Ebbe Carlssons testamente

Berättelsen gör ett starkt intryck på tingsrätten, som konstaterar att både ministrar och rikspolischef "uppenbarligen bedömt saken så att det fanns mycket allvarlig risk för attentat i Sverige mot olika personer".
En händelse som gav stöd till Ebbe Carlssons påståenden var en artikel i Expressen i augusti 1989 som beskrev hur svensk buggning av en sovjetisk diplomat i Stockholm våren 1986 avslöjade att Sovjetunionen i förväg var informerat om attentatsplanerna på Sveriges statsminister. Eftersom internationella konventioner förbjuder buggning av ambassadpersonal, tvingades både regeringen och oppositionen att lägga locket på.
Hovrätten tar dock inte alls ställning till hotbilden, utan bedömer enbart de faktiska handlingarna - vilka var brottsliga.

Ebbe Carlssons teori fick stöd från tidningar som New York Time Magazine i mars 1987 och i TV-programmet "CBS 60 minutes" i november samma år. Innehållet i reportagen handlade om att Palme först skulle ha stött Bofors hemliga vapenleveranser till Iran, men sedan stoppat dem av rädsla för att de skulle bli en politisk skandal.
I ett personligt samtal med journalisten Gunnar Wall säger Ebbe Carlsson så sent som i januari 1991 - halvannat år före sin död - att "det som hänt är att Irans ledning fått för sig att Palme direkt eller indirekt hindrar tillförseln av krigsmaterial och det tror jag är motivet för mordet" (citat från boken Mörkläggning, statsmakten och Palme-mordet).
När Ebbe Carlsson i april 1988 ville värva polisen Per Jörlin till sina privata spaningar skedde det med orden: "Ja, det är ju känt att KGB sedan andra världskriget alltid haft en representant i regeringen eller i närstående kretsar. Det är en i regeringen närstående person, en högt uppsatt politiker, som vi har misstankar om."
Den konkreta misstanken hos Ebbe Carlsson gällde Pierre Schori. Det visade sig att Ebbe Carlsson hade fått information från den franska säkerhetstjänsten om att Schori skulle ha haft kontakter med en påstådd terrorist. Uppgiften avfärdades av Schori, när den senare blev känd.
Ebbe Carlssons teorier om Palme-mordet fick trovärdighet genom att en regeringschef, en finansminister, en rikspolischef och en säpo-utredare tog till sig hans idéer och gick i god för hans spaningsarbete.
Det anmärkningsvärda var att de som egentligen var satta att utreda ett sådant mordscenario: Säpo och Palme-utredningens åklagare, hölls nogsamt oinformerade om både motivbild och de extraordinära åtgärder som Ebbe Carlsson höll på med.

I Björn Cederborgs bok "Kamrat Spion: om Sverige i stasiarkiven"  berättar författaren att de Bofors-kanoner som var på väg till dåvarande Östtyskland hade fastnat i den svenska tullen knappt två månader före Palme-mordet. Den östtyska säkerhetstjänsten Stasi hade därför den 3 januari 1986 kontaktat Bofors och frågat om anledningen till fördröjningen.
Svaret från Bofors, som finns dokumenterat i Stasi-arkiven, blir undflyende: "Tyvärr måste vi meddela er att järnvägsvagnarna har blivit beslagtagna av den svenska tullen. Tyvärr kan vi inte heller leverera ytterligare kvantiteter som redan är färdiga för avtransport. Vi beklagar verkligen den här incidenten."
Aftonbladet avslöjade den 3 juli år 2000 att den svenska Stasi-spionen "Koenig" med placering i den svenska regeringen hade "sin största triumf med den rapport han skickade till Stasi den 17 februari 1986" - 11 dagar före mordet på Olof Palme.
Rapporten handlar intressant nog om "interna beslut i förhållande till svenska utrikes- och inrikespolitiken" och "visar på oenigheter inom regeringen och behandlar stridskrafter och militärväsen". Koenigs rapporter till DDR skickades vidare till KGB i Moskva.

