"Flumskolan" hade bättre resultat än Björklunds sorteringsskola

Märkligt nog har skolan alltid befunnit sig i "kris", vilket decennium och vilken debatt man än tittar på. Men det är så den politiska debatten och retoriken fungerar: när man lyckas skapa bilden av en kris, implicerar det kraftfulla åtgärder, även om problemet i sig är betydligt mindre eller bara ett antaget problem. Till vardags brukar sådant kallas skitsnack och ljug... Jag drar alltså öronen åt mig när den politiska retoriken talar om "kris".

SLUTA MED GLÅPORD I SKOLDEBATTEN !

Så som glosorna "flumskola" och "sorteringsskola" används utgör de närmast rena glåpord. Man bör istället ta upp det faktiska innehållet i de koncept som avses.

Vänsterns reflexmässiga motstånd mot betyg verkar motiverade av långt gångna mindervärdighetskomplex, som gör att man inte kan föreställa sig att lyckas väl.

Alla bra idéer kan ruineras med dåligt genomförande av detaljerna. Beträffande betygen gör debattörerna till vänster felaktiga värderingar i flera avseenden.

Det största felet är att övervärdera betygens betydelse. Jag har anställt något hundratal personer och konstaterar att betygen inte på långa vägar speglar en persons fulla kompetens. Ordningssinne, initiativförmåga, samarbetsförmåga och självständighet är exempel på kompetens som skolbetygen inte redovisar. Sådant bedömer man på visad arbetserfarenhet och personligt sammanträffande.

Betyg i Ordning och Uppförande behövs som komplettering.

Vidare är miljön på olika skolor så olika stimulerande att elevernas talanger kommer till sin rätt i mycket olika grad. Därför är betygsnivån mindre intressant än relationerna mellan de olika betygen, som avslöjar något av den sökandes begåvningsprofil.

För ungdomar är det lika intressant att se om de klarat av något arbete vid sidan av skolan, ex.vis på somrarna.

Det är bara i den offentliga sektorn, där man klätt av chefer så mycket auktoritet, att de måste räkna ihop "meriter" med siffror, som betygen kan ha avgörande betydelse. Det är ett handikapp för offentlig förvaltning, som måste rättas till, genom att ge cheferna ansvar och betalt därefter.

I TV-programmet om skolan frågar man sig varför rektorerna inte märks i skolorna nu för tiden.

Ett annat fel är vänsterns sanslösa jagande efter likriktning och "rättvisa" samt undvikande av tillfälliga "obehag" som exempelvis inträdesprov. Därför har man infört en rent idiotisk standardisering av antagningsvillkoren för alla linjer. Ett dåligt betyg i ett ämne utan minsta inflytande på den studerandes lämplighet för en viss sektor på arbetsmarknaden kan fälla en lämplig student. Det enda rationella är förstås att varje enskild fakultet eller institution får avgöra de villkor som gäller för antagning med eller utan inträdesprov.

Till sist vill jag påtala människans inneboende reaktion på belöningar. På mina barnbarn har jag märkt hur stark deras instinkt är att anstränga sig för att klara det som är svårt: I början att gå själv, sen att gå i trappor, sen att hoppa högt och klättra i träd. Så småningom har det blivit siffror och bokstäver. Då stimuleras de av att se hur de lyckas lösa sina uppgifter.

Betyg skall naturligtvis användas för att stimulera till ansträngning och belöna för de framsteg som görs. Det är en viktig del av pedagogiken. Skickliga lärare klarar av det. Men de får inte mer betalt än ointresserade och okunniga lärare . . .

Också ett resultat av vänsterns verklighetsfrånvända idéer.

En outtalad del av "kontraktet" visade sig tyvärr vara "och vi ska se till att ingen blir bättre än någon annan; begåvningar ska hållas tillbaka i möjligaste mån".
Jag tror att mycket av skolans problem skulle kunna avhjälpas om man började betrakta skolan som vilken arbetsplats som helst, där skrik, gap, förstörelse, arbetsvägran och oförskämdheter inte är acceptabelt.

"Det stora fallet i svenska skolresultat kommer på 2000-talet."

Just det, Lena Sommestad, precis då när den storskaliga invandringen av människor som kommit till Sverige för att inte arbeta som drivits igenom av Socialdemokraterna började slå igenom på samhällets alla områden.

Vad är Socialdemokraternas lösning, att ge alla elever MVG i alla ämnen utan krav? Det vore väl "rättvist"?

