Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv
Publicerad: 2011-02-19 11:02, Uppdaterad: 2011-11-02 15:11
Moderater sätter jobb, utbildning och sysselsättning i centrum i stället för varaktigt bidragsberoende. Alternativet till vår politik mot fattigdomen är en utbyggd bidragspolitik, som förespråkas av S och V. Det är anmärkningsvärt hur traditionalistisk de är, med drömmar tillbaks till 80-talet. Det skriver Bo Sundin, ordförande för Rinkeby-Kistas stadsdelsnämnd (M).
Bo Sundin (m)
Ordförande
Rinkeby-Kista stadsdelsnämnd
Moderaterna och Allianspartierna har sedan 2006 satsat på jobbpolitiken. Vi betonar vikten av att alla ska ha möjlighet till ett jobb och en egen försörjning, där man kan leva på sin lön. Med flera människor i arbete så minskar också antalet fattiga personer. Vi bedriver idag en bra framtidsinriktad integrationspolitik, som sätter människan i centrum. Varje medborgare som övergår från arbetslöshet till arbete skapar ytterliggare nya arbetsplatser och ger ett rikare samhälle. Vi moderater sätter jobb, utbildning och sysselsättning i centrum i stället för varaktigt bidragsberoende.
Genom ekonomiska incitament för personer med försörjningsstöd att övergå till arbete stimulerar vi fler att vilja pröva steget till arbete. Det är min uppfattning att de som har uppburit ekonomiskt bistånd under en längre tid också ska få en möjlighet till egen försörjning och detta kommer då även att kunna minska barnfattigdomen i Stockholm.
I stadsdelar som Rinkeby har barnfattigdomen minskat från strax över 70 procent år 2000 till strax över 50 procent 2008. Ensamstående med barn och familjer där båda föräldrarna är födda utomlands är överrepresenterade i denna grupp. Vi ser också en tydlig koppling mellan arbetslöshet och psykisk ohälsa och att barnen tyvärr är de som drabbas värst. Jag tror emellertid att när vi får siffror från åren 2009 och 2010 med en begynnande högkonjunktur så kommer barnfattigdomen att minska ytterliggare.
För mig är det viktigast att allt fler får jobb och därmed kan försörja sig själva. Det viktiga är faktiskt att fler går från utanförskap till egen försörjning även i ytterstadsområdena. Vi ser positiva tecken på att det går åt rätt håll i hela Stockholm.
Många av dem som uppbär ekonomiskt bistånd har barn. För att bygga långsiktig trygghet för barnen måste vi sänka alla de trösklar som idag finns för att återgå till arbete. Vinsten blir dubbel, dels förbättras den ekonomiska situationen för familjerna genom att de får behålla viss inkomst av vad de tjänar. Samtidigt får de också värdefull erfarenhet av arbetsmarknaden. Arbetet mot barnfattigdom måste därför fortsätta. För det är genom god utbildning och egen försörjning som vi kan bygga fler trygga generationer för framtiden.
Stockholms stad har ett framgångsrikt arbete för att få människor med försörjningsstöd tillbaka till arbete genom Jobbtorgen. Tack vare Jobbtorgen har över 10 000 personer lämnat bidragsberoende. Vi ser dock stora utmaningar med den grupp som har bristande arbetsförmåga kombinerat med ett långvarigt bidragsberoende. Med en ekonomi på uppgång gäller det nu att på rätt sätt rusta människor i utanförskap för att de ska ges möjlighet att ta klivet in på arbetsmarknaden.
Förvärvsfrekvensen och företagandet ökar, arbetslösheten och sjukskrivningarna minskar. Satsningar som Jobbtorg Stockholm och Järvalyftet har gett resultat. Och trots den ekonomiska krisen är skillnaderna i arbetslöshet i några fall mindre idag än de var 2005. Särskilt gäller det ungdomsarbetslösheten.
I linje med det kommer praktikplatser och sommarjobb att vara viktiga verktyg. Utan att föregripa den utredning om funktioner och arbetssätt för arbetsmarknadsenheten som pågår är min vision att enheten i första hand ska fokusera på ungdomar, personer som uppbär försörjningsstöd och på invandrare.
I arbetet med att hitta praktikplatser är det viktigt att samarbetet sker brett. Med den nya arbetsmarknadsnämnden i Stockholm ges möjligheten att samla alla krafter för att tillsammans med andra aktörer och myndigheter kunna stärka arbetslinjen ytterligare. Insatser för att den enskilde ska bli självförsörjande har hög prioritet. Där är lärlingsplatser med yrkesutbildning en viktig del. Genom Järvalyftet och Stockholms Hantverksförening har Järva lärling startats med lärlingsplatser och yrkesutbildning för ungdomar, samt att vi investerar 50 Mkr under 3 år i Merit.nu för yrkesutbildning och utbildning av 100-tals ungdomar.
Det främsta receptet för att minska inkomstspridningen handlar om att få fler att gå från bidrag till arbete. Ingenting bygger klyftor så mycket som arbetslöshet och utanförskap. Därför är ytterliggare jobbskatteavdrag utöver vad som aviserats i det borgerliga valmanifestet önskvärda. Förslagsvis bör de även fokusera mer på att få ner marginaleffekterna för att gå från ekonomiskt bistånd till arbete genom att höja skatteavdragets "golv", det vill säga det lägsta beloppet som man genom förvärvsarbete kan tjäna utan att överhuvudtaget betala skatt.
I takt med att arbetslösheten och utanförskapet minskar kan vi också räkna med att inkomstskillnaderna minskar. Slår prognoserna in på 5 procents öppen arbetslöshet 2014 (vilket motsvarar 3 procents arbetslöshet enligt de gamla beräkningsgrunderna) samt en nästan halvering av utanförskapet i jämförelse med 2006 kommer därmed inkomstklyftorna att minska.
Vi har på Järva en stor ung befolkning med Sveriges mest internationella befolkning med rötter från stora delar av Världen. En veritabel smältdegel av kulturer, språk, handel och forskning gör området till en blommande stadsdel exponerad till de internationella nätverken och globaliseringen. Mångfald och integration är bland annat att ta tillvara och dra nytta av de mänskliga resurserna som finns här både på arbetsmarknaden och i samhället i stort.
Full sysselsättning är Svensk politiks honnörsord. Sänkta inkomstskatter och billigare tjänster har förvisso gjort att fler har tillåtits leva av egen kraft och förmåga. Om de som står längst från arbetsmarknaden ska ha en bättre chans att någon dag kunna försörja sig på det de kan bidra med, krävs aktiva framåtriktade insatser för att få fler i arbete.
Alternativet till vår politik mot fattigdomen är en utbyggd bidragspolitik, som förespråkas av Socialdemokrater och Vänstern, med bland annat högre ersättningar i sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen. Vi kan se de gamla förslagens återkomst i deras nya förslag med ökat bidragsberoende. Men förvånansvärt lite av nytänkande och kreativa lösningar finns om hur S ska skapa förutsättningarna för fler jobb. Det är snarare anmärkningsvärt hur traditionalistisk de är, med drömmar tillbaka till 1980-talet och med nya skattehöjningar om de får bestämma.
Så är förutsättningarna i ett av världens rikaste, mest ekonomiskt utjämnade och högst beskattade länder.
Rädda barnen larmar om barnfattigdom i Sverige. 220 000 barn lever i fattigdom, enligt organisationen.