I november 1984 försvann den svenska TV-journalisten Cats Falck. Hon hittades några månader senare med väninnan Lena Gräns i en bil i Hammarbykanalen. För drygt sju år sedan skrev Berliner Zeitung att Falck mördats av Stasi då hon hade uppgifter om smuggling av vapenteknologi från Sverige till DDR.
Även krigsmaterielinspektör Carl-Fredrik Algernons mystiska död i januari 1987 när han kördes över av ett tåg vid T-Centralen i Stockholms tunnelbana pekar i samma riktning. Frågan som ställs när hans död kommer på tal är om den illegala svenska vapenexporten via bland annat DDR fanns med som motivbild för att skaffa undan honom.

Åren efter mordutredningen pekade små svenska tidningar långt ut på vänsterkanten (Proletären, Internationalen och Norrskensflamman) ut ett antal poliser som delaktiga i en högerkonspiration, vilket ledde till att tidningarna dömdes för förtal i domstol.
Att ett antal poliser befann sig i närheten av mordplatsen den aktuella kvällen för 25 år sedan är klarlagt, liksom förekomsten av personer med walkie-talkie. Det har också framkommit att några av de aktuella poliserna hade skyltat med höger-extrema åsikter, någon hade en SS-hjälm i sin ägo, en annan hade bilder där han gjorde Hitlerhälsning.
Var det en högerkonspiration som låg bakom mordet på Olof Palme? För några år sedan slog en italiensk parlamentarisk kommission fast att mordförsöket på påven Johannes Paulus år 1981, som genomfördes av en högerextremist, i själva verket var planerat och beordrat av Sovjet.
Att infiltrera och sedan utnyttja en högerextremistisk grupp gav det cover up som Moskva behövde. Frågan är om detta kan kasta ljus över på mordet på statsminister Olof Palme?

Redan dagen efter Palme-mordet hävdade Sovjetunionens statliga nyhetsbyrå Tass att det var CIA som låg bakom mordet. Uttalandet följdes upp av en artikel i Pravda, som menade att de politiska högerkrafterna låg bakom: "De skyldiga finns bland dem som vill driva hela länder mot höger".
Georgij Arbatov, sovjetisk politiker som satt med i Palmekommissionen, hävdade två dagar efter mordet i regeringsorganet Izvestia, att Palmes fiender fanns bland dem som ogillade Palmes avståndstagande från apartheid och engagemang för nedrustning.
Redan en vecka efter mordet lämnade diplomaten Sverker Åström in en promemoria till Palme-utredningen som spekulerade i om Sydafrika låg bakom mordet. Anders Ferm, även han knuten till Palmekommissionen, lämnade några dagar senare in en promemoria som hävdade att Sydafrika hade motiv att mörda Palme.
År 1994 tog även Pierre Schori kontakt med Palme-utredningen, med teorier om Sydafrikaspåret.

Ebbe Carlssons beskrivning av Sverige som ett centrum för internationell terrorism och hans påståenden om att de förövare som låg bakom Palme-mordet hade dirigerats från Sovjetunionen - med medhjälpare på högsta nivå i den svenska statsförvaltningen - är en information att hantera både med stort allvar och med stor skepsis.
Med stort allvar eftersom ledande s-ministrar och polischefer verkligen trodde på hans scenario.
Med stor skepsis då det var den notoriske mörkläggaren Ebbe Carlsson som kom med informationen.
I flera decennier var Ebbe Carlsson mörkläggare i en rad politiska skandaler kring socialdemokraterna. När Bordellhärvan höll på att brisera i mitten av 1970-talet, där höga politiker utnyttjat minderåriga flickor i den bordell som den polska säkerhetstjänsten anlitade, klev Ebbe Carlsson in som dementimaskin.
När vänsterterrorister från Baader-Meinhofligan ockuperade Västtysklands ambassad i mitten av 1970-talet försvårade Ebbe Carlsson polisens arbete genom att försöka ta befälet över polisstyrkan.
Han fungerade också som mörkläggare när Sjukhusspionen avslöjades år 1975, där det framkom att socialdemokraterna hade en egen spionverksamhet.