De religiösa friskolorna är de riktiga flumskolorna.

Jag gick i den sk flumskolan i ett område som med råge tillhörde Sommestads väljarkår. Räddningen var en lärare som struntade i hela cirkusen och gjorde som man hade gjort förr. Hans klasser hade alltid bra resultat och motiverade elever som satt som ljus på lektionerna och tävlade i att få svara genom att räcka upp händerna. På högstadiet försvann detta skyddsnät och flummandet kröp oss direkt in på skinnet. Skolan var klassad som en av de sämsta i staden pga elevunderlaget av invandrar- och arbetarbarn. Men man fick snällt gå i skolan där man bodde. De med pengar köpte villor och därmed plats på "fina" skolor för barnen, för oss andra fanns inget val. På tre år sabbade flummeriet en hel klass. Nånting inom en dog med flumskolepedagogiken. Antagligen var det pga "Kan inte alla vara bra, kan alla vara lika dåliga"-dogmen som rådde. Vi var endast 2 som läste vidare på gymnasienivå. Kan inte Sommestad se detta är det bedrövligt. Då är det bättre hon inte sticker upp huvudet ur sanden utan tvärtom borrar ner det ordentligt.

"Vi erbjuder er en sammanhållen skola, där era barn får gå i samma klasser som barn till föräldrar med lägre utbildning och sämre förutsättningar. "

Just detta är det abslout sämsta man kan göra. Dom barn som har ambitioner störs av och bromsas av dom som inte vill/kan hänga med med. Alltså, lägre topp.
Dom som har probhlme att hänga med får inte det stöd dom behöver eftersom alla ska gå i samma klass, med samma tempo, läsa samma böcker och ha samma lärare.
Alltså sjunker även bottennivån.

Socialdemokraternas skolpolitk lyckas förena det sämsta av två världar.

Naturligtvis är det mycket bättre att dom elever som har drvi och intresse får utveckla detta utan att störas "too cool for school"-ungdommar. Och dom som behöver stöd bör få det, men också krav på att faktiskt uppvisa resutat.

Har pretendenten till Partiledarposten någon gång funderat över frågor kring mångkulturens tillkortakommanden, eller om hon är nyfiken läst Thilo Sarazins bok? "Tyskland avskaffar sig själv".

I så fall kanske hon funderat på hur stor del av problemet som beror på massinvandringen från svårintegrerade kulturer.

Men det har hon säkert inte för hon och sjukövern är inte intresserade av fakta som pekar emot paradigmet mångkulturs fördelar!

Det känns som att jag hade förväntat mig en bättre analys av tidsaspekten från en professor i ekonomisk historia. Kanske är det en bristande insikt i skolan som leder till den helt felaktiga slutsatsen om att det är de senaste årens politik som påverkar dagens skolresultat. Dagens resultat hänger helt ihop med kommunaliseringen och ett antal dåligt genomtänkta reformer som försämrat uppföljningen av skolan. Här är Björklunds politik helt rätt.

Observera dock att denna historieskrivning ger bättre argument i debatten mot Lotta Edholm. Kommunalisering förde med sig flera underliga marknadseffekter och dessa riskerar att bli förstärkta av en fri skolmarknad med många friskolor och otillräcklig uppföljning av dessa. Det är dags att bromsa utveckling mot den fria skolmarknaden men det gör socialdemokraterna bäst genom att erkänna sitt misstag från början på 90-talet. Med en bra vitbok och den gamla sloganen att kunskap är makt kan socialdemokraterna återerövra det positiva initiativet.

Jaja, låt oss tala klarspråk. Detta med "sammanhållen skola" var en av de ideologiska påbud som S till varje pris måste hålla fast vid.

Det innebar bara att begåvade barn "plugghästar" och "frökens gullegirs" och liknande fick stryk på rasterna. Inte konstigt att föräldrar som kunde placerade sina barn i privatskolor. De flesta socialdemokratiska topparna har ju gått i privatskola utan att "berikas" av barn från "icke-studievana hem".

Nu klagar man på "ökade klyftor och sämre skolresultat" men om man väljer bort de problemområden som socialdemokratin har skapat så är man tillbaka på den gamla nivån.

Dessutom börjar fallet sex år före alliansens valseger så det är rätt magstarkt att klaga på Björklund. Trots allt tillträdde han 2007.