Oärligt att påstå att fattigdomen ökar i Sverige

Orimligt kräva medhavd matsäck av fattiga barn

Barnfattigdom handlar inte om inkomstskillnader

Rädda Barnen prioriterar omfördelning framför barnens bästa

Konsten att trolla bort en kvarts miljon fattiga barn

Det finns ingen barnfattigdom i Sverige

Vi ska halvera barnfattigdomen till år 2020

Så kan barnfattigdomen i Malmö motverkas

Barn far illa av inkomstklyftorna i Stockholm

Kommunens dagisregler bidrar till barnfattigdomen

Medielogiken gör att barnfattigdomen faller i glömska

Dagens fattiga barn ser inte ut som Kulla-Gulla

Fattiga barn gynnas inte av groteska överdrifter

Båda blocken är skyldiga till ökningen av barnfattigdomen

Tidningarnas eländesskildringar om barnfattigdom provocerar mig

Rosencranz måste se att också barn är individer

Alla barn har rätt att känna trygghet

All inclusive-dagis ett recept mot barnfattigdom

Bara fler i arbete kan minska barnfattigdomen

Höj gärna underhållsstödet, men blås inte upp statistiken

Barnfattigdom ska inte bara mätas i kronor och ören

Den överklass som ifrågasätter barnfattigdom har aldrig upplevt fattigdom

Rädda Barnen och media vilseleder: Barnfattigdomen minskar bland svenskar och invandrare