Ebbe Carlsson spelade en central roll i mordutredningen efter Palmes död. Det blev han som fick uppdraget att utreda Olof Palmes privatliv. Han kontaktade även sin vän Sverker Åström kort efter mordet med frågan om han kunde bli mordutredningens rådgivare i utrikespolitiska frågor.
Ebbe Carlsson spelade en central roll även efter Holmérs avgång - med stöd från justitieminister Anna Greta Leijon. När Ebbes illegala planer på avlyssning avslöjades, drogs en justitieminister, en rikspolischef och en säpochef med i fallet.

Det var byråchef P G Näss på Säpo som egentligen skulle utreda eventuella polisers inblandning i Palmemordet. Näss själv menade att mordet antingen begåtts av en ensam gärningsman eller av en mycket stor organisation.
Näss redovisade sina utredningsresultat till Hans Holmér, som gjorde den slutliga bedömningen. Näss lilla grupp inom Säpo arbetade alltså inte som en parallell mordutredning:
"Nej, långt därifrån. Vi sysslade med att handlägga dom tips vi fick in, göra dom utredningsåtgärder vi bedömde vara möjliga och nödvändiga för att se om det fanns någon möjlighet att komma vidare med tipset eller ej", sade Näss till Granskningskommissionen.
Näss konstaterade att Säpo inte fått ett konkret uppdrag att utreda möjligheten av att det inom svensk polis fanns en sammanslutning som kan ha konspirerat för att rikta sig mot landets statsminister.

Både juristkommissionen och granskningskommissionen konstaterade att åklagarna i Palmeutredningen motarbetades av polisen, trots att de som förundersökningsledare ska leda förundersökningen. Polisen, med stöd av justitiedepartementet, körde över åklagarna.
Polisen vägrade exempelvis att utföra provskjutningar av vapen vid FOA, samt att utreda förhållanden rörande Olof Palmes person. Åklagaren informerades inte heller om misstänktas alibin och fick endast slumpvis, eller inte alls, information om planerade rekonstruktioner, trots beskedet att åklagare skulle närvara.
Åklagarens begäran att husfasaderna vid Sveavägen skulle undersökas för att spåra eventuella märken kom aldrig till stånd. Polisen beslutade uttryckligen att viss information ur brottsutredningen inte skulle lämnas till åklagarna. Juristkommissionen nämner särskilt en promemoria angående de på Sveavägen upphittade kulorna.

Åklagarnas upprepade krav under hösten 1986 om att utredningen skulle kompletteras med inriktning på den så kallade Grandmannen följdes heller inte. Konfrontationer och förhör påbörjades först i slutet av november.
"I november/december förekom vid flera tillfällen att åklagarna, som de såg det, direkt undanhölls material av polisen", skriver Granskningskommissionen.
Även Juristkommissionen riktade stark kritik mot polisen för att den inte hade accepterat den rollfördelning lagen angav: "Vi kan inte se att ett handlande av Holmér och ledningsgruppen som låter sig beskriva såsom vi nu har gjort är förenligt med gällande rätts fördelning av ansvar och befogenheter mellan åklagare och polis, när åklagaren är förundersökningsledare."