Ja, det är ju märkligt att beskylla Björklund för saker som inträffade före hans tid.
Nu gillar jag inte heller Björklunds attityder till vad som ska "åtgärdas". Som den gamla militär han är tänker han att alla problem ska botas med fler prov, fler formulär att fylla i och mera likriktning. Alla ska marchera i takt - precis som på kaserngården. Då blir det bra.

Som det ser ut i skolan idag, med enorma disciplinproblem pga. stort inflöde av barn från främmande kulturer som inte klarar att anpassas till vår kultur, är jag tacksam över att det finns alternativ. Vi har till vårt barn valt en form av friskola som funnits i många decennier i Sverige - Waldorfskolan. Den har fungerat redan på den tiden då inga andra friskolor fanns. Här finns bland annat en kontinuitet, som inte har påverkats av de för tillfället rådande pedagogiska modetrenderna.

Fram till nu, vill säga. För nu ska militäriske Björklund lägga sig i även Waldorfskolans arbete. Egen läroplan, som Waldorfskolan haft i alla tider, ska man inte få ha längre. Och centrala prov ska det vara, trots att man inte lär in kunskaperna i exakt den ordning som sker i den "vanliga" skolan. Resultaten blir alltså inte jämförbara.

Jag tror inte alls att denna kasernpedagogik löser några problem, men det viktiga för Björklund är väl att i största allmänhet visa "handlingskraft".

Är det inte BORGERLIGA regeringar som står bakom dom senaste skolreformerna??

Så med andra ord är det högern som "misslyckats" med skolan.

Lena Sommestad är helt rätt ute. Problemet med flumskolan är att den aldrig funnits (förutom möjligtvis nu då när vi har en skolminister som systematiskt struntar i vetenskapen).

Jag började skolan på 70-talet och den var inget "flum" Den var i allra högsta grad traditionell - det vill säga ganska auktoritär och baserad på katederundervisning. Att flumskoleargumentationen är falsk kan lätt inses om man ser skolan som ett väldigt trögrörligt system. Breda pedagogiska förändringar tar normalt ett till två decennier att genomföra. Det går alltså inte att införa en "flumskola" på en eller två mandatperioder och grundskolan skapades på 60-talet.

Därför är det lätt att anta att strukturella förändringar i lagar och finansiering bidrar mer till snabba ändringar i skolresultat än nya pedagogiska koncept.

Som exempel kan nämnas den mängdlära som elever erfor under en ganska begränsad tid av sin skolgång - i mitt eget fall, endast under 2-3 år. Experimentet ebbade ut när det helt enkelt visade sig ineffektivt enbart på grund av lärarnas oförmåga att använda denna metod pedagogiskt. Men detta handlar inte om flum - det handlar om en toppstyrd och felaktigt genomförd undervisningsreform där ny metodik infördes utan förankring i lärarkåren. Mängdläran infördes nämligen i en kontext av traditionell katerdundervsining.

Ännu ett exempel: många har exempelvis gett den föregående lärarutbildningen skulden. Problemet var att den endast släppte ut lärare under något enstaka år innan den gjordes om. Man får vara ganska imbecill om man tror denna lärarutbildning har någon större effekt på skolan som system. Exemplen kan flerfaldigas.

Som en duktig men uttråkad elev i skolan gynnades jag inte alls av traditionell undervisning. När katedern blir utgångspunkt går det ofta för fort för de svaga, och för långsamt för de snabba. Detta gäller alldeles oavsett om man har nivågruppering. Varierad pedagogik i en blandad grupp är bästa alternativet (vilket faktiskt utmärker de bästa skolländerna idag inklusive Japan och Korea).

Lena Somestad pekar på just på hur skolsegregationen, som ju är strukturell och inte pedagogisk, faktiskt leder till sämre resultat. Detta är också vetenskapligt visat, både på makro- och mikronivå.

Tyvärr har det pedagogiska utvecklingsarbetet tonats ned på den politiska nivån på grund av Björklunds och andra politikers kunskapsförakt.

Segregation är väl en nåd att stilla bedja om. Tänk att som elev i grundskolan slippa bli pådyvlad socialistisk propaganda. Under 70-talet när jag gick i grundskolan var man varje skoldag tvungen att konfronteras med denna avart till ideologi. Om man under en samhällskunskapslektion om Kina började förklara vad " det stora språnget" och "kulturrevolutionen" egentligen innebar för kineserna, fick man svårt med betygen.
Nej, ordentlig segregation så att man slipper möta en sosse, om man inte måste, är något att sträva efter. Det gäller naturligtvis även kommunister och de där andra.