Borgerliga regeringens fel att barnfattigdomen ökat

Dags att sluta ta från fattiga och ge till rika

Man måste inte vara hungrig för att vara fattig

Inga barn går hungriga i Sverige

Barnkonton skulle rädda fattiga barn

Släpp prylfixeringen i fattigdomsdebatten


Höjt stöd till barnfamiljer minskar incitamenten att försörja sig själv

Alliansens fattigdomsfälla för förortskvinnor

Arbetslinjen göder barnfattigdomen

Sluta låtsas bli förvånade över att det finns fattiga barn i Sverige

Fattig-Sverige riskerar bli grogrund för politisk extremism

Mer hjälp krävs till de fattigaste familjerna

Krav på ständig ekonomisk tillväxt skapar ett dysfunktionellt samhälle

Regeringen värnar inte de fattiga barnen
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




23 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Barnfattigdomen har ökat under Alliansens styre. Skolan har havererat under Alliansens styre. Och den enda som bär ansvaret för det är Alliansen.
The neo liberal whip is lashing out on the backs of the unemployed. It’s wearing us out with it’s constant accusations – claiming that people are too lazy to get a job, or that union influence on labour politics is keeping them out of work! The unemployed are being used as a brick in a game to keep wages down, portrayed as an embodiment of weakness and lack of initiative. Not fit for work and yet a willing spare part as we race to the bottom.
Jag håller med, att ökade bidrag skulle sänka motivationen till att söka och få jobbet. West gör hela tiden biståndsinsatser till Afrika. lever de bättre? Nej, de blev beroende av bidrag och misslyckas att utveckla infrakstrukturen och skapa flera jobbplatser.
Vänster är inte kapabel att arbeta fram ett konstruktivt förslag som skulle kunna leda till ökade välfärd. Deras politik i sista 20 år är att tillfredställa intressen av armeniska lobbyn, därför har de skapad tillsammans med soc-dem och miljö- partister 761 dokumnet ägnade år Armenien. De har helt enkel inte tid att tänka på svenskar som betalar deras lön.
Hittlis har ni, moderater, klarad väldig bra alla ekonomiska utmaningar. Självklart, det ska finnas alltid sådana, som kritiserar er, för att de inte vill jobba och vill leva på bidrag. Å andra sidan, ska alltid finnas folk, som inte vill betala höga skatter p.g.a. den första gruppen.
varje ny arbetande skapar fler arbetsplatser åt andra och hela samhället vinner.
Peter, skolan havererad för länge sedan, på den tiden när soc-dem styrde. Läs gärna äldre PISA rapporter. Det var hela tiden för mycker uppmärksamhet åt brokiga barn och andra barn som hade kapacitet och vlja att läsa, uppmuntrades inte av skolan och var i skuggan.
Moderater försöker att reparera den skadan och det är en lång bit kvar
Du säger att folk är inte lat, det har du rätt i, inte alla är lata och de icke-lata ska säkert vara lyckliga över moderaternas ansträngningar att skapa nya möjligheter att få jobb
Sen när blev det arbetslinje att låta hundratusentals människor utan arbetsförmåga invandra? Slummen växer och Moderaterna står med armarna i kors och tittar på.
S+V förespråkar mer utbildning och att endast arbeten "högt upp på värdeskalan". Samtidigt tränger sig långtidsarbetslösheten på och till sist skall den motverkas av lönebidrag eller någon variant av "medborgarlön". Att utbilda upp alla till gymnasienivå är gigantiskt och i verkligheten helt orealistiskt. Återstår jobb, som inte kan försörja vare sig den enskilde och ändå mindre en familj. "working poor" heter det och så ser det ut i Världen och vi är den del av Världen, den har kommit till oss, så varför skulle Sverige skilja ut sig?
#3 samuel, den "havererade" skolan under Socialdemokraterna var en av världens bästa skolor. Det vore befängt att jämföra den med Moderaternas skola.
Moderaterna har medvetet havererat skolan. Deras förebild är USA, var man har ett fåtal elitskolor och en undermålig skattefinansierad skola. Amerikas klassamhälle är Moderaternas förebild. Och då klassresor är mycket ovanligare i USA än Europa så pratar vi i praktiken om ett kastsamhälle.