Polisens självsvåldiga agerande, tillsammans med det stora antalet poliser som hade setts kring mordplatsen, ledde till omfattande spekulationer kring vad som egentligen doldes. Kjell-Olof Feldt och Inga-Britt Ahlenius är exempel på beslutsfattare som i mitten av 1990-talet gav röst åt kritiken att polisers eventuella inblandning i mordet på statsminister Olof Palme inte utretts ordentligt.
Redan Juristkommissionen framhöll att polisärendena skulle ägnas särskild uppmärksamhet av åklagarna. Personer som vittnade om att de sett poliser i närheten av mordplatsen, blev själva behandlade som misstänkta i utredningen.
Granskningskommissionen slog fast att det vid tiden för mordet fanns fog för viss misstro mot Stockholmspolisen och menade att det så kallade polisspåret inte utretts ordentligt. "Vi anser att de polismän som var aktuella borde ha gjorts till föremål för rutinmässiga kontroller..., samt att deras inbördes förhållanden - eventuella "nätverk" - borde ha utforskats..."
Granskningskommissionen beskriver istället attityden som överslätande och ibland beskyddande: "Att denna attityd förekommer på åklagarnivå har förvånat oss, eftersom kollegial förståelse av det slaget är kontraproduktiv och genom åren har kommit att bidra till det klimat där `polisspårsdiskussionen´ kunnat slå rot".

Journalisten och författaren Gunnar Wall menar att det är klarlagt att regeringskansliet kopplade ett tydligt grepp om polisutredningen efter mordet på Olof Palme från första början.
"Ansvariga politiker i regeringskansliet kom snabbt fram till att det bästa var att det inte genomfördes en regelrätt mordutredning", sade han till Världen idag i februari 2006.
"Om en regelrätt och noggrann mordutredning skulle ha genomförts efter mordet på statsminister Olof Palme, skulle många känsliga frågor ha behövt ställas på en mängd olika områden. Ansvariga politiker, med Ingvar Carlsson i spetsen, kom därför snabbt fram till slutsatsen att det inte skulle vara lämpligt", sade Gunnar Wall och nämnde som exempel Sveriges vapenaffärer, våra relationer till främmande makt och inhemska hotbilder mot Palme. Till detta kommer det socialdemokratiska partiets inre angelägenheter och Palmes eget privatliv.
"Så fort myndigheter skulle börja ställa frågor på dessa områden skulle det fort kunna få så långtgående konsekvenser att det inte skulle gå att hantera", menade Wall.

En noggrann mordutredning skulle ha tvingat fram en detaljerad kartläggning av hotbilder, konflikter och andra sakförhållanden i statsministerns omedelbara närhet. Men locket lades på eftersom begreppet "rikets säkerhet" i Sverige har fått en utvidgad betydelse, och har blivit synonymt med alltifrån svenska folkets förtroende för svenska myndigheter och den socialdemokratiska partiapparaten, till säkerhetspolitiska överväganden och vårt lands relationer till främmande makt.
Att vara ett neutralt land och samtidigt ha en stor vapenexport innebär ett högt spel. Leveranser av vapensystem som förändrar maktbalansen mellan stormakter kan upplevas provocerande. Statsminister Olof Palme var involverad i en rad vapenaffärer med mer eller mindre spektakulära inslag.

Ruben Agnarsson (15 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/33376

17 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Får jag erinra om de likaledes och ungefär samtidigt mördade Cats Falck, Lena Gräns, Carl Algernon, Hilding Eek, Ingvar Heimers, Victor Gunnarsson, sannolikt även förre boforschefen CU Winbergh med fru. Alla i likhet Olof Palme med anknytning till samma härva involverande illegal svensk vapenexport till Iran (bl a minor), med intressenter som Stasi, USA:s regering via Iran-Contrasaffären, svensk högerextrem polis med internationella kontakter, troligen även kurdiska organisationer och Sydafrika. En avlägsen men inte utesluten möjlighet är att Christer Pettersson drogs in som själve skytten, varför teorin är kompatibel med Lisbeth Palmes vittnesmål. Hade CP tjallat kunde han ju mycket enkelt enkelt ha avfärdats som lögnare. Även Holmérs kurdspår kan ha reell anknytning.

Jag tycker Palmemordet är principiellt i stort sett uppklarat, den här gången är LGWP på rätt spår, och det var alltså inte bara Palme som blev mördad utan många fler. Dessa mord hänger samman, helt klart.