Alla artiklar om att "skolan är i kris, oj, ååh, oooh", som inte innehåller ordet "invandring" eller ordet "mångkultur" sysslar med att blanda bort korten, inte att prata om problemet. Så man kan börja med att söka efter de två orden och sen strunta i att slösa tid på artikeln om de inte finns.

Det enda den här artiklen bidrar med är att upplysa om att sommerstad ej är en seriös debattör.

Alla professorer kanske inte kan räkna. ". I dag börjar resultaten av en ökade segregationen i förskola och skola synas i utvärderingar och i elevresultat". De som nu går ut nian började förskolan när Göran Persson var skolminister och kommunaliserade skolan. Björklund blev skolminister 2006 och har väl knappast hunnit ändra någonting ännu, denna jättetanker som rimligtvis tar 10-20 år att vända 180 grader.

"när resurserna till skolan skars ner"... Konstigt, jag har alltid trodd att vi i Sverige har världens dyraste skola, per elev. I Finland kostar den 30% mindre och eleverna kan mycket mer. jag tycker Sommestad ska bege sig dit.

Ordet "flumskola"är ett ord som borgerligheten hittat på för att förminska vad grundskolan står för/stod för. Det finns massor av bra kommunala skolor med goda resultat.
Skolor i områden med stor andel invandrarbarn måste givetvis få mer resurser vilket betyder fler lärare och mindre klasser, stödundervisning där det behövs. Alla barn har inte samma förutsättningar och det behöver inte handla om " medelklass" eller socialgrupp si eller så. Om barn behöver extra stödundervisning ska de kunna få det. Det är här det brister när det skärs ner i kommunerna. Lärartätheten har avgörande betydelse. Resurser måste till.
Friskolor har existensberättigande endast om de kan visa att de har en specifik pedagogik som Montessori etc eller en specifik inriktning, t ex någon sport, musik eller dylikt.
Man bör inte få starta en skola som man startar vilket företag som helst, vilket görs idag. Man ser att det är affärsmässigt säkert eftersom man alltid har elevpengen med sig -- håller man ner lärartätheten ( och ger eleverna datorer istället) så gör man en god profit. Detta är inte vad våra skattepengar ska användas till.
Alla resurser måste hållas kvar inom skolverksamheten till att stärka kvaliteten - idag rinner skattepengar ut till riskkapitalbolagen som inte har något intresse av skola eller pedagogik.
Ge lärarna en chans genom att minska klass-storleken.
Arbetsmiljön förbättras då direkt för både elever och lärare - alla kan visa sin kapacitet. En bra arbetsmiljö kräver mer resurser men är nödvändig för att kvalitet och resultat ska höjas.

