Nya vägar till kunskap

Om nu utbildning är avgörande för att lyckas med ett samhälle, hur kommer det sig då att det är växande problem. Att de växer råder ingen tvekan om, men problemet är nog att man hellre blundar än erkänner att något brister.

Genom åren har jag arbetat med de flesta grupperna, men vill här framför allt fokusera på de unga. En grundfråga jag har till vuxna som orkar stanna upp en stund är:

"Har du själv varit barn? Vad önskade du då från vuxenvärlden?"

I dessa frågor och i svaren blir det genast klart att samma behov och samma brister finns idag som förr. Problemet är att man "glömmer" detta och fortsätter driva på precis lika illa som förr OCH hoppas att det ska fungera ändå. Albert Einstein hade en bra definition på galenskap:

"Att göra på samma sätt om och om igen, men ändå förvänta sig ett nytt resultat!"

De unga har fått ta hela smällen och det pratas om "hårdare tag" i skolan som lösning, främst av en skolminister som är f.d. yrkesofficer. Där symptomen syns (hos de unga) läggs också hela ansvaret. Alla vill helst glömma att de ungas tillstånd har en orsak, det blir lättare att känna sig skuldfri då. Ändå vet alla att:

"Barn gör inte som föräldrar säger utan som föräldrar gör!"

Tillbaka till utbildning, så sker den övervägande med teori, teori och åter teori. Inom områden som ska förvalta unga, sitter lärare, handläggare och andra, med några års teori utbildning bakom sig. Dock saknas i stort riktig utbildning i pedagogik och framför allt kan vem som helst läsa in kurser och tenta av utan att det tas hänsyn till hur kompetent denne är som person!

I mitt arbete, som baseras till 90% på erfarenhet, möter jag teoretiker som vill tro sig veta allt, men i skarpa lägen blir rädda och flyr undan. För att känna sig trygg i sitt värv, använder sig teoretikerna av strikta regelsystem och regelbundna planeringsmöten. Prova gärna att få tag på en handläggare för unga på socialförvaltningen, så är risken stor att denne "sitter på möte".

Genom åren har jag sett hur unga råkat mer illa ut när de sökt hjälp hos myndigheter. Handläggare har lutat sig mot regelsystemet istället för att se det bästa för den unga. Ibland med katastrofala resultat som följd. Vi har även i media läst om just sådana situationer, där myndigheterna orsakat större skada genom ett galet agerande. Eller ännu vanligare; genom att låtsas som inget hänt och då undvikit att agera. Albert Einstein hade en annan devis:

"Erfarenhet är kunskap och resten enbart information"

När jag frågat vuxna som arbetar med barn, vad de minns bäst; det de läst i böcker, eller det de själva upplevt, blir svaret klart. Alla vet att egen erfarenhet är den kunskap som ger mest lärdom. Trots att vi skulle kunna arbeta med att mer fokusera på erfarenhet och upplevelser ur våra egna liv, blir ändå andras teorier om det som är "sant" viktigare.

Om vi tittar in i skolan, vet vi alla som gått i skolan att det är mycket lite av det vi fick läsa in, som vi minns idag. Hur många skulle klara av ett prov idag? Om vi listar de brister som finns, kan vi kanske få ut vad som vore bättre vägar att gå:

• Vi är alla unika, men teoriinlärning ska ändå se exakt lika ut för alla
• Teori glöms bort fort, medan upplevelser består i minnet - ändå saknas upplevelseinlärning
• Alla vet att det system som rullar idag inte fungerar, men ingen tar tag i att prova nya vägar
• Akademiker och teoretiker sitter med enorma motstånd och ovilja till förändring. De som har erfarenhet ses som ett hot
• Inom Lärarhögskolan påstås pedagogik och eget tänkande gälla, men i praktiken finns detta inte
• Genomgående tas mycket litet hänsyn till personlig förmåga och kompetens. Om du klarar av att läsa in teorin, räcker det
• De som styr politiskt är genomgående teoretiker och få är de som själva upplevt det de ska styra över
• Skolan och samhället får ta för mycket ansvar för barnens utveckling. Man undviker för mycket att kräva föräldrarnas intresse och ansvar
• Handläggare inom bl a sociala myndigheten, är enormt konflikträdda och undviker då konfrontation med problem
• Människor med mycket erfarenhet och förmåga släpps inte in med sin kunskap, utan negligeras av de styrande, då de påminner om de brister som finns hos teoretikerna

För att rätta till problem, behöver man göra i princip tvärtom. Alla vet om vad som är sann kunskap och ingen har svarat att teori är mer minnevärt än erfarenhet och upplevelser, när jag testat frågan genom åren. Trots att vi vet vad som är bäst, finns en ovilja att göra just detta. Det finns för mycket rädsla och motstånd som styr och med de drivkrafterna går det inte att få ett gott resultat.