Permalänk | Anmäl #1 Peter Ingestad, 2011-02-24, 11:18

Re Peter Ingestad:
Algernon blev inte mördad, utan begick självmord. Det framkommer tydligt när man läser vittnesuppgifterna från platsen.

Gunnarsson blev mördad långt senare.

Att Crister Pettersson skulle ha dragits in i en komplott som skytt är helt uteslutet av flera skäl: Man anlitar inte en sådan person som attentatsman då han inte är tillräckligt pålitlig. Han har inte setts på mordplatsen men däremot obeserverats på plats och tid som gör det helt omöjligt för honnom att befinna sig på mordplatsen vid mordtillfället. Glöm Pettersson allihop. Han hade inget med mordet på Palme att göra.

Holmérs kurdspår var inte Holmérs från början, men plockades upp för att göra SÄPO glada och få stopp på deras tjat om att "undersöka dom egna bakgårdarna". SÄPO hade haft kurder på hjärnan sedan 1970-talet och tanken var alltså att SÄPO skulle nappa på idén.

Men tanken på att det skulle ligga vapen bakom mordet är inte ny, inte på något sätt. Den dök upp tidigt redan 1986, på sommaren, ungefär samtidigt som polisen tydligen lyckats lista ut vem som höll i vapnet.

En intressant koppling är denna: Bofors ägdes av Nobelindustrier. Storägare där var Erik Penser. Han hade firma ihop med en karl som heter Tomas Fichser, känd från Fischer & Partners och Fishers Förlag. Fisher var också den som betalade för Ebbe Carlssons privatspaningar. Vem man nu skulle spana på, och varför. Det är inte helt klart. Kurder var det ju knappast.

Permalänk | Anmäl #2 Leif D, 2011-02-24, 11:58

Det är mycket riktigt att det fanns starka skäl för Sovjutunionen att försöka mörda påven Johannes Paulus II år 1981 eftersom denne lyckades mobilisera massorna i Polen som sedemera ledde till fackföreningsrörelsen Solidaritet som inledde kommunismens fall i Warzawapakten. Påven utgorde en mycket konkret hot mot hela det sovjetiska systemet.

Men att påstå att Palme mördades på grund av en avbruten vapenaffär är inte tillräckligt trovärdigt. Det är allt för långsökt. Inget land mördar en främmande statschef på så lösa grunder. Det är helt enkelt allt för riskabelt och man riskerar en större förlust än vad man kan tjäna på det. Dessutom utgjorde inte Palme något hos mot Sovjetunionen eller mot Warsawapakten. Han var snarare deras främsta supporter.

Permalänk | Anmäl #3 Johannes Forsblom, 2011-02-24, 16:16

Carl Algernon blev mycket sannolikt mördad. "Läser vittnesmålsuppgifterna från platsen? Åtminstone ett vittne, som sedan försvann ur sikte, uppges ha skrikit "Han knuffade ju den stackars mannen! Han knuffade ju den stackars mannen!" När man "läser vittnesuppgifterna" från platsen" framkommer ingenting tydligt eftersom det man studerar är andrahandsmaterial som kan vara manipulerat. Just Victor Gunnarsson mördades mycket riktigt långt senare, vilket på intet sätt utesluter en anknytning. Betr.Christer Pettersson säger jag ju själv att hypotesen är avlägsen, och argumentet "man anlitar inte en spån" kan vändas på det sätt jag förklarade. Väsentligt är i stället att Lisbeth Palmes vittnesmål må tillmätas nära noll bevisvärde enl.allmän erfarenhet om inte rättspraxis. Din kommentar till kurdspåret är tendentiös retorik utan argumentativt värde. Penseruppslaget är nytt för mig och verkar intressant.

