Olof Palme hade kommit att dra skulle i vissa hänseenden ha kunnat bli mycket besvärande för Irak om de offentliggjordes. Det gällde frågor om vilket land som var angripare i konflikten och om användning av kärnvapen. Olof Palme kunde vara oförsiktig när han diskuterade uppgifter om dessa förhållanden. Risken för avlyssning var alltid stor även i Stockholm och FN-kontoret i New York.

Saddam Hussein såg med oblida ögon på de medlingsförsök som pågick i Israel-Palestina konflikten. Palme- och Sverigevännen Bruno Kreiksy, Österrikes förbundskansler, försökte medd hjälp av sina kontakter bland israeler och moderata PLO anhängare hitta vägar till en fredlig lösning. Den palestinske terroristen Abu Nidal skyddades tidvis av Saddam, som också stödde Nidals aktioner. Österikarna var förvarnade om attentat mot Kreiksy. Abu Nidals organsiation hade 1981 mördat en österrikare  som liksom Kreisky hade judiska rötter och arbetade för fred mellan judar och araber. En tid efter mordet  kunde den österrikiska säkerhetstjänsten avslöja en palestinsk-irakisk terrorgrupp som rest in i Österrike med uppdrag att mörda Kreisky.  Gruppens medlemmar ställdes inte inför rätta då säkerhetstjänsten inte kunde avslöja sin källa(Mossad) och Österrike ville undvika det vådliga med att ha Abu Nidal terrorister fängslade. Olof Palme och Sten Anderrson, som blev utrikesminister några månader innan skotten på Sveavägen föll, var båda aktiva att finna lösningar i Israel-Palestina konflikten.

Ett år innan Palmemordet mördade irakiska underrättelseagenter en avhoppad kollega som levt i Sverige under två år. Mordet fick stor medial uppmärksamhet och Irak pekades ut ha utfört mordet. Ambassadör Al-Sahaf besökte UD i januari 1986 och protesterade mot uppgifterna. UD och kanske även regeringsledamöter försökte tysta ned Irakkopplingen och fick åklagaren K-G Svensson att i ett pressmeddelande  förneka Iraks inblandning. Polisutredningen gick långsamt men det var glasklart för utredningsmännen att Irak låg bakom mordet på den avhoppande agenten. En av irakierna bodde innan agentmordet på ett välkänt hotel i Stockholms city. Han hade diplomatspass och höll sig mest inne på rummet och hade besök av prostituerade. Hotellräkningen betaldes av irakiska ambassden. I Palmeutredningen finns det några irakiska uppslag. Det mest intressanta handlar om en irakier som kom hit på diplomatpass och bodde på samma hotel i en månad och förde samma liv som hans landsman gjort ett år tidigare. Fem minuter efter Palme skjutits  bad han hotelpersonalen köra upp hans bil från garaget. Säpo utredde och ansåg att kunde avfärdas som gärningsman därför att:

• Han kom till Sverige långt innan mordet
• Hotellrummet var beställt i irakiska ambassadens namn
• Genom sitt leverne väckte han uppmärksamhet på hotellets
• Han hade haft kontakt med en massa olika kvinnor
• Han hade väckt uppmärksamhet vid biluthyrningsfirman genom att inte betala och lämna tillbaka bilen vid rätt datum
• Han stannade kvar på hotellet flera dagar efter mordet

Saddam lät i London mörda en före detta irakisk premiärminister. Han sköts med flera skott bakifrån. Mördaren greps efter en kort jakt och dömdes till livstids fängelse. Några år senare berättade Saddam varför han beordrat mordet:

"When I am suspicious of a guy, I kill him. "I look in his eyes, and if I see it in his eyes, I kill him".

Mats Ekman (2 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/33385

1 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

"Risken för avlyssning var alltid stor även i Stockholm" skriver Mats Ekman.
Men vem bryr sig om det när man beställer biobiljetter eller ringer en familjemedlem? Och förmodligen också talar om att man skickat hem livvakten...
Den som avlyssnade Palmes telefon den där eftermiddagen fick ett tips om ett idealiskt tillfälle för mordet och hade god tid på sig för alla arrangemang.

Permalänk | Anmäl #1 Lars E. Johansson, 2011-02-25, 00:51