Insatser som behöver göras är inte speciellt svåra. Egentligen handlar det inte om att riva något gammal och ersätta med helt nytt. Tvärtom handlar det om att lägga in mer flexibilitet och öka tiden för insatser som höjer kvaliteter som självkänsla och samverkan:

• Inom alla utbildningar ska teorin vara en ram, men inte hela kunskapen. Istället ska den personliga känslan och erfarenheten vävas in i utbildningen. Genomgående förstärka utbildningar med bild, ljud, praktisk träning. Inslag av träning i personlig utveckling ger också stora resultat. Detta innebär träning i närvaro, som nu är bevisat givande för minnesdelarna i hjärnan.
• Öka tiden i skolan för Livskunskap med erfarna och inspirerande lärare. Att från grunden hjälpa de unga till självkänsla, empati och samverkan, ger en trygg fortsättning i livet. Grunden är träning i förmåga att kommunicera och där måste de vuxna visa vägen.
• Ställa krav på bredare kontaktyta mellan skola och hem. Föräldrarna väljer att skaffa barn, formar dem absolut mest och därför kan inte ansvaret läggas på skolan helt och hållet.
• Bredare spektrum i utbildningen, där alla får arbeta mer med att hitta svar på olika vägar. Då vi alla är olika och lär oss lättast på olika sätt, så blir en kombination av bild, text och ljud, förstärkande i inlärningen.
• Inom Lärarhögskolan gäller samma sak, där de ska tränas till verklig pedagogik och ges tid att tränas som personer. För att stötta barn i deras självkänsla, krävs att de vuxna har det de ska lära ut.
• Sammantaget ska upplevelse och erfarenhetsträning införas inom alla områden som handlar om utbildning. Inlärning sker då snabbare, djupare och mer minnesvärt.
• I framför allt arbete med unga, behöver tydliga ramar finnas och samsyn/verkan mellan alla vuxna. Att träna unga i samverkan tidigt ger dem också ansvar och villighet att delta i det de själva varit med om att skapa.
• Genom gående ska alla som arbetar med människor, tränas i förmåga till kommunikation, stress/konflikthantering och coachande förhållningssätt.

Frågan är inte om, utan när dessa insikter om nya vägar accepteras. Historiskt har förändringar tenderat att accepteras först när förluster och smärta blivit alltför stort. Kan det vara dags att vända negativa trender tidigare än så. Detta kostar då mindre och den mänskliga kostnaden behöver inte bli onödigt stor.

Lennart Matikainen (35 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/33261

2 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Intressant ämne, men dels saknar du tes, saknar faktaunderlag, saknar kunskap om både lärarutbildning och situationen i skolan, hänger inte med i pedagogisk forskning och dessutom är inlägget illa skrivet. Några intressanta tankar dock.

Permalänk | Anmäl #1 Mattias Hamberg, 2011-02-21, 08:55

Mattias: Nu sköt du dig själv i foten! Att påstå att jag saknar kunskap är märkligt, då jag sedan 20 år har arbetat in mot ca 70 skolor, jobbar som lärare själv i Livskunskap, intervjuat elever på Lärarhögskolan under 4 år samt föreläst och mött flera tusen unga, lärare, rektorer, skolchefer etc. Jag har arbetat som konsult mot flera sociala myndigheter och framför allt arbetat med ungas behov sedan starten. Jag har varit med på otal med möten på kommunkontor där mötena enbart varit slöseri med tid och inga planer framåt i ageranden. Dessutom har jag varit och tränat personal som hanterar unga sedan 1997. Det jag skriver är samlad info OCH erfarenhet direkt från de aktuella områdena. Så frågan är hur mycket erfarenhet du själv talar ur?

Permalänk | Anmäl #2 Lennart Matikainen, 2011-02-21, 14:53