Permalänk | Anmäl #4 Peter Ingestad, 2011-02-24, 16:34

Johan Forsblom har inget av intresse..Huvudmisstänkt i Palmemordet är inte Sovjet, utan USA, och motivet uttalar ju Forsblom själv: det hela är mycket riktigt större än bara en avbruten vapenaffär.

Permalänk | Anmäl #5 Peter Ingestad, 2011-02-24, 16:41

1986 och rimfrostkallt krig

Olof Palme var den siste i Sveriges ledning som kände till förberedelserna för ett samarbete med USA & GB i en konfliktsituation.

När Palme togs bort försvann kunskapen om hur halva Europas gräns mot öster skulle försvaras mot ett anfallande Sovjet.

Folk har mördats för mycket mindre!

Permalänk | Anmäl #6 Tom Croker, 2011-02-24, 17:19

Säga vad man vill om Ebbe Carlsson, men han bidrog till att göra denna redan mycket underhållande mordhistoria till en rejäl skrattfest. Jag vill passa på att framföra mitt tack för alla förträffliga konspirationsteorier som många har bidragit med genom åren.
Keep up the good work!

Permalänk | Anmäl #7 Robert Pettersson, 2011-02-24, 17:19

"Ebbe Carlsson spelade en central roll i mordutredningen efter Palmes död. Det blev han som fick uppdraget att utreda Olof Palmes privatliv "
Just " privat personen" Palme är det egentligen ingen som intresserat sej för trots att det finns mörka luckor att söka i ...
Björn Elmbrandt skriver i sin Palmebok .. "Intressen ? Andra kvinnor
" Dom utlandsjournalister som skrivit om mordet bekräftar bilden .
Annette Kullenberg lägger delvis skulden för Marianne Hööks självmord på en avslutad/avslöjad kärleks affär med Palme .
I Bordellhärvan uppträder Palme väldigt underligt som bara kan förklaras av att han egentligen skyddade sej själv .Eva Bengtsson , en av dom minderåriga tjejerna pekar dessutom ut honom som en av hennes kunder. Palmes dagbok togs på mordnatten av Thage Pettersson och ingick inte i utredningen. Vid tiden för mordet hade Palme ett känt förhållande med Emma Rotchild något som bekräftades av de sk. utlandsjournalisterna , något det stod mycket om i brittisk press "Hade Palme KGB-kontaker" eftersom Emmas far var kompis med alla kända intellektuella brittiska spioner .
Otrohet är även det vanligaste sättet för utländska agenter att fånga sina offer ... Ebbe Carlsson och Hans Hollme'r visste allt om alla från tiden som mullvadar och Hollme'r Säpochef under 70-talet .
Gamle Säpochefen Winje utpekade Palme som en säkerhetsrisk .
Varför är inga intresserade av privatpersonen Palme ?

Permalänk | Anmäl #8 erik satir, 2011-02-24, 18:20

Peter Ingestad,: Du menar att polisen skulle ha manipulerat ALLA vittnesuppgifterna från T-banestationen där Algerone hoppade ut på spåret? Det var väl 17-18 vittnen, om jag inte missminner mig. Verkar helt orimligt, särskilt när man läser vittnenas utsagor om Algernons beteeende före händelsen.

Uppgifterna om att han skulle blivit knuffad kommer högst sannoligt från ett missförstånd. Ett av vittnena satte nämligen upp händerna framför sig, reflexmässigt. NEEJ!, Liksom. Det fungerade ju i alla fall till 50%: Det avledde uppmärksamheten från andra uppslag, men SÄPO svalde inte betet.

Mina komentarer om kurdspåret är inte alls tendentiösa. Jag kommer inte ihåg i huvvet namnet på karln som planterade det, men kan gräva fram det. Kurdspåret fungerade väl till 50%, man man säga. Uppmärksamheten avelddes åt helt fel håll, men SÄPO blev inte intresserade.

Permalänk | Anmäl #9 Leif D, 2011-02-25, 14:24

#9 Leif, du får gärna ge mig länkar så att jag förutsättnngslöst kan pröva saken.