Den största problemet till barnfattigdom är strutkurell rasism som högern är tysta men starka anhängare av (vi minns alla hur rasistiska moderater är i Uppdrag granskning). Om alla har rätt till att få jobb av kompetens hade arbetslösheten och fattigdomen i vissa stadsdelar minska markant. Idag är tyvärr din religion, hudfärg och brytning en stor tröskel till att en stor del av våra medborgare har det svårt.
Bidragen är inga problem. De behövs för att stärka de fattigaste och de som har det svårt. Sverige är rikt land och har råd att betala en hygglig standard för alla. Djursholm och täby kan betala mycket mer i skatt. De lever lyxliv på andras bekostnad.
Bo T, kom igen nu?! Du är ju hyfsat sund då det gäller Israel, men här tycks du ha tappat allt? "Hundratusentals människor utan arbetsförmåga"?!! Skämtar du? Problemet är väl för sjutton inte att folk saknar arbetsförmåga, snarare att politiker och fackföreningar hindrar dem från att arbeta.
Varken du, jag eller någon annan har någon moralisk rätt att tala om var folk ska bo och arbeta. Du har en rätt att bestämma vad eller vem du ska betala för eller inte, men om folk vill komma hit och jobba så är det inte din eller min sak, lika lite som att någon bör ha åsikter om du eller jag skulle flytta till Tyskland eller Thailand och bo och arbeta.
Sen håller jag med dig om att moderaterna till viss del står med armarna i kors. De borde vara konsekvent liberala i sina förändringar, men eftersom många väljare fortfarande är fast i den socialdemokratiska världsbilden och historiebeskrivningen så måste de väl ta denna omväg för att få folk att förstå att välstånd skapas genom ekonomisk frihet.
Peter H:
Se saker ur ett något större perspektiv än fyra år, snälla. Om du ser på Sverige och världen i ett längre perspektiv och jämför de länder som genomfört socialistiska idéer jämfört med de länder som i högre utsträckning respekterat äganderätt och frihandel, så ser du att det finns ett visst, ganska stort, samband mellan marknadsekonomi och välstånd.
Sen kan jag hålla med om att det finns brister, och att svenskarna kunde vara ännu rikare, men så länge vi har en politik som förhindrar sådant, som straffar rikedom och strävar efter ekonomisk jämlikhet så är det nog svårt.
Allt prat om att alla måste klara sig själva, är naturligtvis en god tanke. Frågan är dock om alla har förmågan att klara sig själva i ett allt mer individualistiskt samhälle. Eller kanske snarare, om alla har samma förmåga och förutsättningar att klara sig i en allt mer individualiserad konkurrensen. Kanske är det här skiljelinjen går mella rött och blått. En skiljelinje som gör att man diskuterar barnfattigdom i generella termer i stället för att se till det enskilda barnets utsatthet.
Alla är helt överens om att eget arbete är det bästa sättet att leva på.
Men alla är uppenbarligen inte överens om hur lite livskvalitet de som inte har ett arbete kan klara sig med. Även med Alliansmålet 5% arbetslösa är det ju en ansenlig mängd människor och en ansenlig mängd barn som har fattiga och modlösa föräldrar.
För ett fattigt barn är det liksom inte mycket tröst att grannungarna fått det lite bättre.
Det är nog det jag tycker mest illa om med marknadsliberaler. Dom tänker som rasister, att alla är identiska med sin grupps mest karaktäristiska egenskap, att genomsnittet är det enda som räknas, att den som är ett undantag inte finns. Statistiskt sett.
Socialliberalen John Rawls hade rätt. En människa utrustad med moral och empati väljer det samhälle han skulle vilja ha om han av en ödets slump hamnade i den lägsta positionen.
G-son#10
Du fortsätter med att ställa Alliansens ökande klassklyftor mot socialism. Det är verkligen att göra det lätt för sig eftersom det inte finns något riksdagsparti som vill avskaffa marknadsekonomin.
Om du istället jämförde utvecklade industrialiserade demokratiska marknadsekonomier med varandra skulle du se att de med minst inkomstskillnad, störst gemensam sektor och störst skattemässig transferering mellan rik och fattig är mest välmående.