Så mycket är klart: Den svenska skolan har fram till Björklund ända sen mitten av 60-talet varit en skola som systematiskt har förflummats för vart år som gick. Från början var tanken att enhetsskolan (grundskolan) skulle ge en realskoleutbildning för alla. Självklart visade det sej redan under försöksverksamheten att nivån inte skulle gå att upprätthålla. Då började man införa varianter: Allmän kurs och särskild kurs i en rad ämnen - d.v.s. mindre krävande och mera krävande. Naturligtvis skulle de mindre kavalificerade poängmässigt räknas som lika goda som de kvalificerade. Sen visade det sej snabbt att majoriteten av eleverna inte ens skulle komma i närheten av godkänd i realexamensstilar (skriftliga riksomfattande slutprov) i engelska och tyska. Då skrev man om läroplanerna så inte översättning utan den mycket mera dimmiga färdigheten "muntlig kommunikation" skulle vara det som mättes. Nu var det öppet för flummet på riktigt. Grammatikkunskaper förklarades inte ha i språkundervisningen att göra. De nya lärarna hade själva aldrig lärt sej att analysera språk grammatiskt. Eleverna rotvälskade på utan språkgranskning. Huvudsaken var ju att man kunde "förstå" vad dom menade. I svenska nedgraderades den skriftliga språkfärdigheten. Läs- och skrivproblematikerna skulle ju också få fyror och femmor fast de inte kunde skriva. Där trixades det med muntliga föredrag som substitut. Andra fick filma - allt var ju en "berättelse". Stavningen blev ointressant - ordval, vem bryr sig? Va, skulle läraren vara språkpolis? Nä, för f-n. Missuppfattning av ämnet avskaffades i praktiken som diskvalificerande begrepp i Centrala proven för gymnasiet. Om ämnet skulle handla om "boendemiljö" och uppgiften ledsagades med otaliga texter om just boendemiljö, så blev ändå den som skrev om "bondemiljö" godkänd under någon förevändning som t.ex. "personlig iakttagelseförmåga" och liknande. Någon gång i den vevan avskaffades också begreppet och ordet "undervisning". Ordet "fostran" hade skippats redan tidigare. Nej ingen kunde "undervisa" någon. Det var eleven som gjorde jobbet, inte läraren, som mer eller mindre klassades som obehövlig. Då var det ju inte så petigt längre med lärarlösa lektioner. Under lärarstrejkerna gjordes reportage om elevernas egen organisation av verksamheten - naturligtvis idel success-stories. Vid ett annat tillfälle under decennierna jämställdes gymnasielärare och förskollärare. Va, skulle det vara nån skillnad på att ta hand om stora barn och små barn? Nä, nä, nä. Lågstadielärare kunde bli gymnasierektorer och kravlösheten fick en ny skjuts.Skolministern framställde förskollärarna (pedagogerna, som de nu kallade sig), som förebilder för de trista pluggskoleveteranerna på högstadiet och gymnasiet, vilka kämpade förtvivlat för att bevara en stomme av det som en gång kallades skola. Tidens jargong fick styra skolan: Samarbete blev ett sakrament. Skolöverstyrelsen gjorde en instruktionsfilm hur det skulle gå till: Genomgång i biologisalen av en växttyp. Sen organiserar sig klassen, rusar ut tiil sina cyklar och finner exempel på riktigheten i klassrumsundervisningen. Det var tjusigt och hade naturligtvis ingen likhet med verkligheten. Sådana utflykter innebar i praktiken att en elev skickades ut för att rafsa till sej någon växt medan de övriga drog ut på stan. Sen totades det ihop någon slappt skriven rapport för formens skull.
Så såg det ut fram till Björklund. Jag ser ingen anledning att bli imponerad av de framgångsrapporter från 90-talet som Sommestad hänvisar till. Vad de än mäter så mäter de ett genomsnitt. Att elever som är svaga har blivit bättre är förstås roligt. Men, för att exemplifiera: Förr kunde de bästa räkna till hundra och de sämsta till 25. Nu kan alla räkna till 50 men ingen till hundra. Hurra, vi har blivit bättre! Men man är långt ifrån den nivå som gamla realskolan och gymnasiet hade. Och jag finner det intressantare att vi har en elitundervisning på gymnasierna än att vi offrar de intresserade på jämlikhetens altare. Därför är det bra att det i t. ex. Stockholm har utkristalliserats verkliga kvalitetsskolor i gammal bemärkelse, med höga krav och studiedisciplin. Även de gymnasier med riksintag för intresserade "plugghästar" t. ex. i fysik, matematik, historia m.fl. ämnen ser jag som ett steg i rätt riktning. Men flumpedagogiken kan ju tillämpas på dem som inte strävar dit.

Får man litet försynt påpeka att de senaste läroplanerna togs under borgerliga regeringar?

Åke Svensson.
I skolfrågor var det alltid vänstern som hade initiativet. När det var dags för en ny läroplan så var det redan för sent att vända atlantångaren. Man får inte heller glömma att denna flummisering inte minst var en personell/facklig maktförskjutning. TCO- grupperna framförallt profiterade på lgr 69 och framåt och på lgy dito. Ingen regering ville stöta sig med dessa grupper. Ju mer läroplanerna betonade de sociala målen desto större möjligheter för ämnesmässigt inte lika kvalificerade att avancera i skolväsendet. Fredsundervisning och liknande flum gav goda avancemangschanser till de påpassliga. Sådant var under flummeriets storhetstider mycket intressantare än seriösa studier, vilka hänfördes till den gamal förtalade pluggskolan och föraktade katederpedagoger. Nej, då var det Lärare för fred som gällde och favoriserades av höga chefer i Skolöverstyrelsen.

lena flumskola utvecklades från flumlärarutbildning vilket tar några år att byta ut hela lärarkåren, detta gäller naturligtvis börklundsskola också, den lärarutbildnigen har ju inte ens börjat än. alltså finns det inga möjligheter att idag jämföra.

att sedan diskutera skola och skolresultat utan att diskutera invandring är naturligtvis en omöjlighet.