Permalänk | Anmäl #10 Peter Ingestad, 2011-02-25, 23:51

Tills vidare har vi tex det här:

http://abe.freeshell.org/palme/node50.html

http://www.dn.se/nyheter/sverige/ledtradar-kontrolleras-inte-av-polisen

https://www.flashback.org/t1042556

Permalänk | Anmäl #11 Peter Ingestad, 2011-02-26, 00:02

Algernon var en hedersman och när han insåg vad han deltagit i och hur djupt sörjan sträckte sig hade han sin heder att tänka på. Om han då togs av daga för att inte skvalra eller tog sitt liv för att göra det slutliga offer han kunde är kanske inte så viktigt.

Carl Algernon dog nog inte av en olyckshändelse:

1. Vad var så pressande för krigsmaterielinspektören, Amiral Algernon, att han kände att det enda rekordeliga valet som kvarstod var att ta sitt liv?

eller:

2. Vad var så pressande för krigsmaterielinspektören, Amiral Algernon, att någon annan beslöt att ta hans liv?

Mord/Självmord är inte huvudfrågan annat än polisiärt.

Vilken var bakgrunden som var så allvarlig att den ledde till Amiral Algernons död?

Permalänk | Anmäl #12 Tom Croker, 2011-02-26, 12:52

Enligt Leif D begick alltså Carl Algernon självmord genom att kasta sig baklänges framför tåget.

Förlåt, men det tycker JAG verkar helt orimligt.

Permalänk | Anmäl #14 Peter Ingestad, 2011-02-27, 09:16

Palme släcktes inte av en professionell mördare. Ett proffs hade aldrig låtit Lisbet Palme överleva. Mördarens irrationella beteende efter mordet gör att vi kan avskriva alla konspirationsteorier om utländska säkerhetstjänster, lejda mördare, poliskonspirationer m.m. Palme föll offer för en ensam och sinnesförvirrad mördare. Det borde ha stått klart för utredarna från allra första början.

Permalänk | Anmäl #15 Läderlappen, 2011-02-27, 19:42

hade mördaren uppträtt irrationellt hade han varit gripen redan på mordnatten.

Permalänk | Anmäl #16 susanna svensson, 2011-02-27, 23:51

Kan vi även avskriva alla livligt förekommande konspirationsteorier om en ensam, förvirrad gärningsman?

Permalänk | Anmäl #17 Ruben Agnarsson, 2011-02-28, 09:34

#16 susanna svensson

Att mördaren inte greps på mordnatten berodde på att polisen också uppträdde irrationellt och oprofessionellt.

#17 Ruben Agnarsson

Det är ingen konspirationsteori utan den logiska slutsatsen man kan dra om vi utgår från fakta i målet . Tillvägagångssättet liknar den undre världens interna uppgörelser. Men jag tvivlar på att Palme hade någon intim kontakt med dessa kretsar.

Mördaren hade en enorm tur. Ett av vittnena befann sig på Tunnelgatan, längs mördarens flyktväg. Tur för mördaren att denne inte ställde sig i vägen eller lade krokben. Istället valde vittnet att gömma sig och efter en stunds tvekan springer han efter mördaren. Vad hade hänt om vittnet börjat springa efter mördaren tidigare? En polispatrull i piketbil cirkulerade i närheten. Varför hade mördaren inte säkrat flyktvägen?

Ett annat av vittnena befann sig endast 10 meter bakom när det small. Hur kunde mördaren vara så säker på att denne inte skulle ingripa?

Mördaren tog enorma risker. Han började exempelvis inte springa omedelbart efter skotten utan stod kvar på mordplatsen i några sekunder innan han sakta lufsade iväg uppför trapporna. Detta tolkades felaktigt som att mördaren skulle ha varit en iskall professionell mördare.

Permalänk | Anmäl #18 Läderlappen, 2011-02-28, 11:09