Sundins skriverier om regeringens arbetslinje kontra oppositionens bidragslinje är ett återkommande mantra som upprepas gång efter annan. Men påståenden blir inte sannare bara för att de upprepas ofta och med stor frenesi.
De verkliga "bidragstagarna" finner vi i Danderyd, Vellinge och Långedrag där ränteavdragen på belånade bostäder är som störst. Ränteavdrag är ingenting annat än samhällssubventionerat boende.
Sundin och hans likasinnade förvanskar snart sagt alla förekommande begrepp i debatten. Utbetalningar ur försäkringssystem är inte bidrag. lika lite som villaägare blir "bidragstagare" när de får ersättning från Länsförsäkringar vid vattenskada. Den så kallade arbetslinjen befrämjar inte arbete bara för att sjuka och arbetslösa blir fattigare. Inte heller blir ett parti ett arbetarparti bara för att man får för sig att kalla sig så.
Man häpnar över artikelförfattarens skamlöshet! Här har de rika skott sig på folk i alla tider. Aldrig betalt för sina ombyggnader för sina hus, städerskor, tv-licenser, anlitat de bästa advokater som man kan för att slippa betala skatt mmmm! Och så angriper man en liten grupp som har fått en liten skärva av vad arbetare slitit ihop i de slimmade organisationer som finns idag. Bemanningsföretag svämmar över på den s k marknaden, dumpar löner. Hur vill ni ha det i Sverige e g? Vem ska till sist betala i vårt samhälle för den trygghet som vi alla vill ha. Ni vet inte vad ni skriver om. Er verklighet är långt ifrån den vardag folk lever i idag. Bra vore om Bo Sundin började arbeta på ett bemanningsföretag, blev sjuk, utstämplad ifrån A-kassa, utkastad ifrån Försäkringskassan, blev tvungen att låna ifrån vänner. Socialbidrag får man inte om man har bil, bostadsrätt, villa mmmmm.
Som norrlänning kan man ju bara inte fatta att människor med näbbar och klor håller sig fast i storstädernas absurda kostnadsnivåer för boende, transporter mm. Det finns en fungerande värld även utanför storstadsområdena, med arbeten och bostäder till rimliga kostnader. Om man inte har råd så får man väl i någon mån rätta mun efter matsäcken, även om jag förstår att utförsäkring är en oerhört tuff situation? Kanske flyttströmmarna borde gå ut från dyrområdena till billigare ställen, ställen som kan erbjuda bättre livskvalitet till en lägre kostnad?
Gällde detta inlägg verkligen barnfattigdom?
Allt jag läser är hur man ska lösa föräldrars utanförskap, men ingenting om hur man ska lösa barnets situation.
Och samma sak i kommentarsfältet.
Inget om hur man faktiskt löser problemet med barnfattigdom, bara allmänt pajkastande om skola hit och socialism dit.
Jisses, att folk kan missa ämnet ibland förstår jag, men detta är ju löjligt.
#10 John G-son, det tog Moderaterna endast fyra år för att haverera den Svenska skolan. Hur många generationer ska vi behöva offra på det nyliberala altaret innan ni säger att nog är nog?
Resten av ditt inlägg är en halmgubbe. Socialdemokraterna respekterar äganderätt och frihandel.
Och där finns ett klart samband mellan högt välstånd och höga skatter. Högavlönade tjänar på låga skatter. Lågavlönade tjänar på höga skatter. Fast det vet alla.
Rädda Barnen har förtjänstfullt lyft fram barnens utsatta situation i en familj somlever på den ekonomiska marginalen. Många av dessa barn lever i familjer med en "enastående" mamma som kämpar för att få vardagsekonomin att gå ihop. Jag väljer att kalla denna mammä för enastående istället för ensamstående. Hon är vardagshjältinnan som mot alla odds; ofta låg lön, en fd make, sambo som abdikerat från sin papparoll försöker att fullfölja sitt ansvar som förälder. Dessa barn är lojala i den ekonomiska situation som de lever i; avstår från idrottsdagar, fjällresor, semester mm av den för många själklara sk "guldkanten" i tillvaron. och skriver uppdiktade historier om det fantastiska sommarlovet i skolans första uppsats vid höstterminsstarten.
Bo Sundin styrker sina argument om barnfattigdom med statistik.
Men Sundin anger ingen källa för sin statistik - detta är ytterst oseriöst och demokratifientligt.