#23Gunilla Madegård.
Sven-Eric Liedman är en auktoritet som även jag har stor aktning för och vilkens kunskapssyn jag delar. Frågan är om någon vettig människa egentligen kan se något alternativ till den kunskapssynen. Men vi diskuterar här hur staten med sin lagstiftning skall åstadkomma den typen av kunskap. Riksdagen sitter inte i katedern utan utstöter fjärran rop om färdriktningar. Dessa står i skollagen. Utifrån denna utarbetas läroplanen, även den ett "fjärran rop" dock en aning närmare katedern. Sen sipprar Riksdagens intentioner ned till katedrarna via ett träget studiearbete där många vill vara med och tolka andemeningen i sin favör och sin smak. Jag menar att läroplanerna har gett alltför stor möjlighet för pedagogiska charlataner att hantera frågan om kunskap så att bara frågetecknet var kvar. Vad är kunskap? - Ja, säg det! Då är det bäddat för flum.
Björklund försöker precisera och konkretisera undervisningsmålen med nationella prov och "exakta" betygskriterier. Eleven har också rätt att få veta "exakt" vad hon måste prestera för att få mvg. Naturligtvis leder det sen till prov som är specialsydda för dessa "exakta" krav. Så du har rätt, den bittra konkurrensen om att kvalificera sig till åtråvärda högre studier förhindrar också en Liedmansk kunskap. Men trots detta väljer jag Björklund framför Ylva Johansson. Ylvas skola gav å ena sidan utrymme för pedagoger som du, engagerade och drivande men den möjliggjorde också ett omfattande låt-gå-flum. Björklunds skola ger läraren en viktig roll och gör det svårare för skolan att låta allt bara rulla på.

Lena Sommestad uppvisar en skrämmande okunnighet om den svenska skolans historia under de senaste decennierna. 1970-talet inleddes med att Olof Palme deklarerade att de "duktigaste eleverna" inte skulle tillåtas att gå fram i egen takt eftersom detta skulle "öka klyftorna"! - 70-talet hade en mängd andra fluminslag.
En utredning om betyg kom fram till att - om skolan skall betygsätta eleverna är risken stor för att kunskaper och färdigheter blir det viktigaste! -- När socialdemokraterna kom tillbaka till regeringsmakten 1982 hade Olof Palme tänkt om - kanske under inflytande av sin gamle mentor Tage Erlander. Palme övertalade den gamle folkbildaren Bengt Göransson att bli skolminister. Göransson gjorde mycket för att få bort den svenska skolan från de värsta villospåren. Bland annat ryckte han upp matematikundervisningen och får tillskrivas förtjänsten av att svenska elever på 90-talet inte längre låg i botten utan i mitten vid internationella undersökningar. Att Sverige skulle ha legat i topp har Lena Sommestad missuppfattat. Bengt Göransson har själv vittnat om sin tid som skolminister och sagt att han inte hade tillräckligt stark ställning i partiet för att kunna vända utvecklingen. Han kunde bara hejda och bromsa färden i utförsbacken där en hel del borgerliga var medlöpare. I slutet av 80-talet blev Bengt Göransson avsatt av sina egna efter uppvaktningar av bl.a. TCO. Han ersattes med Göran Persson från Katrineholm. Nu blev det snart full fart i utförsbacken igen. Skolan kommunaliserades, en ny gymnasiereform som gjorde gymnasiet till förlängd grundskola genomfördes. En ny lärarutbildning,med till stor del gemensam utbildning för gymnasielärare och förskollärare och med kraftfull nedtoning av ämneskunskaper drevs igenom.
Skadeverkningarna av reformerna under Göran Perssons tid kommer undan för undan i dagen. Det kommer att ta mycket lång tid att vända utvecklingen. Vi får hoppas att Jan Björklund och hans medhjälpare får fortsätta med stöd av vettiga och kunniga socialdemokrater. Lena Sommestad har med ovanstående artikel visat att hon inte är en av dem,

# 28
Avsikten med mitt inlägg var i främst att påvisa den stora okunnighet Lena Sommestad uppvisar i sin artikel. Historieskrivningen blev kanske lite väl kortfattad, men förhoppningsvis tillräcklig för att påvisa denna okunnighet. Har skrivit flera artiklar om skolpolitik på Newsmill där resonemang och historieskrivning är utförligare.