Vi ser även hur Sundin rapporterar om att inkomstklyftor kommer att
minska. Man kan inte annat än anta att Bo Sundin medvetet ljuger. All seriös statistik pekar på det rakt motsatta förhållendet; vi har idag siffror som börjar påminna om samhället på 1950, och 60-talet. Vi börjar idag få en ny mycket rik relativt stor grupp i Sverige, samt en relativt stor grupp med fattiga, eller utslagna.
Under de senast åren har 10-tusentals människor slagits ut från försäkringssystem, och a-kassor. Dessa är idag en grå massa som inte syns i statistiken. På så sätt har den Moderata politiken också kunnat putsa på sina siffror. Om man slår ut människor utanför systemen; ja, då blir de osynliga i statistiken.
Man bör också kommentera i sammanhanget att många människor som får bidrag för att komma in på arbetsmarknaden; lever idag på ersättningsnivåer långt under socialbidragsnormen. Men detta vill Moderaterna helst inte diskutera. Sanningen får inte komma fram.
För 30 år sedan ville även de borgerliga partierna ha bidragspolitik, och även senare. Eftersom bidragspolitiken sågs som ett nödvändigt ont; ett sätt att justera övergripande inbalanser i samhället. Bo Sundin gör sig skyldig till historieförfalskning när har diskuterar bidragspolitikens förflutna. Moderaterna har idag helt rätt när de säger att bidragspolitik inte är något bra; i ett jämlikt samhälle behövs inte bidragspolitik. Men Moderaternas dolda agenda i politiken är tydlig - den syftar till att öka klyftorna, de ekonomiska, sociala och geografiska. Moderaterna har valt den mörka politikens väg för att uppnå sina mål: genom att locka till sig väljare genom falska välfärdsargument för att sedan långsamt erodera, förstöra och eliminera välfärdssamhällets grunder. Bo Sundin är införstådd med detta. Det framgår tydligt av artikeln.
Frågan är: Hur ska vi idag bli av med politiker som är förljugna och
samvetsmässigt korrupta? Moderaterna förstör inte idag bara trovärdigheten för välfärdspolitik - de ruinerar ytterst hela det politiska systemet och förstör flera generationers gedigna politiska arbete.
Vänsterns bidragslinje skriver Bo Sundin. Är det någon som lanserat en bidragslinje så är det väl Moderaterna och Alliansen. Vad är annars Vårdnadsbidraget om inte ett rent bidrag som håller fast kvinnor i hemmet . Inte minst invandrarkvinnor som på grund av detta bidrag i ännu mindre utsträckning kommer ut på arbetsmarknaden. Fullständig tillbakagång till 50-tal och beroende av man som försörjer familjen. Med andra ord ett helt osannolikt bidrag som Alliansen skapat på 2000-talet. Även det s k Rut-avdraget är ett bidrag som understödjer städbranschen. Varför ska just denna krasch ha skattepengar ? De producerar ju inte alls något bestående. De jobb som skapas kostar staten mångmiljonbelopp. Dessa jobb skapar inget mervärde för Sverige och en del av städjobben kommer ändå alltid att vara svarta. Dessutom skapas en underklass - för vem städar hemma hos städerskan ? Ojämlikhet är ordet.
Dessa bidrag vill S och V ha bort fortast möjligt
Du pratar också om A-kassan vilket inte alls är ett bidrag - utan en försäkring som arbetande människor själva har betalat in till. När man blir arbetslös bör ersättningen faktiskt vara sådan så det går att leva på den. Enligt siffror från À-kassornas samorganisation nyligen så är det endast 4 procent av de arbetslösa som får en ersättning som motsvarar 80 procent av deras tidigare inkomst - den nivå som försäkringen formellt ska garantera. Det är inte den enda siffran som chockerar. Mindre än hälften av de arbetslösa har nu rätt till ersättning alls från A-kassan till följd av att många lågavlönade tvingats bort på grund av
Alliansens avgiftspolitik. Många av dessa arbetslösa måste idag söka socialbidrag - ytterligare ett bidragsberoende som skapats av Moderaterna och Alliansen. De borgerliga partierna vinner när det gäller att göra folk bidragsberoende !
Det är intressant att du inte skriver ett ord om hur ni tänker er att Sverige ska stå sig i konkurrensen och vilken politik M har för att skapa fler jobb. I den stadsdel där du själv är ordförande för stadsdelsnämnden har vi extremt hög arbetslöshet om man jämför med övriga stan. Där undrar ju butiksägarna hur de ska klara sig nu när ni har sålt ut centrumanläggningarna till Boultbee och flyttat all verksamhet ifrån området, t e x förvaltningen, folktandvård och vårdcentral vilket gör att kundunderlaget bara minskar.
I vår stadsdel säger varenda människa jag träffar att de vill ha arbete. På dig låter det som att de behöver ekonomiska incitament för att arbeta. Det är ju omöjligt att överleva en längre tid på försörjningstöd, vad mer kan man behöva som incitament? Det räcker inte till de mest basala utgifterna och du tror fortfarande att människor väljer jobbtorget och försörjningsstöd före arbete.
Moderaternas problem är att ni inte har någon aning om hur man ska få in de som står allra längst från arbetsmarknaden i arbete och ni har ingen ambition att motverka diskriminering. Ska du ens göra en ansats att låtsas som att du bryr dig om människorna och inte bara skattesänkningarna så ska du nog fundera några varv till på vad ni ska göra för de som har svårast att få jobb.
Socialdemokraterna är ett socialistiskt parti. Om de sen väljer att göra avkall från detta och acceptera en liberal politik så är ju detta självfallet positivt, men det är deras socialism jag kritiserar. De har tvingats att acceptera marknadsekonomin eftersom deras ideologi aldrig lyckats skapa annat är fattigdom och förtryck, men jag kritiserar som sagt de rester av socialism som de vägrar att släppa. Jämlikhetsidén är en av dessa.
Och Olof om vi ska jämföra industrialiserade demokratiska marknadsekonomier så är det de som i högst utsträckning anammat kapitalismen som är de mest välmående. Och på denna lista klättrar Sverige. Vi ligger betydligt bättre än vi gjorde under de röda 70-och 80-talen. Och återigen så säger inte klyftor ett dyft om hur bra eller dåligt folk har det.
Bo, Du skriver om bidragslinjen. Samtidigt är det fullt möjligt att få RUT-avdrag för barnpassning i skidbacken när föräldrarna vill åka själva. Tycker du att det är rimligt att våra skattepengar går till redan välbeställda som vill ha barnpassning på semestern? Du talar om utbildning
Kunskapssegregationen förstärker klyftan mellan de som finns på insidan och utsidan på arbetsmarknaden. Det borde vara Stockholms ansvar att ge varje ung människa maximala förutsättningar för att klara sin utbildning. Så är det inte idag. Alltför många lämnas på vägen utan betyg från grundskola eller gymnasium. På Stockholms jobbtorg är det mellan 35-40 % som saknar betyg från gymnasiet eller grundskolan. Ett enormt misslyckande för den borgerliga skolpolitiken. Vi har ett skolsystem i Stockholm och i Sverige som är segregerande. Stadens skolinspektion tecknar i 2011 års rapport bilden av en allmän kunskapssegregering som ökat det senaste decenniet. I betygsresultaten från Stockholms gymnasieskolor urskiljs ett mönster. Å ena sidan är de framgångsrika eleverna, som motsvarar cirka två tredjedelar, något mer framgångsrika än riksgenomsnittet. Å andra sidan är de minst framgångsrika eleverna en större andel i Stockholm än i riket som helhet. Exempelvis är det fler som inte fullföljer sina gymnasiestudier i Stockholm. Kunskapssegregationen är djup mellan Stockholms välmående delar och de mer socialt utsatta. Det märks även på högstadiet. I Carlssons skola på Östermalm klarade 100 procent av niorna att nå sina mål under förrförra terminen. I Rågsvedsskolan är motsvarande siffra 27 procent. De som inte Stockholm lyckas leverera en utbildning till blir arbetslösa. Utan utbildning inget jobb eller möjlighet att studera.
Er politik har stigmatiserat de arbetslösa, er politik leder till ökad kunskapssegregering och därigenom även högre arbetslöshet. Utan utbildning – inget jobb. Dessutom har era förändrade och försämrande regler vad gäller A-kassan lett till att allt fler av de arbetslösa söker försörjningsstöd. A-kassan är en försäkring, den borde ni värnat. I stället har er politik inneburit att allt fler arbetslösa nu hänvisas till försörjningsstöd.